Norsk kultur märks mer och mer. Popband som Donkey Boy, hårdrockare som Dimmu Borgir, musikern och numera skådespelaren Hank von Helvete, dramatiker Jon Fosse, sångerskan Rebecka Karijord och Susanne Sundføoch många fler och nu börjar det komma flera mycket bra norska filmer som Engelen som hyllades av svenska filmkritiker.
Säkert en anledning till att kulturen växer och utvecklas i Norge måste vara kulturlyftet, som vi berättade om i Kulturbloggen i somras.
Kulturlyftet innebär att en hel procent av norska BNP satsas på kultur. Och då har Norge lika hög BNP som Sverige, trots att Norge bara har hälften av antalet invånare.
I veckan har det varit en norsk filmfestival i Stockholm där tre av det senaste årets största norska filmer visats, varav Engelen haft premiär och de andra två snart också har svensk biopremiär: filmerna ”Upperdog” och ”Vegas”.
På lördagskvällen var det en slags avskedsfest för att fira filmdagarna. Då visades ”Vegas” och efteråt var filmfolk, några journalister och en del andra plus Kulturbloggen inbjudna till den norska ambassaden.
I vimlet såg jag Maria Bonnivie som spelar huvudrollen i ”Engelen” och jag kunde inte låta bli att gå fram till henne och säga att hon gör en grymt bra roll där, att hon borde få en Oscar för den rollen. Filmen är ju Norges bidrag till Oscarsjuryn.
”Engelen” liksom de andra två norska storfilmerna ”Upperdog” och ”Vegas”
handlar om barn och hur de sviks av vuxenvärlden.
”Vegas” som visades på lördagskvällen handlar om tonåringen Thomas som skickas till ett ungdomshem medan hans lillebror som är i fyraårsåldern får ett fosterhem för att deras mamma misshandlas grovt och ofta av sin pojkvän. Trots att mamman inte kan få hem sina barn igen förrän hon överger pojkvännen som misshandlar henne klarar hon inte att välja bort pojkvännen. Hon väljer alltså pojkvännen före sina barn.
Det är tragiskt och det är mycket smärta i filmen. Men också livskraft.
Thomas träffar på ungdomshemmet två andra utsatta barn: Terje och Marianne. De tre blir varandras vänner.
Musiken i ”Vegas” är gjord av en rad norska band: Lars VAular, Casiokids, Fjorden Baby!, Datarock och Enslaved. Rebekka Karijord har gjort musik till ”Engelen”.
Filmen ”Upperdog” handlar också om barn och föräldrar, fast om adopterade barn och den är inte lika mörk som de andra två. Men ändå är det rätt tydligt att det finns en stark tendens i norsk film med filmer som gränsar till dokumentära filmspråket och som handlar om sociala frågor och som berättas på ett mycket mer nära och realistiskt sätt än när liknande görs i Hollywood.
Min kompis som var med på filmen, Anna Vikström, funderade på om det finns någon ny svensk film som gör det på liknande sätt och vi kunde inte komma på någon annan än ”Sebbe”. Kanske är den svenska filmindustrin mycket mer en Hollywood-kopia i sättet att berätta något, men nödvändiga lyckliga slut?
Apropå norska ambassaden så finns där en stor uppstoppad isbjörn. Och en tavla av August Strindberg, hans självporträtt. Undrar vad hans ärkerival Ibsen skulle tycka om det?
I vimlet pratade jag förresten lite med Mats Hellström också, han har ju varit både utrikeshandelsminister och jordbruksminister i i Socialdemokratiska regeringar. Han berättade att han föreläser om kultur och politik, bland annat.
Det är precis som jag tänker: kultur och politik är tätt förknippade med varandra och det är synd och skam att svenska nuvarande regeringen inte gör rejäla satsningar på kulturen. Det kommer att visa sig att det drabbat utvecklingen av vår välfärd. Vi har en hel del att lära av Norge.
Här är Kulturbloggens recension av Engelen.
Här är Kulturbloggens intervju med Rebekka Karijord.
Här är vår intervju med Dimmy Borgir
Här hälsar den ambassadören på den norska ambassaden gästerna välkomna.
Relaterat: Recension av Engelen i Kulturnytt
Läs även andra bloggares åsikter om Norge, Vegas, Engelen, musik, ambassad, fest
