Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Matt Damon

Filmrecension: Downsizing – futuristiskt, komiskt drama med vässad skärpa

by

Downsizing
Betyg: 4
Svensk biopremiär 19 januari 2018
Regissör: Alexander Payne

Downsizing utspelar sig i en snar framtid (väldigt snar, känns det som) där jordens resurser är reducerade till en miniminivå och överbefolkning är ett av de största problemen. I ett stort teknologiskt genombrott kommer en genial norsk vetenskapsman (spelad av Rolf Lassgård) på ett sätt att krympa människor, genom en sorts lösning i en spruta krymps människokroppen ned till en storlek på cirka 10-12 centimeter. Så små människor förbrukar mycket mindre av jordens resurser, samtidigt som det för (den mycket lilla) individen innebär möjligheten till ett liv i överflödig lyx när allting man vill köpa är mycket billigare (och mindre).

Paul Safranek, spelad av Matt Damon, är en medelålders man som tycks ha fastnat i livet. Han hoppade av college för att ta hand om sin sjuka mamma och blev därför aldrig kirurg som han ville, istället är han en fysioterapeut inriktad på arbetsskador som kämpar hårt för att få ekonomin att gå ihop. Han och hans fru befinner sig i någon form av kris, de bor kvar i Pauls barndomshus och har inte riktigt råd att flytta. I många år har han tänkt på det här med Downsizing (hela krympningsprocessen) och börjar på allvar tänka på möjligheten när en tidigare klasskamrat – som han möter på en High School-återträff – tillsammans med sin fru plötsligt är tolv centimeter lång och lyckligare än någonsin. De bor i ett inhägnat kupolsamhälle vid namn ”Fritidslandet” på ett mycket soligt ställe i södra USA. De bor som (små) miljonärer i en (mini-)mansion med simbassänger och diverse lyx som attraherar hårt arbetande amerikaner. Fan alltså, om inte det här vore något för Paul och hans fru?

Således bestämmer de sig för att göra samma sak, en vägledare på Fritidslandet förklarar ivrigt nickande att deras $150.000 – som de kommer inneha efter att ha sålt av alla sina ägodelar – motsvarar tolv miljoner dollar i Fritidslandet. Att leva på, för resten av deras liv! Så de säljer allt, anordnar en stor avskedsfest med alla sina vänner och tar flyget till Fritidslandet. I ett vitt väntrum skiljs de åt, fem timmar senare ska de återförenas i ”uppvakningsrummet”. Som nya, (mycket mindre) människor. Så Paul för sin stela, lite för runda, medelålders kropp genom de vita korridorerna, får alla sina tandläggningar utplockade, får sitt hår rakat (överallt) och blir nedsövd i väntan på förvandlingen. Sedan vaknar han, groggy och illamående i uppvakningsrummet.

Ensam.

Till sin förskräckelse får han reda på att hans fru (spoiler alert) har fått kalla fötter i sista ögonblicket och nu befinner sig på flygplatsen, på väg tillbaka till Omaha. Snart följer skilsmässa och Paul befinner sig ensam i det soliga (och mycket trista) Fritidslandet, som känns som ett slags avslaget pensionärssamhälle där allting är otroligt artificiellt. Han är inte bara tolv centimeter lång och skild, han är fattigare än han var innan. Det (för honom) enorma, utlovade huset är ett minne blott och han tvingas inkvartera sig i en trist lägenhet samtidigt som han arbetar som en trist telefonförsäljare. Han förnyade inte sin fysioterapeutlicens, så det kan han inte arbeta som. På det bor han under en östeuropeisk man som har högljudda fester flera gånger i veckan.

Innan premiären hade jag inga förväntningar alls på ”Downsizing”, som jag snarare antog skulle vara en vanlig, trist Hollywoodkomedi med gäspningsrisk. Den visar sig vara allt annat.

Filmen tar en ny vändning när Paul, efter att först ha klagat högljutt, ansluter sig till sin grannes fest. Denne granne – serben Dušan Mirković, spelad av Christoph Waltz, visar sig vara det bästa som hänt Paul på länge. För första gången på en evighet lever han på riktigt, och genom Dušan lär han känna sjökaptenen Konrad och den vietnamesiska, enbenta kvinnan Ngoc Lan Tran – som arbetar som städerska i hans hus. Dessa udda personligheter drar snart ut Paul ur hans monotona, småsinta (skämt åsido) vardag och hans får snart erfara att samhället fortfarande fungerar precis likadant oberoende hur litet det är. Det finns fortfarande utländska gästarbetare som gör allt skitjobb och folk dör som flugor i miljonprogramsliknande lägenhetshus stora som skokartonger.

”Downsizing” är uppbyggd på magnifika skådespelarinsatser. Matt Damon sätter udden på den medelålders, misslyckade, småsinta Paul och lyckas bli precis den där blandningen av tråkighet, fula kläder och snällhet. Christoph Waltz gör en förträfflig gestaltning av den serbiske bedragaren och playboyen Dušan – karikatyren av en man från Balkan – och får mig vid tillfällen att brista ut i långdragna skrattparoxysmer där jag knappt kan andas och håller för munnen för att inte störa resten av publiken i salongen. Och Hong Chau, av mig senast sedd i en av mina personliga favoriter – Inherent Vice – gör filmens verkligt fenomenala skådespelarinsats som den vietnamesiska människorättsaktivisten Ngoc Lan Tran, som blev krympt av sitt lands förtryckarregim och flydde till USA i en tv-låda – där hon trots sin historia tvingas arbeta som städerska. Hon är hysteriskt rolig, smart och får en stundtals att känna en stor sorg. Framförallt är hon osentimental och framåtblickande. För sin insats är hon nominerad till en Golden Globe, som bästa skådespelerska i en biroll.

Downsizing, är en mångfasetterad historia och manusförfattarna Jim Taylor och Alexander Payne (den senare regisserar även filmen) förtjänar beröm för sitt arbete. Filmens europeiska inslag, från Norge och även från Serbien – genom Christoph Waltz karaktär – visar på en kunskap om livet utanför USA. Speciellt Christoph Waltz som Dušan Mirković får mina applåder, med ett ursprung från före detta Jugoslavien känner jag igen mig så mycket i den humorn, som måste sägas vara väldigt precis i denna film. Denna film är också ett bevis på att man inte ska haka upp sig på betyg från jättefilmsajten IMDb, där filmen inte blev särskilt belönad. Downsizing är en bra film, förvånande bra, den är unik och håller bra avstånd till de vanliga Hollywoodkomedierna. Av mig får filmen en fyra i betyg, och jag ser fram emot nästa film av Jim Taylor och Alexander Payne, som ofta jobbar ihop.

Filmrecension: Suburbicon – en hemsk rysare som kunde blivit väldigt bra

by

Suburbicon
Betyg 3
Svensk biopremiär 8 december 2017

En rysare som skakar om mig. Den utspelar sig i en påhittad amerikansk förort någon gång på femtiotalet. Förorten består av fina villor med välskötta gräsmattor, den påstås vara så fridfull och idyllisk. Det vet vi ju hur det brukar vara med sådant, när vi skrapar på ytan och ser saker för hur det egentligen är. Och då brukar det finns en hel del obehagligheter och ruggiga personer, hemskheter och avskyvärda människor.

Mitt i denna idyll flyttar en färgad familj in. Det börjar med att brevbäraren kommer med post dit och tar för givet att den färgade kvinnan som öppnar är hembiträdet. När det visar sig att kvinnan är frun i huset och hela familjen är afroamerikaner vet brevbäraren inte ut eller in. Ganska snabbt växer motståndet mot den nyinflyttade familjen och främlingsfientligheter blommar ur i orkanstyrka.

Grannar till den nyinflyttade familjen är familjen Lodge med familjefadern Gardner Lodge (spelas av Matt Damon) i frontlinjen. Gardner Lodge är ekonomichef på ett fint företag, han är medelålders, småfet och väldigt självgod. Hans fru är rullstolsbunden (spelas av Julianne Moore) efter en bilolycka. De har en son, Nicky, som jag uppskattar ska vara i elva-tolvårsåldern. Eftersom mamman är rullstolsbunden bor hennes syster där, pojkens moster (hon spelas också av Julianne Moore). Det där med att samma skådespelare spelar två personer fungerar sällan bra, det syns på något sätt i filmklippningen att något inte stämmer. Som tur är dör den rullstolsbundna kvinnan ganska tidigt i filmen och vi spelar det obehagliga dubbelspelet av Julianne Moore.

Julianne Moore är en skådespelerska som jag känner visst obehag för. Jag vet inte varför. Men när hon nu spelar en obehaglig kvinna fungerar det bra. Hon är enastående i sin roll.

Filmen har som två parallellhandlingar. Utanför huset med den färgade familjen samlas fler och fler högljudda demonstranter som vill få iväg dem och samtidigt pågår ett mycket fult och hemskt spel hos den vita familjen Lodge.

Jag tror att regissören George Clooney vill mycket med filmen – och att tanken är att visa rasismens många fula ansikten, men det fungerar inte fullt ut eftersom filmens handling till största delen utspelar sig hos den vita skumma familjen Lodge, på ytan så fina och välartade men under ytan hemsk så det räcker för många mardrömmar. På ett sätt är detta en metafor för hur den vita medelklassen ofta tar över hela scenen överallt.

Manuset bygger på en manus av bröderna Joel och Ethan Coen som haft några mycket lyckade samarbeten med George Clooney genom åren, speciell filmsuccén ”O Brother, Where Art Thou?” . Det här gången skulle både manus och regi mått bra av att jobbas igenom lite till. Filmen är mest en hygglig rysare, delvis väldigt förutsägbar, men den kunde blivit mästerlig med en del strykningar och en del om-fokuseringar.

SUBURBICON
Regi: George Clooney
Manus: Joel Coen, Ethan Coen, George Clooney, Grant Heslov
Medverkande: Matt Damon, Julianne Moore, Oscar Isaac m.fl.
Genre: Thriller, komedi
Språk: Engelska
Längd: 1,45
Censur: 15 år

Filmrecension: The Great Wall – den mest påkostade filmen i Kina men ett skuggspel är bättre

by

The Great Wall
Betyg 1
Svensk biopremiär 17 februari 2017

The Great Wall är en äventyrsberättelse, en legend om en strid mellan människor och monster vid den kinesiska muren – någon gång för tusen år sedan med Matt Damon i hjälterollen. Om du gillar pangpang och tv-spel där allt du ska göra i stort sett är att skjuta och spränga monster i luften – då är säkert den här filmen en högtidsstund för dig.

Filmen är den kinesiska filmskaparen Zhang Yimous första engelskspråkiga film och är den största och mest påkostade produktion som hittills genomförts på kinesisk mark och den har många duktiga skådespelare i rollistan, både amerikanska som Matt Damon och Willem Dafoe och kinesiska stjärnor.

Det räcker dock inte. Filmen är snyggt fotograferad, skickligt dataanimerad och han duktiga skådespelare. Ändå sitter jag och väntar på att filmen ska ta slut. När det ska vara som mest spännande sitter jag och längtar efter att kolla på Facebook istället. Filmen går inte att engagera sig i och redan efter tio minuter vet jag i stort sett hur allt ska gå.

Matt Damon spelar en äventyrare som kommer till Kina för att hitta krut och föra det till västvärlden och bli rik. Istället för att hitta rikedomen hamnar han i en kamp på den kinesiska muren mot monster som är ett hot mot hela mänskligheten.

Ett litet plus är förstås att dödandet inte handlar om att döda människor. Det är väl ett säkert sätt för filmbolag idag att slippa kritik för rasism mot något folkslag av något slag. Det är enklare att göra massdödande mot monster.

Att en film är väldigt välgjord rent tekniskt räcker inte. Den enklaste film kan vara bättre om den engagerar mig som tittare. Ja ett skuggspel på en väg kan vara ett stort drama som publiken uppskattar. Berättelsen och överraskningen i ett drama är viktiga. Tyvärr har The Great Wall inte något av detta. Inte ens av en del dialoger är lite roliga räcker, det mest av dialogerna är för uppstyltat och oäkta. Den som roas av en mängd skjutande och dödande av olika slag kan med fördel ägna någon timme eller två åt ett sådant tv-spel istället.

Filmrecension: The Martian – välgjord med fina miljöer men för lite drama

by

themartian

The Martian
Betyg 3
Svensk biopremiär 2 oktober
Regi: Ridley Scott

Boken Ensam på Mars av Andy Weir blev en storsäljare världen över. På sätt och vis är jag lite förvånad, för boken är inte särskilt bra. Eller rättare sagt: jag tycker inte den är särskilt bra fast å andra sidan är inte alla bästsäljare stor litteratur. Boken handlar om astronauten Mark Watney som blir kvarlämnad på planeten Mars när övriga besättningen tror att han omkommit under en storm. Han tvingas överleva på det som finns där, han måsta vara extremt sparsam med såväl vatten som syre och mat. Boken är ganska långsam första halvan som består av dagboksanteckningar av Mark där han redogör hur han löser olika tekniska problem.

Han skrev boken i bloggform i början och fick väldigt många kommentarer av kunniga tekniker och rymdforskare – boken är därför säkert högst intressant för den som är teknikintresserad. Boken har ingen vanlig dramaturgi, där är knappt några konflikter. Konflikter är ju vad som bär berättelser och för handlingar framåt.

I boken, liksom i filmen, är den konflikt som bär historien människans kamp mot naturen och människans kamp att behärska rymden. Det finns några smärre småkonflikter mellan politiker och olika tekniker på jorden när människorna på jorden upptäckt att Mark är vid liv och räddningsexpeditionen förbereds. Men alla människor är ändå väldigt välmenande och samarbetar, ja till och med över nationsgränser. Kina har en stor biomarknad och som filmen utvecklats med kinesiska tekniker öppnar den säkert portarna till en storpublik i Kina. Miljontals mil bort från Mars jobbar NASAs forskare dygnet runt med att hitta ett sätt att få hem honom och besättningen planerar samtidigt en livsfarlig räddningsaktion. Världens befolkning är alla engagerade i Watneys öde och tillsammans är vi starka, är filmens vackra budskap. Men det haltar. För film behöver mer dramaturgi än kamp mot en opersonlig natur och rymd för att engagera. Filmen är två timmar och tjugo minuter och det blir lite segt utan drama.

themartian_,mattdamonMatt Damon spelar Mark som blir kvarlämnad på Mars. Det är ett lyckat drag att besätta rollen med Matt, en av världens absolut duktigaste skådespelare. Han är helt rätt i rollen och bär en stor del av filmen.

I rollistan är flera duktiga skådespelare som Sean Bean, Jeff Daniels, Donald Glover, Kristen Wiig och Kate Mara. Skådespelarna är en av filmens styrkor.

Pressvisningen jag såg var i 3D och filmen använde 3D helt rätt, utan överdrivna effekter för syns skull. Rymdfilmer passar extra bra att visas i 3D. Bilderna är oerhört snygga, fotona och miljöbilderna är en av filmens behållningar. Filmskaparna har skickligt byggt upp miljöer på Mars och i rymden.

När jag gick från pressvisningen hörde jag några andra som varit på den diskutera filmen. De menade att den hade en del saker som inte stämde. Som att ena stunden konstaterades det att det inte gick att kommunicera mellan Mars och Jorden och sedan gick det plötsligt. Jag håller inte riktigt med om det, jag tyckte att det visades en förklaring till detta. Men det gick dock rätt snabbt med den förklaringen – och redan det att en del tittare uppfattade det som att en del saker inte hängde ihop, det är ett minus som drar ned betyget från 4 till 3.

Det är lite lustigt att Nasa nu i dagarna upptäckt att det finns vatten på Mars och därför chans att där finns någon form av liv. I boken och i filmen finns det inte vatten på mars och inte någon tanke på att där skulle kunna finnas någon form av liv. Är filmen därför helt fel ute, har vetenskapen redan hunnit ikapp den eller är den perfekt placerad i tid, att nu Mars är högaktuellt och vi därför kommer att engagera oss i filmen?

För min del är jag inte någon tekniknörd och jag tycker en film behöver mer av drama för att engagera mig. Däremot är det välgjord med fina miljöer och duktiga skådespelare, dock lite för lång.

martian

Första trailern på The Martian (filmen om boken Ensam på mars)

by

ensampamars

Filmen ”The Martian” har biompremiär den 27 november 2015. Filmen bygger på boken ”Ensam på Mars” av Andy Weir. Vår recensent var inte så imponerad av boken, här är vår recension av boken – men kanske den fungerar betydligt bättre i filmens format.

Handlingen i filmen:
Astronauten Mark Watney (Matt Damon) blir kvarlämnad på Mars av resterande besättningen som tror att han omkommit efter en kraftig storm i rymden. Ensam kvar måste han med sin intelligens och styrka hitta ett sätt att överleva på den lilla mat han har och signalera till jorden att han lever. Miljontals mil bort jobbar NASAs forskare dygnet runt med att hitta ett sätt att få hem honom och besättningen planerar samtidigt en livsfarlig räddningsaktion. Världens befolkning är alla engagerade i Watneys öde och tillsammans är vi starka. Baserat på en bästsäljare i regi av Ridley Scott och med Matt Damon, Jessica Chastain, Kristen Wiig, Kate Mara, Donald Glover m.fl. i roll-listan.