• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

politiker

Sverige – ett land med korruption?

13 mars, 2012 by Rosemari Södergren

Sverige – ett land med korruption?
När politiker tar beslut av hänsyn till sina egna ekonomiska affärer, det är väl en form av korruption?
Igår läste vi om hur mycket av skattebetalarnas medel som går till politiker som mer eller mindre fått sparken, alltmedan ersättningar till utsatta människor minskar och minskar.

Det gör ont att se vad som har hänt med Sverige, det land som när jag växte upp var en symbol för ett samhälle som utvecklades mer och mer åt att alla människor skulle ha chansen att studera, kunna bo under vettiga förhållanden, ha jobb och vi hade relativt anständiga makthavare.

Rapporter visar att barnfattigdomen ökat, att klyftorna ökat, att ungdomsarbetslösheten ökar, att svårt sjuka kastas ut ur sjukförsäkringsssystemet och att bostadssituationen på sina håll är katastrofal.

Vi ser dagligen tiggare som sitter på marken. Det var hemskt att se dem under vintern, när de satt på en film mot den iskalla betongmarken utanför pendeltågsstationen.

När jag nu läser det som står överst på Aftonbladet tappar jag nästan all tilltro till Sverige. Lundin Oil har länge varit ifrågasatt.

Filmaren Maj Wechselmann har i en dokumentärfilm visat hur Lundin Oil genom sina projekt i Afrika varit delaktig till att övergrepp skett mot civilbefolkningen. Att Carl Bildt haft affären med Lundin Oil har länge varit känt. Men nu är det ännu värre. Aftonbladet har granskat regeringens fondinnehav – och kommit fram till att 13 av 24 ministrar äger andelar i fonder som satsat pengar i Lundin Petroleum och kan konstatera att mer än hälften av ministrarna i regeringen äger fonder som satsat pengar i Lundin Petroleum.

En eloge dock till en av dem:
EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) var inte ens medveten om sitt innehav – och agerade direkt:
– Jag har valt att ta mitt ansvar genom att sälja alla mina fonder.

Sedan kan man ju konstatera att regeringen lever i en helt annan värld är alla de som lever med låglönejobb eller är arbetslösa eller långtidssjuka. I den andra världen är det nog ingen som har så mycket aktier och fondinnehav att han eller hon inte har koll på i vilka företag de har sina innehav.

Statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg är två av de som har andelar i Lundin Petroleum. Se där, då har vi en glasklar förklaring till varför Carl Bildt fortfarande har deras förtroende.

För övrigt vidgas väl sprickan inom alliansregeringen: Nu är det KD som om igen går på tvärs, Ur SVD:
En majoritet i riksdagen vill utreda så kallat surrogatmödraskap i Sverige, men när socialutskottet på tisdagen väntas ta upp frågan säger Kristdemokraterna nej och går därmed emot övriga allianspartier, rapporterar Ekot.

Och Centerns förre partiledare Maud Olofsson är arg på Jan Björklund: Ur DN:
Den tidigare Centerledaren Maud Olofsson avslöjar att hon många gånger knutit näven i fickan över Folkpartiledaren Jan Björklund. Hon anser att han är illojal mot alliansens energipolitiska överenskommelse.

Inte att undra på att den rödgröna sidan börjar gå framåt i opinionsundersökningar.

Relaterat: Aftonbladet och Martin Moberg och Annarkia och Parkstugan.

Läs även andra bloggares åsikter om korruption, moderaterna, politiker, samhälle, Lundin Oil, Anders Borg, Fredrik Reinfeldt

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: Anders Borg, Fredrik Reinfeldt, korruption, Lundin Oil, moderaterna, politiker, samhälle

Politikerns sista tal med Lilla Parken skildrar självgod mättnad

25 februari, 2012 by Redaktionen

Pjäs: Politikerns sista tal av Anthony Swirling
Teater: Lilla Parken
Scen: Kafé Klaver, Stockholm
Premiör: 24 februari 2012
Skådespelare: Emil Kekonious

Jag kommer ganska snart på mig själv med att fundera på vad tusan det är han står och babblar om, den där riksdagsmannen, tillika författare och föredragshållare. Det är förmodligen avsikten. Fångade som slavar på ett skepp mot okänd destination, med en inledningsvis behaglig om än något långrandig skeppare, förstår vi att oavsett hur avfärden är, kommer resan att sluta i någon slags tragik.

– Vi måste hjälpas åt att sprida den svenska toleransen, intygar vår riksdagsman, Peter Ragnarsson.

Illavarslande ord, när ”vi” i det här fallet omfattar ett gäng utrikiska dignitärer, främst från länder som kan tänkas vara intresserade av att ta emot benäget svenskt bistånd. Ännu mer illavarslande när det ”vi” och riksdagsmannen är samlade för att lyssna på hans föredrag ”Vi & Ni”. Med tanke på pjäsens titel är det högst osäkert om det här slavskeppet överhuvudtaget når land.

Anthony Swerlings text spänner över ett Sverige som hade Birgit Friggebos lilla fadäs med ”We shall overcome” i Rinkeby i färskt minne. Sverige är överlägset (i princip) alla andra länder. Därför kan vi ta oss friheten att berätta för alla andra att med gemenskap, en dos svensk tolerans, kan alla andra nå fram till det perfekta samhället. I Politikerns sista tal befinner vi oss förvisso på UD, och ”vi” är som sagt utrikiska dignitärer, men det är ett intelligent drag som drar en linje mellan två ytterligheter i samhället och därmed tycks inkludera alla i denna lektion om hur världen skulle kunna leva tillsammans.

Emil Kekonious insats som Peter Ragnarsson är inte oäven. Ibland, framför allt när de mer känslosamma partierna ska framföras, försvinner varje drag av subtilitet i Swerlings drama. Men, jag tappar ändå inte intresset för hur det här skeppet ska sjunka, även om jag vet att risken är överhängande att även jag dras med i djupet. Det gäller för övrigt med föreställningen i stort. Inget är oävet, men allt är en smula grovhugget. Scenografin, i den mån man kan påstå att det finns någon, hjälper oss knappast att färdas bort från tallriksslamret från kaféet in till UD:s representationsrum.

Vad gör väl det, när jag lika gärna kan föreställa mig att Peter Ragnarsson är förman på det slavskepp som stävar mot en oundviklig undergång. Inte för att slavarna gör uppror, inte för att skepparen ser sina egna brister, inte för att skeppet är odugligt, utan för att man ätit sig mätt på sin egen självgodhet.

Riksdagsmannen som håller sitt sista tal har egentligen brutit samman redan när pjäsen tar sin början. Skenbart sammanhållen, men tecknen finns där, i väntan på att ett efter ett bli avtäckta och blotta välgörarens ihåliga samvete. Det perfekta samvetet – beroende av andras armod. Känner du dig lite självgod idag? Gå och se Politikerns sista tal.

Text: Johan Ranstam

Foto: Oscar Solberger, på bild Emil Kekonius

Läs även andra bloggares åsikter om teater, samhälle, Lilla Parken, recension, politiker

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Lilla Parken, politiker, Recension, samhälle, Teater

Moderatpolitikern som sålde ut vårdcentral för spottstyver hade ingen aning om att köparen kunde göra vinst, hahahaha

13 januari, 2012 by Rosemari Södergren

I DN läste jag under torsdagen (12 januari 2012):
2007 såldes landstingsdrivna Serafen till vårdcentralens egna läkare. De betalade 694.500 kronor. Nu har Serafen sålts vidare. Enligt säkra källor har nya ägaren Capio – som ägs av riskkapitalbolagen Nordic Capital och Apax – betalat minst 20 miljoner, skriver Birgitta Sevefjord (V), oppositionslandstingsråd, och Håkan Jörnehed (V), gruppledare, Stockholms läns landsting. Ansvariga för utförsäljningen var sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt (M) och dåvarande finanslandstingsrådet Chris Heister (M).

Hur förklarar nu Moderaterna detta?

Den moderate politikern Torbjörn Rosdahl svarar på detta:
– Vi såg inte det hotet, att några skulle berika sig. Vi tänkte inte på det sättet.
Borde ni inte ha gjort det?
– Jo, så här i backspegeln, det borde vi ha gjort, säger Torbjörn Rosdahl

Det är nästan så jag sätter morgonkaffet i vrångstrupen. Det är helt otroligt. ”Vi såg inte det hotet”.
Alltså, får politiker vara så dumma? Har de ingen kunskap alls om hur människor fungerar?
Det borde inte vara tillåtet att politiker är så aningslösa.

DN skriver också:

Socialdemokraterna har beräknat att skattebetalarna har gjort en förlust på drygt 35 miljoner kronor på försäljningen av Serafen och fyra andra vårdcentraler. Beräkningen har utgått från den vinst läkarna på Serafen har gjort och använt en så kallad vinstmultipel – multiplicering av ett räkenskapsårs vinst – för att räkna ut priset på den öppna marknaden.

– Det är oerhört upprörande. Det är inte svårt att räkna ut att vårdcentralerna såldes till löjligt låga priser. För Serafen med 12.000 patienter mitt i stan har man bara tagit betalt för tavlor och inventarier. Det är ett oerhört vårdslöst sätt att hantera skattepengar, säger oppositionslandstingsrådet Dag Larsson (S).

Det handlar alltså om många miljoner kronor som hamnat i privat fickor istället för att komma skattebetalarna till godo. Miljoner som skulle behövas för att förbättra sjukvården.

De ansvariga politikerna borde avgå. Om de är så dumma att de inte förstår vad de gör borde de inte sitta på välbetalda politiska uppdrag.

Moderatpolitikern som sålde ut vårdcentral för spottstyver hade ingen aning om att köparen kunde göra vinst, hahahaha.
Vad kan jag göra mer än skratta och gråta samtidigt.

Om politiker inte vet att en den som driver företag kan köpa något och sedan sälja vidare, då bör den politker avgå med omedelbar verkan. Om politikern ljuger och säger att han/hon inte förstod, fast han/hon förstod, då borde politikern också avgå.

Relaterat: Moderaterna

Läs även andra bloggares åsikter om Serafen, Moderaterna, dumhet, okunskap, politiker, lögner

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: dumhet, lögner, moderaterna, okunskap, politiker, Serafen

Ipad gör intåg i svensk förvaltning

23 maj, 2011 by Redaktionen

Apple var först ut med en pekplatta som slog

En Ipad till varje politiker i Ystad?

Fullmäktige har röstat för förslaget att köpa in Ipad till alla förtroendevalda. Det rör sig om 130 stycken och poängen är förstås att effektivisera distribution av dokument till politikerna.

Fast egentligen har inte fullmäktige möjlighet att besluta om just Ipad, det är ju lagen om offentlig upphandling som gäller. Det är principen om läsplattor och digital distribution av dokument som som de fattat beslut om och då kan det lika gärna bli en Androidplatta.

Det skulle förmodligen vara bättre eftersom möjligheterna att utveckla ett eget, säkert system för distribution av kommunens dokument förmodligen är bättre på Android. Föreställer jag mig i alla fall. Det är ju ändå den plattformen USAs militär tänker sig när de utvecklar morgondagens militära kommunikationssystem.

Vad det än blir ser vi en förändring i hur vi läser och sprider dokument. Inte så att pappersböcker och tidningar försvinner någon gång snart. Det är svårt att läsa på en upplyst skärm någon längre tid utan att ögonen känns kokta. Först när det blir lika bekvämt att titta på en skärm som en papperssida kan vi börja se slutet för papper som det huvudsakliga mediet för text.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Ipad, Ystad, politiker, läsplattor, Android

Arkiverad under: Scen Taggad som: android, Ipad, läsplattor, politiker, Ystad

Politiker som hotar pressens roll som granskare av makthavare

17 februari, 2011 by Rosemari Södergren

Internet har verkligen förändrat möjligheten att nå ut. Förr krävdes det att ha råd att trycka tidningar för att starta en redaktion. Teoretiskt räcker det idag att ha tillgång till en dator med webbuppkoppling.

Att vem som helst lätt kan starta en blogg eller börja göra sig hörd på Facebook eller Twitter förändrar medielandskapet. En del politiker har varit duktiga på att ta för sig av detta, som Carl Bildt som använder sin blogg för att få ut sin syn på situationer och på så sätt inte vara beroende av om journalisterna citerar honom korrekt eller inte.

Andra exempel är den folkpartistiske politikern Madeleine Sjöstedt som i sin blogg ofta släpper nyheter, istället för att släppa pressmeddelande först.

I vissa fall kan detta hota journalisternas roll som granskare av makthavare, menar exempelvis Dagens Nyheter och tar upp frågan i en artikel:

Politiker och makthavare försöker ta befälet över nyhetsförmedlingen. Det visar flera exempel från den senaste tiden. Fenomenet både gläder och förfärar folk i mediebranschen.

DN tar upp fall som hur statsminister Fredrik Reinfeldt agerat mot DN, hur kommunchefen Martin Jansson i Katrineholm agerat mot Katrineholms-Kuriren och Frälsningsarmén mot TV 4:s ”Kalla fakta”.
Tre exempel på att den som ska granskas rycker åt sig initiativet från journalister och svarar på sina egna villkor, menar DN.

Jag vet inte om det är helt korrekt att göra den analysen.
Medier förlorar förstås lite av sin makt när den som granskas kan gå direkt ut till sina väljare och ge sin syn på något. Det är väl i princip mer demokratiskt. Medier som intervjuar någon väljer ju exakt vad som ska publiceras eller sändas. Medier kan klippa bort en del i vad den som avslöjas har att säga, något som kan vara viktigt att veta för att få en helhetsbild. Det har hänt att medier inte tar med sådant som kan göra deras avslöjande mindre.

Ett fall som sätter frågan på sin spets är det som hänt i Katrineholm. Mediekonsulten Paul Ronge berättar om det och analyserar i sin blogg:

#kkgate innehåller mitt i det principiella allvaret ett stort mått av humor. Kommunchefen Mattias Jansson, på Twitter @kommunchef, har blivit en mycket aktiv och respekterad aktör i sociala medier. Katrineholmskuriren drar igång en granskning med  tuffa mejlade frågor som redan i sin ton visar att kommunchefen ska hudflängas för att han anlitat konsulthjälp och för att han blandar privat och professionellt i sitt twittrande.  Frågan ställs vad Jansson tror att allmänheten tycker om hans ”twittrande på arbetstid”.

Jansson väljer att både lägga ut frågorna, och sina svar, på bloggen. Katrineholmskurirens chefredaktör Krister Wistbacka blir ursinnig och skriver en ledare.Han trappar upp konflikten genom att prata om ”bloggvalpar” och om ”stulet material”, trots att journalistens mejlfrågor ju blev offentlig handling så fort de nådde Jansson. Här kan ni höra Jansson och Wistbacka debattera i P1:s Studio Ett. Wistbacka säger ju rent ut att hans läsare, alltså kommunens innevånare, inte själva är kompetenta att bedöma det material om till exempel sin representation som kommunchefen Jansson öppet lägger ut. Det krävs journalister som filter och uttolkare.

Det är så klart bra att möjligheten idag finns att nå ut utan att bli filtrerad av medier. Å andra sidan: visst behöver vi medier och redaktioner med resurser. Den redaktion kan satsa helt andra resurser än enskilda bloggare på att följa och och granska. Tyvärr gör inte medier det särskilt ofta utan springer hellre på alldeles för många korta, snabba puckar och de ägnar övervägande delen av det redaktionella på tillfälliga sensationella nyheter, och lägger inte ner särskilt mycket på mer uthålligt granskade av makthavare.

Medier har uppdraget att granska makthavare. Tyvärr sviker de alltför ofta detta uppdrag och väljer att ägna sig åt klickjournalistik, med ständig bevakning av Charlie Sheens problem med droger och sexmissbruk.

Paul Ronge säger till DN att han anser att de sociala medierna luckrar upp journalistrollen, men det är på gott och ont.
– Det finns alltid ett syfte. Människor sitter inte gratis och beskriver någonting bara för att upplysa allmänheten, det finns alltid en agenda, och det skiljer bloggare och twittrare från journalister.

Nja? Journalister har väl också en agenda. Det finns journalister som har som mål att bli ett känt namn och därför inte tvekar att vrida till nyheten så det passar deras agenda. Redaktionerna styrs av ägarna, som alldeles tydligt har en agenda. Ingen kan förneka att DN drivs av sympatisörer till högerregeringen, likaså Expressen, medan Aftonbladets ledaravdelning hör till det rödare blocket. Ledarredaktionerna har påverkan på nyhetsbedömningarna, mer eller mindre öppet och mer eller mindre undermedvetet. Agendor finns både hos journalister och hos bloggare och hos twittrare, och för den delen hos mediekonsulter också.

Självklart råder det nu, som alltid, en kamp mellan makthavare och de som granskar makthavare. Ibland tillhör granskarna också makthavarna – och blir arga när de avslöjas, som i fallet i Katrineholm. Visst tar en del politiker vara på möjligheten att kringgå mediernas granskning när de kan direktkommunicera med väljare. Det är förstås på gott och ont.

Att vissa makthavare historien igenom alltid försöker ta makten över granskarna, det är som det. Det har alltid varit så och kommer troligen alltid att vara så. Visst hotar politiker pressens roll som granskare av makthavare. Fast pressen och dess jakt på ytliga nyheter är ett lika stort hot, pressen klarar rätt bra av att vara ett hot för sig själv och sitt uppdrag att granska makthavare.

Flera bloggare har tagit upp detta, som Ett hjärta rött och Sebastians tankar och Mary i Mina Moderata Karameller.

Läs även andra bloggares åsikter om journalistik, bloggar, sociala medier, politiker, samhälle, Paul Ronge

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: bloggar, journalistik, Paul Ronge, politiker, samhälle, sociala medier

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Teaterkritik: Romantiken – träffsäker och uppdaterad med ödesmättade frågor

Romantiken Av Johanna Malm och Olof … Läs mer om Teaterkritik: Romantiken – träffsäker och uppdaterad med ödesmättade frågor

Filmrecension: Expend4bles

Expend4bles Betyg 1 Svensk biopremiär 22 … Läs mer om Filmrecension: Expend4bles

Lyssna: Lars Winnerbäck i samarbete med Joakim Berg och Martik Sköld – Neutronstjärnan

Lars Winnerbäck har släppt ett nytt … Läs mer om Lyssna: Lars Winnerbäck i samarbete med Joakim Berg och Martik Sköld – Neutronstjärnan

Lyssna: Ane Brun – Rarities 2

Ane Brun har släppt samlingen ”Rarities … Läs mer om Lyssna: Ane Brun – Rarities 2

Filmrecension: Fritt Fall

Fritt Fall Betyg 3 Svensk biopremiär 22 … Läs mer om Filmrecension: Fritt Fall

Teaterkritik: Folkoperans premiär av Askungen lockade till fler skratt än man kan tänka sig

Askungen Musik Gioacchino … Läs mer om Teaterkritik: Folkoperans premiär av Askungen lockade till fler skratt än man kan tänka sig

Recension av tv-serie: Taelgia – spännande, mänsklig och förenklar inte problemen

Taelgia Betyg 4 Premiär 22 september … Läs mer om Recension av tv-serie: Taelgia – spännande, mänsklig och förenklar inte problemen

Milad Alamis film Motståndaren utsedd till Sveriges Oscarbidrag 2023

Vid en pressträff i Filmhuset i … Läs mer om Milad Alamis film Motståndaren utsedd till Sveriges Oscarbidrag 2023

Vertikalt expanderande sång möter duktig jazzkvartett från Portugal – Sou Anna av Anna Lundqvist Lisboa Cinco

Anna Lundqvist Lisboa Cinco Sou … Läs mer om Vertikalt expanderande sång möter duktig jazzkvartett från Portugal – Sou Anna av Anna Lundqvist Lisboa Cinco

Filmrecension: Past Lives – en av årets mest medryckande filmupplevelser

Past Lives Betyg 4 Svensk biopremiär 22 … Läs mer om Filmrecension: Past Lives – en av årets mest medryckande filmupplevelser

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
    • Kulturdebatt
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Balett
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Hitta och jämför casino utan svensk licens hos CasinoUtanGränser.se/casino-utan-licens/
nya casinon utan svensk licens
Hos casino-utan-svensk-spellicens.com hittar du de senaste spelsajterna som inte har licens i Sverige.
Casinogringos
Jämför casino utan licens på onlinecasinos.se
Svenska casinobonusar
Shiba - urhunden med stil

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2023 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in