Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Svensk film

En lovande svensk filmvår

by

Svensk film under våren 2024 visar på en stor bredd och ser mycket spännande ut. Många filmer som jag ser fram emot. Svenska filminstitutet presenterade 27 svenska filmer som kommer under våren 2024. Två av filmerna hade redan haft biopremiär: Stockholm Bloodbath och Ett hjärta är alltid rött – en film om Imperiet, både filmerna fick för övrigt betyg 4 av Kulturbloggen.

Filmerna presenterades på en live-föreställning på biograf Rigoletto. Det var en drygt tre timmar lång presentation och det är klart att det tar tid att något så när seriöst presentera 27 filmer. Men första halvtimmen gick till att Filminstitutets tf vd Åsa Sjöberg finns på plats och likaså Film & TV-Producenternas ordförande Eva Hamilton skulle tala om filmens situation och kulturpolitik. Jag tror att de flesta av oss som såg presentationen på plats eller online hellre hade sett den tiden ägnas åt filmerna, för kultur- och filmpolitiken kan förmedlas på många andra sätt. Filminstitutets presschef Jan Göransson var konferencier och han får väl godkänt av mig för sin insats, det märktes att han sett många av filmerna och hade relevanta frågor. Det har inte alltid fallit att den som varit konferencier låtit regissörer och skådespelare svara på vettiga frågor.

En skådespelare som lär sitt stora genombrott i vår är Asta Kamma August. Hon har stora roller i två av vårens filmer: Hypnosen och Kalak. Kalak är en samproduktion med Danmark och utspelas på Grönland, i regi av Isabella Eklöf. Filmen bygger på en bok av Kim Leine och är berättelsen om Jan, som bor med sin familj i grönländska Nuuk och arbetar som sjuksköterska. Kalak baseras på verkliga händelser.

Det är flera av filmerna jag ser mycket fram emot att se, till exempel A Tiger in Paradise med José González. Den tar upp existentiella frågor och om hur vi kan veta vad vi egentligen vill med våra liv. Den beror också frågor kring psykisk ohälsa.

Femton noll tre nittonde januari två tusen sexton är en film som jag måste se, men som jag lär bli mycket berörd av. Den skildrar en mamma som förlorade en tonårsson. Att förlora ett barn är den största tragedin en förälder kan uppleva. Det skildras inte alltid trovärdigt. Men jag hoppas det är en film som kan förmedla hur det är att kunna fortsätta leva efter att drabbas av detta.

Det är flera dokumentärer eller spelfilmer som ligger nära det dokumentära som verkar intressanta som Den sista resan i regi av Filip Hammar & Fredrik Wikingsson som handlar om en resa till Frankrike med Filips pappa som börjar komma upp till åren och drabbas av olika krämpor. En film som verkar handla inte bara om att åldras utan också om vuxna barn som måste acceptera att föräldrar åldras och förändras, att livet aldrig står stilla.

Düsseldorf, Skåne är en dramafilm som delvis bygger på verklighet om en synthband. Filmen om Kal P Dal handlar om rockmusikern, sångaren och gitarristen Kal P Dal. I sommar eller senvår kommer filmen Sommartider – filmen om Gyllene Tider, som är en dramafilm om Gyllene Tider.

Blix Not Bombs är en film om den svenske diplomaten Hans Blix, som kanske är den sista representanten för en generation som hoppades att det skulle gå att lösa konflikter med diplomati.

Levan Akin, regissören bakom flertaligt guldbaggebelönade ”And Then We Danced”, får äran att inviga en av sektionerna under Berlins filmfestival med sin nya film Passage. Den nya filmen tar också upp livet för transpersoner, en grupp som möts av omgivningens misstänksamhet och fördomar. I berättelsen får vi följa en pensionerad lärare, Lia från Georgien, som har bestämt sig för att ta reda på vad och leta reda på sin sedan länge försvunna systerdotter Tekla. Hon får tips att Tekla kan finnas i Turkiet och vi får följa hennes resa och letande i Istanbul.

Det här är bara några av de filmer som ser fram emot, men det är många fler jag inte tänker missa.

Här är en lista över de filmer som presenterades:
A Tiger in Paradise* regi Mikel Cee Karlsson
Arne Alligator och djungelkompisarna regi Jenny Jokela, röstregi Tomas Tivemark & Daniel Sjöberg
Beck – Dödläge regi Niklas Ohlson
Blix Not Bombs* (samproduktion), regi Greta Stocklassová
Den sista resan* regi Filip Hammar & Fredrik Wikingsson
Det kunde varit vi* regi Björn Tjärnberg & Rebecca Brander
Düsseldorf, Skåne regi Patrik Blomberg Book
En del av dig regi Sigge Eklund
Ett hjärta är alltid rött – en film om Imperiet* regi Anders ”Balsam” Hellström
Femton noll tre nittonde januari två tusen sexton* regi Petra Bauer & Marius Dybwad Brandrud
Filmen om Kal P Dal* regi Stefan Källstigen & Dag Ösgård
Hypnosen regi Ernst De Geer
Håkan Bråkan 2 regi Ted Kjellson
Jakt regi Sarah Gyllenstierna
Kalak (samproduktion), regi Isabella Eklöf
Leaving Jesus* regi Ellen Fiske
Längtan till Áhkká* regi Gustav Cavallin & Jens Nilsson
Megaheartz* regi Emily Norling
Motherland* regi Hanna Badziaka & Alexander Mihalkovich
Om alla bara drar* regi Karin Wegsjö & Nazira Abzalova
Passage regi Levan Akin
Scapegoat regi Marcus Ovnell
Skärvor* regi Sara Broos
Som vi har älskat* regi Gustav Ågerstrand
Sommartider – filmen om Gyllene Tider regi Per Simonsson
Stockholm Bloodbath regi Mikael Håfström
Stöld regi Elle Márjá Eira

* = dokumentär

Filmrecension: UFO Sweden – en bra svensk sci-fi äventyrsfilm för vuxna

by

UFO Sweden

Betyg: 4

Premiär på bio, juldagen 25 december 2022

Längd: 1h 56 min

Regi: Filmkollektivet Crazy Pictures

Distributör: SF Studios

Medverkande: Inez Dahl Torhaug, Oscar Töringe, Jesper Barkselius, Eva Melander, Sara Shirpey, Håkan Ehn, Isabelle Kyed, Mathias Lithner, Niklas Kvarnbo Jönsson, Joakim Sällquist m fl

På juldagen i år hade den svenska sci-fi och äventyrsfilmen UFO Sweden premiär på biografer runt om i landet. Produktionsbolaget bakom denna film Crazy Pictures, som 2018 gjorde filmen Den blomstertid nu kommer, hade hört talas om och träffade sedermera föreningen UFO-Sverige och då föddes idén att göra en svensk science fiction-film med det okända som tema. Enligt filmskaparna själva är filmen som vi fick se ”en äventyrsfilm för vuxna” och den är inspirerad av filmer och TV-serier som Stranger Things, True Detective, Arkiv X och Interstellar.

Jag kan definitivt hålla med om att UFO Sweden har inspirerats av bl a Interstellar och Arkiv X, och handlingen kretsar kring den fosterhemsplacerade tonårsrebellen Denise, som börjar tro att hennes pappa, som försvann åtta år tidigare 1988, inte är död, utan han har blivit kidnappad av UFO:n. När ingen annan tror på henne, tar hon hjälp av en lokal UFO-förening i Norrköping, staden och platsen där huvuddelen av handlingen utspelar sig. Det för att försöka ta reda på sanningen. Ännu en Norrköpingskoppling i filmen är Statens Hydrologiska och Meteorologiska Institut (SMHI), som har en intressant roll och funktion i filmen, som man nog inte tänker sig den.

Att vi dessutom får en lagom dos av 80-tals nostalgi musikledes genom en av Alphaville största hits och det med en kassettbandspelare i Denise pappas bil en röd SAAB 90 gör inte saken sämre och till det att handlingen äger rum 1996 med bl a modemuppkopplade datorer, dataskärmar likt de numera kasserade tjock-TV appaterna och Windows 95 som nyaste operativsystemet gör inramningen bra och skådespelarnas insatser är bra. Bäst betyg får, kanske inte så ofta nämnt, ljudet och har bion Dolby ATMOS ljudsystem då lyfts upplevelsen än mer. Total betyget landar på en solid 4:a och jag rekommenderar att du går och ser filmen, på biografen för bäst upplevelse.

Filmrecension: Trädgårdsgatan – griper tag i mig och går ända in i hjärtat

by

Trädgårdsgatan
Betyg 4
Svensk biopremiär 3 augusti 2018
Regissör Olof Spaak

Man bär med sig sin barndom hela livet och det påverkar en – men minnen kan se olika ut.

När Elin och Erik som vuxna möts på en begravning minns de sin barndom och speciellt den sommaren de levde tillsammans. Men de minns olika: Med varsin föräldrar, Peter och Linda, som var missbrukare av alkohol och knark var livet inte lätt. Linda som försörjde sig på att åka runt och ligga med gubbar hade Peter som livvakt och chaufför innan de blev ett par. Ett par med tvära kast från lycka till bråk, från harmoni till kaos.

När de levde tillsammans alla fyra på en gård som Peter skulle reparera fanns ibland ett nästan vanligt familjeliv. Sedan avbrutet av stormiga knarkrus, högljudd sex genom tunna väggar och bråk. Ändå fanns kärleken där hela tiden mellan Peter och Linda och till barnen. När det var lycka och fest var det Coca-cola och hamburgare och middag vid bordet annars en påse chips till frukost i bilens framsäte. När Linda började städa på sjukhemmet och gick med i AA blev det en stor förändring för Peter. Han som inte kan sluta knarka blev kvar i beroendet och Linda ställde ultimatum. När hon får en lägenhet på Trädgårdsgatan ser livet ut att ordna upp sig.

Filmen visar en barndom som inte är en idyll. Föräldrar som älskar sina barn men styrs av sitt eget missbruk. Ett missbruk som styr deras liv. När Linda säljer sig förstår man att sex för pengar inte är det minsta glamoröst. Bara smutsigt motbjudande och förnedrande för alla. Allt sker i kontrast till ett otroligt vackert svenskt sommarlandskap.

Utan allt för många bottnar så är det en enkel rak berättelse. Att Erik och Elin minns den sommaren olika är inte så konstigt. Elin var en liten flicka med en missbrukande mamma som ändå var en mamma och Erik var äldre, mer medveten och bodde egentligen med sin religiösa mors familj. En familj där allt var ordentligt men utan kärlek.

Simon J Bergers i rollen som Peter är så naturlig och vek. Jag känner sympati och medlidande med honom och glömmer att det är en roll. Karin Franz Körlof som Linda har hela tiden mycket mer styrka. När Lindas mamma varnar henne: Han är inte bra för dig och hon svarar: Han är det enda jag har. Då förstår man att det är ingen lätt fix att välja nykterhet och vanligt liv. Inte ens när man vet att alla ens handlingar påverkar ens barns liv.

Filmen griper tag i mig och går ända in i hjärtat, jag sitter med en klump i magen och en önskan att det skall gå bra. Att det inte ska hända något och att de skall leva lyckliga i alla sina dagar.

Vårens svenska filmpremiärer 2018

by

Vårens svenska filmpremiärer i kollage.

Eva Green, Suzanne Reuter och en man med 23 förhållanden. Par i kris, familjer i fara och världens längsta smörgåstårta – från Pakistan till Ydre. Detta är ett axplock av vad man kan förvänta sig av de sammanlagt 20 svenska filmer som presenterades på Filminstitutets och Film&TV-producenternas gemensamma presskonferens den 15 januari 2018.

Här är en lista över vårens svenska filmpremiärer:
ed – För kärlekens skull* av Hannes Holm – premiär 3 januari (Nordisk Film)
Euphoria* av Lisa Langseth – premiär 2 februari (SF Studios)
Hjärtat* av Fanni Metelius – premiär 14 februari (TriArt Film)
Agatha – granndetektiven av Karla von Bengtsson – premiär 16 februari (Folkets Bio)
Stålkrigarinnor av Jelena Mila – premiär 18 februari (Jelena Mila)
Innan vintern kommer* av Stefan Jarl – premiär 23 februari (Folkets bio)
Tårtgeneralen* av Filip Hammar och Fredrik Wikingsson – premiär 7 mars (SF Studios)
Vad ska folk säga?* av Iram Haq – premiär 9 mars (Folkets bio)
Amatörer* av Gabriela Pichler – premiär 16 mars (TriArt Film)
The Deminer* av Hogir Hirori – premiär 16 mars (Filmcentrum)
Toppen av ingenting? Av Måns Månsson och Alex Petersén – premiär 16 mars (Njutafilms)
Krocken av Lena Koppel – premiär 23 mars (Folkets bio)
Jimmie* av Jesper Ganslandt – premiär 13 april (TriArt Film)
Händelser i Ydre av Alexander Rynéus, Malla Grapengiesser, Per Bifrost – premiär 13 april (Folkets Bio)
Trädgårdsgatan av Olof Spaak – premiär 27 april (Lucky Dogs)
Lida* av Anna Eborn – premiär april/maj (Folkets Bio)
Charmören* av Milad Alami – premiär 18 maj (Folkets Bio)
Anders, jag och hans 23 andra kvinnor av Nahid Persson – premiär 25 maj (Folkets Bio)
Lasse-Maja det första mysteriet* av Josephine Bornebusch – premiär juni (SF Studios)
Den blomstertid nu kommer av Crazy Pictures – premiär sommaren (SF Studios)

* Har fått stöd från Svenska Filminstitutet

Filmrecension: All Inclusive – håller inte måttet

by

All Inclusive
Betyg 2
Biopremiär 10 november 2017
Regi Karin Fahlén

Det klassiska svenska sällskapsrese-konceptet som kunde blivit så bra med tre starka kvinnor i de bärande rollerna – men trots duktiga skådespelare tyvärr inte riktigt håller måttet. Skådespelarna med Suzanna Reuter, Liv Mjönes, Jennie Silfverhjelm och Jonas Karlsson gör filmen uthärdlig – men dramaturgin är tyvärr alldeles för fylld av klichéer för att bära ända till slutet.

En mor ska fira att hon fyller 60 år med en charterresa med all inclusive till Kroatien tillsammans med sin make och sina två vuxna döttrar. Men någon lycklig familjeresa blir det inte, mamma Inger tar sin make Bengt på bar gärning när han har sex med företagets nyanställda unga kvinna. Inger slänger ut maken och reser till Kroatien med de två döttrarna och utan maken. Filmen har det välkända konceptet från svensk filmtradition som Sällskapsresan: vanliga människor med sina problem samlas på en plats med sol, bad, drinkar och massor av tid för att gamla surdegar och konflikter ska bubbla upp till ytan.

Liv Mjönes spelar den yngsta och struliga dottern Tove som knappt hinner med flyget, för hon har festat om ordentligt natten före och vaknar upp hemma i sin överdrivet röriga lägenhet med en ung tonåring vid sin sida i sängen. Hoppsan, hon råkade ragga upp en tonåring som är 14 år yngre än henne själv. Och hennes lägenhet ser ut som ett bombnedslag. Om du sett en missbrukares lägenhet kan den vara välordnat i jämförelse. Och hur packar hon? Hon slänger in saker huller och buller i en gul Ikeakasse (ja just det: en sådan Ikeakasse som kunder inte får ta med sig hem) – allt för att signalera hur ansvarslös denna Tove är. Hon är så överdriven att det inte blir roligt längre utan bara mycket sorgligt.

Hennes syster Malin (spelas av Jennie Silfverhjelm) är, förstås, hennes motsats. Malin är gift, har tre barn och tar hand om mamman på alla sätt och vis. Mamman och Malin har dessutom inte berättat för Tove att pappan slängdes ut två veckor tidigare.

Ja det är en familj med problem och bristande kommunikation och ovanpå det konkurrens om mammans gunst mellan de två döttrarna. Mamman är djupt deprimerad och olycklig, rädd för att behöva åldras ensam nu när hon slängt ut sin man. Hur ska då mamman kunna tröstas? Tove tycker sig ha en lösning. Hennes mamma ska bli uppvaktad av en man och hon ger sig ut på jakt efter en lämplig man.

Suck. Jo för många människor sitter människovärdet för en kvinna enbart i att hon är attraktiv för män. Den fällan har definitivt Tove fastnat i. Jag är inte helt säker på att filmregissören själv inser hur sorgligt det är att kvinnor bara har värde så länge en man uppskattar dem sexuellt. Detta kunde ha blivit riktigt bra. Det hör fortfarande till ovanligheterna att en äldre kvinna kan uppvaktas av en yngre man. I det här fallet görs den yngre mannen, bartendern Antonio, enastående av Kroatiens stora manliga stjärnskott Goran Bogdan (HBO:s The Last Panthers och Fargo).

Som alltid vid denna form av svensk film på sällskapsresa finns flera lustiga bifigurer. Jonas Karlsson som psykologen och pappan som rest med sin son Oliver till Kroatien och går omkring och är oändligt sorgsen har sina poänger. Absolut. Jonas Karlsson får ut det mesta som går med det grunda manuset. Men tyvärr fuskas hans roll över av både manusförfattare och regissör. Hans sorg och hans relation till sin son Oliver kunde annars varit en av filmens mer intressanta delar.

Alla filmer som hyller droger får automatiskt ett minus av mig. Att presentera ett laget av heroin, kokain, ecstasy med flera livsfarliga droger som en kul grej för systrarna att ta till när de hamnat i en bilolycka långt ute på kroatiska vischan utan möjlighet att kalla på hjälp och dessutom har de råkat få med sig en pojke i elvaårsåldern i bilfärden. Inte för att filmer behöver visa bra leverne och moraliskt goda människor, inte alls. Men att skildra det som en så positiv och kul lite happening ger mig ruggigt dåliga vibbar. Dessutom är det inte ett dugg trovärdigt att de skulle bete sig så med ett barn och då de voltat med en bil och skadat sig.