Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Göteborg International Filmfestival

Göteborgs International Film Festival – Priser

by


Så har festivalen nått sitt slut. Med sina 750 föreställningar och 443 filmer från 76 länder har man lyckats slå rekord i antal besökare. I lördags (5/2) ägde Dragon Awards galan rum och man delade då bl.a. ut de nio olika priserna. Vinnaren av Best Nordic Film gick till Apflickorna som är regisserad av Lisa Aschan och prissumman är på en miljon kronor. Åsa Bernlo, som gjorde sitt sista år som festivalens VD, var mycket nöjd med årets festival och hon sa:

–          ” För mig har det varit ett oslagbart finalår! När vi slog upp portarna till den här festivalen visste jag att vi hade ett fantastiskt program och elva fullmatade festivaldagar att se fram emot, men jag trodde ärligt talat att det skulle blir svårt att slå de makalösa besökssiffrorna från 2010”

Men man lyckades slå det och samtidigt behålla känslan av festivalen. Personligen är jag mycket nöjd och det har varit kul att få chansen att få se lite smalare film och att direkt efter filmen ha haft möjlighet att kunnat föra en dialog med olika regissörer. Vidare följer en lista på alla priskategorier samt vinnarna.

Dragon Award Best Nordic Film:

Apflickorna av Lisa Aschans

Motivering: En film vi älskade utan förbehåll. Den stannade hos oss hela tiden, och slutligen kände vi att vi måste ge utmärkelsen till stöd för en ny, mycket speciell talang.

Bloggat om filmen: http://hallandsposten.se/bloggar/1.1087563-filmfestivalsbloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.165219

The Ingmar Bergman International Debut Award:

Blue Valentine av Derek Cianfrance

Motivering: 2011 års Ingmar Bergman International Debut Award går till Blue Valentine för en imponerande noggrann men ändå känslig analys av mänskliga relationer ur ett objektivt nyanserat perspektiv.


Bästa svenska dokumentär:

Jag var värd 50 lamm av Nima Sarvestani

Motivering: Det kunde vara tusen år e Kr. En uråldrig tradition skildras. Unga flickor och kvinnor säljs och köps. Det är en pågående slavhandel. Jag var värd 50 lamm är en film som initierar en viktig diskussion. Den gestaltar kvinnoförtrycket i Afghanistan men förmår lyfta ämnet till något allmängiltigt. Kvinnorna i filmen talar själva, ingen talar om dem. Vi kommer in i hem där utfattiga patriarker gnäller efter ett glas vatten. En klassisk dokumentärfilm i sin mest avskalade form, utan försök att manipulera.

Dragon Award New Talent:

Los Gritones (The Screamers) Roberto Pérez Toledo

Motivering: Det är en konst att berätta kort, enkelt och precist. Filmen skildrar på mindre än två minuter en stor konflikt i ett ungt pars förhållande, med såväl humor som sötma. Filmens nerv, närvaro och oväntade twist gör att du vill sätta dig tillbaka och överraskad ropa: Yes!

Lorenspriset:

Sebbe, Producenterna Mimmi Spång och Rebecka LaFrenz

Motivering: 2011 års Lorens går till två producenter som redan visat ett mod och en fingertoppskänsla utöver det vanliga. Med hjärtat på rätta stället och en genuin nyfikenhet på filmens olika uttryckssätt, ger de oss allt från animerad dokumentär till nattsvart drama. För sin styrka att våga samarbeta och ge kreativt utrymme, som syns så väl i den drabbande filmen Sebbe, går årets Lorenspris till Mimmi Spång och Rebecka LaFrenz.

Kodak Nordic Vision Award:

Kongen av Bastøy av Marius Holst

Motivering: För tydligheten som överför karaktärernas ångest och naturens kyla. Den klassiska stilen är inte lätt att hantera, men den stöder berättelsens intensitet.

Svenska Kyrkans Pris:

Mammas comeback av Åsa Ekman

Motivering: En livsbejakande berättelse om människovärde, integritet och sökande efter mening.

FIPRESCI-priset:

Apflickorna av Lisa Aschan

Motivering: Apflickorna är en berättelse om kärlek och avundsjuka som omfattar en ensam far, hans två döttrar, en vacker kusin och en gåtfull voltigeryttare. Tack vare smart regi lyckas varje aktör – även de yngsta – hantera de mest knepiga situationer med en överraskande noggrannhet för att vara en första långfilm. Genom vackert hantverk hittar Apflickorna en rytm som är lika trollbindande som ljudet av hästarnas hovar. Lisa Aschan leker lågmält med koder från thriller, western och en mycket mild erotik. Hon har bevarat inslag av mystik som bara fyller oss med en önskan: att se henne göra en ny film.

Publikens val: Bästa nordiska film:

Jag saknar dig av Anders Grönros

Publikens val: Bästa långfilm:

Tears of Gaza av Vibeke Løkkeberg

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Göteborgs Filmfestival: Odjuret

by

Odjuret
Betyg: 4

– Jag vill ha ett jobb. Jag vill ha min flickvän. Jag vill ha ett hus, Jag vill ha ett fiskespö och jag vill ha en bil.

Det är med ren ilska som Kim (Magnus Skog) skriker ur sig sin önskan. Han har just muckat ifrån fängelset och nu längtar han efter en lugn miljö. Något som verkar svårt då hans pappa (Rolf Jarl) lever kvar i det kriminella och försöker få med sin son på sina uppdrag. Det är lätt att genast uppfatta deras spända och något dysfunktionella relation.

Kims kompis Jesper (Stefan Söderberg) är bosatt i en buss och livnär sig så gott det går på egen hand i porrbranschen och han gör vad som krävs för att tjäna sitt dagliga bröd. Susanne önskar helst av allt att få jobb som strippa och hon brukar träna på sin privata stång i sitt rum. Hennes kompis Ylva (Emelie Sundelin) är uppvuxen i en strängt kristen familj. Detta samtidigt som hon drivs av sexuella fantasier. Det är fyra, ganska missplacerade ungdomar, vars liv en kväll vävs samman.

Filmen är skriven och regisserad av Emil Larsson och Martin Jern (Fjorton suger). Här har man verkligen lyckats med konsten att få oss att med lätt antipati skapa en slags medkänsla. Å visst blir man glad när grabbarna har hittat hur de ska ta sig ur sina situationer.

– Är vi produkter av vår omgivning eller gör vi våra egna val?
Det är Martin som spekulerar framme på scen efter filmens visning.

Kanske är det lättare att låta arg på skånska? Vad vet jag. Jag vet bara att Magnus Skog på ett läckert sätt levererar känslor åt alla håll. Något som även stärker de levererade känslorna är den enastående klippningen av filmen. Det är en vacker bild av tämligen trasiga miljöer. Både fysiskt och psykiskt. Gillar du svensk film är denna ett måste!

Filmen har premiär 11 Mars

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Startsladden gick till Las Palmas

by



Det prestigefyllda kortfilmspriset Startsladden som delas ut under Göteborgs Internationella Film Festival gick i år till ”Las Palmas” av Johannes Nyholm. Juryns motivering lyder. ”Startsladden 2011 går till en tragikomisk film i en galen värld som känns otäckt bekant. En genial hybrid av Sällskapsresan och Easy Rider som går rakt in i våra hjärtan”. Las Palmas fick också festivalpriset Publikens röst.

Filmen är 14 minuter lång och handlar om Marja, en svensk charterturist i medelåldern som är på solsemester. Marja spelas av ettåriga Helmi Hellrand Nyholm och hennes motspelare är marionettdockor. Jag har inte sett filmen men jag kommer att göra det då hela upplägget känns spännande. Det är också fullt begripligt att en mycket ung skådespelerska axlar huvudrollen då kroppsspråk och maner är påfallande lika för en ettåring och en av semester berusad person. Det blir liksom mycket kroppsspråk och lite snack. För den som inte redan lagt märke till de här likheterna rekommenderar jag ett besök på vilken krog som helst framåt småtimmarna för där uppstår också fenomenet, kommunikation på dagisnivå.

Jag ser framemot att få se ”Las Palmas” och jag tror att vi kommer att få se mycket bra kortfilm framöver. Det är ju det formatet som många har råd med och som dessutom kan nå publik genom typ YouTube. Lägger man sedan till att den unga generationen kommer att kunna berätta med film innan de kan skriva så ser man den bästa tänkbara grogrund för kortfilmens framtid.

Regi: Johannes Nyholm
Producent: Johannes Nyholm
Manus: Johannes Nyholm
Filmtyp: Kortfilm
Produktionsbolag: Joclo

Startsladden är ett av världens största kortfilmspriser och består av filmteknik och kontanter till ett värde av cirka 800.000 kr från: Teknik och leverantörsföretagen i branschorganisationen Resurs, Svenska Filminstitutet, Sveriges Television, Folkets Bio, Svensk Filmindustri, Filmregion Stockholm-Mälardalen, Film i Väst, Filmpool Nord och Teaterförbundet.

Relaterat:
Filmnyheterna
DN 1
DN 2
SvD
Aftonbladet 1
Aftonbladet 2
Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Recension från Göteborgs Filmfestival: R U There?

by


R U There?
Betyg: 3 av 5
Så har den då kickat igång. Det är för 34:e året i rad som man anordnar Göteborg International Filmfestival, Giff. Som vanligt är det ett fullspäckat schema med så väl seminarier, gästade regissörer som film. Festivalen har sitt nav på Draken i folkets hus; Järntorget. Därifrån kan man lätt ta sig runt till de andra biograferna med hjälp av spårvagn 6.
Efter en massa övervägande valde jag att börja festivalen med en film som går i årets tema. Nämligen närvaro. Filmens titel är R U There. En film som visade sig vara en film som verkligen passade in under det temat.

R U There är en holländsk produktion, skriven av Rogier de Blok och regisserad av David Verbee. Filmen handlar om Jitze (Stijn Koomen) en ung man som reser runt och livnär som datorspelare. Han spelar i lag och då är det viktigt att alla är i tiptop form. Efter att bevittnat en olycka i Taipei som ledde till döden, börjar Jitze att tänka. Han börjar tvivla på sin moral. Då träffar han Min Min (Huan-Ku Re) och genom den virtuella Second Life börjar de lära känna varandra så smått.

Idén är spännande. Här är en film där man inte tycker det är konstigt när två människor kysser varandra i ett ”chattrum”. Det går mej omärkt förbi och jag ser det som vilken filmkyss som helst. Närvaro på distans. I den riktiga världen är det ett evigt bullrande och dånande, men i Second Life är det lugnt, harmoniskt och avslappnat. Inte tycker jag heller att det är konstigt med datorspels turneringar eller professionella datorspelare. Nej, så ser det ut idag och jag tycker det är kul med en film som utspelar sig i denna miljö och tar sig an den på ett bra sätt.

Ett par händelser senare befinner sig Jitze och Min Min ute på landsbygden. Här sker långa långsamt gående scener. Lite för många långa. För att sedan, vips, få en svängom, med endast små indikationer om vad som egentligen har skett med den unge mannen. Tillbaka till stressen. Dånet.
Filmen funkar hyfsat. Jag hade nog lite för höga förväntningar på den. Mittenpartiet känns inte riktigt färdigt, men upprättelsen blir något sådär i slutändan. Helt klart sevärd.

Betyg: 3 av 5

Relaterat: Göteborgsposten

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,