Sista meddelandet
Av Nina Zachozjenko
Regi Dmitri Plax
Scenografi och kostym Lena Adamson
Musik Kent Olofsson
Ljus Erica Lundgren
Mask & peruk Sofia Ranow Boix-Vives
Dramaturg Emma Meyer Dunér
Översättning Nils Håkanson
På scen Nina Dahn, Omid Khansari, Hamadi Khemiri och Nina Togner Fex
Premiär på Dramaten, Tornrummet, 31 oktober 2026
När kriget kommer nära oss i vår tid och i vårt samhälle, i nu-tid. En oerhört realistisk berättelse som kryper under skinnet och inte går att skaka av sig. Sista meddelandet är skriven speciellt för Dramaten av den ukrainska dramatikern Nina Zachozjenko och den bygger på hennes kortpjäs ”Jag är ok” som skrevs direkt efter massakern i Butja.
Regissören Dmitri Plax, konstnärlig ledare för Dramaten.Doc beskriver dramat:
Livet pågår. Men mitt i allt det vanliga sägs det att kriget kommer. Kan det vara på riktigt? Det är på riktigt.
Fyra föräldrar från Butja samtalar. De kollar igenom sina barns mobiltelefoner och saker. Deras barn var vänner och hade en grupp för meddelanden där de genom mobilen höll kontakt med varandra. De fyra tonåringarna träffades på stadens stadium den kväll då ryssarna gick in och ockuperade Butja. Genom att läsa barnens SMS på mobilen försöker föräldrarna förstå hur deras barn tänkte och kände och vad de egentligen gjorde den kväll då ryssarna gick in i Butja och tiden därefter.
Föräldrarnas liksom tonåringarnas känslor förmedlas starkt, tydligt och realistiskt på scen och jag tror att vi alla kan känna igen oss i de olika personligheternas olika sätt att reagera, i deras förvirring och med rädslan. På scen finns fyra skådespelare som växlar mellan att gestalta förälder och dennes tonåring. Det fungerar perfekt. De fyra skådespelarna gör detta så bra.
Allt är mycket mänskligt beskrivet och skildrat, hur svårt det kan vara som förälder att veta vad ens tonåring tänker och känner. Och alla olika sätt att agera när ens trygghet, ens plats på jorden är på väg att bombas till ruiner. En del blundar för hur farligt det är, andra flyr eller skaffar jod och vattenrenings-piller.
Scenlösningen talar också till oss. På scen finns några flyttlådor och längre bak på scenen syns några sittmöbler i vad som ser ut som ett väl använt mindre vardagsrum. Allt signalerar att här är människor som är på väg, som förbereder en flytt eller flykt, eller som precis anlänt någonstans.
Sista meddelandet är en berättelse om hur det är när kriget bryter som slår rakt in i magen. Krigsberättelser finns det många av inom litteratur, film, tv-serier och på scen. Eftersom människor alltid krigat genom alla tider är det naturligt att det finns skildrat på många sätt. Det är alltid otäckt och deprimerande att inse hur krigisk och våldsam mänskligheten har varit och fortfarande är. Sista meddelandet kommer brutalt nära oss. Det skildrar tiden då Ryssland gick in i Butja och människorna som levde där och då var som vi, människor av vår tid som som hade sitt liv, sitt jobb och sina vänner i Butja, med tonåringar som hänger på Tiktok.
De fyra vännerna liksom deras föräldrar reagerar på kriget och den nya våldsamma verkligheten på olika sätt. Någon flyr snabbt tillsammans med föräldrar, någon gör motstånd och blandar samman molotovcocktails. Vi kan där både se olika sätt att reagera och vi kan också ana de utmaningar som samhället kommer att ha efteråt. Hur kommer de som stannade och de som kämpade att känna och reagera när de som flytt kommer tillbaka? De fyra vännerna håller kontakten efter att ryssarna ockuperat deras stad. De skickar meddelanden där de gömmer sig i källare eller när de är på flykt och när de kommit till en militärförläggning utomlands och fått skydd men måste leva enkelt och fattigt. Men en dag kommer det sista meddelandet.
Föreställningen är stark, berörande, trovärdig och kommer direkt från vår tid. Fyra duktiga skådespelare på scen och bra ljud och ljus. Ett imponerande samspel av hela teamet bakom denna uppsättning. Hurra. Fast samtidigt så sorgligt att mänskligheten fortfarande för krig och fortfarande i både stort och smått lurar sig själva och varandra. En skildring av vardagen både innan kriget bryter upp och under kriget – och hur vi människor agerar.
Fakta om bakgrunden till föreställningen från Dramatens hemsida:
Två mil nordväst om landets huvudstad Kyjiv ligger den lilla staden Butja, som före kriget hade runt 40.000 invånare. Många var relativt välbärgade, arbetade i Kyjiv, men bodde där för att få renare luft och en lugnare närmiljö än i storstaden. Lite förenklat kan man säga att Butja för Kyjiv är vad Lidingö är för Stockholm.
Natten mot den 24 februari 2022 gick Ryssland till storskaligt militärt angrepp mot Ukraina från många håll. De ryska trupper som kom norrifrån tog sig relativt snabbt fram till Butja och erövrade staden.
När ukrainarna en dryg månad senare befriade staden möttes de runt om av lik efter civila. Många hade fått händerna bakbundna innan de skjutits. Av de runt 4000 civila som inte lyckats fly staden hade var tionde dödats. En oproportionerligt stor andel var journalister, författare, lärare – inte minst i ukrainsk historia och det ukrainska språket – och andra som tagit aktiv del i ukrainskt kultur- och samhällsliv.
Detta övertygade de flesta ukrainare om att Rysslands syfte med kriget inte bara var att installera en ledning i Kyjiv som var lojal mot Moskva, utan att krossa ukrainsk kultur och radera ut ukrainares medvetenhet om att denna på många sätt var annorlunda än rysk. För ukrainare har därför staden Butja fått stor symbolisk betydelse, och denna har bara stärkts när de sett att liknande saker skett i de flesta städer som sedan befriats.