Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

fest

Rapport från Spotifys fest på Hotel Rival där den nya tjänsten Tunigo introducerades

by

På tisdagskvällen den 24 maj hade Spotify en fest på Hotel Rival där den nya tjänsten Tunigo introducerades.

Spotify ska nämligen bli ännu bättre. Tunigo gör det enklare att ha Spotify i mobilen och datorn för det behöver inte gå via webblänkar längre. Det mest intressanta är att användare kan dela med sin musiksmak till andra användare och på så sätt blir det lättare att hitta nya låtar. Det märks att Spotify upplever konkurrens från musiktjänsten WiMP som ju har betydligt snyggare design och mer redaktion behandling av spellistor och liknande.

På Tunigos hemsida står det:
Tunigo är Sveriges första musikdestination. Här hittar man enkelt spellistor för livets alla tillfällen, håller koll på de senaste skivsläppen, topplistorna och aktuella musiknyheter. Den redaktionella kopplingen runt spellistor öppnar dina sinnen för ny musik och nya upplevelser som du kanske annars skulle ha missat. Med Spotify som partner öppnar sig även möjligheten att enkelt dela med sig av sina egna spellistor.
Tunigo är en plats att hitta, konsumera, kommentera och diskutera musik tillsammans med andra musikälskare.

Någon gång efter 8 steg Armand Mirpour upp på den lilla scenen, definitivt det bästa som hände på hela kvällen. Han fångade publiken med sina fyra låtar och avslutade med hans mest populära låt, I Am A Volcano.

Sedan tog DJ Richard Testarossa över musiken igen.

Det bjöds på öl och jordnötssnacks och man fick en liten goodiebag med en del olika saker i som till exempel en bulgurmix, orange nagellack och en Situationtidning.

Foto: Calle Andersson

Här finns fler bilder från kvällen.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Filmklipp och bilder med Kleerup med Me and my Army från EMI-festen

by

Egentligen var jag rätt trött och sliten, men vem kan tacka nej till en fest med skivbolaget EMI? När de bjuder på spelningar med en rad av sina skivaktuella artister?
Först ut var Helena Josefsson som fick betyg 5 för sitt nya album ”Kyss mej” av SVD.

Oskar Gyllenhammar spelade också två låtar med sitt band. Ganska punkigt och stabilt. Trots att Oskar bara är nitton år och jag tippar att bandmedlemmarna inte är så mycket äldre heller. De har en bra presentation av sig själv på sin Myspacesida:

Oskar Gyllenhammar & Klubb Hjärtat är ett band från den hälsingska kuststaden Hudiksvall. 2011 släpps debutplattan ”Tågen slutar aldrig gå härifrån” på skivbolaget EMI Music Sweden. Håll ögon och öron öppna!

Niclas Frisk och bandet Chinatown spelade också. De släpper sitt album i april. Deras två låtar hade en hel den proggpsykedeliska inslag. Här har de en webbplats.

Vanessa Falk är så tidig i sin karriär att hon inte släppt något album än och det är en bit kvar tills dess. Hon fick trots det ändå chansen att spela för den samlade musikeliten på EMI-festen.

Claes Norén släpper sitt album nästa vecka, så det var många som samlades framför scenen förstås, när det var dags för honom att spela. Han har tillfälligt lämnat sitt band Sugarplum Fairy för att göra som han själv vill. Och bloggen PSL har hjälpt till att skapa hype kring albumet genom att publicera en mängd videos av hans kommande låtar på PSL-bloggen.

Kvällens absoluta höjdpunkt för mig var de tre låtar som Andreas Kleerup och hans nya band Me and my Army spelade. Då var det verkligen drag i publiken och det märktes att många väntar på deras spelning.

Om du tycker dig känna igen en ganska tunnhårig man som får något av Kleerup på en av bilderna här nedan så är det filmkritikern Ronny som skaffar en autograf av Kleerup. (Tror jag i alla fall att det är, det såg så ut.) Ronny hade en yngre kvinna med sig, jag gissar att det är en dotter till Ronny. Fast jag vet ju inte. Det kändes fånigt att gå fram och kolla. Det spelar faktiskt ingen roll heller.

De var en artist kvar på schemat efter Me and my Army. Adam Tensta skulle spela. Jag såg honom i publiken och i vimlet. Tyvärr var jag alldeles för trött för att orka hänga kvar till den spelningen, så Me and my Army fick bli kvällens final. Här är sista låten de spelade: Chemicals. På publikens begäran.






Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kulturbloggen på fest kring världspremiären av Jag saknar dig

by

”Jag saknar dig, jag saknar dig” av Peter Pohl och Kinna Gieth handlar om livet två 14-åriga tvillingsystrar, en av dem dör innan hon fyller 15 och boken skildrar livet för den som överlevde.” Jag saknar dig, jag saknar dig” fick Augustpriset i klassen för barn- och ungdomsböcker 1992. Nu har filmen blivit film med något kortare titeln ”jag saknar dig”. Regissör är Anders Grönros.

Filmen hade en tidig världspremiär på Göteborg Filmfestival och Kulturbloggen var på plats. Det var en världspremiär med rejäla festligheter. Först var det mingel före filmen, där några bloggare var inbjudna och minglade med skådespelare, musiker, filmregissör, producenter och en del annat filmfolk.

Kulturbloggen var bland de första på plats och den vi träffade allra först där var den underbara skådespelaren Thomas Hanzon, som i filmen ”Jag saknar dig” spelar flickornas ganska elaka pappa. Den som vill se Thomas Hanzon live ska passa på att se föreställningen ”En familj” på Dramaten. Den har förlängts en säsong på grund av det stora publiktrycket.

Nästa person vi snackade med i vimlet var Ludvig Nilsson, sångaren från rockbandet AiluCrash. Håll utkik efter det bandet. Kirunabandet AiluCrash kommer absolut att slå igenom i samband med den här filmen. AiluCrash spelar en rockbaserad pop med lite synt till. Rockigt framför allt. Låten ”Turn the tide” släpps som singel senare i vår, jag lovar att den kommer att höras i radion. Bandet håller på att spela in ett album som kommer att släppa fram emot sommaren, eller i höst, berättade Ludvig Nilsson.

Bandet och framför allt sångaren i bandet, spelar en stor roll i filmen. Ludvig NIlsson spelar sångaren, som i filmen heter Ailu och som har en hel del med handlingen att göra. Bland annat gör han en scen i en kyrka, som säkert kommer att bli rätt omtalad.

Nästa personer vi träffade på och snackade med i vimlet var tvillingarna Hanna och Erica Midfjäll, som har de två huvudrollerna. De berättade att de är enäggstvillingar också, precis som tvillingarna i filmen och att de också var rätt olika och att det började märkas just i tonåren. Det är sådant som filmen också visar. Erica som spelar Tina, tvillingen som överlever, har inte studerat teater alls utan gick industridesign-inriktning i gymnasiet. Hanna däremot har varit teaterinriktad länge och jobbar just nu med att ta hand om barngrupper i teater.
– Det är så härligt att se barnen spela teater, de är så omedelbara, berättade hon.

Filmen kommer upp på de svenska biograferna i höst först. Jag lovar att det kommer framför allt att bli en succé bland tjejer, dels för handlingen och de ämnen som den tar upp men också för bandet AiluCrash, som definitivt kommer att slå igenom med filmen.

Längst ner, under vimmelbilderna, finns låten ”Turn the tide” från spelningen på festen. Tyvärr var det så mörkt att det inte syns på mycket, men ni för lyssna desto mer

Här är Ludvig Nilsson, sångaren i AiluCrash, tillsammans med Robert Lundström, Kulturbloggens filmkritiker i Göteborg.

Skådespelaren Thomas Hanzon tillsammans med musikern och bloggaren Camilla Gervide.

Här är Kulturbloggens Robert Lundström tillsammans med tvillingssystrarna Erica och Hanna Midfjäll som spelar tvillingarna Tina och Cilla i filmen.

Här är regissören Anders Grönros i vit kostym i mitten.

Här presenterar regissören Anders Grönros några av skådespelarna i filmen:

Här spelar AiluCrash låten Turn the tide (tyvärr så mörkt att det inte syns så mycket, men ni får lyssna. Tvillingarna Erica och Hanna Midfjäll är med på scen och sjunger.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Är Studio Totals gigantiska fest en bluff?

by


Studio Total, den kända rebelliska PR-byrån som legat bakom flera event som mött stor uppmärksamhet, flyttar in på Hotell Scandic Malmen i Stockholm. Det ska invigas med en stor, stor fest. Mer än 2.500 personer lär vara anmälda till festen. Festen startat lördag kväll 29 januari.

Dagens Media spekulerar nu om att festen kan vara en stor bluff och skriver:

Den kreativa chefen Tomas Mazetti har vid ett flertal tillfällen mejlat inbjudna och påmint om festen – och att det krävs en Facebook-anmälan för att släppas in.

Samtidigt har Studio Total och Scandic Malmen nyligen tecknat ett samarbetsavtal, vilket väckt misstankar om att eventet, som just nu har runt 2 500 anmälda besökare, är en bluff.

Det var Studio Total som låg bakom när Kulturpartiet lanserades på Almedalen av flera kända skådespelare. Media högg på betet och gick på bluffen i ett och ett halvt dygn, innan en av de medverkande skådespelarna berättade att de inte bildat något kulturparti men att det var ett sätt att sätta fokus på kulturpolitik.

Om Kulturpartiet från Wikipedia:

Kulturpartiet, ett fiktivt politiskt parti som presenterade sig för medierna 4 juli 2005 under Almedalsveckan i Visby. Enligt talesmännen hade partiet bildats våren 2005. Partiet – som uppgav sig kandidera till riksdagen 2006 – företräddes av partitalesmän istället för partiledare eller språkrör. Några av talesmännen var dramatikern och artisten Gertrud Larsson, skådespelaren Kim Anderzon, konstnären Ernst Billgren, musikern Olle Ljungström och skådespelaren Nisti Stêrk.
Bland övriga påstådda partimedlemmar märktes författaren Katarina Mazetti och skådespelarna Alexandra Rapaport och Helge Skoog.
Kulturpartiet var inget riktigt parti, utan ett försök att vinna publicitet för kulturfrågorna. Detta bekräftades 5 juli 2005 av Riksteaterns vd Birgitta Englin. Bakom idén med Kulturpartiet låg Riksteatern tillsammans med nätverket Plural och reklambyrån Studio total.

Samma reklambyrå, Studio Total, låg bakom det i hela världens medier uppmärksammade tilltaget att låta Gudrun Schyman bränna 100.000 kronor för att visa hur mycket lägre kvinnor värderas av svenska lönesättare.

Får 2.500 personer ens plats i Scandic Malmen? Hur dyrt blir det inte att bjuda på något? Eller det kanske inte bjuds på något? När det gäller Studio Total vet man aldrig.

Relaterat: Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Tankar kring den norska filmvågen och festen på norska ambassaden

by

Norsk kultur märks mer och mer. Popband som Donkey Boy, hårdrockare som Dimmu Borgir, musikern och numera skådespelaren Hank von Helvete, dramatiker Jon Fosse, sångerskan Rebecka Karijord och Susanne Sundføoch många fler och nu börjar det komma flera mycket bra norska filmer som Engelen som hyllades av svenska filmkritiker.

Säkert en anledning till att kulturen växer och utvecklas i Norge måste vara kulturlyftet, som vi berättade om i Kulturbloggen i somras.
Kulturlyftet innebär att en hel procent av norska BNP satsas på kultur. Och då har Norge lika hög BNP som Sverige, trots att Norge bara har hälften av antalet invånare.

I veckan har det varit en norsk filmfestival i Stockholm där tre av det senaste årets största norska filmer visats, varav Engelen haft premiär och de andra två snart också har svensk biopremiär: filmerna ”Upperdog” och ”Vegas”.

På lördagskvällen var det en slags avskedsfest för att fira filmdagarna. Då visades ”Vegas” och efteråt var filmfolk, några journalister och en del andra plus Kulturbloggen inbjudna till den norska ambassaden.

I vimlet såg jag Maria Bonnivie som spelar huvudrollen i ”Engelen” och jag kunde inte låta bli att gå fram till henne och säga att hon gör en grymt bra roll där, att hon borde få en Oscar för den rollen. Filmen är ju Norges bidrag till Oscarsjuryn.

”Engelen” liksom de andra två norska storfilmerna ”Upperdog” och ”Vegas”
handlar om barn och hur de sviks av vuxenvärlden.

”Vegas” som visades på lördagskvällen handlar om tonåringen Thomas som skickas till ett ungdomshem medan hans lillebror som är i fyraårsåldern får ett fosterhem för att deras mamma misshandlas grovt och ofta av sin pojkvän. Trots att mamman inte kan få hem sina barn igen förrän hon överger pojkvännen som misshandlar henne klarar hon inte att välja bort pojkvännen. Hon väljer alltså pojkvännen före sina barn.
Det är tragiskt och det är mycket smärta i filmen. Men också livskraft.
Thomas träffar på ungdomshemmet två andra utsatta barn: Terje och Marianne. De tre blir varandras vänner.

Musiken i ”Vegas” är gjord av en rad norska band: Lars VAular, Casiokids, Fjorden Baby!, Datarock och Enslaved. Rebekka Karijord har gjort musik till ”Engelen”.

Filmen ”Upperdog” handlar också om barn och föräldrar, fast om adopterade barn och den är inte lika mörk som de andra två. Men ändå är det rätt tydligt att det finns en stark tendens i norsk film med filmer som gränsar till dokumentära filmspråket och som handlar om sociala frågor och som berättas på ett mycket mer nära och realistiskt sätt än när liknande görs i Hollywood.

Min kompis som var med på filmen, Anna Vikström, funderade på om det finns någon ny svensk film som gör det på liknande sätt och vi kunde inte komma på någon annan än ”Sebbe”. Kanske är den svenska filmindustrin mycket mer en Hollywood-kopia i sättet att berätta något, men nödvändiga lyckliga slut?

Apropå norska ambassaden så finns där en stor uppstoppad isbjörn. Och en tavla av August Strindberg, hans självporträtt. Undrar vad hans ärkerival Ibsen skulle tycka om det?

I vimlet pratade jag förresten lite med Mats Hellström också, han har ju varit både utrikeshandelsminister och jordbruksminister i i Socialdemokratiska regeringar. Han berättade att han föreläser om kultur och politik, bland annat.
Det är precis som jag tänker: kultur och politik är tätt förknippade med varandra och det är synd och skam att svenska nuvarande regeringen inte gör rejäla satsningar på kulturen. Det kommer att visa sig att det drabbat utvecklingen av vår välfärd. Vi har en hel del att lära av Norge.

Här är Kulturbloggens recension av Engelen.
Här är Kulturbloggens intervju med Rebekka Karijord.
Här är vår intervju med Dimmy Borgir

Jag träffade en norsk bloggare i vimlet på ambassaden också som bloggar om saker kring vett och etikett.

Här hälsar den ambassadören på den norska ambassaden gästerna välkomna.

Relaterat: Recension av Engelen i Kulturnytt

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,