Det har varit många spekulationer fram och tillbaka och till och med de högerstyrda tidningarna som DN har försökte lägga näsan i blöt och styra och ställa i frågan. Frågan om vem som ska ta över som partiledare i Socialdemokraterna.
När ledarredaktioner som stödjer högerregeringen lägger sig i och tycker till vet man ju inte om deras förslag är personer de tror ska vara bra eller dåliga för socialdemokratin. En ledarredaktion som vill ha ett borgerligt högerstyrt samhälle torde ju rimligen vilja ha en svag ledare för S?
25-27 mars ska Socialdemokraterna ha extrakongress och välja ny partiledare. Valberedningen har mycket att göra nu med att vaska fram ett enande, samlande namn.
Mikael Damberg har gått ut tydligt nu och sagt ifrån att han vill vara med i toppen på S. Det är bra att det äntligen är någon som vågar träda fram och säga att han är intresserad, även om han i och för sig lindade in sin intresseanmälan i ett mer allmänt ordalag. Hn uttryckte inte att han vill bara just partiledare utan att han vill vara med och ha ansvar för S.
Tyvärr finns det alldeles för många missunnsamma personer inom politiken och också inom S som glatt gör vad de kan för att motarbeta en kandidat, ifall han/hon träder fram lite för tidigt. Det handlar om att ha timing där.
Synd att det ska vara så, att det finns så mycket intrigerande inom ett parti.
Aftonbladets ledarredaktion har nu tagit fram tre namn som får ledarredaktionens stöd. På ett sätt ser jag deras utspel mer som en attack mot Östros och Österberg är för dessa tre som de för fram.
Thomas Östros och Sven-Erik Österberg var centrala i att utforma den politik som Socialdemokraterna förlorade valet på. Det finns en könsdimension i dessa mekanismer – att Mona Sahlin ifrågasattes och avgick, medan den manliga maktstrukturen bakom nu belönas – som är djupt obehaglig.
Aftonbladets tre namn är:
Mikael Damberg, Folksamchefen Anders Sundström och Leif Pagrotsky.
Personligen tycker jag argumentet för Damberg, att han är ung, är det sämsta. Det är ytterligare ett exempel på den åldersdiskriminering som styr över politiker och över redaktionerna inom svenska medier.
En person som jag vet har stöd av många inom S är Lena Sommestad. Arbetarbladet i Gävle går ut starkt med detta.
Aftonbladets argument för Sundström:
Anders Sundström har som chef för Folksam visat att han inte är rädd för att ta risker och tänka nytt. Han har mycket att bidra med i diskussionen om jobb och tillväxt. Han skulle kunna ena partiet och ge Fredrik Reinfeldt en match.
Det är absolut bra att han visat att han kan tänka nytt. Fast jag tycker Folksam ändå inte är något exempel på nytänkande.
Min kandidat är: Leif Pagrotsky
Dels med samma argument som Aftonbladet lyfter fram, som hans ekonomiska kunnande, men också för att han är dynamisk, snabbtänkt, rolig, har hög integritet och känsla och förståelse för hur viktig kultur är.
Tyvärr tycks det råda sådan åldersdiskriminering att ingen som fyllt 50 år har någon chans nu. Leif Pagrotsky är född 20 oktober 1951. Tyvärr verkar majoriteten inom S nu för tiden vara så extremt förblindade av illusionen att endast människor under 40 duger något till.
Fast nu tror jag inte att Pagrotsky kommer att ställa upp. Tyvärr.
Några av de andra förslagen kan växa in i rollen och göra ett godkänt jobb, absolut.
Några av de som det surras mest om just nu är inte alls mina favoritkandidater, men några är jag positiv till och några känner jag till för dåligt för att ha någon säker uppfattning om.
Relaterat:
Jinge stöder Pagrotsky, Peter Högberg har tidigare talat om att han vill ställa upp (vilket jag tolkar mer som en uppmaning att få de verkliga kandidaterna att träda fram).
Media: Ekot, Ab, Ab2, Ab3, DN, SvD, SvD2.
Bloggat: Peter Johansson och Peter Andersson och Tokmoderaten och Alexandra Einerstam och Peter Högberg, Dagens Nyheter.
Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, kulturpolitik, Pagrotsky, Socialdemokraterna
