• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Drive My Car – en magisk resa om livet, om sorg, om att tala med varandra, om vänskap, om kärlek och hämnd

30 mars, 2022 by Rosemari Södergren

Drive My Car
Betyg 4
Svensk biopremiär 1 april 2022
Regi Ryûsuke Hamaguchi

Årets vackraste film, tror jag. En sång om sorg, om livet, om kärlek, vänskap, om skuldkänslor, konst och att leva vidare efter en tragedi och mitt i alltihop finns en finurlig och högst ovanligt rollkaraktär: en röd Saab 900 Turbo.

Filmen som bygger på en novell av den populära författaren Haruki Murakami vann en Oscar för bästa utländska film. Den var nominerad till bästa film alla kategorier också, en kategori som vanns av filmen Coda. Men skulle du fråga mig så är den rätta vinnaren Drive My Car.

Ryûsuke Hamaguchis prisbelönade film har vunnit en lång rad priser, bland annat Golden Globe för bästa utländska film och bästa manus på filmfestivalen i Cannes. Trots att den vunnit minst 50 priser tror jag den skulle kunna vinna ännu mer ifall omröstningen skulle ske ett halvår eller ett år senare. Det här är en film som växer med tiden och som kan ses om och om igen och tittaren kommer att hitta massor mer som filmer har att säga. Den talar under ytan och har många nivåer av vad den förmedlar.

Som filmens distributör skriver: Murakamis ordknappa, precisa berättelse på under 40 sidor har inspirerat till en rik filmisk resa som tar sin tid och levererar starka känslor genom små åtbörder.

Filmens huvudperson, förutom den rösta staben är teaterregisssören och skådespelaren Yasuke Kafuku (spelas så bra av Hidetoshi Nishijima). Han har ett spännande har ett förhållande med sin fru sedan 20 år. Hustruin, Oro är manusförfattare. De två bollar idéer både när de älskar och under sina bilresor. Men något händer. Livet är inte alltid så okomplicerat som det kan se ut. Det rör sig mycket i människors undermedvetna.

Vad som egentligen är orsak och vad som är verkan, det är upp till betraktaren att avgöra. Vad händer och varför? Kan vi ens någonsin egentligen veta det?

Filmen har en stark parallell till Tjechovs drama Onkel Vanja. Yasuke Kafuku, filmens ena huvudperson, har både spelat huvudpersonen i Onkel Vanja och sätter upp den som regissör. En stor del av filmen handlar om när han väljer skådespelare till en multi-språklig uppsättning av Onkel Vanja. Mycket spännande. En av rollerna ges till en döv kvinna. Att kommunicera med teckenspråk är också ett språk.

Filmens handling går att betrakta utifrån kunskap om Onkel Vanja, men det är inget krav att någonsin ha sett det dramat. Filmen har så mycket djup i sig att det har saker att säga varenda en som ser den. Kanske ger filmen dessutom inspiration till att se Onkel Vanja? Just nu finns en mycket bra brittisk uppsättning av Onkel Vanja på SVT Play.

Drive My Car är en magisk underbar resa om livet, om sorg, om att tala med varandra, om att kommunicera, om vänskap, om kärlek och hämnd.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Drive My Car, Filmkritik, Filmkritiker, Filmrecension, Haruki Murakami, Japan, japansk film, Murakami, Oscarsnomineringar, Oscarsvinst

Bergmanfestivalen ändrar format – blir utspridd över året

30 mars, 2022 by Redaktionen

Foto: Urban Wedin

Bergmanfestivalen ändrar format. Bergmanfestivalen, Dramatens internationella teaterfestival, kommer erbjuda publiken gästspel utspritt under det kommande spelåret. – Konstnärliga samtal över nationsgränserna blir ännu viktigare under utmanande tider med krig och pandemi som isolerar människor och kulturliv, säger Mattias Andersson, teaterchef och konstnärlig ledare för Dramaten.

Ett pressmeddelande berättar:
Istället för att vara en sammanhållande mötesplats för internationell scenkonst som tidigare, kommer Dramaten att erbjuda publiken internationella gästspel utspritt under spelåret. Samtal förs nu med i teatrar runt om i världen om några intressanta gästspel att erbjuda publiken spelåret 2022/2023. Dessa kommer att presenteras den 20 april med Dramatens övriga höstrepertoar.

– Vi måste verka för att upprätthålla och utveckla den internationella utblicken genom internationella gästspel som en omistlig del av Dramatens repertoar kommande säsong, säger Ulrika Josephsson, projektledare för Bergmanfestivalen.

Den femte Bergmanfestivalen, skulle ägt rum i september 2020 men ställdes in på grund av pandemin. Istället genomfördes ett digitalt samtal om konstens framtid med regissörerna Ahmed El Attar, Elli Papakonstantinou, János Szász och teaterchef Mattias Andersson –Konst och kris finns att se på Dramaten Play. I april 2021 gästspelade den sydafrikanska allkonstnären William Kentridge med det musikaliska verket SIBYL och i december gästspelade Teatr Powszechny från Polen med föreställningen Mein Kampf. Alla produktioner under Bergmanfestivalens flagg. Nu fortsätter festivalen på samma sätt med utspridda gästspel under spelåret.

Om Bergmanfestivalen
I samband med Ingmar Bergmans bortgång 2007 föddes idén att skapa en internationell teaterfestival till hans minne. Initiativtagare var dåvarande Dramatenchefen Staffan Valdemar Holm och den första Bergmanfestivalen genomfördes våren 2009. Den följdes upp av en andra festival våren 2012 och sedan 2016 med en festival i augusti-september. 2018, det år då Ingmar Bergman skulle fyllt 100 år, hölls en stor festival med många Dramatenpremiärer och gästspel.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Bergmanfestivalen, Dramaten

Teaterkritik: Red på SvT play ger insikter om en konstnärs temperament på gott och ont

30 mars, 2022 by Lotta Altner

Red
Manus John Logan
Regi Michael Grandage
Visas på SVT Play
På scen: Alfred Molina, Alfred Enoch

Den amerikanska teaterföreställningen Red på SvT play ger insikter om en konstnärs temperament på gott och ont. I den här versionen ser vi ett gästspel i Londons West End från 2018 (belönats med ett Tony-pris).

I den inspelade föreställningen får vi möta den mycket självupptagna och vresiga Rothko och hans tillmötesgående och kunskapstörstande assisten. Handlingen utspelar sig i konstnärens studio.

Mark Rothko, var ursprungligen Markus Yakovlevich (1903-1970) en Lettisk-amerikanska målare av judisk härkomst. Många anser att han var ledande inom den s.k. abstrakta expressionismen.

Det mest spännande och intressanta med hela föreställningen är verkligen den stor röda tavlan som står i bakgrunden och den ingående insynen i hur ett verk blir till och skapas. Man kan tycka vad man vill om konstnärens verk, men man får verkligen möjligheten att bli en del av processen. Vid flera tillfällen kändes de nästan som jag var en del av blandandet av färger och oroade mig för om jag fått några färger på mig.

Att säga att Rothko ”kör” med sin assistent är det minsta man kan säga. Jag frågar mig om det är så att alla riktigt begåvade människor verkligen måste vara sådär dryga, eller kanske är det så att jag har råkat träffa allt för många framgångsrika kulturpersonligheter som är just precis som konstnären, plågsamt självcentrerade och grundligt otrevlig. Molina spelar så övertygande att jag blir oerhört provocerad och på gränsen till förbannad. För hur tröttsamt är det inte att en del tror att de är guds gåva till mänskligheten enbart för att de är duktiga på en viss sak här livet.

Alfred är just sådär oförstörd och entusiastisk som en universitets student som påbörjat sin första kurs. Han lyser av möjligheten att få utbilda sig och suger åt sig kunskapen som en svamp. Med tiden lyckas han dock genomskåda Rothko som med sina syniska och provocerande kommentarer kan få vem som helst att tappa sugen. En liten parantes för mig är också att jag inte heller kan se den enorma begåvningen i konstnären. Jag förstår inte helt och fullt den abstrakta expressionismen. Det innebär att jag enbart får betala en energikrävande man som är totalt uppfylld av sig själv. Efter föreställningen är jag bara arg och trött.

Tempot i förställningen är något långsamt för att man i 94 minuter ska orka se på liknande scenarion upprepa sig. Diskussionerna är lite för lika varandra och det är konstnären som med sin personlighet spyr ut sin galla och pratar sönder det mest. Jag hade önskat att man kunde ha fått en lite mer nyanserad syn på konstnären, även om man inte gör anspråk på att vara helt biografisk.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: SVT Play, Teaterkritik, West End

Filmrecension: Elizabeth: A portrait in part(s) – mästerlig mosaik

29 mars, 2022 by Rosemari Södergren

Elizabeth: A portrait in part(s)
Betyg 4
Svensk biopremiär 1 april 2022
Regi Roger Michell

70 år på tronen – går det alls att skildra? Roger Michells dokumentär om den brittiska drottningen Elizabeth II är en mosaik, sammansatt av minnen, känslor och tankar. Mästerligt, helt enkelt. Filmen förmedlar känslor från en mängd olika sammanhang istället för att berätta kronologiskt. En kronologisk skildring hade knappast varit lika levande och det hade ändå varit omöjligt att få med allt. Dessutom finns kronologin i Elizabeth II:s liv som drottning välgjort berättat i tv-serien The Crown.

När vi nu får se drottningen som sig själv från filmklipp från hela hennes liv blir det tydligt hur väl de brittiska skådespelarna agerat i rollen som hennes tv-serien The Crown. Hur de talar, hur de rör sig, in i minsta detalj, har de fångat drottningens karaktär och utstrålning. Claire Foy som den unga drottningen och Olivia Colman som den medelålders drottningen. Den äldre får vi se gestaltad av Imelda Staunton senare i år, när säsong 5 kommer.

Elizabeth II är den monark som innehaft posten längst i brittisk historia, i år firar hon 70 år på tronen. Det är ett fascinerande liv hon haft. Storbritannien och världen har genomgått stora samhällsförändringar under dessa år. Regissörens skildring känns till stor del som en hyllning, men det känns ärligt. Hon är en imponerande kvinna som fick ta över kronan som mycket ung. Hon ger intryck av att ha skinn på näsan. Jag är också imponerad av vilken duktig ryttare hon är.

Oavsett vad man tycker och tänker om monarki är detta en film som engagerar och är intressant. Att vara drottning handlar mer om en idé än en person, säger Elizabeth II i filmen. Jag både håller med och inte. För den brittiska monarkin har troligen Elizabeth IIs personlighet och karaktär räddat kvar monarkin eller åtminstone gjort den mer populär än den kunde ha varit. Nu tar filmen inte upp frågor kring monarkin egentligen, men det är inte regissörens syfte. Vi får se en mängd filmklipp från drottningen liv som barn ända till nu som snart hundraåring. Det är en roligt möte över filmduken.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Dokumentär, Elizabeth II, Filmkritik, Filmkritiker, Filmrecension, Kritik av film

Dr Mabuse fyller 100 och det firas storslaget på vita duken

29 mars, 2022 by Redaktionen

Den 27 april i år är det precis 100 år sedan den ljusskygga svindlarkaraktären Dr Mabuse gjorde entré på filmduken, i och med premiären av Fritz Langs filmer Dr Mabuse, der Spieler I och II. I Sverige blev de totalförbjudna – men bättre 100 år sent än aldrig, nu firas karaktären med ett storslaget jubileum och cinekonsert bestående av visningar med ny specialkomponerad musik som framförs live av en sextett. Bio & Bistro Capitol i Stockholm är först ut.

Ett pressmeddelande berättar:
Ärkebrottslingen Dr Mabuse och hans kriminella nätverk är i slag att slutföra sin senaste mästerkupp. Genom en informationsstöld ska Mabuse tjäna en förmögenhet på börsen. Det berlinska 20-talet utgör de perfekta förutsättningarna för en svindlare som Dr Mabuse, som härjar bland hasardspel, hypnos, mord och kokain. Dr Mabuse, der Spieler var Fritz Langs stora genombrott som regissör, och den första filmen om det onda geniet Dr Mabuse.

Första jubileumskvällen äger rum på 100-årsdagen den 27 april i år, på den art deco-doftande Bar & Bistro Capitol i Stockholm. Dr Mabuse, der Spieler I: Storspelaren – En bild av tiden och Dr Mabuse, der Spieler II: Ett spel med människor i vår tid, båda i regi av Fritz Lang, visas med nyskriven livemusik. Ytterligare föreställningar spelas på Bio & Bistro Capitol den 28 april, 3 maj och 4 maj. Konceptet kommer sedan att turnera runtom i landet.

Kompositörerna Johan Ullén och Mikael Augustsson har skrivit helt ny musik till filmerna och kommer att framföra den live med sin sextett, bestående av de två kompositörerna, Per ”Texas” Johansson, Eva Lindahl, Mika Takehara och Bård Ericson.

Med anledning av jubileet publiceras Torbjörn Elenskys nyskrivna långessä Dr Mabuses ansikte och Norbert Jaques bokförlaga Dr Mabuse, spelaren kommer ut i svensk översättning för första gången, båda genom bokförlaget Faethon. Tidskriften Aiolos firar också med ett specialnummer om Dr Mabuses 20-tal.

NonStop Entertainment distribuerar de nio första Dr Mabusefilmerna (utkomna 1922-1964) ­– alla nio kommer under 2022 att tillgängliggöras hos streamingtjänsterna Draken Film och Triart för den som verkligen vill förkovra sig.

Synopsis för Dr Mabuse der Spieler:
Ärkebrottslingen Dr Mabuse och hans kriminella nätverk är i slag att slutföra sin senaste mästerkupp, genom en informationsstöld ska Mabuse tjäna en förmögenhet på börsen. Med pengarna i hand nyttjar han sin list och hypnotiska förmågor för en serie brott som ska öka miljonskörden, men inte utan att få ordningsväsendet efter sig. Dr Mabuse, der Spieler var Fritz Langs stora genombrott som regissör, och den första filmen om det onda geniet Dr Mabuse. En av filmhistoriens tydligaste milstolpar, som firar 100 år 2022.

Arkiverad under: Film, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 419
  • Sida 420
  • Sida 421
  • Sida 422
  • Sida 423
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in