• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Harriet the Spy: Blog wars – Med integritet i fokus

5 februari, 2012 by Redaktionen

Titel: Harriet the Spy: Blog wars
Betyg: 3
Slöpptes på dvd 4 januari 2012

I Harriet the Spy: Blog wars tävlar unge Harriet Welsh mot Marion Hawthorne om att bli klassens officiella bloggare. Samtidigt så är den kända skådespelaren Skander Hill i staden för att spela in filmen Spy Teen 2: The sequel som Harriets far producerar. Harriet blir trots sin förakt för skådespelaren besatt av att blogga om honom och följer honom var han än går, något som får hennes vänner att ta avstånd ifrån henne.
Disney Channel är tillbaks med en filmadaption av boken Harriet the spy ifrån 1964 i modern tappning där Harriet bloggar i stället för att jobba på skolans tidningsredaktion. Filmen återkommande teman är integritet och vänskap. Harriet får känna på livet som journalist och ansvaret som följer med.

Filmen var relativt händelserik med en halvdan skådespelarinsats, vilket visserligen inte brukar vara så högprioriterat när det kommer till den här sorten av filmer som riktar sig mot den yngre tonåren. Jag tycker inte att den tillförde något nytt till filmvärlden, men den funkar absolut som en film i mängden samtidigt som den lär ut en viktig moral om prioriteringar och privatliv. Ur ett barns perspektiv så tror jag dock inte att den här filmen står längst upp på några önskelistor.

Text: Anthon Zümendorf

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

Lemonade Mouth – Medioker feel good

5 februari, 2012 by Redaktionen

Titel: Lemonade Mouth
Betyg: 2
Släpps på dvd 7 december 2011

Lemonade Mouth är en musikalisk dramafilm som är baserad på boken med samma namn. Filmen handlar om fem high school-elever som hamnar i kvarsittning och bestämmer sig för att starta ett band. Under filmens lopp stöter de på ett flertal väghinder såsom det rivalerande bandet Mudslide Crush som gör allt för att förstöra för Lemonade Mouth och även en hel del konflikter inom våra huvudkaraktärers familjer.
När jag först såg den här filmen så kändes det som att jag sett den förut. Sedan slog det mig att det här blandning mellan Breakfast Club och School of Rock, fylld med klyschor och stereotyper i sann Disney Channel-anda.

Filmen tar upp en hel del ämnen som ärlighet, solidaritet och att ge uttryck för sina känslor, men samtidigt så är det svårt att blunda för vad det är: Ännu ett kommersiellt försök av Disney att tjäna in på high schoolmusikal-hypen som lades grund av just.. High School Musical.

Filmen inleder bra med en introduktion av karaktärerna och berättelsen som skall följa, men accelererar senare in i ett tempo där man knappt får ta del av några händelser som driver berättelsen alls mellan de musikaliska framträdandena.

I övrigt så är det en välgjord film som berättar om vänskap, utanförskap och musik som lämpar sig väl mot den målgruppen den faktiskt är tillägnad. Låtarna i filmen är catchy och jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte skrattade vid ett par tillfällen.
En helt okej film för sin genre.

Text: Anthon Zümendorf

Läs även andra bloggares åsikter om film, filmrecension, dvd, Lemonade Mouth

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: dvd, Filmrecension, Lemonade Mouth, Scen

Händelser vid Slussen – En god bildberättelse om Stockholm

2 februari, 2012 by Rosemari Södergren

Titel: Händelser vid Slussen.
Betyg 4
Premiär på Zita bio 3/2 2012, på SVT2 9/2 2012.

Nu kan vi glädjas åt ännu en god stockholmsberättelse, denna gång i rörlig bild med ljud. Filmmakaren heter Johan Palmgren. Han bjuder på en folklivsskildring från dagens Slussen. Den bör vara av intresse för Stockholms stadsmuseeum och Nordiska museet även om filmen inte är något problemdokument.
Palmgren beskriver Slussen avsiktligt (?) som en arketektonisk klasspyramid med utesovarna kring Pekka i den lägsta våningen och chefsarkitekt Svante Berg med stab i den högsta. De senare huserar i akropolen, Kolingsborg. Parallellt ligger en ännu högre topp, Gondolen i Katarinahissen. Här släpps vi inte inpå de ”höga” gästerna förutom Bergs arkitektbyrå som lägligt nog frekventerar stället.
Gondolens bartender som betecknar sig själv som en ”arbetarklassens aristokrat” får nästan ensam representera fågelperspektivet över Slussen. Han hävdar att: ”Arkitekter har en utopisk världsbild – solig och vacker”. Detta beläggs med en sekvens från Bergs arkitektkontor, där man diskuterar det lämpliga med morgonsol och följande skuggor över lekande barn på Nya Slussen. Vi pratar om en värld skapad i PhotoShop förstås.
Men majoriteten av medborgarna och besökarna lyser med sin frånvaro i filmen. Det gör även en redovisning av de tekniska och geohydrologiska grunderna för Slussens konstruktion. Bland annat därför släpper filmen ifrån verkligheten trots att den bygger på dokumentära bilder och ljudupptagningar. I stället föds Fredman på nytt efter att ha knoppat in 1767. På denna tid har han bara förflyttat sig någon kilometer från Gamla Stans trånga gränder mellan tegel- och naturstensväggar till Slussens massiv av armerad betong och håligheter. Här går förstås också Ulla Winblad igen. Och är det inte Susanna som sköter själva slussningen?
Men filmen skildrar 2011. Så Fredman väcks nu, sovandes på bara betongen, av ett samtal på sin mobiltelefon. Vi förs så gradvis in i storstads- och betongromantiken. Denna berättelse når i mitt tycke sin perfektion i scenen där vår huvudperson begraver sin självdöda favorit(?)råtta till perfekt passande musikläggning av Niko Röhlcke. Om jag skulle få göra ett representativt klipp ur filmen, så skulle det vara denna scen!
Palmgrens berättelse innehåller skildringar av stadens 5—7 vanligaste djur: människa, brun råtta, fiskmås/gråtrut, stadsduva och gråsparv/pilfink. En abborres väg från sjön till en enkel måltid hör också hit.
Men var kommer då majoriteten av medborgarna in? Jo några kommer in som pausunderhållning för de anställda på Bergs arkitektkontor när de lyfter sina trötta ögon från ritskärmarna. De kan då se ett litet antal engagerade medborgare, tillsynes alltid, vanka fram och tillbaka med demonstrationsplakat, på Slussen. Man anar naturligtvis också ett visst motsatsförhållande. Men demonstranternas motiv och åsikter redovisas inte särskilt ingående.
Dessa kan då inte heller ställas mot Foster och Bergs resonemang. Fortsatt fri eller friare utsikt från slusskrönet tror jag ändå är den mest omfattade folkviljan. Frågan är väl om det är de folkvalda, med Sture Nordin i spetsen eller de köpta arkitekterna som är motparten? Detta utreds inte heller.

De två största grundfrågorna kring Slussen berörs inte i filmen:
Hur kommer de vattenytor som möts vid Slussen att ändra sig i framtiden? Och vad kommer de olika alternativen att kosta?
Hur stor trafik, och vilken trafik önskar vi ha över Slussen i framtiden? Och vad kommer de olika bränsle- och konstruktionsalternativen att kosta?

Detta kan möjligen förklaras med att filmen inte handlar om framtiden utan om ett snabbt förklingande nu. Därför redovisas heller inga ledvärden för den Nya Slussens livslängd eller den förväntade havsnivåhöjningen vid Slussen.
Att det senare är beslutat kunde dock Emma Sahlman från Stockholms stad meddela vid den avslutande diskussionen efter pressvisningen. Nya Slussens livslängd skall vara 100 år och havet förväntas stiga 0,5 m på denna tid. Emma Sahlman kunde också meddela att det är de närmaste årens översvämningsrisker orsakade av nederbörd som oroar de styrande mest.
Som jag ser det bör Stockholms stad kunna vinna en vattendom med det liggande förslaget, därför att det kan vara hållbart under de närmaste 30 åren. Mer kan väl Vattendomstolen inte begära? Men som medborgare kan vi naturligtvis begära mer, t ex 100 år.
Slutligen berättade filmaren Johan Palmgren att en svårbotad tuberkulosepidemi spridit sig bland ”de fria” männen och kvinnorna under Slussen. Troligen hände samma sak i den verklige Fredmans gäng under det glada 1760-talet. Fredman själv avled i ”bröstfeber”.

Betyg 4 som Stockholmsberättelse utifrån dokumentärt material

Betyg 2 som problemdokumentation

Text: Claes Möre

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Kulturpolitik, Recension

Margin Call kommer att bli en klassiker som visar den nakna kapitalismen

1 februari, 2012 by Rosemari Södergren

Titel: Margin Call
Betyg 5
Biopremiär: 2 mars 2012
Visas på Göteborgs Filmfestival

Margin Call kommer att bli en kultfilm som många citat kommer att användas från. Jag tycker den till och med har högre klass än Wall Street, när det gäller att skildra och genomskåda finansvärlden och det kapitalistiska systemet.

Handlingen utspelar sig på ett finanscentrum i USA, dagarna innan den stora finanskraschen 2008. Finansinstitutet har sålt optioner med överbelånade bostadslån. En av företagets finansanalytiker får tag på information som visar att företaget står inför konkurs. Mycket snart. Kanske inom en vecka. Han ringer in sin chef, trots att klockan är elva på kvällen. Chefen ringer in sin chef, som i sin tur kallar på sin chef, som i sin tur kallar in hela högsta styrelsen för ett nattligt möte. Något måste göras för att de ska rädda sina egna förmögenheter även om det skulle föra med sig katastrof för en mängd andra människor.

Natten är fylld av dialoger som tar upp hur den globala finansvärlden styr och finansmännen och den enda kvinnan i sammanhanget står inför moraliska beslut.

Det är en fascinerande skildring och naknare än så har nog aldrig den kapitalistiska ideologin och dess följder skildrats. Den kommer att vara högaktuell när den når de svenska biograferna i mars. Finanskraschens vågor skvalpar väl som mest över Europa då.

Regissören J.C. Chandor låter kameran berätta med täta bilder och karaktärerna är exakt utmejslade. Rollistan är fylld av säkra kort bland skådespelarna som Kevin Spacey, Paul Bettany, Jeremy Irons, Stanley Tucci och Demi Moore. Den som följer tv-serien The Mentalist får här se Simon Baker i en roll han passar perfekt för.

Vissa scener är så starka att de kommer att bli klassiker, som när den unge Seth (spelas av Penn Badgley) låst in sig på toaletten under morgontimmarna för att gråta över att hans drömjobb är på väg att försvinna. Han går ut toalettbåset och där står den totalt egofixerade chefen Jared Cohen (Simon Baker) och rakar sig. Seth berättar att det här var hans drömjobb, det är det enda jobb han någonsin drömt om att ha. Jared Cohen rör knappt en min och fortsätter att raka sig. Han har inget ord till tröst.

Den är stark, den är rolig, den är spännande och också överraskande – och den känns tyvärr alltför sann. Och för alla som gillar Kevin Spacey är det en högtidsstund.

Läs även andra bloggares åsikter om Kevin Spacey, Margin Call, film, kapitalism

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: kapitalism, Kevin Spacey, Margin Call, Scen

Järnlady – Streep räddar

31 januari, 2012 by Redaktionen

Titel: Järnladyn
Betyg: 2
Premiär: 3e Februari
Att göra filmer om historiska personer tycks ha blivit en trend de senaste åren, filmer om allt ifrån musiker till skådespelare och konstnärer har ramlat in, den senaste i raden är alltså Järnladyn som handlar om Margaret Thatcher, Englands första kvinnliga premiärminister. I rollen som ”the iron lady” ser vi Meryl Streep som hyllats till skyarna för sin insats.
Filmen inleds med att Margaret går och köper mjölk i en lokal matbutik. Hon förfäras av att priset på mjölk gått upp så mycket, i blåsten traskar hon sedan hem för att förbereda frukost till sin man Denis. Mens Margarets anställda förfäras och undrar hur hon lyckats ta sig ut glider Margaret vidare i sin våning tätt följd av sin make. Problemet i den här bilden är att året är 2008 och Denis gick bort redan 2003. Margaret har drabbats av kraftig demens och har svårt att minnas enkla saker som att hennes man gått bort, men hon börjar så småningom få tillbaka en del minnen från sitt förflutna.

Jag undviker gärna att ha för höga förväntningar på filmer, men just den här hade jag väldigt höga förhoppningar på. Jag tycker personligen inte om Thatcher men hon har absolut levt att liv som kan bli en intressant grund till en bra film. Meryl Streep som tidigare nämnt huvudkvinnan i denna film och hon gör det fantastiskt. hon är så lik man kan bli Margaret, hon är för bra för filmen. De övriga skådisarna är rätt dåliga och överspelande, som teaterfolk, bortsett från Jim Broadbent som gör rollen som Denis med bravur.

Själva handlingen i filmen är rörig och vill mer än den kan. Alla flashscener som kommer hit och dit gör filmen rörig och det är ibland svårt att hålla koll på när i tiden man befinner sig. Jag hade nog själv velat se hennes liv i ordning än en massa kringflackande i tid och rum. I texterna jag läst om filmen innan så pratas det om privatlivet hon fick uppoffra och sådant, men jag tycker inte att filmen går så pass djupt heller, den skrapar mest på ytan. Man får en aning om att familjen kanske inte alltid står bakom hennes livsval, men att det skulle vara supertärande för allas relation tll varandra märks knappt av.

Summan av kardemumman, jag skulle personligen inte tipsa folk om att gå och se denna film. Filmen är egentligen helt ok, men det stör mig innerligt att veta hur bra den hade kunnat vara. Årets mest överskattade drama helt enkelt.

Arkiverad under: Filmrecension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 440
  • Sida 441
  • Sida 442
  • Sida 443
  • Sida 444
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 504
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in