Hurts, Debaser Medis
18 mars 2013
Betyg: 3
Kvällens första band var Kitsunés egna Say Lou Lou (som vi tidigare lärt känna som Saint Lou Lou). Enäggstvillingarna Elektra och Miranda Kilbey visade att de sedan spelningen på Popaganda i somras definitivt har vuxit in i uppgiften att stå på scen. Då fick jag intrycket av att de precis lämnat studion för första gången och inte riktigt var vana vid att spela inför en publik, men nu utstrålade de en helt annan säkerhet och spelglädje. Deras fem låtar långa set kretsade kring samma luftiga och synthiga chillwave som debutsingeln Maybe You och innehöll även den minst lika bra kommande singeln Julian. Två låtar var det lite mer tryck i och under sista låten spelade samtliga av de tre medmusikerna trummor av olika slag.
Exakt på utsatt tid klev sedan den välklädda Manchetser-duon på scenen tillsammans med sitt band som bland annat bestod av en violinist. Senast jag såg Hurts live var i samband med Hultsfredsfestivalen 2011 och sedan dess har de hunnit släppa ifrån sig ytterligare ett album. Dessutom har de bytt ut sin Depeche Mode-synth mot ett något mer organiskt och renodlat rocksound.
De inleder just med två låtar från senaste skivan Exile innan Wonderful Life – en av singlarna från debutalbumet Happiness – får publiken att tända till på riktigt. Vad som förvånar mig är spridningen på besökarna, folk i alla åldrar sjunger med i så gott som var och varenda låt och det är just den här relationen till publiken som är bandets största styrka. Utan den hade det lätt kunnat bli lite pretentiöst.
Spelningen varar i ungefär en timme och höjdpunkten är utan tvekan när Theo och Adam som första extranummer själva framför Somebody to Die For i akustisk tappning innan resten av bandet återvänder för de två sista låtarna.
Följande låtar spelades:
Exile
Miracle
Wonderful Life
Silver Lining
Blind
Evelyn
Cupid
Sunday
Blood, Tears & Gold
Unspoken
Illuminated
The Road
Extranummer 1:
Somebody to Die For
Better Than Love
Extranummer 2:
Stay