• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Superhjältar

Filmrecension: Spider-Man: Far From Home

3 juli, 2019 by Hans Södergren

Spider-Man: Far From Home
Betyg 4
Svensk biopremiär 3 juli 2019
Reg: Jon Watts
Manus Chris McKenna och Erik Sommers
Med Tom Holland, Jake Gyllenhaal, Zendaya, Samuel L. Jackson, Cobie Smulders, Jacob Batalon, Jon Favreau, Marisa Tomei m.fl.

Riktigt skönt med en actionhjälte-film som handlar om annat än att rädda hela universums. ”Spider-Man: Far From Home” är vänlig superhjältefilm som både är spännande men samtidigt handlar om livet och om kärlek och ansvar.

För den som är trött på de stora gesterna och universala krig är denna nya Spider-Man-film både lättsammare och mer lekfull, helt enkelt mer avslappnat underhållande. Ibland lite för töntig kanske, men det köper jag.

Den unga Peter Parker (spelas av Tom Holland) är på klassresa till Europa. Han har sett fram emot att på chansen att närmare lära känna MJ (Zendaya), som han är förälskad i. Han har planerat att visa sina känslor för henne genom att ge henne ett vackert smycke högt upp på Eiffeltornet.

Peter Parker är visserligen en superhjälte men samtidigt är han en 16-årig tonårspojke med allt vad det innebär. Men så enkelt kan det förstås inte vara när Spider-Man är någonstans. Mysterio (spelas av Jake Gyllenhaal) dyker upp och vill ha hjälp av Spider-Man.

I förra filmen, Avengers: Endgame, led Avengers en stor förlust då Tony Stark gick ur tiden. Den unge Spider-Man har en del förväntningar på sig, framför från Nick Fury (Samuel L. Jackson), som vill att Spider-Man tar större ansvar i superhjältarnas grupp.

Filmen är underhållande och spännande men låter Spider-Man också utvecklas och ställs inför frågan vad har han för ansvar med sina superkrafter?

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen, Spider-Man, Superhjältar

Filmrecension: Shazam

4 april, 2019 by Rosemari Södergren

Shazam
Betyg 4
Svensk biopremiär 3 april 2019
Regi David F Sandberg
I rollerna: Zachary Levi, Asher Angel, Mark Strong, Jack Dylan Grazer, Grace Fulton, Ian Chen, Jovan Armand, Faithe Herman, Cooper Andrews, Marta Milans och Djimon Hounsou

Shazam är en charmig, lite barnslig men ändå rolig, färgglad superhjältefilm som väl i första hand vänder sig till en något yngre publik. Det är en snäll och varmhjärtad superhjälte-historia, skapad av den svenska långfilms-debuterande regissören David F Sandberg.

För fem år sedan släppte han kortfilmsskräckisen ”Lights out” på webben och den blev en sådan framgång att David F Sandberg fick en filmbudget på en miljard kronor i Hollywood. Hans första Hollywoodäventyr – superhjältefilmen ”Shazam” – är en lättsam superhjältefilm där vi slipper möta dessa svårmodiga vuxna män som blir superhjältar. Istället är det några barn som bor i ett fosterhem som är huvudrollerna.

Hur David F Sandberg genom sin kortfilm kom till Hollywood är som en saga i sig. I en intervju i Dagens Nyheter säger han:
– Det har verkligen gått bättre än jag hoppades på. Min plan var att göra några små kortfilmer att visa Svenska Filminstitutet och Film i Väst för att få pengar till en längre kortfilm. Sedan kanske få göra en svensk långfilm, för att sedan långt fram i tiden ta mig till Hollywood. I stället fick jag hoppa fjorton steg i förväg.

”Shazam” bygger på serietidningen om Billy Batson som är en föräldralös pojke som förvandlas till en superhjälte varje gång han uttalar ordet ”Shazam”. I filmen får vi följa honom i sin jakt efter att hitta sin mamma, som han tappade bort då han var mycket liten. Han hamnar på det ena fosterhemmet efter det andra, men han rymmer alltid. Men så hamnar han på ett ovanligt fosterhem med ganska udda barn och samtidigt råkar han ut för ett mystiskt möte med en trollkarl som ger honom superhjältekrafter. Det tar lite tid för honom att lära sig hantera sina krafter. Det är roligt och en härlig drift med de annars så allvarliga superhjältefilmerna.

Jack Dylan Grazer som vi ser i rollen som Freddy, det vill säga pojken som blir superhjälten då han säger Shazam, lär vi se i fler filmer. Han har absolut potential att bli en stor internationell stjärna, liksom de andra underbara barnen i den ovanliga familjen. Mark Strong i rollen som den elaka skurken är som alltid bra. Han är alltid bra i skurkaktiga roller. Hans roll har ett litet budskap i sig. Föräldrar som inte ser sina barn och accepterar dem som de är riskerar ett hemskt öde.

Den är färgglad, barnsligt lekfull: när superskurken ska hålla sitt ödesmättade tal på slutet av filmen befinner han sig på så långt avstånd att ingen hör vad han säger. På många sätt är ”Shazam” en uppsluppen dekonstruktion av hela genren.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen, Superhjältar

Filmrecension: Venom – underhållande tidsfördriv

3 oktober, 2018 by Rosemari Södergren

Venom
Betyg 3
Svensk biopremiär 5 oktober 2018
Regi Ruben Fleischer

Det finns två olika slags superhjältefilmer. På ena sedan filmer där superhjälten räddar världen och hans största problem är att hålla sin identitet som hjälte hemlig för den tjej han är intresserad av. På andra sidan finns de superhjältar som Spindelmannen representerade när jag var liten och låg och läste serietidningar i tältet på campingsemestern på somrarna: superhjälten som har psykiska besvär och svårigheter med sin roll som superhjälte och att hantera sina krafter. Venom hör definitivt till den senare sorten.

Så du helst vill se superhjältefilmen med hjältar utan stora problem är Venom definitivt inget för dig. Men om du är intresserad av psykologi kring rollen som superhjälte är Venom med fantastiska skådespelaren Tom Hardy i huvudrollen absolut en film för dig.

I centrum för filmen står journalisten Eddie Brock (spelas av Tom Hardy) som envist undersöker för att kunna avslöja företagsledaren och utvecklaren Carlton Drake. Eddie Brock är övertygad om att Drake är en stor skurk. Brocks besatthet vid att avslöja Drake kostar honom allt, han förlorar jobbet, flickvän och lägenheten.

Brock har dock rätt. Drake har inte lite fuffens för sig. Han utvecklar rymdraketer och skickar ut forskare till andra planeter och där han har fått tag på några utomjordiska varelser som han forskar på. Drakes mål är att dessa rymdvarelser, dessa organismer, ska förenas med jordens människor och skada en supervarelse. Denna forskning förs förstås i hemlighet, med hög säkerhet omkring sig. Människors behövs som försöksdjur men den ena människan efter den andra dör i försöken.

En av forskarna orkar inte med att se hur utsatta människor används i forskningen och dör. Hon kontaktar Brock och hon släpper in honom i smyg i projektets hemligaste delar. Brock får chansen att ta foton och kan avslöja Drake. Men istället råkar han släppa loss en av organismerna som tar sig in i hans kropp. Brock och den utomjordiska organismen blir ett. Brock får superkrafter. De två måste lära sig att samarbeta samtidigt som hotat mot jorden och dess befolkning blir ännu större.

Det är en både spännande och emellanåt till och med rolig film med både biljakter och psykologi. Den har intressanta frågor att fundera på och tar upp det temat som gjordes så suveränt i filmen Arrival. Utomjordiska varelser behöver ju inte alls se ut som varelser gör på vår planet. Arrival är dock mycket mycket bättre och genomarbetade dialoger och filosofiska och existentiella frågor som tränger på djupet. Men som lagom underhållande tidsfördriv fungerar Venom.

En sak är säker: filmen är bara början på en serie om Venom.

I rollerna: Tom Hardy, Michelle Williams, Riz Ahmed, Woody Harrelson, Scott Haze, Reid Scott.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Marvel, Recension, Scen, Superhjältar

Filmrecension: Avengers: Infinity War

25 april, 2018 by Rosemari Södergren

Avengers: Infinity War
Betyg 1
Svensk biopremiär den 25 april 2018

En bedrövligt töntig film, överpepprad med explosioner och slagsmål. Handlingen är fantasilös. Den onde överdimensionerade Thanos (en uppumpad och till stor del animerad Josh Brolin) har hittat vad han anser vara lösningen på världarnas och alla planeters problem: han ska döda hälften av alla som lever. För att kunna göra det måste han få tag på sex magiska stenar. Två har han redan. När han fått tag på alla sex stenarna får han supermkrafter och kan förgöra hälften av världens varelser med ett klick. Han ska utföra dessa massdöd helt demokratiskt, fattiga och rika, mäktiga och svaga, kvinnor och män, alla ska drabbas.

Världens superhjältar plus asaguden Thor måste ingripa förstås. Ja det är en historia vi hört berättas i många versioner många gånger tidigare. Den här gången på ett långtråkigt manér. Filmen är den tredje i Marvels filmserie om Avengers. Det är en uppföljare till The Avengers (2012) och Avengers: Age of Ultron (2015), och är den nittonde filmen från Marvel Cinematic Universe (MCU). Filmen är regisserad av Bröderna Russo och skriven av Christopher Markus och Stephen McFeely.

Jag kan inte fatta hur sådant kan sälja? Skurken, den onde, måste offra det han älskar för att få den mäktigaste stenen. Där har filmen en stort misstag. Han offrar dottern. Det är ju inte det han älskar mest. Det han älskar är sin makt och sitt våld. Om han skulle offra det han älskar vore det sig själv.

Och sedan ska all världens olika superhjältar kämpa för att rädda världen. Alltså: är det en nu historia på något sätt? Visst är det mycket av filmtekniker som är snyggt gjort, men handlingen … Inte ett dugg spännande, inget förvånande. Att superhjältarna är såväl kvinnor som män och av olika folkslag, ja det är bra. Det gör dock inte handlingen det minsta bättre.

Jag gillade de första två. De olika karaktärerna från halvbröderna Thor och Loke, den unge Peter Parker/Spindelmannen och Avengers ledare Iron Man till de animerade karaktärerna, trädvarelsen Groot och den tvättbjörnen Rocket, är en mysig mix och filmerna har en behaglig lättsam humor, mycket baserat på de två gulliga animerade karaktärerna.

Men trots återseendet blev filmen en stor besvikelse. Visst finns det några roliga skämt då publiken skrattar men i övrigt är denna två och en halv timme långs film långtråkig. Jag somnade nästan. Explosioner och explosioner . Suck.

Alla karaktärer är karikatyrer på sig själva. Berättelsen är rörig och löjlig och förutsägbar nästan in i varenda detalj. Förutsägbarheten bryts bara vid ett tillfälle i slutet och det gör filmen ännu sämre.

Nej för mig är denna Avengersfilm en besvikelsen trots en lång rad av världens stors intressanta skådespelste i rollistan: Robert Downey Jr, Chris Hemsworth, Mark Ruffalo, Chris Evans, Scarlett Johansson, Benedict Cumberbatch, Don Cheadle, Tom Holland, Chadwick Boseman, Paul Bettany, Elizabeth Olsen, Anthony Mackie, Sebastian Stan, Danai Gurira, Letitia Wright, Dave Bautista, Zoe Saldana, Josh Brolin, Chris Pratt med flera.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen, Superhjältar

The Avengers, bilder från galapremiären

24 april, 2012 by Redaktionen

På måndagskvällen den 23 april vardet stor galapremiär för en av vårens storfilmer: The Avengers.
Galan ägde rum på anrika biograf Park vid Stureplan. Disney hade anordnat en tävling
där de tio som klädd ut sig bäst till en superhjälte skulle få gå på galan och även närvara på efterfesten senare på Cafe Opera.
Men det var inte mer än ungefärligen sex utklädda superhjältar dökupp och ville mingla med de övriga gästerna.
I minglet syntes bland annat Eric Amarillo, Daniel Espinosa, Lazee, Lars Wallin, Marcus Birro och Love Generation.

Foto: Calle Andersson


Läs även andra bloggares åsikter om The Avenger, galapremiär, film, bilder, kändisar, superhjältar

Arkiverad under: Film Taggad som: bilder, galapremiär, kändisar, Scen, Superhjältar, The Avenger

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
casino med svensk licens

Nytt

Filmrecension: Elvis

Elvis Betyg 3 Svensk premiär 29 juni … Läs mer om Filmrecension: Elvis

Bokrecension: Damaskus av Iben Albinus

Damaskus Författare Iben Albinus Serie … Läs mer om Bokrecension: Damaskus av Iben Albinus

Filmrecension: Filmtjuven – överraskande unik indisk hyllning till filmkonsten

Filmtjuven Betyg 4 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Filmtjuven – överraskande unik indisk hyllning till filmkonsten

Minimalistiska utvidgningar fascinerar – Music For Small Rooms av Erik Dahl

Erik Dahl Music For Small … Läs mer om Minimalistiska utvidgningar fascinerar – Music For Small Rooms av Erik Dahl

Lyssna: The Confusions – Fell Out Of Bed

The Confusions har släppt en ny singel: … Läs mer om Lyssna: The Confusions – Fell Out Of Bed

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Casino utan spelpaus
Casinogringos
Jämför casino utan licens och ta reda på mer om den svenska regleringen kring spel.
Jämför olika nätcasino och hitta de bästa alternativen.

Att spela på casinon blir mer vanligt, läs recensioner på casinon.com
Spela casino utan svensk licens på casinoorbit.com
Svenska casinobonusar

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2022 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in