• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: New Years Eve

20 december, 2011 by Redaktionen

Titel: New Years Eve

Betyg: 1

Premiär:  25e December

I New Years Eve får vi följa ett antal olika personer runt om i New York på nyårsafton, dom flesta är relaterade till varandra på ett eller annat sätt, eller så blir dom det. Karaktärerna är allt ifrån en man döende i cancer, en rockstjärna som försöker vinna tillbaka sin flickvän till två obekanta grannar som fastnat i en hiss.

New Years Eve är en typisk romantisk ”komedi” som kommer passande till jul för att sprida lite feeling inför nyår, jag känner dock ingenting. Filmen känns hastigt ihopskrapad, manuset är patetiskt och mitt första skratt kommer först i eftertexterna, illa. Det är otroligt att man lyckats samla så många bra skådisar i en film och ändå är slutprodukten så dålig. Med namn som Robert Deniro, Hillary Swank, Michelle Pfeiffer och Til Schweiger så borde slutprodukten vara sebar.  Å andra sidan består andra hälften av skådespelarna mest av tv-skådisar som Sarah Jessica Parker, Ashton Kutcher, Lea Michele, Katherine Heigl och sjukt störiga Sofia Vergara, som sliskiga rockstjärnan Jensen ser vi Bon Jovi.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om denna film. Jag är ett galet fan av Love Actually och hade någonstans inom mig förhoppningar om en skön feel good-rulle, men New Years Eve väcker mer kräkreflexer. Filmen vill vara någonslags lycklig saga där allt kan hända, men den känns bara så tom och jävlig.

Men för att lägga in en positiv kommentar om filmen så kan jag nog säga att jag absolut kan tänka mig att se filmen dagen efter nyår, när jag ligger i soffan, bakfull och kräks och behöver ljud i bakgrunden. Då man man somna fem minuter in i filmen och ändå veta hur det ska sluta då den är så förutsägbar.

Men en snabb summering då, New Years Eve är inte en bra film, den är varken mysig eller rolig. Se filmen och vad du får är två timmars dåligt skådespel och massa reklam för New York. Nej, jag håller mig nog till Love Actually. Gott nytt år.

Arkiverad under: Filmrecension, Recension

Krigsvinter – utspelar sig under världskriget men berättar något allmängiltigt

16 december, 2011 by Rosemari Södergren

Krigsvinter
Betyg: 4
DVD-premiär 7 december 2011

”Krigsvinter” utspelar sig i januari 1945 i en småstad i Holland som ockuperats av nazister. Det är sträng vinter, massor av snö och kallt och i staden vimlar av tyska soldater och officerare. ETt brittiskt stridsplan kraschlandar i skogen utanför staden och en pluton nazisoldater ger sig iväg för att ta hand om den brittiska piloten. Två holländska tonårsgrabbar som brinner av hat mot ockupationsmakten hinner dock till planet först.
En av pojkarna, Michiel, är borgmästarens son. Michiel grips av tyskarna och hans pappa får under förödmjukande former hämta honom hos den tyska officeren. Michiels far har valt att vara diplomatisk, att bemöta tyskarna artigt och inte visa sitt hat inför ockupationen. Michiel har svårt att förstå sin pappas inställning.
Michiel beger sig ut i skogen igen och hittar då den eftersökte soldaten som gömt sig. Michiel bestämmer sig att hjälpa soldaten att ta sig till staden Zwolle där det finns motståndsmän som kan hjälpa honom hem till England.
Filmen utspelar sig visserligen i en holländsk småstad under andra världskriget men handlar om mycket mer än en krigsberättelse. Det är lätt att känna för Michiel och filmen är stark. Men små medel och återhållet skådespel känns krigets idioti i magen och i hjärtat. Många människor som kommer som flyktingar har liknande erfarenheter.
Krig får människor att göra grymheter och kan också splittra familjer och vänner.

Onyanserat är också positiv till Krigsvinter och skriver:

Filmens huvudperson är den 13-åriga Michiel (Martijn Lakemeier) som med återhållet spel och uttrycksfulla små medel verkligen är ett fynd. Hans pappa, Johan (Raymond Thiry, är stans borgmästare och Michiel ställer sig helt oförstående inför faderns pragmatiska hållning mot tyskarna. Johan är diplomatisk och tycker att han ser till byns bästa när han gnuggar näsa med tysken. I Michiels ögo är fadern dock i det närmaste en medlöpare. Michiel ser istället upp till den rebelliska farbrorn Ben (Yorick van Wageningen) som är engagerad i motståndsrörelsen. Han har skägg, röker cigg och har kontakter överallt. De två förebilderna kämpar båda mot nazisterna fast på helt olika sätt. När Michiel av en slump hittar den skadade brittiska piloten Jack (Jamie Campbell Bower) i skogen så ser han en chans att göra sitt eget avtryck i kampen mot tyskarna. Han ska hjälpa Jack att återvända till England till varje pris.

Krigsvinter är ett stramt skrivet drama med komplexa karaktärer regisserade med fingertoppskänsla; filmen innehåller varken stråkar eller sirap. Det är kargt, hårt och spännande hela vägen.

Läs även andra bloggares åsikter om andra världskriget, Holland, nazismen, krig, recension, filmrecension, dvd

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Andra världskriget, dvd, Filmrecension, Holland, Krig, Nazismen, Recension

Filmrecension: Martha, Marcy, May, Marlene

15 december, 2011 by Redaktionen

Titel: Martha, Marcy, May, Marlene

Betyg: 3

Premiär: 21 december

Martha är en ung kvinna som fastnat i en sekt, hon lyckas frigöra sig från sekten och tar skydd hos en syster och hennes pojkvän. Men trotts att Martha är i en säker miljö så gör sig tiden i sekten ständigt påmind. Filmen gränslar mellan nutid och dåtid, Marthas egna minnen från tiden i sekten och tiden hos sin syster.

Martha, Marcy, May, Marlene är Sean Durkins regidebut och har jämförts med förra årets briljanta Winters Bone, något jag absolut inte tycker att den förtjänar. Visst är filmen bitvis spännande, men det ständiga skiftandet i tiden gör mig bara galen. Martha är den som är galen, inte jag.

Jag har nu gett filmen betyget tre vilket mest är tack vare de grymma skådespelarna. I huvudrollen som Martha ser vi Elizabeth Olsen, syster till ökända tvillingarna Mary-Kate och Ashley. Hennes rolltolkning är väldigt bra och övertygande, ansiktsuttrycken är starka och känslosamma, men kan nästan tro att hon faktiskt flyr från något. I rollen som den smått galna sektledaren ser vi en ruskigt bra John Hawkes som jag gärna hade sett mer utav. Hans taniga kroppsspråk och ständigt lugna talton gör honom obehaglig. Filmen är även väldigt fin rent visuellt.

Titeln på filmen refererar till Marthas olika namn. Martha är hennes riktiga namn, Marcy May är namnet hon får i sekten och Marlene är namnet kvinnorna i sekten använder när de svarar i telefon.

Filmen är bra, men det som gör mig ledsen är att jag inte känner att den når sin fulla potential. Att Sean lyckats fånga in bra skådisar är det ingen tvekan om, dock så är storyn inte vad en skulle kunna varit. På papper låter det som en superspännande film, men det är den inte. Det är en film man kan se en gång, sen får det räcka.

Arkiverad under: Filmrecension

Mannen från Le Havre – årets bästa julpremiär

14 december, 2011 by Rosemari Södergren

Mannen från Le Havre
Betyg: 5
Sverigepremiär: 25 december

”Mannen från Le Havre” av Aki Kaurismäki är en av årets absolut mest intressanta filmer. Den är snyggt filmad, bra berättad, överraskande, varm och stillsam och stor.

En afrikansk flyktingpojke hamnar i en container i den franska staden Le Havre. Container skulle till London men hamnade i Le Havre. När den franska polisen och militärstyrkor öppnar container rymmer den unge pojken Idrissa och undviker att på så sätt bli skickad till flyktingläger för att bli skickad direkt tillbaka till Afrika. Den bohemiska Marcel Marx, en äldre skoputsare som lever ett fattigt liv i skabbiga kvarter tillsammans med sin fru Arletty hittar pojken.

Marcels fru Arietty hamnar på sjukhus, hon har fått en svår sjukdom. Vilken sjukdom sägs inte, men behandling sätts in direkt och läkaren ger henne inget hopp om att hon ska överleva. Hon vill inte att hennes man ska förstå hur svårt sjuk hon är och förbjuder honom att komma till henne på sjukhuset under behandlingstiden. Den tiden ägnar sig Marcel istället åt att ta hand om och försöka hjälpa flyktingpojken i hans svåra situation.

Idrissas mamma lever sedan många år i London utan uppehållstillstånd men med ett jobb hon kan försörja sig på. Eftersom Idrissas pappa har dött var det meningen att Idrissa skulle komma till sin mamma.

Filmen visar på hur ohyggligt omänskliga västvärldens flyktingpolitik är som splittrar familjen. Att en kvinna som försörjer sig själv inte kan få uppehållstillstånd och inte kan få sin son till sig, det är inget annat än brott mot mänskligheten. Hur den franska polisen jagar flyktingarna för att snabbt forsla iväg dem till det land de flytt ifrån är också omänskligt. Aki Kaurismäki lyfter fram det mänskliga perpektivet, berättar om människorna det handlar om.

Det lågmälda sättet att berätta på är konsekvent genomfört. I det fattiga kvarteren gror en medmänsklighet och solidaritet som ger hopp om mänskligheten.

Aki Kaurismäki berättar så skickligt och utan stora, överdrivna åthävor. Ett exempel: Marcel placerar en bit bröd och lite vatten på trappan vid kajen och går sedan därifrån. Allt vi hör är lite vattenskvalp och utan att vi behöver se något mer vet vi vad som hänt. (När du ser filmen kommer du att förstå exakt vad jag menar.) Filmen är fylld av sådana sätt att berätta, där regissören helt klart litar på filmbetraktaren och vet att vi kan tänka själva.

Aki Kaurismäki behärskar också konsten att tillsätta rollerna. André Wilms som Marcel, Kati Outinen som Arietty, Jean-Pierre Darroussin som poliskommissarie Monet, Jean-Pierre Darroussin som Idrissa och Quoc Dung Nguyen som Chang (as Quoc-Dung Nguyen) är alla helt rätt personer för sina roller.

Aki Kaurismäki är internationellt erkänd och fick för Mannen utan minne bland annat Grand Prix vid filmfestivalen i Cannes 2002 samt en Oscarsnominering i kategorin ”bästa utländska film” samma år. ”Mannen från Le Havre” har förutom FIPRESCI-priset i Cannes också vunnit Bästa internationella film på filmfestivalen i Munchen. Den vann också Gold Hugo på Chicagos fimfestival, samt är Finlands val till kommande Oscarsgala.

”Mannen från Le Havre” är utan tvekan en av julens bästa premiärer.

Mer om filmen på Folkets Bios hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om Mannen från Le Havre, Aki Kaurismäki, film, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Aki Kaurismäki, Filmrecension, Mannen från Le Havre, Scen

Criminal Minds, säsong 6: skildrar hur människor slås ut i det amerikanska samhället

13 december, 2011 by Rosemari Södergren

Criminal Minds, säsong 6
Släpps på dvd: 30 november 2011
Betyg 4

Criminal Minds handlar om en grupp superutbildade FBI-agenter som arbetar med att jaga seriemördare genom att göra psykologiska analyser av mördarnas beteende. Det är en av mina absoluta favoritserier. En stor anledning är förstås att underbara Joe Mantegna är en av huvudkaraktärerna David Rossi.

Criminal Minds lyckas skapa en sådan närhet till huvudpersonerna att jag känner det som att jag är med där. De har en sådan gemenskap som inte många lyckas få på sina arbetsplatser, de är olika och drar nytta av varandras olikheter i arbetet, ställer upp på varandra. Det fungerar som en verklighetsflykt, det är sant. Men underhållande, spännande och samtidigt med ett samhällsperspektiv.

FBI-gruppen får bege sig till olika delar av USA och ofta, ofta möter vi människor som blivit svikna av anhöriga och av samhället – och när det blir för mycket flippar de ut och blir mördare. Självklart finns det ingen ursäkt för mord, men det är skrämmande att se hur många människor med psykiska problem inte får den vård och hjälp som skulle fått dem på fötter och förhindrat morden.

Jag känner mig så med i gruppen FBI-agenter att jag ångrar mitt val av yrke. Varför blev jag kulturvetare, journalist och webbutvecklare och varför blev jag inte bbeteendevetare och FBI-agent?

Vad jag också gillar är att serien inte är övertydlig med sin samhällskritik. Kanske manusförfattarna själva inte ens är medvetna om vad det är de visar upp?

För oss som följer serien är det ju också spännande att de hur huvudkaraktärerna utvecklas under seriens gång. I säsong 6 är det Jennifer ”JJ” Jareau som tvångsrekryteras till en finare jobb och Emily Prentiss blir ikappsprungen av en katastrof i sitt förflutna.

Derek Morgan får mer och mer ta över rollen som den som inte ser social bakgrund eller psykoser som någon ursäkt medan Hotch och Rossi växer.

Och: för att inte förstöra men ändå avslöja: två personer försvinner ur teamet – en kanske dör.

Jag ser väldigt sällan på tv, därför är det en högtidsstund för mig när en ny box med en ny säsong av Criminal Minds släpps. Det betyder att jag kan sjunka ner framför dvd:n och se flera avsnitt i följd och slipper reklamen.

Läs även andra bloggares åsikter om dvd, tv, Criminal Minds, recension, Joe Mantegna, tv-serie, mord, seriemördare

Arkiverad under: Filmrecension, Krönikor, Recension Taggad som: Criminal Minds, dvd, Joe Mantegna, mord, Recension, seriemördare, tv, TV-serie

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 444
  • Sida 445
  • Sida 446
  • Sida 447
  • Sida 448
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 504
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in