Kulturpolitik

Jag är borta i tre dagar, eller ja inte ens bortrest utan fullt sysselsatt med andra saker än att ha koll på bloggvärlden och nyhetsflödena och när jag nu har tid att kolla läget, ja då pågår en högintressant diskussion, som bara poppat upp.

Bo Rothstein är professor i statsvetenskap. Han skulle kunna vara bloggare med tanke på hans sätt att utrycka sig. Inte vilken bloggare som helst utan den där sorten som vi i bloggvärlden kallar troll. Eller kanske inte riktigt troll, men bra nära gränsen. Han kallar bloggvärlden för kloak. Så här uttrycker han sig i Göteborgs-Posten:

Debatt- och insändarredaktörer har fram tills nu fungerat som en slags dörrvakter och följande etablerad pressetik förhindrat den förslumning av det offentliga samtalet som nu sker i bloggosfären. Nu är spärrarna borta och att titta in i denna sfär är som att öppna locket till en kloakbrunn.

Den som varit aktiv på nätet en längre tid vet vad troll är. De går till exempel inte att diskutera med. De är envägskommunikatörer. Elaka och använder förnedrande uttyck mot medmänniskor på nätet.

Det är ju just vad denna professor gör. Kallar oss för kloak.

Nå, till själva saken: Har redaktionerna skött sin uppgift som dörrvaktare? Har de släppt in alla samhällsklasser in till debatten i medier? Har alla grupper kommit till tals?

Knappast. Redaktionerna måste gå runt ekonomiskt och väljer att göra det genom att sälja på nöjesjournalistik, på snabba, korta nyheter. De traditionella medierna har ingen uthållighet, de håller inte fast i någon fråga. Medierna svek i FRA-frågan, de rapporterade bara när det var som mest nyhetsmässigt, sedan släpper de frågorna.

Debattsidorna på redaktionerna styrs med järnhand, det är bara en liten grupp som har tillgång dit.

Det var förresten rätt länge sedan de traditionella medierna, gammelmedia, var ett verktyg för demokratin eller någon granskande makt. Det finns en liten, liten elitgrupp inom journalistkåren som får granska makten och som har inflytande över sin arbetssituation. Nittiofem procent av journalistkåren är redaktionsslavar, som bara lyder order från chefen. Det är tyvärr sant. Jag har nyligen gjort en resa på ett år på en av de stora dagstidningarnas redaktioner och kan konstatera att journalisterna idag har ännu mindre möjlighet att styra vad som ska rapporteras om än för tjugo år sedan då jag började jobba som journalist. En liten grupp chefer styr allt.

Så kom inte och säg att gammelmedier står för demokrati.

Dessutom är anställningsförhållandena inom journalistbranschen så dåliga att det inte heller främjar någon granskade eller skapande journalistik. En stor grupp medarbetare är vikarier och om de skulle kräva något skulle de inte bli långvariga på redaktionen. Det är nästan så man kan misstänka att det ligger i de mäktiga ägarnas intresse att ha sådana anställningsförhållanden att de stryper journalisternas granskande roll.

Och om man ser på hur redaktionerna är fördelade könsmässigt är majoriteten av de anställda på stockholmsredaktionerna män och bland de nyanställda män i 30-årsåldern.

DN.se fick ju förresten pris av Internetworld som bästa mediesajt. Och det rapporterade tidningen givetvis stolt om, men med en bluffbild. De hade ställt redaktionen enda kvinnor längst fram på bilden så det såg ut som om det finns många kvinnor där. Fast bakom, nästan alla andra bakom kvinnorna där framme är män.

Nej, det var länge sedan de traditionella medierna stod för demokratiska värden eller var en granskande makt. De är företag i nyhetsurval och i många fall nöjesförmedlare.

Dels kommer majoriteten av människor inte till tals i gammelmedia. Många människor upplever att deras verklighet rapporteras det inte om. Ett annat problem är att av de många som utbildar sig inom medier är det bara ett fåtal som får jobb inom medier. Av denna lilla grupp som får jobb är det bara någon procent som ens har något inflytande på vad som ska tas upp och raporteras om.

Sociala medier, som bloggar och mikrobloggar, ger människor, vem som helst, en unik möjlighet att delta i debatten. Sociala medier handlar om interaktivitet, handlar om kommunikation, att vi lyssnar på varandra, diskuterar. Det är som med gammelmedia som är en megafon eller högtalare som bara för ut en syn på saken. De traditionella mediernas reportrar försöker sig på att använda bloggverktyg ibland, de tror att de bloggar. Men då är det ändå med samma gamla inställning: de vräker ur sig sina ideer men deltar inte i någon debatt och diskussion på nätet, de länkar inte till andra, svara inte på kommentarer.

Att det sedan finns bloggare som skriver illa, som uttrycker sig illa och som kan skriva om trams: tja, livet är fullt av sådant och de som är mest tramsiga är ofta gammelmedias redaktionsmedlemmar när de leker bloggare. Javisst, det finns elaka människor inom bloggvärlden. Det finns elaka människor överallt, i kyrkan också. Det ändrar inte på ett faktum: sociala medier ger alla en möjlighet att delta i debatten, en möjlighet som de stängts ute från av gammelmedier som styrs av en liten elit av redaktionschefer.

Många bloggar har tagit upp professorns angrepp på bloggvärlden:

Same Same but Different:

Bloggarna kommer att vara viktiga opinionsinstrument. Framförallt är det viktigt att inte glömma att bloggen endast är en kanal. Att döma ut kanalen utifrån att den är fri, enkel och tillgänglig är att fortsätta att förhindra en breddning av demokratin. Det är att fortsätta att förklara att det finns en hierarki när det gäller åsikter: de som är pöbelns och som inte bör komma ut och de som är rätta och har tillgång till kanalerna. Sociala medier vänder upp och ner på det synsättet. Opinionsarbetet sker nu vid ett digitalt köksbord, vid ett kaffebord som inte är rumsligt begränsat. Precis som när det gäller i annan social interaktion kommer avarterna att frysas ut, bli ointressanta desto mer formatet och kanalen blir accepterad. Rothstein borde snarare omfamna det för att på så sätt skapa en större acceptans och därmed ta udden av de som missköter sig.

En vanlig Svensson 1, En vanlig Svensson 2, The Real Mymlan, Pasteys Plats, Biology & Politics, Ulf Bjereld och Martin Jönsson (för övrigt ett undantag bland gammelmedias bloggare som faktiskt länkar till andra).

Andra bloggar om: journalistik, medier, statsvetenskap, Rothstein, kloak, troll, professor, demokrati, journalister