• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Avengers: Infinity War

25 april, 2018 by Rosemari Södergren

Avengers: Infinity War
Betyg 1
Svensk biopremiär den 25 april 2018

En bedrövligt töntig film, överpepprad med explosioner och slagsmål. Handlingen är fantasilös. Den onde överdimensionerade Thanos (en uppumpad och till stor del animerad Josh Brolin) har hittat vad han anser vara lösningen på världarnas och alla planeters problem: han ska döda hälften av alla som lever. För att kunna göra det måste han få tag på sex magiska stenar. Två har han redan. När han fått tag på alla sex stenarna får han supermkrafter och kan förgöra hälften av världens varelser med ett klick. Han ska utföra dessa massdöd helt demokratiskt, fattiga och rika, mäktiga och svaga, kvinnor och män, alla ska drabbas.

Världens superhjältar plus asaguden Thor måste ingripa förstås. Ja det är en historia vi hört berättas i många versioner många gånger tidigare. Den här gången på ett långtråkigt manér. Filmen är den tredje i Marvels filmserie om Avengers. Det är en uppföljare till The Avengers (2012) och Avengers: Age of Ultron (2015), och är den nittonde filmen från Marvel Cinematic Universe (MCU). Filmen är regisserad av Bröderna Russo och skriven av Christopher Markus och Stephen McFeely.

Jag kan inte fatta hur sådant kan sälja? Skurken, den onde, måste offra det han älskar för att få den mäktigaste stenen. Där har filmen en stort misstag. Han offrar dottern. Det är ju inte det han älskar mest. Det han älskar är sin makt och sitt våld. Om han skulle offra det han älskar vore det sig själv.

Och sedan ska all världens olika superhjältar kämpa för att rädda världen. Alltså: är det en nu historia på något sätt? Visst är det mycket av filmtekniker som är snyggt gjort, men handlingen … Inte ett dugg spännande, inget förvånande. Att superhjältarna är såväl kvinnor som män och av olika folkslag, ja det är bra. Det gör dock inte handlingen det minsta bättre.

Jag gillade de första två. De olika karaktärerna från halvbröderna Thor och Loke, den unge Peter Parker/Spindelmannen och Avengers ledare Iron Man till de animerade karaktärerna, trädvarelsen Groot och den tvättbjörnen Rocket, är en mysig mix och filmerna har en behaglig lättsam humor, mycket baserat på de två gulliga animerade karaktärerna.

Men trots återseendet blev filmen en stor besvikelse. Visst finns det några roliga skämt då publiken skrattar men i övrigt är denna två och en halv timme långs film långtråkig. Jag somnade nästan. Explosioner och explosioner . Suck.

Alla karaktärer är karikatyrer på sig själva. Berättelsen är rörig och löjlig och förutsägbar nästan in i varenda detalj. Förutsägbarheten bryts bara vid ett tillfälle i slutet och det gör filmen ännu sämre.

Nej för mig är denna Avengersfilm en besvikelsen trots en lång rad av världens stors intressanta skådespelste i rollistan: Robert Downey Jr, Chris Hemsworth, Mark Ruffalo, Chris Evans, Scarlett Johansson, Benedict Cumberbatch, Don Cheadle, Tom Holland, Chadwick Boseman, Paul Bettany, Elizabeth Olsen, Anthony Mackie, Sebastian Stan, Danai Gurira, Letitia Wright, Dave Bautista, Zoe Saldana, Josh Brolin, Chris Pratt med flera.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen, Superhjältar

Filmrecension: Det tredje mordet – enastående

23 april, 2018 by Rosemari Södergren

Det tredje mordet
Betyg 4
Svensk biopremiär 27 april 2018

Vad är sanning och vad är en människa beredd att göra för att respektera sig själv? Och vem är fri, egentligen? Den japanske regissören Hirokazu Kore-eda har skapat en film som på ytan kan kategoriseras som en pusseldeckare men är mycket mer än så. Det tredje mordet är helt enastående och ger publiken mycket att fundera på. Den talar till publiken på flera plan, med dialog och drama, med foto och bildvinklar.

Detta drama/pusseldeckare skildrar juridikens förhållningssätt till sanningen – men för den som är öppen för vad som förmedlas på andra nivåer är det också en film om de existentiella frågorna, om synd och skuld och vad en människa är och med en hel del buddhistiskt tankesätt inblandat.

Handlingen kretsar kring den framgångsrike advokaten Shigemori som kallas in för att försöka rädda en man från dödsstraff. Takashi Musimi är en man i övre medelåldern som för trettio år sedan dömdes till fängelse för två rånmord. Nu väntar Misumi på rättegång för ett nytt mord som han erkänt. Att lyckas på domare och jury inte döma till dödsstraff är näst intill en omöjlig uppgift. Det är något som inte stämmer, känner Shigemori. Något i Musimis historia skaver. Dessutom ändrar Musimi sin historia varje gång de träffas. Shigemori gräver djupare för att hitta sanningen.

Egentligen borde Musimi fått dödsstraff redan då han dömdes för de två rånmorden trettio år tidigare, menar till och med den domare som tog beslutet att döma till fängelse istället för dödsstraff. Den domaren är Shigemoris pappa: Om han hade fått dödsstraff så hade han inte kunnat mörda igen.

Att leva i samhället som en före detta fånge är inte det lättaste. Vem ger arbete åt kriminellt belastade? Kanske är det bättre att låta sig bli dömd till livstids fängelse än att vara den allra svagaste i arbetslivet? Det japanska arbetslivet är hårt och krävande redan för den som har ett fläckfritt förflutet.

Shigemori gräver och hittar flera versioner av sanningen. Men är det sanningen han som jurist ska företräda eller ska han använda bästa möjliga strategi för att hans klient ska undslippa dödsstraff?

Fotot, bilderna, är en del av det mästerliga. Vad är en människa och hur stor skuld har vår miljö till vart vi hamnar i livet? Och vem är fri, egentligen?

Hirokazu Kore-eda har tidigare skapat starka familjedraman som Still Walking och Sådan far, sådan son. När han nu återvänder med en film finns samma stämnings-fyllda människoskildringar kvar även om filmen till formen är en pusseldeckare.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Deckare, Japan, Japanfilm, juridik, Pusseldeckare, Recension, Scen

Filmrecension: Händelser i Ydre

23 april, 2018 by Petter Stjernstedt


Händelser i Ydre
Betyg 3
Biopremiär 27 april

Ydre är en av Sveriges minsta kommuner. Här bor Sven Inge Karlsson, kommunalrådet som personligen besöker de par som fått småbarn. Befolkningsstatistiken är bedrövlig. Kommunen kämpar för sin egen överlevnad, samtidigt finns en träindustri som blomstrar och ett svindlande skogslandskap att gå vilse i. Med Händelser i Ydre ger regissören Alexander Rynéus en nyanserad bild av landsbygden. Med humanism och värme skildras Ydre-folkets leverne – med lika mycket utmaningar som möjligheter.

I Gabriella Pilchers film Amatörer vill Lafors kommun göra en kommunfilm som visar upp ett Lafors i världsklass. Men slutresultatet blir förutsägbart, rasistisk och exotifierande med mångfaldiga röda stugor med vita knutar och renar som ser ut över vidder. Händelser i Ydre är den kommunfilm Lafors borde ha gjort. Här finns en mångfald. Soluppgång är den träindustri vars material köps in av NASA, sjönära tomter och succén med musikalen Annie som gick för fullt hus. Solnedgång är den ständigt sjunkande befolkningen, dyra mjölkpriser och världshuset som gång efter gång går i konkurs.

Ydre är kommunen som aldrig slutar att förvåna. Mot alla odds lyckas den likt humlan att lyfta från marken. I Händelser i Ydre följer vi paret som lämnat kommunen, men som ändå inte riktigt kan släppa taget om sin kära födelseort. Vi går i samma fotspår som tonårstjejen med drömmar om att bli musikalartist. En dag ser hon sin chans via stadens lilla teaterscen. Filmens fixstjärna är Sven Inge Karlsson, kommunalrådet som förutom att välkomna nya bebisar till världen kör turistbuss och pekar ut sin syrras Bondgård.
Ydre är ett litet samhälle men ändå sprudlar det av liv och rörelse. I fokus står de små ögonblicken och den vanliga människan. Skildringen av Ydre-bornas vardag blandas med myter om trolska skogar där jättar och Ur-kor en gång vandrat. De mytologiska elementen skär av från det vardagliga och tillför en mystik.

Händelser i Ydre är regisserad av Alexander Rynéus, Per Bifrost och Malla Grapengiesser. Filmen berättar med humor om en av Sveriges minsta kommuner. Nya utmaningar uppluckras när globaliseringens bieffekter ger för dyra mjölkpriser. Flyktingströmmar ställer nya villkor för kommunen. De måste sättas i arbete och kräver boende, skola och hjälp till integrering i det svenska samhället. Många historier berättas parallellt, ibland blir det långdraget och splittrat. Filmen har svårt att avsluta. Regissörerna borde dödat sina darlings för att få mera flyt i berättelsen. Men det är i sammanhanget parenteser. Händelser i Ydre är en landsbygdsskildring som skiljer sig från övriga. Det är kärleken till invånarna och humorn som tar regissörerna ända hem.


Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Toppnytt

Filmrecension: Ett veck i tiden – alltför ytlig och ojämnt animerad berättelse

18 april, 2018 by Redaktionen

Ett veck i tiden
Betyg 3
Svensk biopremiär 20 april 2018

Kanske hade jag för höga förväntningar på den här filmen. Det är i grunden en fantastisk berättelse, en varm historia med flera intressanta skådespelare som Reese Witherspoon, Chris Pine, Gugu Mbatha-Raw, Oprah Winfrey och Zach Galifianakis. Filmen bygger på Madeliene L´Engles klassiska science fiction-roman Ett veck i tiden [A Wrinkle in Time] son publicerades 1962. Boken vann det prestigefyllda Newbery-priset för Årets bästa amerikanska barnbok och blev en enorm succé internationellt, inte minst också för att den hade något för tiden och genren så ovanligt som en kvinnlig huvudperson. Romanen har nu alltså filmatiseras nu av Disney, med manus av Jennifer Lee som bland annat ligger bakom megasuccén Frost.

Tyvärr blev det en alltför ytlig berättelse med ojämn kvalitet på animationerna. Det känns som om filmskaparna haft mer fokus på att visa upp dataanimationer är att låta karaktärerna fördjupas. I vissa scener är data-animationerna riktigt bra, några världar i denna egentligen vidunderliga berättelse är välgjorda men i andra scener ser de väldigt billiga ut. Sämst fungerar animationerna för Reese Witherspoons karaktär.

Handlingen i korthet: Efter att hennes pappa, som är vetenskapsman, har försvunnit, skickar tre underliga varelser ut Meg Murry, hennes bror Charles Wallace och deras vän Calvin i rymden för att finna honom.
Visst, det är en klassiskt gullig berättelse, en familjefilm som fungerar hyggligt. Därför får den trots allt betyg 3. Men det är en svag trea.

Det saknar djup i berättelsen och vi lär inte känna karaktärerna tillräckligt för att leva oss in i handlingen. Det är för ytligt, helt enkelt. Jag får ingen wow-känsla.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: Disney, Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Bakom masken – unik, säregen, vacker och stark film om krigets galenskap

13 april, 2018 by Rosemari Södergren

Bakom masken
Betyg 4
Svensk biopremiär 13 april 2018

Bakom masken är en unik, säregen och stark film som inte liknar någon annan film. Snyggt och elegant foto, med en säregen och överraskande dramatik.

Handlingen börjar i oktober 1918 + första världskrigets fasansfulla skyttegravsstrider. Soldaterna såväl på franska sidan som på tyska sidan tar det lugnt, alla väntar på fredssignalen. Ingen vill riskera att bli dödad i krigets sista minuter. Men där finns en fransk officer i skyttegravarna med namnet Pradelle som inte är nöjd. Han vill inte sluta kriga och tvingar upp gruppens yngste och äldste soldat för att rekognisera i och skjuter dem och skyller på tyskarna – och så får han igång striderna. I den röran blir den unge soldaten Edouard Péricourt (spelas av Nahuel Pérez Biscayart) svårt skadad. Han överlever men med ett deformerat ansikte och förlorar talförmågan. I röran räddar han också livet på sin äldre soldatkompis Albert (spelas av filmens regissör Albert Dupontel).

På militärsjukhuset övertalar Edouard sin vän Albert att fiffla med dödsbevisen och ordna så att Edouard förklaras som död. Han vill inte återvända hem till sin far och sin syster. Han hatar sin far som är alldeles för sträng och som inte låt honom få utveckla sig som konstnär. Sin syster saknar han däremot men han klarar inte att återvända och dessutom vara så deformerad.

Edouard och Albert lever tillsammans i Paris och de hittar också en liten flicka, Louise (spelas av Héloïse Balster) som lever med dem och blir den som tolkar och översätter vad Edouard säger. Edouard är från överklassen och låter Albert slita och kämpa för att försörja dem medan han själv roar sig med att skapa masker åt sig själv, den ena mer fantasifull och lekfull än den andra. Edouard är en rätt egoistisk person som dels tar för givet att Albert ska försörja honom så är han också grym mot sin far och sin syster och låter dem tro att han är död. Men trots det får han mina, och förmodligen de flesta tittares, sympatier. Han är liksom många offer för kriget och krigshetsarna.

Edouard kommer på ett plan hur de ska lura till sig enorma summor pengar och sedan fly till Afrika. De ska ta uppdrag att göra krigsdokument, ta betalt i förskott och sedan fly.

Det är en fascinerande berättelse, en annorlunda berättelse med oväntade vändningar. Vacker, vemodig, mörk men ändå med hopp, sorglig och kärleksfull. Och framför allt är filmen ett starkt inlägg mot krig utan att skriva oss sitt budskap på näsan.

Om du sett mycket fransk film har du troligen sett filmens regissör Albert Dupontel i någon roll. Han är en etablerad och hyllad fransk skådespelare som gått över till att regissera och fick en stor succé med sin förra film ”Kärlek och brott”.

Lite fakta om Albert Dupontel:
Albert Dupontel föddes i Saint-Germain-en-Laye som Philippe Guillaume. Han började som stå upp-komiker i slutet av 1980-talet och fick mindre roller i filmer av Paul Vecchiali och Jacques Rivette. Hans genombrott i Frankrike kom 1991 med enmansföreställningen Sale spectacle på L’Olympia i Paris. Han debuterade som filmregissör 1996 med Bernie, som nominerades till Césarpriset för bästa debutfilm. Samma år nominerades Dupontel även för bästa biroll för Jacques Audiards Den diskrete hjälten. Michel Devilles La maladie de Sachs från 1999 gav honom en nominering för bästa manliga huvudroll. Dupontel har utmärkt sig med sin förmåga att spela i väsensskilda filmer, såväl i Gaspar Noés chockeffektsbaserade Irréversible som i breda komedier och prestigefyllda dramasatsningar. För sin femte långfilm som regissör, Kärlek och brott från 2013, fick han Césarpriset för bästa manus och nominerades för bästa regi och manliga huvudroll.

”Bakom masken” har haft stora framgångar och gjort stor succé i Frankrike där den haft mer än två miljoner biobesökare och fick 13 nomineringar till Cesar, det franska filmpriset.

”Bakom masken” är helt enkelt en unik, säregen, vacker och stark film om krigets galenskap med en lång rad duktiga franska skådespelare.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Frankrike, Krig, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 307
  • Sida 308
  • Sida 309
  • Sida 310
  • Sida 311
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in