• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: UFO Sweden – en bra svensk sci-fi äventyrsfilm för vuxna

28 december, 2022 by Martin Moberg

UFO Sweden

Betyg: 4

Premiär på bio, juldagen 25 december 2022

Längd: 1h 56 min

Regi: Filmkollektivet Crazy Pictures

Distributör: SF Studios

Medverkande: Inez Dahl Torhaug, Oscar Töringe, Jesper Barkselius, Eva Melander, Sara Shirpey, Håkan Ehn, Isabelle Kyed, Mathias Lithner, Niklas Kvarnbo Jönsson, Joakim Sällquist m fl

På juldagen i år hade den svenska sci-fi och äventyrsfilmen UFO Sweden premiär på biografer runt om i landet. Produktionsbolaget bakom denna film Crazy Pictures, som 2018 gjorde filmen Den blomstertid nu kommer, hade hört talas om och träffade sedermera föreningen UFO-Sverige och då föddes idén att göra en svensk science fiction-film med det okända som tema. Enligt filmskaparna själva är filmen som vi fick se ”en äventyrsfilm för vuxna” och den är inspirerad av filmer och TV-serier som Stranger Things, True Detective, Arkiv X och Interstellar.

Jag kan definitivt hålla med om att UFO Sweden har inspirerats av bl a Interstellar och Arkiv X, och handlingen kretsar kring den fosterhemsplacerade tonårsrebellen Denise, som börjar tro att hennes pappa, som försvann åtta år tidigare 1988, inte är död, utan han har blivit kidnappad av UFO:n. När ingen annan tror på henne, tar hon hjälp av en lokal UFO-förening i Norrköping, staden och platsen där huvuddelen av handlingen utspelar sig. Det för att försöka ta reda på sanningen. Ännu en Norrköpingskoppling i filmen är Statens Hydrologiska och Meteorologiska Institut (SMHI), som har en intressant roll och funktion i filmen, som man nog inte tänker sig den.

Att vi dessutom får en lagom dos av 80-tals nostalgi musikledes genom en av Alphaville största hits och det med en kassettbandspelare i Denise pappas bil en röd SAAB 90 gör inte saken sämre och till det att handlingen äger rum 1996 med bl a modemuppkopplade datorer, dataskärmar likt de numera kasserade tjock-TV appaterna och Windows 95 som nyaste operativsystemet gör inramningen bra och skådespelarnas insatser är bra. Bäst betyg får, kanske inte så ofta nämnt, ljudet och har bion Dolby ATMOS ljudsystem då lyfts upplevelsen än mer. Total betyget landar på en solid 4:a och jag rekommenderar att du går och ser filmen, på biografen för bäst upplevelse.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: bio, Centrumbiografen Ronneby, Crazy Pictures, Filmrecension, Jul 2022, Kulturbloggen, Science fiction, Svensk film, UFO Sweden

Filmrecension: Pissa i motvind

26 december, 2022 by Rosemari Södergren

Pissa i motvind
Betyg 3
Svensk biopremiär 25 december 2022
Regi Lise Akoka, Romane Gueret

En film om en filminspelning i en förort, i ett miljonprogramsområde i norra Frankrike. Det är ett drama men som tittare får jag stundtals känslan av att det är en dokumentär, men det är det inte så det blir metafilm som absolut är sevärd men ändå som spretar för mycket, flera öden poppar upp och intressanta karaktärer lyfts fram men inget följs upp på djupet.

Det börjar med att vi får se hur kön till provfilmningen ringlar lång. Filmskaparna väljer ut några barn och ungdomar till rollerna och det visar sig vara områdets riktiga ”värstingar”. Socialarbetare, lokalpolitiker och andra vuxna som arbetar för att höja statusen på området blir besvikna när filmen sätter fokus på områdets rötägg och visar det nedslitna och områdets bekymmer och svårigheter istället för att något av de som är positivt får komma fram.

Konflikten de som vill förändra förorten och filminspelningens team som istället lyfter framproblemen och det negativa är ett av flera teman i filmen men som bara bubblar lite grann. Ett annat tema är vilka orimliga prövningar som regissören utsätter de unga skådespelarna för. Scenen där tioåringen Ryan blir nedslagen och brutalt slagen av ett stort gäng är skrämmande. Men inte heller det tema får ta något utrymme. De barn och ungdomar som får vara med filmen har alla sin bakgrund och sin problematik, en del är övergivna av föräldrar, någon har förlorat ett syskon och en har precis kommit ut från ungdomsfängelser – det är öden som vi inte heller får komma närmare utan som också bubblar på ytan.

Det filmteam som filmen handlar om kommer så tydligt från helt andra förhållanden, från en kreativ medelklass eller akademiker. Det känns som att de tror sig vara goda människor för att de sätter fokus på några problembarn från ett nedkört område. Men samtidigt verkar inte filmskaparna vara medvetna om att den känslan sprids via filmen. Att övre medelklassen kan stärka sina genom med att vara goda änglar som möter människor i utanförskap är ett tema som filmen har men som den inte heller tar tag i.

Kameran fastnar ofta länge med närbilder på de unga skådespelarna och alldeles speciellt på Ryan (som spelas av en fantastisk barnskådespelare, Timéo Mahaut) och Lily (spelas av duktiga Mallory Wanecque). Om filmindustrin tar hand om dem på bra sätt lär vi få se dem i flera filmer och tv-serier framöver. De kan verkligen agerar och har stor bredd i sitt kroppsspråk och sina ansiktsuttryck. Det är deras rollprestationer som gör att filmen av mig ändå får betyg 3. För övrigt skulle den fått ett steg lägre då den spretar åt alldeles för många håll och mest ger en tomhet efteråt.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Beck – Dödsfällan – en perfekt deckare att starta en långhelg med tv-serier

25 december, 2022 by Rosemari Södergren

Beck – Dödsfällan
Betyg 4
Premiär på C More 25 december 2022
Regi Niklas Ohlson
Medverkande Peter Haber, Jennie Silfverhjelm, Valter Skarsgård, Anna Asp, Måns Nathanaelson, Elmira Arikan, Jonas Karlsson, Martin Wallström, Rebecka Hemse, Ingvar Hirdwall

Om man, som jag, gillar Beckfilmerna och deras speciella atmosfär är denna film nummer 47 i serien efterlängtad. Jag hade planerat sedan länge att se den direkt då den släpptes på C More på juldagens morgon och jag blev inte besviken. Det är en riktigt bra film i den delen av serien där Beck spelas av Peter Haber. Den yngre Beck, det vill säga Vilhelm Beck (dotterson till Martin Beck) spelas av Valter Skarsgård, som är perfekt i den rollen.

Filmen kretsar kring Vilhelm som nu blivit polisaspirant och på sitt första uppdrag tillsammans med sin handledare hittar han en 17-årig pojke då de kallas ut för att kolla upp ett inbrott.

Denna film, nummer 47 i Beckserien, är typisk Beck-film som skildrar människor som är utsatta i samhället och vi kommer nära poliserna i Becks team plus Valter och hans handledare, som är patrullerande poliser. Vi förstår deras känslor och vi känner med dem och hur maktlösa de kan känna sig.

Valter Skarsgård är en så duktig skådespelare, jag förmodar att han kommer att ta ännu mer plats i kommande Beckfilmer. Det är nog svårt att avsluta serien nu när den är inne i ett vinnande flöde.

En viktig del i filmen är de olika karaktärerna i Becks team och deras personliga utveckling, deras liv och motgångar och medgångar i livet, både inom jobbet och privatlivet.

Som alltid finns det en udd av samhällskritik från vänsterhåll i filmen. Vi får se hur de svagaste i samhället blir utnyttjade av de mäktigaste och det är tydligt hur eliten håller varandra bakom ryggen. Däremot finns det inget av ett av dagens stora problem i samhället: de unga människor i konkurrerande gäng i förorten som skjuter ihjäl varandra. Där finns inget om de krafter som ligger när lastbilar med stora stenar körs ut i förväg före upploppen då ungdomar och andra i en del förorter attackerar polis och ambulanser. Jag funderar lite på varför filmskaparna undviker detta problem. Det kan vara för att de som ligger bakom att elda på stenkastningen inte är den traditionella svenska eliten. Jag vet inte, förstås. Fast det kanske finns andra filmskapare som kommer att skildra detta samhällsproblem.

Beck – Dödsfällan är en bra film i serien och Peter Haber och Valter Skarsgård bär sina roller så bra liksom hela gänget kring Martin Beck. Martin Wallström har vuxit in i rollen som den tuffe polisen som fått ersätta Mikael Persbrandts Gunvald-karaktär. Jennie Silfverhjelm är bättre då det inte är fokus på hennes karaktärs kärleksproblem och Måns Nathanaelsons roll som Oskar Bergman går inte att låta bli att älska. Beck – Dödsfällan är en perfekt början på en tv-serie-helg.

Arkiverad under: Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Beck, Beck - Dödsfällan, C More, Filmrecension, Peter Haber, Valter Skarsgård

Filmrecension: I Wanna Dance With Somebody – en otroligt mäktig låtlista

21 december, 2022 by Birgitta Komaki

I Wanna Dance With Somebody
Betyg 4
Svensk premiär 21 december 2022
Regi Kasi Lemmens

Naomi Ankie gör rollen som Whitney Houston lysande. Trots att hon inte är porträttlik glömmer man snart att hon inte är Whitney. Genom musiken lever Whitney kvar och filmen bärs fram av alla berömda sånger.

Vid 23 års ålder är hon hela Amerikas älskling med en image av helylle. Att hon har ett förhållande med en tjej, Robin (Nafessa Williams) , är inte accepterat. När hon 1992 gifter sig med Bobby Brown (Ashton Sanders) är det ett val för att få familj och barn.
En dotter får de men äktenskapet blir trassligt.

Familj är viktigt och Whitneys föräldrar är med och styr i karriären. Cissi Houston (Tamara Tunge) är själv känd sångerska och en hård lärare. John Houston (Clarke Peters) tar hand om ekonomin och låter pengarna flöda. När ekonomin är kaos måste Whitney ut på en turné med 70 spelningar. En turné som slutar med drogproblem och kollaps.

Filmen berättar om Whitneys liv och karriär. Hennes musikaliska framgångar och konserter. Även om hennes liv utanför musiken skildras är det ändå hennes musik
som blir filmens innehåll. Med otaliga hits , 6 grammis och 200 sålda album slår hon många musikaliska rekord. När hon sjunger nationalsången på Super Bowl övertygar hon en hel nation och 1994 sjunger hon på Nelson Mandelas konsert.
1992 spelar hon in filmen Bodyguard med Kevin Costner som har blivit en klassiker
med låten I Will always love you. Fler filmer följer.

Om hennes privatliv berättar filmen det som är känt sedan tidigare utan att gå in djupare. Trots 2,5 timmar speltid känner man artisten men inte kvinnan och modern Whitney.Den starka kvinna man får en bild av, som alltid vet vilken musik som är hennes i diskussion med skivbolagets producent Clive Davis (Stanley Tucci) är en sida.
Dem andra sidan av hennes liv fördjupar sig filmen inte i. Hon behåller sin integritet och stjärnglansen får fortsätta stråla. Att hon dog i 48 år gammal med droger i kroppen visar att det fanns en annan Whitney också. Den tragiska historien berättar mer om personen Whitney än den här filmen vill avslöja.

Med en otroligt mäktig låtlista tar musiken hem allt i den här filmen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Whitney Houston

Filmrecension: Decision to Leave – fröjd för hjärna, ögon och hjärta

21 december, 2022 by Linou Gertz

Decision to Leave
Betyg 4
Svensk biopremiär 25 december 2022
Regi Park Chan-Wook

I slutet av 1990-talet, och början av det nya 2000-talet, inleddes en ny skara filmer med den klassiska figuren Martin Beck – gestaltad av Peter Haber – där de frångick direkta tolkningar av enskilda litterära verk för att istället industrialisera varumärket och pumpa ut flertalet filmer i stora hop. Men det var inte enda förändringen som filmerna genomgick – nu fanns också ett berättartekniskt grepp där huvudkaraktärerna inte bara var poliser i tjänst, utan även privatpersoner med sina egna problem och våndor. En slags Nordic Noir där mörkret inte kom utifrån samhället eller solens frånvaro utan istället människans inre. Det är någonting som känns igen i den Cannes-prisade polisthrillern vars Sydkoreanske regissör, tidigare känd för bland annat Hämnar-trilogin (inledd med Oldboy) och klaskritiske Snowpiercer, i intervjuer erkänt den svenska polisinsinpirationen.

Om regissören gjort sig känd för våld och dramatik har han i senare filmer, som Stoker och Handmaiden, utvecklat en mer stilistisk lyrik i högre estetisk anda där allting inte alltid är så entydigt och lättbegripligt. Även denna film kräver sin uppmärksamhet och sitt engagemang. I grunden väldigt enkel, en mordgåta vars lösning inte är slutet utan bara början, och en polis vars olösta fall håller honom vaken så till den grad att det nästan dödar honom. Sen tillkommer en inte så klassisk Fem Fatale vars trassliga relationer och mångbottnade personlighet gör allting desto krångligare. Upplägget och berättarstilen underlättar inte utan sätter hela tiden sin tittare på prov så det är inte filmen för någon som söker lätt underhållning i julhelgen, utan den medvetne cineasten som vill berikas och känna ömsesidig respekt från en filmlyriker vars verk nästan uppgår i ett drömtillstånd.

Detta är dock inte bara en fröjd för hjärnan utan också för ögonen och hjärtat. Det är nämligen inte bara väldigt snyggt filmat och färggraderat utan även väldigt vackra motiv som fångats. Miljöer av storstadsdjungel och vykortsvackra stränder är bara ett par exempel av det ögongodis som presenteras. Tillsammans med komplexa människor, personligheter och intrikata relationer är det svårt att inte falla pladask för denna svårsmälta pärla och vilja ta den till sig och trycka hårt mot bröstet som att hålla om en kär vän som blivit svårt sjuk och kanske aldrig får återse igen. Därför lämnar jag biografen något omskakad utan en riktig klar bild vad jag faktiskt varit med om – förutom en snyggare och komplexare variant av Nordic Noir som på något sätt fångat omvärldens intresse – och med en känsla av att den kommer hålla mig uppe likt en av de många olösta fall i filmen. Tur då bara att den utsöndrar livsenergi snarare än undergångskänsla så det inte slutar där.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Park Chan-Wook

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 162
  • Sida 163
  • Sida 164
  • Sida 165
  • Sida 166
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in