• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Battleship – en orgie i explosioner och VM i klichéer

11 april, 2012 by Rosemari Södergren

Battleship
Betyg 1
Premiär 11 april 2012

Att göra film av ett storsäljande spel är säkert ett kommersiellt bra trix men konstnärligt är det inte särskilt lyckat. Inte när det handlar om ett pangpangspel som går ut på att få iväg så många granater som möjligt och att skjuta motståndarens farkoster i luften. För explosioner och granater är vad filmen ”Battleship” bygger på. Det kan roa den som roas av det slags spel, men som koncept för ett filmmanus är det inte särskilt hållbart. Att spela på högsta volym, att klicka på max tangenter hela tiden gör tittaren uttröttad. En bra film behöver variationer och viloperioder. Det finns det inte mycket av i den här filmen som mest ger intrycket av att ha hamnat mitt i ett spel.

Jag undrar om ens den mest inbitna Battkeshipsfan roas av att sitta och se explosion på explosion. Är det inte roligare att spela själv i så fall? När regissören Peter Berg nu fått en jättebudget och får besätta rollerna med världsskådespelare och har tillgång till duktiga effekt-makare: varför inte också anstränga sig för att få till ett manus som inte är helt fullspäckat med klichéer och förutsägbar handling?

Handlingen består av två delar: Alex Hopper (fantasilöst spelad av Taylor Kitsch) är en riktig looser, en dumskalle som inte kan göra något rätt och dessutom är stöddig blir förälskad i en hög marinofficers dotter, en tjej som han inte borde ha något gemensamt med och inte borde ha någon chans hos alls. Alex bror Stone (spelad av Alexander Skarsgård) är däremot en välartad ung man som tar hand om sin idiotiske bror och ser till att Alex tar värvning tillsammans med honom i flottan.
Att Alex under filmens gång ska genomgå en förändring och bli en riktig hjälte, det är liksom hela konceptet och helt enligt mallen. Vi har sett det förut. Om vi köper berättelsen beror mer på hur bra detta skildras.
Den andra handlingen är utomjordingarna som anfaller jorden och som vår planet (tja egentligen amerikanska flottar, armen och flyget) slåss mot för allas vår överlevnad.

Vad är det med världen och den amerikanska filmindustrin som släpper den ena krigshyllande och våldsförhärligande filmen efter den andra? Förra veckan kom Wrath of the Titans och de har varit en hel del vålds- och arméhyllande filmer i år. Är biopubliken så puckad att den betalar för denna smörja?

Det började så bra, de första tjugo minuterna. Jordens vetenskapsmän har hittat en planet i rymden som har
liknande förutsättningar för liv som jorden, med samma avstånd till sin sol. Under stor mediabevakning invigs utrustning för att sända kommunikation till denna planet. Under inledningen fick vi också lära känna huvudrollsinnehavaren Alex Hopper och hans bror Stone Hopper.
Att sedan huvudrollen är en ovanligt puckad ung man som alltid sabbat allt för sig själv och sina närmaste, det skulle ju kunna vara roligt, fast det är något med Taylor Kitsch som spelar Alex som gör att jag inte känner något engagemang för karaktären. Han är för jobbig för det.
Men ändå: det är bra filmat och spänningen trappas upp och det är humor och värme. Det kunde blivit bra. Men sedan kommer det: Kliche på kliche och en orgie i explosioner.

Finns det människor som på allvar idag står för dessa ålderdomliga ideal? Friar unga män i USa genom att anhålla om kvinnans hand hos hennes far? Den dag utomjordingar kommer till jorden, är armén det enda vi har att möta dem med? Är krig människans enda hopp?

Liam Neeson är en bra skådespelare, men som Amiral Shane är han en löjlig figur, fast det tror jag inte är avsiktligt. Huvudrollsinnehavaren är nästa som inte heller imponerar, Taylor Kitsch springer omkring med samma uttryck av förvånan hela tiden . Alexander Skarsgård får dock godkänt för sin roll Stone Hopper och Rihanna fungerar, fast hon verkar mest vara ett alibi för att någon kvinnoroll ska finnas med överhuvudtaget förutom Alex flickvän.

Läs även andra bloggares åsikter om Battleship, Alexander Skarsgård, Rihanna, film, spel, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Alexander Skarsgård, Battleship, Filmrecension, Rihanna, Scen, Spel

Vinn biljetter till filmen Den goda fen

10 april, 2012 by Rosemari Södergren

Den goda fen! ”Troligen en av de roligaste filmerna på många år… Det är omöjligt att inte älska den” skriver Kulturdelen om filmen Den goda fen som hade biopremiär 6 april. Filmen, som tävlade vid Stockholms filmfestival i november, är en skruvad kärlekshistoria som har liknats vid både Kaurismäki och Buster Keaton.

Kulturbloggen har fått tag på fem biljetter till filmen som vi tänkte ge våra besökare chansen att vinna.

Så här gör du för att ha chansen att få någon av dessa biljetter:
1. Du mailar oss och svarar rätt på tävlingsfrågan som lyder: Vilket land kommer Den goda fen från?
2. Skriv också en motivering till varför just du ska vinna.
3. Maila till tavla (snabel-a) kulturbloggen.com
4. Glöm inte att skicka med din postadress. Om vi inte vet vart vi ska skicka biljetten, om du vinner, är det rätt meningslöst att vinna.
5. Maila snabbt, tävlingen stänger den 13 april 2012 klockan 24.00.

Tävlingen är nu avgjord:
Vinnare av två biljetter var:
Gertrud L. Lindvall i Oxie
Gunilla Sorth i Malmö

Vinnare av en biljett är:
Susanne Westerman i Hägersten

Filmbolaget berättar om filmen:
Han önskade sig kärleken!
Dom är en ensamvarg som nattetid syns i receptionen på ett litet hamnhotell. Plötsligt anländer Fiona – en mystisk kvinna utan bagage och skor som påstår sig vara en fe. Hon besannar två av Doms önskningar men försvinner spårlöst inför den tredje och sista. Men vid detta lag är Fionas kärlek det enda han önskar sig.

Den goda fen är en underbar kärlekshistoria där sagolika tablåer fylls med skruvad humor och samhällskritik. Den kreativa trion Abel-Gordon-Romy har skrivit manus, regisserat samt spelar huvudrollerna (!) i denna slapstickhyllning som andas såväl Tati som Kaurismäki. Årets absoluta hjärtvärmare!

Mer information om filmen hittar du här.

Relaterat:
Recensionser i Expressen, Göteborgsposten, Kulturnyheterna och SR P4.

Läs även andra bloggares åsikter om tävlingar, film, komedi, skruvat, absurd

Arkiverad under: Film Taggad som: Scen, Tävlingar

Filmrecension: Revolt som börjar starkt men kör fast

8 april, 2012 by Redaktionen

Revolt
Betyg: 3
Svensk premiär: 13 april 2012

Revolt (originaltitel Sønner av Norge), av Jens Lien, utspelar sig i Norge under åren 1978 till 1979, och handlar om 14-årige Nikolaj (Åsmund Høeg) som bor med sin frisinnade hippiefamilj i bostadsområdet Rykkinn. Allt är frid och fröjd, ända tills en tragisk olycka inträffar som får Nikolajs far Magnus (Sven Nordin) att helt tappa fästet.

För att själv gå vidare och hitta en egen fast punkt, dras Nikolaj till punken som precis börjar få sitt uppsving; särskilt fattar han tycke för Sex Pistols. Han börjar så smått att försöka revoltera mot samhället han lever i och mot hans pappas hippielivsstil. Det visar sig dock vara svårt att uppröra en så liberal pappa som Magnus, som då han åter funnit livsgnistan tar med sig sin son på nudistläger, och mer än gärna hoppar in som ersättare för trummisen i dennes punkband, vilket får Nikolaj att gå över styr och bli mer och mer destruktiv.

Revolt är en film om tonårsuppror, punk, och en far-och-son-relation, och den blev 2012-års vinnare av FIPRESCI-priset (utdelat av internationella kritikerförbundet) under Göteborgs Filmfestival.

Filmen tycker jag börjar starkt. Den är underhållande med bra skådespeleri, och bjuder på en egen typ av finurlig humor, som på vissa ställen drar mot det mörka och surrealistiska. Soundtracket, med bland andra Electric Light Orchestra, Iggy Pop och, förstås, Sex Pistols, är njutbart och inkorporeras fint i filmen. I en cameo syns även John Lydon, forne sångaren i Sex Pistols.

Dessvärre känner jag att filmen Revolt i sin senare del kör fast, och det blir nästan bara mörker, vilket gör att den av mig får snäppet lägre betyg än vad den skulle kunna fått. Själva slutet lämnas öppet, vilket nog kan få vissa att känna sig snuvade på konfekten, medan andra kanske uppskattar att själva få tolka dess innebörd. Själv tycker jag mig ändå finna en strimma av hopp.

I rollerna: Sven Nordin, Åsmund Høeg, Sonja Richter m. fl.

Text: Mikaela Gustin

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Norge

Rumänska filmdagarna sätter fokus på miljöer som förstör människan

4 april, 2012 by Redaktionen

4-6 maj 2012 är det dags för den sjätte upplagan av Rumänska filmdagar som i år fått titeln ”Bakom lås och bom”.

Ett pressmeddelande berättar om festivalen (som faktiskt är gratis för studenter):

Biograf Victoria, Götgatan 67, Stockholm

Under det gångna årtiondet har vi vant oss vid att den rumänska filmen följer en viss mall: människoskildringar med en stark moralisk medvetenhet och långa tagningar som försänker filmen – och oss – i realismens mörka vatten. Det ska inte förnekas att etiketten ”ny rumänsk film” har varit användbar som en bekväm samlingsbeteckning för den mängd prisbelönta filmer som kommit på senare år, och det ska inte heller förnekas att vi är en smula oroliga över att dessa filmers redan etablerade ”minimalistiska realism” kommer att uppfattas som en manierism en tid framöver. Därför kommer denna upplaga av Rumänska filmdagar, den 6:e i rad, att presentera ett urval som går utöver alla inskränkande beteckningar och som ger ett nytt perspektiv på samtida rumänsk filmkonst.

Årets filmer har samma förkärlek för den verkliga händelsen och den sanna historien som vi har blivit vana vid, men denna gång i en filmisk dräkt som på ett slående sätt skiljer sig från den tidigare. De teman som tas upp, ofta med humor och en högt uppdriven känsla för det visuella, är en rad fördärvliga miljöer alltifrån familjen (Best Intentions, My Little Princess) till utbildnings- (Our School) och kriminalvårdssystemen (Crulic – The Path to Beyond, Visiting Room) och till och med kommuniststatens instängdhet (Adalbert’s Dream). Huvudpersonerna är mestadels skadade individer som sitter fast i ett nät av efterblivna, privata eller offentliga ”institutioner”, alla med sina särskilda inspärrningsmekanismer. Filmerna har visats världen över och prisats vid bl. a. Silverdocs Documentary Festival, Filmfestivalen i Locarno, Mumbai Film Festival och CPH: DOX i Köpenhamn.

En annan nyhet med årets skörd är en stark kvinnlig representation. Tre av årets höjdpunkter är signerade av framstående kvinnliga regissörer som antingen lever i eller har sina rötter i Rumänien: Anca Damian (Bukarest), Mona Nicoară (New York) och Eva Ionesco (Paris). Mona Nicoară och Eva Ionesco besöker Rumänska filmdagar och medverkar i Q&A. Bland festivalgästerna räknas även regissörerna Stefan Constantinescu och Tarik Saleh, animatören Dan Panaitescu samt författaren och journalisten Alexandra Pascalidou.

Rumänska filmdagar anordnas av Rumänska kulturinstitutet. Programmet har sammanställts av Oxford-baserade filmjournalisten Adina Brădeanu som introducerar samtliga visningar på engelska.

Program:

Fredag 4 maj
Kl. 19.00: Crulic – The Path to Beyond av Anca Damian, Rumänien/Polen, 2011, 73’, animerad dokumentär. Q&A med Dan Panaitescu och Tarik Saleh. På engelska

Kl. 21.30, Södra Bar & Kök (Södra Teatern): Festivalfest med etnojazzkvartetten Trigon från Moldavien

Lördag 5 maj
Kl. 16.00: Our School av Mona Nicoară och Miruna Coca-Cozma, Rumänien/USA/Schweiz, 2011, 94’, dokumentär. Q&A med Mona Nicoară och Adina Brădeanu. På engelska

Kl. 18.00: Visiting Room av Radu Muntean och Alexandru Baciu, Rumänien, 2011, 62’, dokumentär
Förfilm: Bora Bora av Bogdan Mirică, Rumänien, 2011, 30’, spelfilm

Kl. 20.00: Best Intentions av Adrian Sitaru, Rumänien, 2011, 106’, spelfilm
Förfilm: Middag med familjen av Stefan Constantinescu, Sverige, 2011, 15’, spelfilm. Regissören introducerar.

Söndag 6 maj
Kl. 16.00: Adalbert’s Dream av Gabriel Achim, Rumänien, 2011, 101’, spelfilm
Förfilm: People Telling Stories av Ovidiu Bose Paştină, Rumänien, 1983, 11’, dokumentär

Kl. 19.00: My Little Princess av Eva Ionesco, Frankrike, 2011, 107’, spelfilm. Q&A med Eva Ionesco och Alexandra Pascalidou. På svenska. Tolkning från franska: Viveka Holm

Alla filmer har engelsk text. Åldersgräns 15 år.

Arkiverad under: Film, Scen Taggad som: Rumänska filmdagarna, Scen

A Royal Affair – spännande, vacker, gripande, välgjord och given som blivande Oscarsbidrag från Danmark

3 april, 2012 by Rosemari Södergren

A Royal Affair
Betyg 4
Regi Nikolaj Arcel
Sverigepremiär 13 april 2012

Den engelska Prinsessan Caroline blir vid 15 års ålder bortgift med den schitzofrene Kung Christian VII av Danmark. Hon ser fram emot att resa till Danmark, att få bli drottning i ett fjärran litet kungarike. Kung Christian är som ett stort bortskämt barn och har svåra psykiska problem. När Caroline fått en son drar hon sig tillbaka och undviker kungen, hon helt enkelt uthärdar livet i hovet och inget mer.

På en resa runt i Europa blir kungen svårt sjuk och träffar  den tyska läkaren John Struensee. Kungen blir fäst vid läkaren och gör honom till sin livläkare och tar med honom till Danmark. Läkaren är i hemlighet anhängare av nya idéer, av upplysningens ideal och drömmer om en värld med mer rättvisa och där folket inte förtrycks av adel och konungar. Att få läkaren John Struensee till det danska hovet var en plan av män som vilel förändra Danmark och föra in mer av upplysningens ideal i det lilla kungariket.

Ja, som väntad blir läkaren och drottningen förälskade i varandra, en förälskelse som måste hållas hemlig till varje pris, avslöjas den väntar hårda straff. Det är en i allra högsta grad förbjuden och farlig relation.

En lustig dubbelmoral råder, kungen kan helt fritt gå till horhus. Det är skrämmande att tänka på att det var den moralen som rådde för lite drygt 250 år sedan.

A Royal Affair är en vacker film såväl bildmässigt som kostymmässigt och i skildringen av den dödsdömda kärlekshistorien. Mads Mikkelsen och Alicia Vikander är strålande i sina roller som läkaren och drottningen.

Det som dock grep tag i mig mest och som kändes ända in i benen är makthistorien, den grymma skildringar av vad maktens män kan göra för att behålla eller återta makten. Att män som säger sig tala för religionen kan vara redo att gå över lik. Det var stundtals riktigt plågsamt att se vad makthungriga politiker kan göra. Det finns dock hopp i tanken att de krafter som vill förändra samhället till en mer rättvis värld utan förtryck inte heller ger sig, de som kämpar för en bättre värld hittar också hål i asfalten att ta sig upp ur, som maskrosor. A Royal Affair är en spännande, vacker, gripande och välgjord film och att den lär bli Danmarks Oscarsbidrag råder det väl knappast någon tvekan om.

Filmen bygger på verkliga händelser som format Europas och Danmarks historia.

I rollerna: Mads Mikkelsen, Alicia Vikander, Trine Dyrholm, Cyron Melville, David Dencik m fl.

Läs även andra bloggares åsikter om film, filmrecension, Mads Mikkelsen, Alicia Vikander, kungar, kärlekshistoria, makt, maktstrid makthunger

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Alicia Vikander, Filmrecension, kärlekshistoria, kungar, Mads Mikkelsen, makt, maktstrid makthunger, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 545
  • Sida 546
  • Sida 547
  • Sida 548
  • Sida 549
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 636
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in