Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

terrorism

Bombmakaren och hans kvinna av Leif GW Persson – en lättläst, spännande deckare men rätt skum

by

bombmakaren-och-hans-kvinna

Bombmakaren och hans kvinna
Författare Leif GW Persson
Utgiven: 2015-07
ISBN: 9789100140458
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Leif GW Persson har släppt en ny deckare som verkligen får mig att fundera. Först och främst är den en spännande berättelse där jag vill veta hur handlingen ska fortlöpa, men den är samtidigt en skildring av, vad jag tror är, Leif GW Perssons bild av dagens Sverige. Jag undrar om han rent av kommer att få en massa kritik för att han beskriver somalier som terrorister.

Den korrumperade polismannen Evert Bäckström, antihjälten i flera av GW Perssons deckare, är nu utbytt mot Säpo-poliskvinnan Lisa Mattei som huvudperson hans nya deckare. Leif GW Persson har fått kritik på vissa håll att hans karaktärer och deckare är rätt gubbiga och mansdominerade. Nu svarar han genom att ha kvinnor i flera ledande positioner, både huvudpersonen, Lisa Mattei, som flera andra av de ledande polis- och åklagarkaraktärerna.

Mycket mindre gubbigt blir väl berättandet inte ändå. Lisa Mattei inte visserligen inte alls så korrumperade och mansgrisig som Evert Bäckström, hon har en liten familj med supersnälla maken Johan och femåriga snusförnuftiga dottern Ella. Lisa Mattei har ständigt dåligt samvete för att hon jobbar nästan jämnt och aldrig har tid att ta hand om dottern. Det är maken Johan som lämnade och hämtar på dagis och lagar middag och nattar den lilla flickan. Han gör det dessutom utan att gnälla eller ge Lisa dåligt samvete.

På något sätt tycker jag att alla karaktärer ändå pratar likadant som Leif GW Persson själv gör i tv. Det är inte mycket till trovärdiga människoskildringar. Men det är inte det som är denna deckares styrka. Jag kan irritera mig lite på att han så uppenbart avsiktligt använder det urgamla knepet att ofta, ofta beskriva vad människorna äter. Det vet vi alla att det är något som fångar in läsarna, matbeskrivningar. Jag tycker han är lite lustig när han dessutom är så fixerad vid kläder, som det här, från Lisa Matteis tankar om Helena Palmgren, kvinnan som sköter sambandet mellan Säpoutredningen och den militära underrättelsetjänsten och radioanstalten:
Osminkad, med det blonda håret samlat i en tjock fläta i nacken, blå ögon, byxdress, skjorta och svara pumps med halvhög klack.
Säkert H&M, propert, praktiskt och prismedvetet, men inget som jag skulle sätt på mig, tänkte Mattei.

Handlingen startar måndagen den elfte maj när Lisa Mattei, operativ chef på Säkerhetspolisen, får ett telefonsamtal från sin chef. Ett telefonsamtal som förändrar allt och sätter nationen i höjd beredskap. Hon får med omedelbar verkan flyga till London där hon träffar högt uppsatta brittiska terroristjägare och hon får reda på att en somalisk grupp i Sverige planerar ett förfärligt terrordåd i Sverige.

Det som är lite konstigt med gruppen som misstänks planera ett förfärligt terrordåd är att den består av väl anpassade, välbärgade somalier där alla har arbete och det går bra för dem. Somalier är en grupp som haft och har svårt att få jobb i dagens Sverige. Att då de som är värsta terroristerna är de mest lyckade somalierna, är lite skumt. Vi får aldrig någon bra förklaring till varför de vill utföra detta dåd. De är muslimer, det är allt vi får veta. Det är en väldigt ensidig bild av situationen, tycker jag. Jag undrar om det är så tankarna och funderingar går inom Säpo?

Mina år med Bin Ladens av Catrin Streete – lämnar ingen oberörd

by

Mina år med Bin Ladens av Catrin Streete – lämnar ingen oberörd

Mina år med Bin Ladens
Författare: Catrin Streete
Författare: Ingrid Carlqvist
Förlag: Lind & Co
Bandtyp: Inbunden
Språk: Svenska
Utgiven: 201203
ISBN10: 9174610759
ISBN13: 9789174610758

Catrin Streete var en ganska vanlig medelklasstjej i Åkersberga utanför Stockholm när hon fick kontakt med män med mycket pengar. Hon startade också tidigt efter företag med modeller för modevisningar. Hon blev vän med en ung arab Bakr bin Laden, från Saudiarabien med hur mycket pengar som helst. Catrin och Bakr blir goda vänner och han öser pengar över henne. Han flyger henne med sitt privatjetplan vart hon vill, hon får shoppa hur mycket hon vill i dyra affärscenter i de stora världsstäderna med hans kretitkort, om de tröttnar på andra gäster på ett hotell köper han ett eget hotell åt dem. Det är helt svårt att ta till sig att det finns människor som lever i en sådan lyx, i ett sådant överflöd.

Bakrs far har många fruar och därför har Bakr många bröder. En av dem är Saleh, som blir förälskad i Catrin. I flera år är Catrin och Saleh tillsammans, trots att Saleh samtidigt har en fru och barn i ett hus i Saudiarabien.

En annan av Bakrs och Salehs bröder var Osama bin Laden, terroristledaren som låg bakom dådet mot World Trade Center i USA.

Fast när Catrin träffade Bakr och Saleh och följde med dem världen runt hade terrordådet ännu inte inträffat.

Catrin Streete berättar om sina år med Bakr och Saleh för Ingrid Carlqvist. Den är skriven med ett snabbt flytande språk, nära talspråket, det känns verkligen som om jag satt bredvid Catrin Streete och hon berättade direkt till mig. Rättfram och ärlig, utan att banga för att berätta om sina sexuella äventyr. Däremot är språket inte direkt av högsta litterära kvalitet, men det är inte det jag söker när jag väljer att läsa en sådan här biografi.

Att vara kvinna i Saudiarabien är i grunden väsenskilt från livet för oss i det svenska samhället. Catrin berättar hur hon ibland blivit stoppad av sedlighetspolisen i Saudiarabien som kan sätta stora märken med krita på dräkten på en kvinna ifall de anser att hon visat för många millimeter av sin hud. En del skrämmande historier går runt i Saudiarabien om kvinnor som inte blivit räddade ur bilar vid trafikolyckor för att ingen man utan hennes make får se henne utan den dräkt som döljer henne.

Bakr bin Laden har affärer världen runt och Catrin och Saleh följer med honom till London, Rom, Dubai, Maldiverna och en mängd spännande platser. De kan hyra ett skidhotell en weekend. De arabiska männen som kan bada i pengar lever två liv: ett västerländskt festande liv och hemma i Saudiarabien ett mer rättrogen konservativt muslimskt liv.

Att Osama bin Laden kom från en sådan dekadent överklassbakgrund gör det både svårare och lättare att begripa hans vägval i livet. Om han verkligen reagerade på hur nedtryckta, förtryckta och fattiga människor i exempelvis flyktinglägren i Palestina är – och om han verkligen ville förändra detta borde Osama bin Laden ha börjat med sin egen familj. Om familjen bin Laden hade delat med sig av sin enorma rikedom till projekt i Palestina skulle de kunna göra stor nytta. På sätt och vis tycker jag, efter att ha läst om hur familjen bin Laden lever, att de är en av orsakerna till terrorismen. De skulle kunna förändra mycket om de ville, istället för att satsa sin rikedom på att bada i Armaniväskor.

Mina år med Bin Ladens är en provocerande bok, tycker jag. Den lämnar nog ingen oberörd. Att människor som har sådana enorma rikedomar inte ens tycks tänka tanken att de skulle kunna göra skillnad får mig att bli besviken på mänskligheten.

På ett sätt är boken en bluff, för de flesta som läser den väntar sig nog att få veta mer om Osama. Han är dock inte med i boken alls, förutom vid två tillfällen. Catrin tycks bara ha träffat honom en gång, då han vägrade ta henne i hand eftersom hon var kvinna. En och annan blir säkert besviken över att inte få veta mer om Osama bin Laden när de läser boken. För min del gör det inget, den berättar ändå något om honom, eftersom vi får en inblick i det liv hans familj lever.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Tankar kring Four Lions

by

Four Lions
Betyg 4

Four Lions är en komedi om terrorism. Fem män i en brittisk stad vill göra ett terrordåd. Men de är rätt klantiga och när några av dem åker på terrorist-läger blir de utslängda därifrån. Den är regisserad av Chris Morris och han lyckas driva med fundamentalistisk islam utan att vara rasistisk.

Four Lions och dess handling kom dock obehagligt nära svenska förhållanden före jul, när en självmordsbombare sprängde sig själv under julstressen i centrala Stockholm.

Omar är desillusionerad inför hur muslimer behandlas i världen och vill bli muslimsk soldat. Kamraten Waj tycker det låter intressant och Omar börjar planera också för honom. Några till förvirrade personer kommer med i truppen och med hjälp av Faisal som kan göra bomber väntade på rätt tillfälle att spränga sig själva och få med så många otrogna som möjligt i explosionen.

Delar av filmen får mig dock att känna kraftig obehag. Jag har svårt att köpa att Omars fru kan ta så lätt på att hennes man ska spränga sig i luften. Att hon vet att han ska iväg för att genomföra sin dröm att få ge sitt liv för terrorismen och att det är som om han skulle iväg på en fotbollsmatch, lika lättsamt tar hon farväl.

När vi satte betyget på filmen hade vi rätt livliga diskussioner på Kulturbloggens redaktion. En ville ge betyg 5 och en ville ge betyg 3. Så vi fick kompromissa.

Den som har svårt att roas av olika sätt att ta död på en människa kommer att sätta skrattet i halsen ibland. Å andra sidan är en av filmens styrkor att dessa män skildras som vanliga personer, förutom sitt intresse för terrorism, som om de inte själva fullt ut förstår vad det är de engagerar sig för.

Filmen visades under Stockholms filmfestival och där presenterades den så här:

Får man i dagens läge göra komedi om terrorism? Javisst, tycker den brittiske komikern Chris Morris! Bakom det kontroversiella temat finns en hysteriskt underhållande komedi om fem mäns planering av en terrorattack – och hur allt går åt pipan. Morris långfilmsdebut är en molotovcocktail av sylvass satir, nattsvarta skratt och ren brittisk idioti.

Det är självklart viktigt att allt går att ta upp i film och också i komedis och farsens form. Också muslimsk fundamentalism måste gå att skämta om. Det görs med hjärta, kanske är det därför filmen inte utsatts för hot.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Konsten att förbjuda medborgarjournalistik

by

Konsten att förbjuda medborgarjournalistik. Ja minister Ask är på gång igen. Justitieministern vill göra det förbjudet att fotografera i privata och personliga miljöer.

Helt i enlighet med tidigare stil bryr sig justitieministern inte om att höra alla sidor, som tidningen Journalisten tar upp:

Yttrandefrihetskommittén har inte fått lämna synpunkter på det lagförslag om förbud mot integritetskränkande fotografering som regeringen har lagt. Något som Helene Petersson (S), ledamot i kommittén nu kritiserar.
– I en fråga som har så stor inverkan på yttrandefriheten som denna hade jag förväntat mig att justitieministern skulle ta in våra synpunkter.

Jag kan se framför mig en mängd situationen när en sådan här lag kan användas av korrumperade makthavare för att hindra insyn och rapporteringar om skandaler. När det inte gör att fotografera förlorar granskande medier ett verktyg.

Allt är inte svart eller vitt. Hanne Kjöller tar upp detta i en Signerat-artikel i DN:

En it-kille blev i mitten av 2000-talet dumpad av sin sambo. Innan han flyttade ut installerade han en dold rörelsestyrd kamera i exkärlekens sovrum. En ny man kom in i kvinnans liv och deras amorösa upptäckarlusta hamnade på den hämndlystne exmannens film. Han valde ut några särskilt intima sekvenser och skickade dem till kvinnans släktingar, bland annat hennes mamma. Det var så kvinnan fick vetskap om kameran.

Av domarna framgår att såväl tingsrätt som hovrätt famlar i ett juridiskt mörker efter en brottsrubricering.

Visst är det ett problem när enskilda människor kan bli utsatta. Medicinen är ändå inte att förbjuda fotograferingen. Det är hur det används som juridiken borde granska närmare. Det är där det ska lagstiftas, i så fall.

Det är som med terrorismen. Lagstiftande makthavare säljer ur allas vår integritet och skyller på jakten på terrorister. För att kunna fånga terrorister måste vi ha FRA-övervakning, ipredlagar och datalagringsdirektiv med mera lagar, som tillåter myndigheter att spara och lyssna av alla våra SMS, epostutskick och mobiltelefonsamtal.

Hjälpte alla ryska övervakningslagar Ryssland från det fruktansvärda illdådet på Moskvas flygplats?

Som att skjuta mygg med kulsprutor.
Ursäkta: ipredlagen kom inte till för att jaga terrorister utan för att jaga fildelare.

Att sälja ut integriteten och människors frihet är att bereda vägen för en diktator. Att sälja ut möjligheten att bevaka makthavare när de befinner sig på privat område är fel väg.

Det går att resonera på olika sätt och att förklara varför Ask med regeringskamrater vill införa fotoförbud. Men grunden börjar med vår syn på den enskilda människan.
Tror vi att varje människa har rätt till en personlig sfär och tror vi samtidigt att det är rätt att kunna rapportera om saker som händer?
Svarar vi ja på det, då måste vi också göra motstånd mot alla övervakningslagar, varav fotoförbudet är en. Det är en övervakningslag för att den hindrar oss från att kunna vara medborgarjournalister.

Relaterat:
SD-ledaren Åkesson som ropar efter ännu fler övervakningslagar.
Expressen
Peter Lindén har också bloggat om detta, liksom Deep Edition.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kan Ask och Bildt verkligen sitta kvar när deras tjänstemän i åratal gett USA hemlig information från Sverige?

by


Flattr this

Nya Wikileaks-dokument avslöjar: Sveriges och USA:s terrorsamarbete större än någon anat USA ville samarbeta officiellt – men Bildts och Asks tjänstemän ville sköta det under bordet, utan riksdagens och svenska folkets kännedom.
Från Aftonbladet.

Enligt Aftonbladet och SVT-programmet Dokument inifrån har Sverige och USA fört långtgående samarbeten om utbyte av information av medborgare.

Från SVT:

SVT-programmet Dokument inifrån har tagit del av 600 hemliga rapporter som skickats från den amerikanska ambassaden i Stockholm till Washington och som läckts genom internetsajten Wikileaks.

Av rapporterna framgår att det förekommit möten där svenska regeringsföreträdare deltagit.

På mötena har man från svensk sida varit positiv till informella kontakter för att underlätta amerikanernas kartläggning av misstänkta terrorister.

Utbytet av information ska ha gått till på ett sådant sätt att det aldrig skulle accepteras av riksdagen. Därför ska Bildts och Asks tjänstemän förordat att det skulle fortsätta på samma hemliga sätt.

Det kan inte vara möjligt att det fått pågå utan Bildts och Asks kännedom.

Svensk myndighetskontroll har också bloggat om detta:

Jag har i debatten läst argument som säger att det kan skada inblandade länder att dokument läcks på detta sätt. Andra säger att saker måste hemlighållas. Det är argument som är rent fascistiska på så sätt att de förutsätter att det ständigt finns någon som dels vet bättre än oss och dels i alla lägen agerar med vårt bästa för ögonen. Jag hoppas verkligen att det inte är många som lever i den villfarelsen!

Relaterat: Aftonbladet och Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,