Språnget ut i friheten: om ögonblicket då konsten blir revolutionär
Författare: Birgitta Holm
Utgiven: 2017
ISBN: 9789174412239
Förlag: Ordfront förlag
Jag utmanas vid läsningen av Birgitta Holms bok. Detta av den enkla anledningen att hon tillhör den stora skara människor jag vänder mig till för att snudda vid tankebanor eller idéer vilka är mer genomtänkta eller djuplodade än mina egna. Hennes hand är säker, uppslagen sinnrika och kunskapen stor. Hon har upplevt, levt, tänkt och i det här fallet läst och sett så mycket mer. Hon samtalar med olika kulturella uttryck eller uttrycksformer – allt från Boyes Kris till Dirty dancing –, söker och finner just ögonblicken då språnget ut i friheten sker, ”när konsten blir revolutionär” i den meningen att en brytning med det förhandenvarande sker.
Om vi ställer oss den närmast orimliga frågan vad frihet är för något, fastnar vi antagligen i rätt utdragna resonemang. Kanske mynnar det inte ut i någonting annat än aningar. Frihet från sig själv? från omvärlden? livet självt? Ett citat jag nyligen ramlade över kan hjälpa. Bataille (ur Res publica: Vansinne) menar att ”fri betyder att man inte är en funktion. Att låta sig inneslutas i en funktion betyder att låta riskera sitt liv”. Vad det innebär är inte lätt att veta, men kan kanske förstås som en ovilja mot att in- eller underordnas någonting – samhällssystem, normer, internaliserat självförakt eller vad det nu månde vara. Något sådant. För att med hjälp av Holm förklara det med andra ord: att inte klämmas fast av det skruvstäd.
där tillväxtens mekanik tvingar oss att konsumera mer och mer, där reklam och nöjesindustri infiltrerar oss med främmande behov, där abstraktionerna griper omkring sig i penningflödets allt osynliga rörelser, där kollektiva lösningar ges upp till förmån för individuella och individerna alltmer hänvisas till sig själva, där naturen fortsätter att exploateras och vi vet att det inte håller länge till. Den värld vi lever i just nu i Sverige är förvisso i många avseenden privilegierad. Men vi kvävs i den.
Att jag fastnar för detta beror inte på någonting annat än att det tangerar mitt eget perspektiv. Jag tänker mig kapitalismen som vår livsluft, så självklar och naturlig att vi blivit själva dess själ, det hjärta som slår och upprätthåller den. Att fantisera om någonting annat är svårt och kanske tröstlöst. Vår livsföring och flathet inför det tryck som inte är helt tydligt föranleder känslan av att vi kvävs. Jag påminns om vad en genomtänkt uppmärksamhet när man läser en bok eller ser en film kan leda till. Att nagelfara de små rörelserna som kan vara både tydliga och dolda frigör texten eller bilden. Det ligger kanske i kulturens natur att den är öppen för tolkning och med en given utgångspunkt – som i det här fallet finna vad som manar till eller rentav är uppbrottet – blir läsningen eller tittandet rikare. Även om jag inte är förtrogen med varken Dirty dancing (jag hoppas ni kan förlåta mig) eller Bellman, tror jag att jag förstår tanken. Med Boyes Kris i närminnet kan jag förankra idén i min egen upplevelse av Malin Forsts språng som blir revolutionärt genom hennes avsteg från den utstakade livsvägen. Jag tänker mig att det är häri kulturen i sin vidaste bemärkelse har sin uppgift – att vara en möjlig blick in i ”annanheten”.
Frihet är inte bara en fråga om att, som i Malins fall, lämna en religiös eller annan bakgrund bakom sig, utan kan lika gärna vara på liv och död. Holm plockar ur en dokumentär:
När vi behandlar andras barn och ungdomar som vi aldrig skulle behandla våra egna kan man fråga sig om friheten kan begränsas till att bara gälla vissa. Hur går det med friheten då?
Uppenbarligen går det alldeles utmärkt att behandla barn och ungdomar annorlunda av den enkla anledningen att de fötts. Nå, det är väl i något avseende även det en sorts frihet – från ansvar.