Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Bokrecension: Arvet och arvtagarna – en viktig ögon-öppnare

by

Arvet och arvtagarna
Författare: Taina Kantola och Lennart Warring
Utgiven: 2015-10
Formgivare: Niklas Lindblad
ISBN: 9789127143951
Förlag: Natur Kultur

Religion har inte alltid varit patriarkatets beskyddare. De högsta gudarna har inte alltid varit beskrivna som män eller manliga. Inom hinduism finns det gudinnor och det finns inriktningar där gudinnan är det högsta. Hinduism är en av de äldsta religioner som fortfarande har många anhängare i vår tid. Att patriarkatet tog över religionerna var inte det ursprungliga, kanske.

Kulturen i Mesopotamien har påverkat både kristendom och sedan islam, liksom de grekiska filosoferna. Och där, i denna antika värld fanns det en gudinna som steg ned i dödsriket och återuppstod efter tre dagar. En förebild till det som senare skulle predikas i kristendomen.

Boken ”Arvet och arvtagarna – Fem tusen år av mesopotamisk lärdomshistoria” av Taina Kantola och Lennart Warring berättar på ett kunnigt och intressant sätt om kulturen, religion, filosofin, vetenskapen och skrivkonsten som fanns i denna kultur som påverkat både västvärlden och de asiatiska kulturerna.

Västerländsk forskning inom religionsvetenskap, filosofi och andra humanistiska kulturämnen har haft en tendens att jämföra allt utifrån de västerländska upplysningsidealen. Religioner har bedömts efter en kristen ofta protestantisk måttstock. Filosofin har hävdats ha skapats av de grekiska filosoferna. Taina Kantola och Lennart Warring visar tydligt att filosofi fanns redan före de grekiska filosoferna. Troligen har grekerna påverkats av och inspirerats av det mesopotamiska filosoferande tankarna. Världens äldsta filosofiska text om hur man bör leva livet heter Shuruppaks instruktioner och är från sumerisk tid i Mesopotamien, 2.500-2.400 före vår tideräkning.

Shuruppaks instruktioner innehåller råd från kung Shuruppak till sin son Ziusudra. Sonen varnas bland annat för att bruka våld mot kvinnor. Hans dotter får rådet att inte gifta sig med en arrogant man.

Mesopotamien betyder på grekiska ”landet mellan de två floderna” eller Tvåflodslandet och är området runt floderna Eufrat och Tigris i Irak.

Civilisationens vagga förläggs oftast till Mesopotamien för omkring 5.000 år sedan. Under de följande 2.000 åren var tvåflodslandet världens mest högtstående kultur och utövade ett starkt inflytande på sina grannar i Egypten, Mellanöstern och Indusdalen. De bördiga slätterna i södra Mesopotamien, som var en del av den så kallade bördiga halvmånen, gav rika skördar, och läget mellan alla andra civilisationer gjorde kulturer som Sumer, Akkad, Assyrien och Babylonien till de allra mäktigaste under långa epoker.

I Mesopotamien utvecklades de allra äldsta civilisationerna skriftspråk (så kallad kilskrift). Här uppstod också de första städerna Lagash, Ur, Uruk, och Nippur. Många dynastier och imperier har genom tiderna kontrollerat området.

Det historiska området Mesopotamien är en del av Irak sedan nybildningen av staten Irak år 1932. Området tillhörde dock Persien fram till 1535 och Osmanska riket 1535 – 1918, då britterna tog över provinsen efter första världskrigets slut. (Källa Wikipedia).

Mesopotamien som idag är en av världens mest krigshärjade och kaotiska delar har stått fadder för mänsklighetens äldsta civilisationer, vilkas rön och uppfinningar utgör en del av vår vardag än i dag. Här uppfann de gamla sumererna tegelstenen, skrivkonsten, hjulet, statsförvaltningen och mycket mer, men inget av detta hade betytt något om inte deras arv hade förvaltats och vidareutvecklats av andra.

Boken är precis som de står på dess hemsida en hyllning till de många folk som kommit och gått i regionen, och till de framsteg inom filosofi, juridik, statsförvaltning, astronomi och litteratur som de alla bidrog till att skapa eller förvalta.

Tänk om de som strider om religion eller kultur ville läsa denna och öppna sina ögon för att det som de menar att deras egen kultur är bättre på, det fanns redan då, för mer än femtusen år sedan. Ingen kultur står för sig själv, alla är integrerade och influerade av varandra.

Tidningen Expressen har kallat boken Klassisk folkbildning.

Jönköpings-Posten:
Arvet och arvtagarna tillgängliggör de den mesopotamiska lärdomshistorien och överbryggar effektivt de tusentals år som har flutit mellan textens aktörer och läsaren.

Bokrecension: Språnget ut i friheten: om ögonblicket då konsten blir revolutionär av Birgitta Holm

by

Språnget ut i friheten: om ögonblicket då konsten blir revolutionär
Författare: Birgitta Holm
Utgiven: 2017
ISBN: 9789174412239
Förlag: Ordfront förlag

Jag utmanas vid läsningen av Birgitta Holms bok. Detta av den enkla anledningen att hon tillhör den stora skara människor jag vänder mig till för att snudda vid tankebanor eller idéer vilka är mer genomtänkta eller djuplodade än mina egna. Hennes hand är säker, uppslagen sinnrika och kunskapen stor. Hon har upplevt, levt, tänkt och i det här fallet läst och sett så mycket mer. Hon samtalar med olika kulturella uttryck eller uttrycksformer – allt från Boyes Kris till Dirty dancing –, söker och finner just ögonblicken då språnget ut i friheten sker, ”när konsten blir revolutionär” i den meningen att en brytning med det förhandenvarande sker.

Om vi ställer oss den närmast orimliga frågan vad frihet är för något, fastnar vi antagligen i rätt utdragna resonemang. Kanske mynnar det inte ut i någonting annat än aningar. Frihet från sig själv? från omvärlden? livet självt? Ett citat jag nyligen ramlade över kan hjälpa. Bataille (ur Res publica: Vansinne) menar att ”fri betyder att man inte är en funktion. Att låta sig inneslutas i en funktion betyder att låta riskera sitt liv”. Vad det innebär är inte lätt att veta, men kan kanske förstås som en ovilja mot att in- eller underordnas någonting – samhällssystem, normer, internaliserat självförakt eller vad det nu månde vara. Något sådant. För att med hjälp av Holm förklara det med andra ord: att inte klämmas fast av det skruvstäd.

där tillväxtens mekanik tvingar oss att konsumera mer och mer, där reklam och nöjesindustri infiltrerar oss med främmande behov, där abstraktionerna griper omkring sig i penningflödets allt osynliga rörelser, där kollektiva lösningar ges upp till förmån för individuella och individerna alltmer hänvisas till sig själva, där naturen fortsätter att exploateras och vi vet att det inte håller länge till. Den värld vi lever i just nu i Sverige är förvisso i många avseenden privilegierad. Men vi kvävs i den.

Att jag fastnar för detta beror inte på någonting annat än att det tangerar mitt eget perspektiv. Jag tänker mig kapitalismen som vår livsluft, så självklar och naturlig att vi blivit själva dess själ, det hjärta som slår och upprätthåller den. Att fantisera om någonting annat är svårt och kanske tröstlöst. Vår livsföring och flathet inför det tryck som inte är helt tydligt föranleder känslan av att vi kvävs. Jag påminns om vad en genomtänkt uppmärksamhet när man läser en bok eller ser en film kan leda till. Att nagelfara de små rörelserna som kan vara både tydliga och dolda frigör texten eller bilden. Det ligger kanske i kulturens natur att den är öppen för tolkning och med en given utgångspunkt – som i det här fallet finna vad som manar till eller rentav är uppbrottet – blir läsningen eller tittandet rikare. Även om jag inte är förtrogen med varken Dirty dancing (jag hoppas ni kan förlåta mig) eller Bellman, tror jag att jag förstår tanken. Med Boyes Kris i närminnet kan jag förankra idén i min egen upplevelse av Malin Forsts språng som blir revolutionärt genom hennes avsteg från den utstakade livsvägen. Jag tänker mig att det är häri kulturen i sin vidaste bemärkelse har sin uppgift – att vara en möjlig blick in i ”annanheten”.

Frihet är inte bara en fråga om att, som i Malins fall, lämna en religiös eller annan bakgrund bakom sig, utan kan lika gärna vara på liv och död. Holm plockar ur en dokumentär:

När vi behandlar andras barn och ungdomar som vi aldrig skulle behandla våra egna kan man fråga sig om friheten kan begränsas till att bara gälla vissa. Hur går det med friheten då?

Uppenbarligen går det alldeles utmärkt att behandla barn och ungdomar annorlunda av den enkla anledningen att de fötts. Nå, det är väl i något avseende även det en sorts frihet – från ansvar.

Bokrecension: Trädet och vinrankan av Dola de Jong

by

Trädet och vinrankan
Författare: Dola de Jong
Utgiven: 2018
ISBN: 9789188155405
Förlag: Nilsson Förlag

Det här en bok man skall vara tyst om. Inte tyst som i att inte vilja att andra skall läsa den, utan som i att inte förtälja särskilt mycket om handlingen. Jag håller mig till vad som avslöjas på baksidan. Premisserna: platsen är ett Amsterdam strax innan Andra världskrigets utbrott och två kvinnor flyttar ihop i en liten lägenhet. Jag vill inte berätta eftersom det skulle förta lite av läsglädjen. Det är de små händelserna berättelsen livnär sig på och dessa vill jag därmed lämna obenämnda.

Läser man efterordet förstår vi att boken var kontroversiell när den kom: kärlek mellan två kvinnor var ingenting annat en beskrivning av ett patologiskt tillstånd! Dola de Jong, själv från Arnhem, avled 2003 och lämnade bland många andra denna bok efter sig. Hon är värd att framhävas och introduceras för en nutida publik. Sällan har jag läst en bok som har ett lika realistiskt, komplext, förtätat och engagerande persongalleri. Bea och Erica är om inte motsatser så åtminstone diametralt olika som människor. Förhållandet dem emellan – här inte förstått som ett konventionellt kärleksförhållande utan som det förhållande som råder mellan alla människor som känner varandra – är sprakande. Boken är inte lång men rymmer två karaktärer som med de Jongs säkra penna formas till människor. Det blir verklighetsnära på ett vis man sällan stöter på annorstädes än utanför litteraturen, i sitt eget liv om man så vill.

Jag tänker mig att de flesta läsare kommer finna sig själv i både Erica och Bea. Hur och varför vet man kanske inte bestämt, men tillsammans blir de en representation för de slitningar som uppstår i själen när man både vill och inte vill. Ericas strävan efter frihet befriad från gränser, plikter och kanske uttråkande stabilitet möter Beas till synes uppstrukturerade tillvaro med plikter och gränser som är boende, matlagning, arbete och måttlighet.

Bea är bokens röst och det kommer sig naturligt att vi får läsa mer om hennes intrapersonella konflikter. Och dessa är många, hon våldför sig på sig själv och det är inte lite hälsovådligt. Hon berättar i retroperspektiv efter att skärskådat och analyserat det som skedde. Hennes förståelse har blivit klarare med den nödvändiga distansen och blicken är inte grumlad av känslor eller koncentrerad på händelsernas omedelbara konsekvenser.

Och än i denna dag, nu när jag kan överblicka detta människoöde i dess helhet, frågar jag mig om det som jag på håll kunde uppfatta som ett spirande träd i själva verket bara var en livlös stam, vars egen grönska blev kvävd i en yppig.

Många gånger ler jag när jag känner igen mig alltför väl, exempelvis när Bea efter ett nyårssamkväm:

Det blev en kväll av det slag där man efteråt, mitt bland alla fulla askkoppar och klibbiga glas, frågar vad ett dylikt företag kunde ha för mening och varför man över huvud taget gav sig in på det. Då blir man något beklämd till mods, som om man inte lyckats motsvara allas förväntningar.

Så tänker man väl varje afton efter man krupit ner under täcket, när dagen avlidit och sömnen nalkas? Nå, kanske inte varje kväll.

Hur som haver, det får vara hur det vill med den saken. Trädet och vinrankan är förvisso en kärlekshistoria men än mer en berättelse om en relation påverkad av otaliga små händelser och känslor. Dess dragningskraft kommer sig antagligen av att kärleken samtidigt är både subtil och härskande; uppenbar och undflyende; en eller två gånger framfusig men allt som oftast blyg. Jag kan inte riktigt förklara det bättre än så – kanske kan du hjälpa mig?

Bokrecension: Fandom av Anna Day – en helt underbar bok som säkert kommer att bli en film

by

Fandom
Författare: Anna Day
Utgiven: 2018-01
Översättare: Carina Jansson
ISBN: 9789132200663
Förlag: B Wahlströms

Fandom är en helt underbar bok med målgruppen ungdomar. Den är spännande och har en hel del att säga om vänskap, om kärlek och om vad berättelser är. Jag är övertygad om att den kommer att bli en film också. Utan tvekan.

Den har en fantastisk förhistoria, hur den kom till. Anna Day, författaren vann en skrivartävling med en novell. Det brittiska bokförlaget The Chicken House tyckte novellen var så bra och fascinerande att de erbjöd Anna Day ett bokkontrakt för att hon skulle utveckla novellen till en fullständig roman. Inte nog med det. Romanen såldes till 21 länder redan innan den ens var utgiven.

Jag blev intresserad av boken när jag läste om den i det svenska förlaget Wahlströms utgivningskatalog för våren 2018. Ämnet var spännande. Samtidigt var jag lite skeptisk också. Hur kan en bok sälja innan den ens är färdigskriven och av en författare som inte är välkänd innan boken kommer?

Men jag blev helt uppslukad av berättelsen. Den handlar om Violet som tillsammans med två tjejkompisar, Alice och Katie, och lillebror Nate är på väg till ett fantasy-convent där de är utklädda till några karaktärer ur böcker och filmer. Violet är helt fångad av en fantasybok som heter Galgdansen som hon både läst och sett på film hur många gånger som helst. Hon är självklart utklädd till hjältinnan Rose i boken och filmen.

Galgdansen handlar om en framtidsvärld där människorna genmanipulerat med människor för att få fram en perfekt övermänniska som är både vacker, snygg, välforman, intelligent och fysiskt skicklig. Dessa övermänniskor har bildat en värld som är indelad där de människor som inte blivit genmanipulerade kallas impar och får vara som slavar till övermänniskorna, som kallas gemmar. Ordet människa har glömts bort, troligen har gemmarna sett till att ordet försvunnit för att ingen ska komma på tanken att impar och gemmar skulle vara samma art.

På conventet ska de få träffa Willow, hjälten i Galgdansen. Violet är så uppspelt. De ska få bli fotograferade tillsammans med Willow, få selfies som de kan skicka till sina vänner. Violet blir, förstås, retad av sin bror medan de står i kön för fotograferingen med hjälten. ”Du vet väl att du knappast kommer att vara den enda Rose här”.

När de fyra kommer fram och ska bli fotade med Willow lyckas Alice se till att bli fotad med honom själv och få göra reklam för den fantasy hon själv håller på att skriva. Alice, väninnan som alltid vill vara i centrum, alltid ska vara bäst och snyggast. Hon är, inte helt oväntat, dessutom utklädd till gem.

Något konstigt händer precis när de övriga tre ska bli fotade. En jordbävning skakar om hela hallen för conventet, takkronor trillar ned och plötsligt vaknar Violet upp och hon, hennes två väninnor och hennes lillebror, har hamnat i Galgdansens värld. Den är dock inte exakt som filmen, det märker hon snabbt. Den är mer som hon tänkte sig när hon läste boken.

Plötsligt måste de leva i den världen. Hur ska de kunna ta sig tillbaka till sin egen värld? Violet är övertygad om att de måste se till att handlingen upprepas precis som i boken. Men de märker snart att handlingen gärna gör utvikningar. De upptäcker också att också minsta bikaraktär har en egen historia, som författaren förstås inte kunnat redogöra för.

Berättelsen har flera nivåer i vad den berättar så också jag som vuxen får ut mycket av den.

Bokrecension: En äkta man av Dennis Lehane – jag skulle inte bli förvånad om den blir en bra film också

by

En äkta man
Författare: Dennis Lehane
Utgiven: 2018-01
Översättare: Johan Nilsson
ISBN: 9789100167257
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Dennis Lehane vet hur en psykologiskt spännande historia vävs ihop. Han fick internationellt genombrott med de två fristående romanerna Mystic River (Rött regn) och Shutter Island (Patient 67) som båda också blev framgångsrika filmer. En äkta man är liksom dessa en spänningsroman som överrumplar mig och den är verkligen uppslukande. Jag bara måste läsa vidare.

Huvudpersonen, Rachel Childs, kommer att som 35-åring skjuta ihjäl sin make på en båt och han trillar överbord. Det är inledningen. Vi får sedan följa vad som ledde fram till skottet på båten och vad som hände efteråt. Vi får lära känna Rachel under hennes uppväxt med sin ensamstående mamma. Mamman är en väldigt speciell karaktär som skrivit en bok när hon var ung om hur ett förhållande kan klara sig från fallgropar. Det är bara det att trots att boken blev en succé är mamman själv oförmögen att ha ett bra förhållande. Rachels pappa övergav dem när hon var liten. Rachel vet bara att han hade ett fint leende och heter James.

Att hitta sin pappa blir en fixering hos Rachel. Hon vill till varje pris få tag på sin pappa. Hennes mamma vägrar att berätta var han finns. När mamman dör fortsätter Rachel att leta efter pappan, bland annat anlitar hon privatdetektiver.

Karriärmässigt går det bra för Rachel. Hon blir en framgångsrik journalist och träffar en man som också jobbar i mediebranschen. De lever ett liv som många säkert skulle avundas dem, med ett fint hus och ständigt inbjudna på evenemang med andra framstående kända personer. Rachel är på väg att få jobb i New York och får därför ett tungt uppdrag: att bevaka katastrofen i Haiti. Där möter hon tragedier som sätter igång saker i hennes inre och hon börjar må allt sämre till hon klappar ihop totalt och får ett sammanbrott i direktsändning. Rachel isolerar sig, undviker människor och går inte ur ut lägenheten om hon inte behöver. Allt rasar samman.

Jag tänker inte fortsätta berätta handlingen som är både spännande och, som jag redan nämnt, uppslukande. Ytterligare ett plus är Dennis Lehanes enorma förmåga att berätta. Hans miljöbeskrivningar är så fullproppade med skarpa, exakta detaljer som beskriver vår tid och vår värld.

Jag har några små kritiska funderingar. Det finns några ologiska kullerbyttor i slutkapitlen som inte riktigt stämmer och delvis är historien lite överdriven. Men den är sammanfattningsvis ändå en bra psykologisk thriller – och jag skulle inte bli förvånad om den blir en bra film också.