Göteborgs Filmfestival: Odjuret

Odjuret
Betyg: 4

– Jag vill ha ett jobb. Jag vill ha min flickvän. Jag vill ha ett hus, Jag vill ha ett fiskespö och jag vill ha en bil.

Det är med ren ilska som Kim (Magnus Skog) skriker ur sig sin önskan. Han har just muckat ifrån fängelset och nu längtar han efter en lugn miljö. Något som verkar svårt då hans pappa (Rolf Jarl) lever kvar i det kriminella och försöker få med sin son på sina uppdrag. Det är lätt att genast uppfatta deras spända och något dysfunktionella relation.

Kims kompis Jesper (Stefan Söderberg) är bosatt i en buss och livnär sig så gott det går på egen hand i porrbranschen och han gör vad som krävs för att tjäna sitt dagliga bröd. Susanne önskar helst av allt att få jobb som strippa och hon brukar träna på sin privata stång i sitt rum. Hennes kompis Ylva (Emelie Sundelin) är uppvuxen i en strängt kristen familj. Detta samtidigt som hon drivs av sexuella fantasier. Det är fyra, ganska missplacerade ungdomar, vars liv en kväll vävs samman.

Filmen är skriven och regisserad av Emil Larsson och Martin Jern (Fjorton suger). Här har man verkligen lyckats med konsten att få oss att med lätt antipati skapa en slags medkänsla. Å visst blir man glad när grabbarna har hittat hur de ska ta sig ur sina situationer.

– Är vi produkter av vår omgivning eller gör vi våra egna val?
Det är Martin som spekulerar framme på scen efter filmens visning.

Kanske är det lättare att låta arg på skånska? Vad vet jag. Jag vet bara att Magnus Skog på ett läckert sätt levererar känslor åt alla håll. Något som även stärker de levererade känslorna är den enastående klippningen av filmen. Det är en vacker bild av tämligen trasiga miljöer. Både fysiskt och psykiskt. Gillar du svensk film är denna ett måste!

Filmen har premiär 11 Mars

Läs även andra bloggares åsikter om film, recension, Göteborg International Filmfestival, GIFF