• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Krönikor

Om jag fick välja vem som blir partiledare i Socialdemokraterna

18 februari, 2011 by Rosemari Södergren

Det har varit många spekulationer fram och tillbaka och till och med de högerstyrda tidningarna som DN har försökte lägga näsan i blöt och styra och ställa i frågan. Frågan om vem som ska ta över som partiledare i Socialdemokraterna.
När ledarredaktioner som stödjer högerregeringen lägger sig i och tycker till vet man ju inte om deras förslag är personer de tror ska vara bra eller dåliga för socialdemokratin. En ledarredaktion som vill ha ett borgerligt högerstyrt samhälle torde ju rimligen vilja ha en svag ledare för S?

25-27 mars ska Socialdemokraterna ha extrakongress och välja ny partiledare. Valberedningen har mycket att göra nu med att vaska fram ett enande, samlande namn.

Mikael Damberg har gått ut tydligt nu och sagt ifrån att han vill vara med i toppen på S. Det är bra att det äntligen är någon som vågar träda fram och säga att han är intresserad, även om han i och för sig lindade in sin intresseanmälan i ett mer allmänt ordalag. Hn uttryckte inte att han vill bara just partiledare utan att han vill vara med och ha ansvar för S.

Tyvärr finns det alldeles för många missunnsamma personer inom politiken och också inom S som glatt gör vad de kan för att motarbeta en kandidat, ifall han/hon träder fram lite för tidigt. Det handlar om att ha timing där.
Synd att det ska vara så, att det finns så mycket intrigerande inom ett parti.

Aftonbladets ledarredaktion har nu tagit fram tre namn som får ledarredaktionens stöd. På ett sätt ser jag deras utspel mer som en attack mot Östros och Österberg är för dessa tre som de för fram.

Thomas Östros och Sven-Erik Österberg var centrala i att utforma den politik som Socialdemokraterna förlorade valet på. Det finns en könsdimension i dessa mekanismer – att Mona Sahlin ifrågasattes och avgick, medan den manliga maktstrukturen bakom nu belönas – som är djupt obehaglig.

Aftonbladets tre namn är:
Mikael Damberg, Folksamchefen Anders Sundström och Leif Pagrotsky.

Personligen tycker jag argumentet för Damberg, att han är ung, är det sämsta. Det är ytterligare ett exempel på den åldersdiskriminering som styr över politiker och över redaktionerna inom svenska medier.

En person som jag vet har stöd av många inom S är Lena Sommestad. Arbetarbladet i Gävle går ut starkt med detta.

Aftonbladets argument för Sundström:

Anders Sundström har som chef för Folksam visat att han inte är rädd för att ta risker och tänka nytt. Han har mycket att bidra med i diskussionen om jobb och tillväxt. Han skulle kunna ena partiet och ge Fredrik Reinfeldt en match.

Det är absolut bra att han visat att han kan tänka nytt. Fast jag tycker Folksam ändå inte är något exempel på nytänkande.

Min kandidat är: Leif Pagrotsky

Dels med samma argument som Aftonbladet lyfter fram, som hans ekonomiska kunnande, men också för att han är dynamisk, snabbtänkt, rolig, har hög integritet och känsla och förståelse för hur viktig kultur är.

Tyvärr tycks det råda sådan åldersdiskriminering att ingen som fyllt 50 år har någon chans nu. Leif Pagrotsky är född 20 oktober 1951. Tyvärr verkar majoriteten inom S nu för tiden vara så extremt förblindade av illusionen att endast människor under 40 duger något till.

Fast nu tror jag inte att Pagrotsky kommer att ställa upp. Tyvärr.
Några av de andra förslagen kan växa in i rollen och göra ett godkänt jobb, absolut.
Några av de som det surras mest om just nu är inte alls mina favoritkandidater, men några är jag positiv till och några känner jag till för dåligt för att ha någon säker uppfattning om.

Relaterat:
Jinge stöder Pagrotsky, Peter Högberg har tidigare talat om att han vill ställa upp (vilket jag tolkar mer som en uppmaning att få de verkliga kandidaterna att träda fram).

Media: Ekot, Ab, Ab2, Ab3, DN, SvD, SvD2.
Bloggat: Peter Johansson och Peter Andersson och Tokmoderaten och Alexandra Einerstam och Peter Högberg, Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, kulturpolitik, Pagrotsky, Socialdemokraterna

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: Kulturpolitik, Pagrotsky, samhälle, socialdemokraterna

Politiker som hotar pressens roll som granskare av makthavare

17 februari, 2011 by Rosemari Södergren

Internet har verkligen förändrat möjligheten att nå ut. Förr krävdes det att ha råd att trycka tidningar för att starta en redaktion. Teoretiskt räcker det idag att ha tillgång till en dator med webbuppkoppling.

Att vem som helst lätt kan starta en blogg eller börja göra sig hörd på Facebook eller Twitter förändrar medielandskapet. En del politiker har varit duktiga på att ta för sig av detta, som Carl Bildt som använder sin blogg för att få ut sin syn på situationer och på så sätt inte vara beroende av om journalisterna citerar honom korrekt eller inte.

Andra exempel är den folkpartistiske politikern Madeleine Sjöstedt som i sin blogg ofta släpper nyheter, istället för att släppa pressmeddelande först.

I vissa fall kan detta hota journalisternas roll som granskare av makthavare, menar exempelvis Dagens Nyheter och tar upp frågan i en artikel:

Politiker och makthavare försöker ta befälet över nyhetsförmedlingen. Det visar flera exempel från den senaste tiden. Fenomenet både gläder och förfärar folk i mediebranschen.

DN tar upp fall som hur statsminister Fredrik Reinfeldt agerat mot DN, hur kommunchefen Martin Jansson i Katrineholm agerat mot Katrineholms-Kuriren och Frälsningsarmén mot TV 4:s ”Kalla fakta”.
Tre exempel på att den som ska granskas rycker åt sig initiativet från journalister och svarar på sina egna villkor, menar DN.

Jag vet inte om det är helt korrekt att göra den analysen.
Medier förlorar förstås lite av sin makt när den som granskas kan gå direkt ut till sina väljare och ge sin syn på något. Det är väl i princip mer demokratiskt. Medier som intervjuar någon väljer ju exakt vad som ska publiceras eller sändas. Medier kan klippa bort en del i vad den som avslöjas har att säga, något som kan vara viktigt att veta för att få en helhetsbild. Det har hänt att medier inte tar med sådant som kan göra deras avslöjande mindre.

Ett fall som sätter frågan på sin spets är det som hänt i Katrineholm. Mediekonsulten Paul Ronge berättar om det och analyserar i sin blogg:

#kkgate innehåller mitt i det principiella allvaret ett stort mått av humor. Kommunchefen Mattias Jansson, på Twitter @kommunchef, har blivit en mycket aktiv och respekterad aktör i sociala medier. Katrineholmskuriren drar igång en granskning med  tuffa mejlade frågor som redan i sin ton visar att kommunchefen ska hudflängas för att han anlitat konsulthjälp och för att han blandar privat och professionellt i sitt twittrande.  Frågan ställs vad Jansson tror att allmänheten tycker om hans ”twittrande på arbetstid”.

Jansson väljer att både lägga ut frågorna, och sina svar, på bloggen. Katrineholmskurirens chefredaktör Krister Wistbacka blir ursinnig och skriver en ledare.Han trappar upp konflikten genom att prata om ”bloggvalpar” och om ”stulet material”, trots att journalistens mejlfrågor ju blev offentlig handling så fort de nådde Jansson. Här kan ni höra Jansson och Wistbacka debattera i P1:s Studio Ett. Wistbacka säger ju rent ut att hans läsare, alltså kommunens innevånare, inte själva är kompetenta att bedöma det material om till exempel sin representation som kommunchefen Jansson öppet lägger ut. Det krävs journalister som filter och uttolkare.

Det är så klart bra att möjligheten idag finns att nå ut utan att bli filtrerad av medier. Å andra sidan: visst behöver vi medier och redaktioner med resurser. Den redaktion kan satsa helt andra resurser än enskilda bloggare på att följa och och granska. Tyvärr gör inte medier det särskilt ofta utan springer hellre på alldeles för många korta, snabba puckar och de ägnar övervägande delen av det redaktionella på tillfälliga sensationella nyheter, och lägger inte ner särskilt mycket på mer uthålligt granskade av makthavare.

Medier har uppdraget att granska makthavare. Tyvärr sviker de alltför ofta detta uppdrag och väljer att ägna sig åt klickjournalistik, med ständig bevakning av Charlie Sheens problem med droger och sexmissbruk.

Paul Ronge säger till DN att han anser att de sociala medierna luckrar upp journalistrollen, men det är på gott och ont.
– Det finns alltid ett syfte. Människor sitter inte gratis och beskriver någonting bara för att upplysa allmänheten, det finns alltid en agenda, och det skiljer bloggare och twittrare från journalister.

Nja? Journalister har väl också en agenda. Det finns journalister som har som mål att bli ett känt namn och därför inte tvekar att vrida till nyheten så det passar deras agenda. Redaktionerna styrs av ägarna, som alldeles tydligt har en agenda. Ingen kan förneka att DN drivs av sympatisörer till högerregeringen, likaså Expressen, medan Aftonbladets ledaravdelning hör till det rödare blocket. Ledarredaktionerna har påverkan på nyhetsbedömningarna, mer eller mindre öppet och mer eller mindre undermedvetet. Agendor finns både hos journalister och hos bloggare och hos twittrare, och för den delen hos mediekonsulter också.

Självklart råder det nu, som alltid, en kamp mellan makthavare och de som granskar makthavare. Ibland tillhör granskarna också makthavarna – och blir arga när de avslöjas, som i fallet i Katrineholm. Visst tar en del politiker vara på möjligheten att kringgå mediernas granskning när de kan direktkommunicera med väljare. Det är förstås på gott och ont.

Att vissa makthavare historien igenom alltid försöker ta makten över granskarna, det är som det. Det har alltid varit så och kommer troligen alltid att vara så. Visst hotar politiker pressens roll som granskare av makthavare. Fast pressen och dess jakt på ytliga nyheter är ett lika stort hot, pressen klarar rätt bra av att vara ett hot för sig själv och sitt uppdrag att granska makthavare.

Flera bloggare har tagit upp detta, som Ett hjärta rött och Sebastians tankar och Mary i Mina Moderata Karameller.

Läs även andra bloggares åsikter om journalistik, bloggar, sociala medier, politiker, samhälle, Paul Ronge

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: bloggar, Journalistik, Paul Ronge, politiker, samhälle, sociala medier

Varför måste ett nytt operahus utesluta satsning på förortsteatern?

17 februari, 2011 by Rosemari Södergren

Folkpartiet har tagit ju tillsammans med Dagens Nyheter tagit initiativet till att driva kravet på att bygga ett nytt operahus i Stockholm. Den som vill vara lite cynisk kan ju tänka att det är lite lustigt hur politiker historien igenom vill bygga stora, gigantiska monement över sin samhällsgärning genom att genomföra stora byggnadsprojekt.

För att bygga ett nytt, stort, fräscht operahus kommer att kosta pengar. Mycket.
Tyvärr har inte nuvarande styrande politiker till fullo förstått och insett vidden av hur oerhört viktig kulturen är för människans välfärd, utveckling, välbefinnande, fantasi, medkänsla och mycket, mycket, mycket annat.
För dessa politiker som nu vill genomföra detta stora bygge drar ju samtidigt ner resurserna för förortens teater, som den Fria Teatern.

Torsdagen 17 februari var jag på ett seminarium på förmiddagen i riksdagen där Folkpartiet hade bjudit in en hel del kulturintresserade och framför allt scenkonstintresserade till en slags diskussion kring frågan vad ett framtida nytt hus för operakonsten ska innehålla.

Det var en jätteintressant diskussion som fördes. Panelen bestod av Birgitta Svendén, vd Kungliga operan, Mats Ek, koreograf, Danjel Andersson, chef för Moderna dansteatern och Martin Nyström, kulturjournalist på Dagens Nyheter. Deras uppdrag var att prata om visioner och verklighet för scenkonsten i Sverige 2020.

Birgitta Svendén har en vision om att ett nytt operahus ska kunna vara ett levande torg, en plats både med massor intressant opera och dans men samtidigt öppet för annan kultur, även om operan och dansen ska vara basen.

Hon sade något intressant också om att barn borde tidigare få möta opera, att barn mycket väl kan ta till sig annan musik än enkla barnvisor.

Då tänkte jag lite att om vi vill ha ett riktigt levande kultursamhälle borde inte barn stängas ute från musiken. Idag är det ju bara de barn som redan tidigt är tonsäkra som kan få gå i musikklasser, som i Adolf Fredriks skola. Redan tidigt gallras barnen bort från musiken och får en stämpel på sig att de inte passar för musik. Redan i denna elitistiska inställning sorterar samhället och skolan bort musik och kultur, tror jag.
Alla barn kan så klart inte bli operasångare, det är väl knappast något mål. Men om skolan inte så tidigt sorterar bort barnen från musiken kanske många, många fler skulle uppskatta också operamusik och klassisk musik. De barn som inte redan från början sorteras bort utan får möta musik och kultur i sin utbildning skulle även om de exempelvis blev redovisningsekonomer ha en känsla för och uppskattning av vad operakonsten kan ge dem och andra människor.
Mats Ek var väl den i panelen som var närmast detta då han påpekade att bildning är själva syret i vår civilisation.

Jag saknade lite sådana diskussioner under seminariet.
Jag saknade också att ingen nämnde det Folkets hus och parker gör för att sprida intresset för opera genom livesändningarna runt om i landet av stora berömda operaföreställningar i New York.

Mats Ek sade:
– är ängsligt av regeringen att inte ta bladet ut munnen och säga vad de vill med de statliga scenerna.
Jag skulle vilja komplettera detta med att konstatera att det är sorgligt att statens kaka till kulturen måste vara så begränsad att olika kulturarter och deras behov måste ställas mot varandra.

Det skulle vara bra för samhället, välfärden och medborgarna om både förortsteatrarna kan överleva och engagera människorna liksom att vi får ett levande scenkonsthus i Stockholm som är ett levande torg, där det pågår aktiviteter nästan dygnet runt.

Folkpartiets Madeleine Sjöstedt var också där och hon har bloggat om det.

På Teatermagasinet har Kulturbloggens operaskribent Mogens H Andersson skrivit flera debattartiklar om kampanjen för ett nytt operahus, här är några av dem:
Det som behövs nu är i första hand ett inriktningsbeslut på att det byggs ett nytt operahus nu
Vem skall betala för verksamheten i landets operahus och byggande av ett nytt operahus i Stockholm?
Folkpartiet och husorganet DN driver kampanjen för nytt operahus
Använd gamla operahuset till rockkonserter

Uppdatering: Mogens har skrivit ett svar på det här inlägget i Teaermagasinet.
Debatten om ett nytt operahus eller scenkonsthus förs utifrån en felaktig vinkel

Mer relaterat:
Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter 1, Dagens Nyheter 2, Kaffekopp och cigarettrök och Anders Löwdin som skrivit under rubriken Operahus istället för teater i förorten.

Läs även andra bloggares åsikter om Folkpartiet, operahus, debatt, kulturpolitik

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: debatt, folkpartiet, Kulturpolitik, Operahus

Filmklipp och bilder med Kleerup med Me and my Army från EMI-festen

15 februari, 2011 by Rosemari Södergren

Egentligen var jag rätt trött och sliten, men vem kan tacka nej till en fest med skivbolaget EMI? När de bjuder på spelningar med en rad av sina skivaktuella artister?
Först ut var Helena Josefsson som fick betyg 5 för sitt nya album ”Kyss mej” av SVD.

Oskar Gyllenhammar spelade också två låtar med sitt band. Ganska punkigt och stabilt. Trots att Oskar bara är nitton år och jag tippar att bandmedlemmarna inte är så mycket äldre heller. De har en bra presentation av sig själv på sin Myspacesida:

Oskar Gyllenhammar & Klubb Hjärtat är ett band från den hälsingska kuststaden Hudiksvall. 2011 släpps debutplattan ”Tågen slutar aldrig gå härifrån” på skivbolaget EMI Music Sweden. Håll ögon och öron öppna!

Niclas Frisk och bandet Chinatown spelade också. De släpper sitt album i april. Deras två låtar hade en hel den proggpsykedeliska inslag. Här har de en webbplats.

Vanessa Falk är så tidig i sin karriär att hon inte släppt något album än och det är en bit kvar tills dess. Hon fick trots det ändå chansen att spela för den samlade musikeliten på EMI-festen.

Claes Norén släpper sitt album nästa vecka, så det var många som samlades framför scenen förstås, när det var dags för honom att spela. Han har tillfälligt lämnat sitt band Sugarplum Fairy för att göra som han själv vill. Och bloggen PSL har hjälpt till att skapa hype kring albumet genom att publicera en mängd videos av hans kommande låtar på PSL-bloggen.

Kvällens absoluta höjdpunkt för mig var de tre låtar som Andreas Kleerup och hans nya band Me and my Army spelade. Då var det verkligen drag i publiken och det märktes att många väntar på deras spelning.

Om du tycker dig känna igen en ganska tunnhårig man som får något av Kleerup på en av bilderna här nedan så är det filmkritikern Ronny som skaffar en autograf av Kleerup. (Tror jag i alla fall att det är, det såg så ut.) Ronny hade en yngre kvinna med sig, jag gissar att det är en dotter till Ronny. Fast jag vet ju inte. Det kändes fånigt att gå fram och kolla. Det spelar faktiskt ingen roll heller.

De var en artist kvar på schemat efter Me and my Army. Adam Tensta skulle spela. Jag såg honom i publiken och i vimlet. Tyvärr var jag alldeles för trött för att orka hänga kvar till den spelningen, så Me and my Army fick bli kvällens final. Här är sista låten de spelade: Chemicals. På publikens begäran.






Läs även andra bloggares åsikter om Me and my army, fest, EMI, Kleerup, Helena Josefsson, Carl Norén

Arkiverad under: Krönikor, Musik Taggad som: Carl Norén, EMI, fest, Helena Josefsson, Kleerup, Me and My Army

Bra besked av Foppa, att verkligen sluta

14 februari, 2011 by Rosemari Södergren

Det är över.
Foppa avbryter sitt comebackförsök och slutar med ishockeyn.
Han kommer att hålla en presskonferens och berätta om pensioneringen i Pepsi Center senare under måndagen.
Skriver Aftonbladet.

Det är bra. Man ska sluta på topp. Eller i alla fall innan det blir löjeväckande.

Dagens Nyheter skriver:

Efter bara två matcher – båda förlustmatcher – väljer den 37-årige ishockeystjärnan att ge upp comebacken och uppges även ge upp karriären.

Forsberg kommer, enligt Colorado Avalanches hemsida, att offentliggöra sitt beslut vid en presskonferens 22.30 svensk tid.

Läs även andra bloggares åsikter om Foppa, sport, ishockey

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: Foppa, Ishockey, Sport

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 83
  • Sida 84
  • Sida 85
  • Sida 86
  • Sida 87
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 103
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in