• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Huvudjägarna – en absurd men underhållande blandning

31 oktober, 2011 by Redaktionen

Huvudjägarna
Betyg: 3
Premiär 4 november 2011

I januari kom Jo Nesbøs första fristående roman som inte handlade om den norska polismannen Harry Hole. I Huvudjägarna möter vi istället konsttjuven Roger Brown. Även den hamnade snart på de svenska topplistorna och nu på fredag har filmatiseringen med samma namn premiär.

Roger Brown är klyschan av mannen som utåt sett ha allt. Dyr bil, dyr överdesignad villa och en lång blond trofé-fru. Roger är inte dum, han vet varför han har valt det här livet, han vet att han behöver kompensera för sina 168 centimeter och det faktum att han inte är snygg nog åt sin fru. Kärlek kostar pengar, i alla fall för Roger. För att finansiera sin extravaganta livsstil räcker inte jobbet som headhunter i Oslos affärsvärld, därför extraknäcker Roger som konsttjuv. Detta fungerar bra fran till den dag då Roger stjäl från fel person. Från den stunden är det inte bara polisen som jagar honom.

Huvudjägarna blir en absurd men underhållande blandning av klassisk nordisk film och Hollywood. Jag förstår inte riktigt vad som framkallar de här känslorna eftersom nordisk och amerikansk kultur kan ligga väldigt långt ifrån varandra. Utan att dra alla över samma kam vill jag hävda att de egenskaper i Norden som ofta kommer tar sig till uttryck i våra filmer är vårt kollektiva tänkande, stillsamhet och jantelagen. Amerikansk film utgår oftast mer från individen och jakten på lycka som en rättighet. Dessa skillnader blir extra tydliga i deckare och thrillers där vi möter moraliska dilemman. Hur vi ställer oss till dessa dilemman blir kvittot på samhället vi uppfostrats i. Höjden av förvirring under filmens gång uppstår när vi hamnar i något som liknar en amerikansk western stand off, men när det obligatoriska avslutningstalet kommer är det fyllt av känslor och någon typ av skandinavisk jordnära kvalité. Om Clintan var död så skulle han vrida sig i sin grav men jag gillar det.

I och med en större filmindustri som Hollywood kommer naturligtvis ett mer utvecklat eller snarare utprövat filmspråk. Det kan framstå som färgsprakande och extravagant i jämförelse med det nordiska filmspråket. Stundtals ser jag just något färgsprakande glimma till i Huvudjägarna. Filmen är otroligt visuell i vissa scener, i dessa stunder är bioupplevelsen en fröjd.

Men när en film följer en roman och framförallt en deckare där detaljerna är viktiga för historien är det lätt att man hamnar i ett typ av ”och-då-hände-det-här-berättande”. Det sker en krock mellan filmspråk och skrivspråk. Här är det Morten Tyldum som regissörs uppgift att agera översättare. Tyldum gör generellt ett bra jobb men med tanke på vad han hade att jobba med hade jag önskat att han tog filmen ett steg längre. En grundhistoria som involverar en bajs-dykar-scen, en spetsad hund och en fantastisk bilkrasch ger mig visioner om någonting mer Quentin Tarantino-liknande.

I slutändan sitter jag här och pendlar mellan betyget tre och fyra. Jag bestämmer mig för att vara min magkänsla trogen och väljer en trea till Huvudjägarna då jag anser att det finns utrymme för så mycket mer. Men jag vill ändå uppmana till att kosta på sig ett bio besök och se Huvudjägarna.

Text: Judith Höglin Forsberg

PS Du har väl inte missat Kulturbloggens intervju med Jo Nesbø?

Läs även andra bloggares åsikter om Huvudjägarna, film, recension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Huvudjägarna, Recension, Scen

Upside Down – The Creation Records Story, årets viktigaste musikfilm

31 oktober, 2011 by Jonatan Södergren

Upside Down – The Creation Records Story
Betyg: 5

”Upside Down – The Creation Records Story” är intervjufilmen som ger oss en inblick i 90-talets mest mytomspunna skivbolag. Alan McGee var med och grundade Creation Records, denna samlingsplats för missanpassade, narkomaner och sociopater som kommit att bli indiemusikens Mekka.

Filmen innehåller förutom Alan McGee intervjuer med bland annat Noel Gallagher, Kevin Shields, Bobby Gillespie, Jim Reid och Norman Blake.

Från The Jesus and Mary Chains debutsingel ”Upside Down” via Primal Screams Acid House-osande mästerverk ”Screamadelica” samt processen bakom My Bloody Valentines anekdotfyllda ”Loveless” till Oasis kommersiella framgångar. Vi får ta del av tidshistoriens mest urspårade skivbolags uppgång och fall

För övrigt har vi en omröstning där vi bett våra läsare välja fram sina favoriter bland Creation-banden. I skrivande stund ligger My Bloody Valentine och The Jesus and Mary Chain snäppet före Oasis.

”Upside Down” ges i Sverige ut av Njutafilms den 9 november.

Arkiverad under: Filmrecension, Musik Taggad som: Alan McGee, Creation Records, Upside Down

Maktens män med George Clooney och Ryan Gosling är en överraskande luring

28 oktober, 2011 by Rosemari Södergren

Maktens män
Betyg 4
Sverigepremiär den 4 november 2011

Maktens män är en slags rysare om spelet bakom kulisserna i politikens värld, eller åtminstone inom den amerikanska politiken. Guvernör Morris (spelas av George Clooney) är en drömkandidat till presidentjobbet ur europeisk synvinkel. Han vill bli demokraternas kandidat i presidentvalet. Morris är emot dödsstraff, för fri abort och vill satsa på jobb och forskning i USA. Han vill att USA ska sluta kriga i Irak och Afganistan. Han vill till och med satsa på att stoppa klimatförändringarna och vill satsa på energi som inte förstår miljön och inte bygger på olja. Bästa sättet att bli av med terrorismen är att bygga ett bättre och mer jämlikt samhälle.

Egentligen är han en helt otrolig och omöjlig kandidat till presidentposten. En sådan politiker är nog chanslös i USA.vNu är det dock inte detta som filmen handlar om, inte på ytan i alla fall. Morris har förstår en stor stab av kampanjmakare omkring sig. En av de som arbetar nära Morris hans presstalesman, Stephen Meyers, som spelas av Ryan Gosling.

Maktens män är en luring. Den börjar ganska lugnt och sansat och nästan långsamt. Men sakta men säkert skruvas tumskruvarna åt och allt är upp och ned-vänt.

 

Filmen början inför primärvalet i Ohio. Två kandidater konkurrerar om att bli utsedda till demokraternas kandidat i presidentvalet: Morris och Pullman. Morris är väldigt vänster för att  vara demokrat och leder otroligt nog i opinionsmätningarna. Men det finns fula knep att ta till, i synnerhet som också oberoende och republikaner får rösta i Ohio.

Filmen är fylld av duktiga skådespelare, som Philip Seymour Hoffman i rollen som Morris kampanjmakare Paul Zara, Paul Giamatti som konkurrentens kampanjmakare Tom Duffy och Evan Rachel Wood som den ung kvinnlig praktikanten Molly Stearns och Marisa Tomei spelar en reporter vid New York Times.

George Clooney spelar en av huvudrollerna och har också regisserat. Han är en av de Hollywoodstjärnor som tydligt engagerar sig i samhällsfrågor och i politik. Han har nog inte några falska illusioner om hur spelet går till om den politiska makten. Tvärtom tyder filmen på att han är rätt desillusionerad.

Berättarmässigt är filmen stark och också överraskande. Den föder en hel del tankar om vad som driver människor som tar plats i politikens centrum. Intressant är också hur vi liksom känner med filmens huvudkaraktär och begriper hans agerande, fast vi väl egentligen inser att han bedriver ett fult spel. Men i ett fult spel tvingas alla att agera fult för att överleva. Jag säger inte vem jag menar, för då blir det lite av en spoiler.

I filmens pressmeddelande står:
MAKTENS MÄN är en berättelse om sex, ambitioner, lojalitet, svek och hämnd. I centrum står en ung presstalesman som faller offer för maktspelet som äger rum bakom kulisserna i det politiska livet, liksom för förrädiska manipulationer och lockelser.

Vilket ju är en kortfattad, korrekt beskrivning. Det är en film som alla som är intresserade av amerikansk politik bör se och gärna i sällskap som du kan diskutera saker med efteråt.

Läs även andra bloggares åsikter om George Clooney, Ryan Gosling

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: George Clooney, Ryan Gosling

Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet, helt OK

26 oktober, 2011 by Rosemari Södergren

Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet
Betyg: 3
Biopremiär 28 oktober 2011

Tintins äventyr överförd till film, det har varit några ganska misslyckade försök med det. Tintin är en fascinerande ung reporter som kom ut som seriebok redan under 1930-talet och sedan har flera generationer fängslats av hans äventyr runt om i världen.

Hur ska det nu bli när en sådan typisk amerikansk filmregissör som Spielberg sätter tänderna i vår belgiske tuffe reporter Tintin? Jag ska erkänna att jag var orolig för att det skulle bli för mycket action och biljakter.

Jodå, det blir några actionscener och någon biljakt, men inte för mycket, inte mer än vad Disneyfilmer bjuder på.

De första femton-tjugo minuterna var riktigt mysiga, där stämningen i den belgiska staden och marknaden fångas upp.

Äventyret i ”Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet” bygger framför allt på de två serieböckerna ”Enhöringens hemlighet” och uppföljaren ”Rackham den Rödes skatt”.

Spielberg och producenten Peter Jackson har delvis följt böckernas handling men också ändrat om. De har till exempel tagit bort professor Kalkyl, som ju egentligen gör sin entré i Tintinäventyren i detta äventyr.

På Sverige visas den både svenskdubbat och i engelsk version. I den engelska versionen görs rösterna av bland andraJamie Bell, Daniel Craig, Andy Serkis, Simon Pegg, Nick Frost och Gad Elmaleh. De är också förlaga till de tecknade karaktärerna.

Jag såg pressvisningen tillsammans med flera skolklasser i olika åldrar. På raderna framför mig satt en mängd ungar som jag gissar var i tioårsåldern. De babblade som bara den före filmens start men blev helt tysta under filmen. Det är väl ett gott betyg, kan jag tänka. Dessutom applåderade de efteråt, vilket ju aldrig de vanliga journalisterna gör. Journalister på pressvisning är rena rama stenansiktena.

Givetvis är det en välanimerad film, vad annars är att vänta när två av världens främta filmmakare får sätta igång sitt skapande. Då snålas det inte på resurser. Den är rolig och spännande och behåller hyggligt den äkta Tintinatmosfären.

Min favorit är för övrigt Milou, en sådan busig och trofast hund. Jag gissar att hans hundras kommer att bli extra populär i vinter.

Ett pressmeddelande berättar om filmen:

I filmen beger sig den orädde reportern Tintin, hans stridslystne hund Milou och den bråkige Kapten Haddock ut på ett äventyr för att finna det sedan länge förlorade skeppet ”Enhörningen” som innehåller hemligheten om en antik skatt och nyckeln till en uråldrig förbannelse. Filmen spelades in med den senaste motion capture performance tekniken …

Svenska röster:
TINTIN: Jesper Adefelt
SACKARIN/ RACKHAM DEN RÖDE: Johan Rabaeus
KAPTEN HADDOCK/ FRANÇOIS AV HADOQUE: Johan Hedenberg
ALLAN: Allan Svensson
BARNABY DAWES: Niklas Falk
DUPOND: Christian Fex
DUPONT: Magnus Roosmann
CRABTREE: Jonas Bergström
BIANCA CASTAFIORE: Marianne Eklöf
TOM: Björn Bengtsson
LÖJTNANT DELCOURT: Anders Byström
ARISTIDES FILOSELL: Dick Eriksson
SHEJK OMAR BEN SALAAD: Osman Fares
FRU PINSON: Berit Sarvisé
NESTOR: Sten Ljunggren

Läs även andra bloggares åsikter om Tintin, Spielberg, film, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Scen, Spielberg, Tintin

Recension Contagion

21 oktober, 2011 by Redaktionen

Titel: Contagion
Betyg: 4
Premiär: 21 oktober

H1N1, H5N1, H5N8 och H7N7 eller svininfluensan och fågelinfluensan i folkmun, är
epidemier som de senaste åren satt skräck i stora delar av världen. Tidigare har denna rädsla oftast tagit sitt uttryck i zombierullar och postapokalyptiska filmer. Contagion är filmen som vågar visa hela förloppet och konsekvenserna av en fullskalig epidemi skulle kunna se ut. Men hur kul låter det egentligen med termer som N1H1, labbmiljöer och byråkrati. Men man kan bli förvånad.

Vi möter Beth när hon är på väg hem från en affärsresa i Hongkong. Hon hostar och klagar på huvudvärk. Strax hemkommen dör Beth och någon timme senare hennes son. Kvar står Beths man Mitch som verkar vara immun. Men vad är det som har hänt? Ungefär Samtidigt faller en man ihop på en buss i Tokyo och en annan man på gatan i Hongkong. I denna stund anar man inte vad som komma skall. Förutom möjligtvis bloggaren och bråkmakaren Alan som kommer att vara ständigt närvarande under epidemins frammarsch, fullt sysselsatt
med att sprida konspirationsteorier från bloggosfären. Sjukdomen sprider sig och så gör även rädslan och frågetecknen. Vi får under filmensgång följa inte bara Mitch kamp utan även myndigheterna, WHO och hela organisationen bakom försöken att stoppa sjukdomens spridning.

Regissören Steven Soderbergh ligger även bakom Ocean´s filmerna och är, enligt IMDB, i startgroparna för att göra en nyinspelning av mannen från U.N.C.L.E. Med sig i Contagion har han som vanligt ett otroligt skådespelarspann som inte gör oss besvikna. Matt Damon,
Gwyneth Paltrow, Jude Law, John Hawkes, Laurence Fishburne och Kate Winslet är några av
dem.

Att hävda att Contagion är ett nytt sätt att göra film på vore att förolämpa franska nya vågen, dogmafilm och neorealism. Men sanningen är att trots hollywoodvärderingar finns något uppfriskande med hur Contagion är uppbyggd. Idén att vi får följa varje aspekt. Huvudpersonen är inte Mitch eller läkaren Ellis Cheever utan själva epidemin, händelsen. Och det blir aldrig tråkigt. Contagion är en modern film, en film av sin tid.

Jag förväntade mig just någonting tråkigt. För mig var det svårt att förstå hur det skulle kunna finnas något underhållningsvärde i en film om en som denna, det måsta funnits en anledning att man alltid förklätt epidemier smink och zombiedräkter. Jag har blivit
motbevisad.

Till sist måsta jag utfärda en varning: Personer med bacillskräck bör inte se Contagion! Och om detta skulle hända vill jag att ni kommer ihåg att det bara är film.

Text: Judith Höglin Forsberg

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om recension, film, premiär, Contagion

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Contagion, premiär, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 451
  • Sida 452
  • Sida 453
  • Sida 454
  • Sida 455
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 504
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in