Odjuret handlar om två unga män från svensk whitetrash-miljö på landet i Halland och två unga kvinnor, den ena också från underklassmiljö och den andra kvinnan från en frikyrklig sekt.
Den har premiär 11 mars och när Kulturbloggens recensent såg filmen på Göteborgs filmfestival fick den betyg 4.
Filmens regissörer Martin Jern och Emil Larsson berättar att utgångspunkten för att göra Odjuret var att de läste om ett dubbelmord på Hallandsåsen 2004, där två unga kvinnor mördades av två unga män.
De ville veta hur något sådant kunde hända och de forskare kring det.
Det är en mörk film som målar fram en miljö där de enskilda inte har så många val. När en ung man är dömd på förhand och inte får någon chans att få jobb eller bostad, att han från början är dömd till utanförskap. Filmen ställer frågor kring hur mycket i kan påverka det som händer oss, hur stor valfrihet har den som är född i whitetrash-miljö?
Odjuret kommer att bli en film att diskutera kring. Helt klart.
För min del satt jag kvar i biosalongen en stund och orkade knappt resa mig och gå ut därifrån, det var så kraftfullt skildrat. Det jag däremot reagerar emot är att filmen mer visade hur omgivningen inte gav de utstötta någon chans, att detta mer skedde på individnivå. Det ligger ju samhällsförändringar och politiska beslut bakom det som gör att så många ungdomar aldrig kommer in på arbetsmarknaden alls.
Det ska bli intressant att följa diskussionerna kring Odjuret och jag tippar att vi här har den svenska film som kan håva in filmpriset.
Läs även andra bloggares åsikter om Odjuret, film, våld, mord, Hallandsåsen
Jag tror, tyvärr, att det ligger i tiden att skylla enbart på individen och inte alls på samhället, trots att de båda med flera samverkar till att skapa det samhället vi har.
Jo, politik ligger bakom utslagning och utslagning ligger bakom mycket misär och mycket våld.
Men den överväldigande majoriteten av de som växer upp i misär går ändå inte ut och mördar ett par tjejer och dumpar dom på en soptipp på Hallandsåsen en kväll.
Jag kände samma sak med Boys Don’t Cry, som jag tycker är fantastisk, men – ingen skildrar de här miljöerna väl på film om det inte är för att visa hur folk blir psykopatiska mördare av att leva där. Det är ju lite synd.