• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bergmanfestivalen

Teaterkritik: En natt i den svenska sommaren – vackert, filosofiskt, drömskt, vemodigt, ömsint

26 augusti, 2018 by Rosemari Södergren

En natt i den svenska sommaren
Av: Erland Josephson
Regi: Eirik Stubø
Scenografi: Erlend Birkeland
Ljusdesign: Ellen Ruge
Ljuddesign: Björn Lönnroos
Videodesign: Annie Tådne och Emi Stahl
Peruk och mask: EvaMaria Holm
Premiär den 25 augusti 2918 på Elverket, Dramaten
Föreställning som recenseras: 26 augusti 2018

Vackert, filosofiskt, drömskt, vemodigt, ömsint … Erland Josephsons drama i regi av Dramatenchefen Eirik Stubø är omkring en timme och tjugo minuter – men dess innehåll är så fokuserat att dramat på denna korta tid hinner säga mycket mer än många betydligt längre dramer.

Thomas Hanzon och Lena Endre

Föreställningen beskrivs på Dramatens hemsida: En natt i den svenska sommaren av Erland Josephson handlar om inspelningen av Andrej Tarkovskijs sista film Offret, som spelades in på Gotland 1985. Det är en pjäs om ett möte mellan svenska skådespelare och filmarbetare, och en kompromisslös rysk regissör.

Jovisst, det är ett sätt att beskriva den. Visst handlar den om film, kultur, skådespelare och regissörer, men den handlar om mycket mer. Vad är att vara en människa? Vad är att mötas? Vad är att vara vänner? Vad är att respektera varandra? Frågor som berör oss alla formuleras och vem kan uppleva denna föreställning utan att bli alldeles tagen? Dess atmosfär sitter kvar i mig.

Handlingen utspelar sig under en sommarnatt där några skådespelare och en producent väntar och väntar på att Tarkovskij ska ge besked om vad som ska filmas. Tiden går och samtal och ibland hårda ord pendlar fram och tillbaka, regissören kommer in ibland men försvinner strax igen. Av och till ser vi Erland Josephson (Thomas Hanzon) och Tarkovskij (Erik Ehn) i drömlika samtal. På bakre fonden ser visas delar ur filmen Offret och filmklipp med Tarkovskij.

För att vara ett drama som handlar om en unik regissör är den ovanligt väl anpassad till skådespelare. Det är en pjäs som upplagd för skådespelare. Så är den ju också skriven av Erland Josephson, en av Sveriges stora skådespelare. Thomas Hanzon har rollen som Erland Josephson. Han är helt självklar i den rollen. Helt enastående. Med skägg och hår anpassat så han dessutom får viss likhet med Erland Josephson.

Ensemblen är uppenbart noga utvald, var och en är perfekt i sin roll. Erik Ehn som Tarkovskij, pojkaktigt charmig och samtidigt undflyende som en konstnär fokuserad på sitt skapande. Torkel Petersson som den mer yvige Victor vars tankar är upptagna av en roll som den nazistiske bödeln Eichmann. Victor ska spela Eichmann i en kommande teaterföreställning och har många olika känslor inför att gestalta en sådan massmördare. Nina Fex som tolken som blir en förlängning av Tarkovskij och Lena Endre är skådespelerskan som är kär i Tarkovskij men vill helst vara det på avstånd och som splittras mellan hurdan hon vill vara som kvinna. Tova Magnusson är en bitter producent som slits mellan de ekonomiska kraven som är hennes uppdrag att ansvara för och samtidigt har mer respekt för konstnärssjälen än hon vill erkänna.

Före föreställningen var det ett samtal i foajén om Tarkovskij, filmen Offret och teaterföreställningen En natt i den svenska sommaren. Layla Alexander-Garrett, tolk under inspelningen av Offret, berättade att Ingmar Bergman vid flera tillfällen vägrade att hälsa på Tarkovskij. Han lär ha tyckt att Tarkovskij var för stor regissör, var förklaringen vi fick. I Laterna Magica skriver Ingmar Bergman:
– När film inte är dokument är den dröm. Därför är Tarkovskij den störste av alla. Han rör sig med självklarhet i drömmarnas rum, han förklarar inte, vad skulle han för resten förklara? Jag har hela mitt liv bultat på dörrarna till de rum där han rör sig så självklart.

Att alla som älskar Tarkovskijs filmer vill se detta drama, det är väl självklart. Men föreställningen ger lika mycket för den som aldrig fastnat för Tarkovskijs filmspråk. Samtalen mellan skådespelarna och regissör och producent handlar om vad det är att möta varandra, hur hittar vi oss själva och vårt inre och vad är vi själva och vad är vår anpassning till förväntningar, vad är vänskap? Frågor som berör alla, var och en. Föreställningen är knappt en och en halv timme lång och det enda som händer är att några skådespelare, en regissör och en producent sitter ned och pratar medan de väntar – ändå är det som sägs och det som inte sägs men känns så träffande.

Medverkande: Erik Ehn, Lena Endre, Nina Fex, Thomas Hanzon, Torkel Petersson, Tova Magnusson

 

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Bergmanfestivalen, Dramaten, Recension, Scenkonst, Tarkovskij, Teater, Teaterkritik

Teaterkritik: SAFE – slår Bergmans verk med hästlängder

24 augusti, 2018 by Rosemari Södergren

SAFE
Översättning: Magnus Lindman
Regi: Falk Richter
Koreografi: Falk Richter och Johanna Lemke
Video: Christopher Kondek
Scenografi: Katrin Hoffmann
Kostym: Daniela Selig
Musik: Helgi Jónsson och Valgeir Sigurðsson
Ljusdesign: Carsten Sander
Ljuddesign: Daniel Rejmer
Peruk och mask: Melanie Åberg
Urpremiär: 23 augusti, Stora scenen
Speltid: 2 timmar, utan paus

Ångest, ångest – människorna i västvärlden mår inte bra. “Jag har bra intressant jobb som utvecklar mig, intressanta samtal, bra lön …” En ung man med bra karriär funderar på sitt liv. Han borde vara fylld av lyckokänslor ändå mår han dåligt så in i märgen. Falk Richter fantastiska uppsättning SAFE är något av det mest intressanta, mest fängslande, mest berörande jag sett på en svensk teaterscen på länge. Föreställningen fick stående ovationer på premiären på Dramaten där den invigde Bergmanfestivalen detta speciella jubileumsår då Ingmar Bergman skulle fyllt 100 år. Ett drama lämpligare att inviga festivalen är svår att hitta.

Det som gör SAFE till en uppsättning i särklass, en enastående scenkonst-uppsättning, går inte att beskriva. För mig slår den allt jag sett av Ingmar Bergman med hästlängder. Den ångest som Bergmans medelklasskvinnor som aldrig känts angelägen skildras nu mycket mer nära, mer berörande och den går ner på djupet på ett sätt som Bergmans ångestfyllda kvinnor aldrig gjorde och det viktigaste: Richter sätter in människors ångest i ett politiskt samhälleligt sammanhang. Den gör ångesten på många sätt begriplig.

Fem dansare, sex skådespelare och den isländske singer-songwritern Helgi Jónsson på Stora scenen slår knockout på publiken. Skådespelarna som samtliga är duktiga överträffar sig själva i en föreställning som är ensemblespel när det är som bäst. Ingen enskild har någon bärande roll, var och en är viktig, var och en är en unik individ vars livsångest lyfts fram. Dansarna är så skickliga och koreografin talar till oss på djupet.

Det är en sådan helhet med så många sätt att kommunicera: koreografin, scenografin, dräkter, mask, smink och imponerade musik skriven av kompositören Valgeir Sigurðsson och den isländska singer/songwritern Helgi Harfn Jónsson – som också medverkar på scenen.

Premiärföreställningen är två timmar, utan paus. Dessa två timmar gick snabbt som sekunder men var så samtidigt så fyllda av känslor, budskap, tankar att det sitter kvar i mig fortfarande och jag tänker att den här uppsättningen måste jag se igen. Det går inte att ta in allt första gången. Spelet på scen med vridscenen som utnyttjas effektivt, scenografin med stommar till hus, dansarnas rörelser och musiken och digitala filmklipp och foton som appliceras stort på bakre väggen av scenen – allt är talande och starkt.

Det är inget vanligt drama där vi följer en bestämd handling, det är snarare ett resonemangs-drama där karaktärerna delvis är desamma men samtidigt byter karaktär och position och de möts i olika sammanhang.

SAFE är ett tidsklipp för vår tid, om vår tids människor som i medier oavbrutet möts av klimathot, flyktingkatastrofer, fake news och inte vet hur de ska hitta sig själva mitt i alla intryck. Det är ångestfyllda människor som går att känna igen sig själv i. Samtidigt har det som sker och sägs på scen många nivåer och inget är svart eller vitt och jag som betraktare håller inte med om allt som förmedlas. Istället sätts processer igång inne i mig och får mig att själv fundera och känna vidare, söka mina svar, söka mina frågor.

Uppsättningen är regissören Falk Richters premiär på Dramaten. Han är en av de viktigaste nutida yngre dramatikerna och regissörerna. Han är verksam bland annat på Burgtheater i Wien, Théȃtre National de Bruxelles, Nationaltheatret i Oslo, Maxim Gorki Theater, Shauspielhaus Hamburg och Festival d´Avignon. Sedan år 2000 är han husdramatiker och regissör på Schaubühne i Berlin. Hans pjäser är översatta till 35 språk och spelas över hela världen.

Hans förmåga att sätta fingret på nutidsmänniskan och vår situation och våra problem och att sätta samman olika sätt att berätta på gör honom till ett stort hopp för att få en yngre publik att upptäcka teatervärldens storhet.

Vart leder denna tilltagande längtan efter skenbar säkerhet, när det bara är rädsla som kan mobilisera oss?

Europa befinner sig i beredskapsläge. Kontinenten glider isär. Värderingar förskjuts. Det går inte ett år utan att det inträffar händelser som utlöser undantagstillstånd. Vare sig det handlar om terrorism, klimat, politik eller ekonomi, så hörs ropen efter trygghet från alla håll i radikalt förändrade tider.

Medverkande: Ulriqa Fernqvist, Ana Gil de Melo Nascimento, Electra Hallman, Ruth Rebekka Hansen, Helgi Jónsson, Ninos Josef, David Lagerqvist, Razmus Nyström, Magnus Roosmann, Reuben Sallmander, Alexander Salzberger, Björn Vårsjö.

Arkiverad under: Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Bergmanfestivalen, Dramaten, Recension, Scenkonst, Teaterkritik, Tysk regi

Bergmanfestivalen: scenkonst inför rätta – Om föreställningen Riten

7 augusti, 2018 by Redaktionen

Riten av Ingmar Bergman
Dramaten 2018
Bearbetning: Lucas Svensson och Emil Graffman
Regi och scenografi: Emil Graffman
Motiv: Pierre Wilkner

Riten handlar om tre framgångsrika artister som fått ett obscent varieténummer censurerat. Pjäsen betonar det komplexa förhållandet mellan förödmjukelse och behov, konstnären och publiken, människan och samhället. För regin står Emil Graffman. Premiär den 26 augusti på Tornrummet på Dramaten.

Ett pressmeddelande:
Riten skrevs ursprungligen för TV 1969 och visas nu för första gången i Sverige på scen. Så här beskriver Ingmar Bergman själv manuset i sin intervjubok Bergman om Bergman:
– Jag vaknar varje morgon med ny vrede och ny lust att leva. Jag tänkte att jag skulle skriva en episod om tre varietéartister som blir inblandade i ett sedlighetsbråk. Innan jag visste ordet av så var det en pjäs. Man kan se Riten som en svart komedi eller som spelet mellan konstnären och hans publik. Konstnären och samhället. Denna ömsesidiga blandning av förödmjukelse och behov.

Handlingen är enkel, men relationerna komplexa. Tre framgångsrika artister har fått ett obscent varieténummer censurerat. Nu kallas de till förhör hos en domare som tycks vilja blottlägga alla deras svagheter och brister. Skådespelarna lever i en tät men destruktiv symbios, och efter år av internationella framgångar har trion kommit till en personlig och konstnärlig återvändsgränd. Klarar de sig verkligen utan varandra? När de får visa sitt nummer för domaren är rollerna ombytta och makten ligger istället hos dem som artister och domaren blir den som tvingas rannsaka sig själv.

Emil Graffman har på Dramaten tidigare regisserat Strömming på Cattelin och Den fule. Hans senaste iscensättning är Michel Houellebecqs Underkastelse på Göteborgs Stadsteater, där han även stått bakom publik- och kritikersuccéer som Hedda Gabler och Fröken Julie.

Medverkande: Maia Hansson Bergqvist, Johan Holmberg, Rasmus Luthander, Pierre Wilkner.

Av: Ingmar Bergman
Bearbetning: Lucas Svensson och Emil Graffman
Regi och scenografi: Emil Graffman
Kostym: Helle Carlsson
Ljusdesign: Tobias Hagström Ståhl
Mask och peruk: Thea Holmberg Kristensen

Samtal efter Riten
Samtal efter föreställningen med dramaturgen Irena Kraus. Medverkar gör även regissören Emil Graffman och skådespelaren Rasmus Luthander.
Den 13 september, klockan 20.40. Fri entré, öppet för alla (även de utan biljett till kvällens föreställning).

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Bergmanfestivalen, Dramaten, Scenkonst, Teater

Bergmanfestivalen 2018 – Sex Dramatenpremiärer, nio gästspel, en filmpremiär och tre dansverk

16 maj, 2018 by Redaktionen

Maxim Gorki Theatre/Roma Armee. Foto:Esra Rotthoff

Den 23 augusti går startskottet för den fjärde internationella Bergmanfestivalen på Dramaten som under elva dagar bjuder på gästspel från bland annat Iran, Tyskland, Nederländerna, Norge, Österrike, Brasilien, Frankrike och Belgien. Under festivalen får sex nya Dramatenuppsättningar premiär och så blir det exklusiv förhandsvisning av Jane Magnussons kommande film Bergman – ett år, ett liv. När festivalen avslutas den 2 september har 200 gästande skådespelare, regissörer och teaterarbetare mötts på nationalscenen i ett femtiotal föreställningar, samtal, workshops och filmvisningar.

Ett pressmeddelande berättar:
– Bergmanfestivalen är ett viktigt led i Dramatens internationella satsning att genom utbyten och samarbeten över gränserna bidra till en konstnärlig utveckling som kommer både publik och scen-konstnärer till godo. Festivalen är ett viktigt komplement till vår ordinarie repertoar och vi hälsar publik och gäster varmt välkomna till Dramaten under elva intensiva dagar, säger Eirik Stubø, teaterchef och konstnärlig ledare för Bergmanfestivalen.

Jubileumsåret 2018, året då Bergman skulle fyllt 100 år, uppmärksammas stort världen över. Så även på Dramaten där Bergmanfestivalen bjuder på internationella gästspel av hög klass. Bland annat återvänder stjärnregissören Ivo van Hove till Bergmanfestivalen, nu för tredje gången, med dubbeluppsättningen na de repetitie (Efter repetitionen)/Persona. Simon Stones Hotel Strindberg är en visuellt storslagen uppsättning från Burgtheater i Wien, med den hyllade Martin Wuttke på scenen. I belgiska tg STANS Infidèles (Trolösa) hyllas den levande och humoristiska sidan av Ingmar Bergmans författarskap och
i Dancing with Bergman hedrar de svenska världskoreograferna Mats Ek, Alexander Ekman och Johan Inger Ingmar Bergman med var sitt nytt verk. Dessutom iranskt förhörsdrama i Hearing med Mehr Theatre Group och i Topographies of Paradise återvänder den danska performancekonstnären Madame Nielsen till Dramaten med ett unikt samarbete med fem sammanvävda uppsättningar från fem europeiska teatrar.


Under festivalen blir det även Sverigepremiär för Jane Magnussons film Bergman – ett år, ett liv som skildrar Bergmans liv och arbete under året 1957. Filmen har världspremiär på filmfestivalen i Cannes.

Allt detta och mer står på programmet som också bjuder på samtal, föreläsningar, filmvisningar, utställningar och mycket mer. Nedan följer samtliga programpunkter och föreställningar under Bergmanfestivalen. Alla föreställningar textas till engelska.

Internationella gästspel
Internationaal Theatre Amsterdam/Toneelgroep Amsterdam
(Nederländerna): na de repetitie (Efter repetitionen)/ Persona
 av Ingmar Bergman
Stjärnregissören Ivo van Hove åter på Dramaten med iögonfallande dubbeluppsättning

Ivo van Hove, belgisk teaterregissör och konstnärlig ledare för Internationaal Theater Amsterdam, har en stark relation till Ingmar Bergman. Han har tidigare satt upp flera av hans verk: Scener ur ett äktenskap (2005), Viskningar och rop (2009) och na de repetitie (Efter repetitionen)/ Persona (2012). I Efter repetitionen organiserar regissören Henrik Vogler sitt liv innanför repetitionsalens väggar. Hans liv kretsar kring jobbet. Repetitionerna fungerar som rader i hans dagbok och föreställningarna som hans självbiografi. Men allt eftersom börjar Henrik Vogler förstå att livet inte kan kontrolleras likt en pjäs. Med skådespelarna Anna och Rachel smyger sig kärlek, födsel, förfall och död in i hans bastion. 


I Persona slutar en skådespelerska att prata. Det blir kortslutning när hon ska balansera rollen hon spelar på scen och rollen hon spelar i det verkliga livet, som nybliven mor. Än en gång brottas en person mellan livets oförutsägbara öde och den kontrollerade rollen på teatern.


Ivo Van Hove är en mångfaldigt prisad regissör som arbetar på teatrar över hela världen. Hans uppsättningar har två gånger tidigare gästat Bergmanfestivalen, senast 2016 med Toneelgroep Amsterdams uppsättning av Jean Cocteaus pjäs Vox Humana. 2015 regisserade han David Bowies och Enda Walshs succémusikal Lazarus om David Bowie i New York och London.


Av: Ingmar Bergman Regi: Ivo van Hove Medverkande: Frieda Pittoors, Gaite Jansen, Gijs Scholten Van Aschat, Lineke Rijxman, Marieke Heebink. Scenografi/ljusdesign: Jan Versweyveld Ljuddesign: Roeland Fernhout Kostym: An D’Huys

Föreställningen ges på Subtopia, Alby, den 31 augusti och 1 september. Introduktion före föreställningen den 31 augusti och samtal efter föreställningen den 1 september.

tg STAN (Belgien); Infidèles (Trolösa)
Lekfull hyllning till den humoristiska sidan av Ingmar Bergmans författarskap.
Teaterkompaniet tg STAN, en lekfull förkortning av Stop Thinking About Names, djupdyker än en gång i Bergmans arbete. Gästspelet på Bergmanfestivalen 2016 med Scener ut ett äktenskap och Efter repetitionen fick ett varmt mottagande. Den alldeles nya uppsättningen Infidèles (Trolösa) baseras på filmanuset från 1996 och självbiografin Laterna Magica från 1997. Här får Bergman själv föra en nära dialog med sina rollgestalter. Men det intima utforskandet av den självbiografiska dimensionen leder inte till voyeurism, bekännelse eller psykologisering, utan framhäver i stället Bergmans unika sätt att lika subtilt som hänsynslöst blottlägga mänskliga relationer.

Text: Ingmar Bergman Av och med: Ruth Becquart, Robby Cleiren, Jolente De Keersmaeker och Frank Vercruyssen.
Den 31 augusti och 1 september, Målarsalen. Introduktion före föreställiningen den 31 augusti och samtal efter föreställningen den 1 september.

Production Internationales (Norge/Frankrike);
Dancing with Bergman Centenary 1918-2018 
Tre generationer svenska koreografer hyllar Ingmar Bergman. 

Mats Ek, Alexander Ekman och Johan Inger, alla internationellt välkända koreografer, hedrar Ingmar Bergman med var sitt verk. Mats Ek, som medverkar på scen tillsammans med sin danspartner Ana Laguna, är en av vår tids största koreografer och dansare. Han var tidigare konstnärlig ledare för Cullbergbaletten och jobbade tillsammans med Ingmar Bergman under flera år. 


Alexander Ekman och Johan Inger är båda uppmärksammade namn i den moderna dansvärlden. Deras kompositioner kombinerar både klassisk och modern dans, något som synts i exempelvis Alexander Ekmans succé Midsommarnattsdröm och Ingers Våroffer på Kungliga Operan. Ingmar Bergman har i sina filmer visat sig vara en mästare på konsten att analysera familjedynamik och mänskligt beteende. Genom att just utforska känslan av familj bidrar dessa tre koreografer och dansare till hundraårsfirandet av en legendarisk filmmakare. 


Videodesign: Bengt Wanselius Teknik: Jörgen Jansson. I samarbete med Productions Internationales Albert Sarfati / Norwegian National Opera & Ballet. 


De tre dansverken:

Memory (2000-2018);

Medverkande: Mats Ek och Ana Laguna Koreografi: Mats Ek Musik: Nico Rölcke Ljusdesign: Jörgen Jansson


Thoughts on Bergman;

Koreografi: Alexander Ekman Solo: Alexander Ekman Text: Alexander Ekman/Ingmar Bergman Musik: Chopin nocturne No. 2 in E flat major Op.9


4 Karin;

Koreografi: Johan Inger Medverkande: Anna Herrmann, Nina Botkay, Olivia Ancona, Alva Inger Armenta Medverkande i video: Heléne Friberg Dramatiker: Gregor Acuña-Pohl Scenografi: Curt Allen Wilmer Kostym: Mai Canto och Johan Inger Ljusdesign: Jörgen Jansson Musik: Monteverdi « Il Ballo delle Ingrate, SV.167 » (1608) Recording Arts Florissants, conducted by William Christie (1983)
Den 2 september, Stora scenen.

International Brazilian Opera Company (Brasilien): Det sjunde inseglet av Ingmar Bergman, musik av João MacDowell

Konsertant framträdande av nyskriven opera baserad på Ingmar Bergmans film


Världspremiären av Det sjunde inseglet, en ny opera av kompositören João MacDowell med libretto en av världens mest hyllade filmklassiker. Berättelsen om en desillusionerad korsfarare som återvänder till sitt pestdrabbade hemland och hamnar i ett legendariskt parti schack med Döden. Operan framförs på svenska med engelsk textning. 

Text: Ingmar Bergman Musik: João MacDowell Regi: Bengt Gomér Dirigent: David Lundblad

Konserten ges på Moderna museet den 28 augusti.


Burghteater (Österrike): Hotel Strindberg av Simon Stone

Kärlek och hat i Strindbergs liv och verk
Ingen dramatiker var viktigare för Ingmar Bergman än August Strindberg. Bergman återkom gång på gång till Strindbergs pjäser. Från Strindbergs enaktare vid Studentteatern till den vassa och personliga iscensättningen av Spöksonaten 2000 på Dramaten. Det är därför en stor glädje att presentera Hotell Strindberg från legendariska Burgtheater. 



Den både unga, erfarna och nydanande film-och teaterregissören Simon Stone, född i Schweiz 1984 och uppvuxen i Australien, utmanar och hänför med visuellt anslående uppsättningar där klassiker får nytt samtida liv. Varför skulle inte teatern kunna nå samma publik som nutidens mest attraktiva filmer och tv-serier? Hans uppsättning häromåret av Lorcas Yerma på Young Vic i London blev en väldig framgång, liksom hans uppsättning Ibsen House ifjol på Toneelgroep Amsterdam.I Hotell Strindberg följer publiken med i nervbanorna till Strindbergs liv och verk. Framförallt handlar det om kärleken och striderna mellan man och kvinna, eller “kärlekshatet“, med Strindbergs ord. Scenerna utgår mycket fritt från både Strindbergs biografi och flera av hans verk, som Fadren, En dåres försvarstal ochTjänstekvinnans son. Parallella händelser och dramatiska skeenden spelas upp inför publiken och etsar fram bilden av ett samhälle, en epok. Hotell Strindberg är en trollerimaskin i intensiv, tempofylld och halsbrytande samverkan mellan skådespelare, scentekniker och påklädare. På scenen finns bland andra Martin Wuttke, en av Tysklands allra främsta skådespelare. 


Regi: Simon Stone Dramaturg: Klaus Missbach Medverkande: Franziska Hackl, Barbara Horvath, Roland Koch, Caroline Peters, Max Rothbart, Aenne Schwarz, Michael Wächter, Martin Wuttke, Simon Zagermann Scenografi/kostym: Alice Babidge Ljus: Michael Hofer Musik: Bernhard Moshammer

Den 30–31 augusti, Stora scenen. Introduktion före föreställningen den 30 augusti och samtal efter föreställningen den 31 augusti.


Maxim Gorki Theatre (Tyskland); Roma Armee av Yael Ronen och ensemble
Regissören Yael Ronen är dramatiker och regissör på Maxim Gorki Theatre, född i Jerusalem 1976, med en lång rad hyllade och prisbelönta uppsättningar. Med svart humor gestaltar hon vår tids svåraste historiska och samhälleliga konflikter, och många minns hennes bejublade gästspel på Dramaten med Tredje generationen. 


Roma Armee: När nyfascistiska vindar drar över Europa går en grupp skådespelare samman och bildar en överstatlig, diversifierad, feministisk, queer och romsk självförsvarsarmé. Mot strukturell diskriminering, rasism och antiziganism, och för frigörelse från en internaliserad offerroll… 


Bland skådespelarna finns romnija, romer och resande romer från Österrike, Serbien, Tyskland, Kosovo, Rumänien, England och Sverige (Lindy Larsson), och även israeler-tyskar och berliner-turkar. Tillsammans med de brittiska konstnärerna Delaine and Damian Le Bas skissar de fram en vision för ett tryggt europeiskt hem i Gypsyland Europa. 

Idé: Sandra Selimović,Simonida Selimović Text: Yael Ronen & ensemble Regi: Yael Ronen

Den 26 augusti, Stora scenen. Introduktion före och samtal efter föreställningen.


Les Hommes Approximatifs (Frankrike/Vietnam);
Saigon av Caroline Guiela Nguyen

Varm och gripande resa i tid och rum om den franska
koloniseringens arv i Vietnam.


Regissören Caroline Guiela Nguyen (född 1981) bildade produktionsgruppen Les Hommes Approximatifs 2009, som har kommit att skapa teater om det som har gått förlorat eller tystats ned av historien – bortträngda öden och kroppar. Hon är knuten till Maison de la Culture MC2 i Grenoble och Comédie de Valence, samt till Odéon-Théâtre de l’Europe.



Saigon, med både vietnamesiska och franska skådespelare, rör sig fritt i tid och rum och ger samtidigt en gripande analys av den franska kolonialismens konsekvenser i Vietnam. Saigon är namnet på en vietnamesisk restaurang i Paris trettonde arrondissement. Det är också det tidigare namnet på staden Hô Chi Minh-City – och ett namn som håller sig kvar. När man hör ordet Saigon är det lätt att tänka på foton och filmer från Vietnamkriget, så ofta skildrat populärkulturen att det kollektiva minnet av den tidiga kolonialismen, Indokinakriget och det franska bortdragandet 1954 har trängts bort. Caroline Guiela Nguyen utforskar i sin uppsättning denna delvis tabuerade epok och dess konsekvenser för flera generationer människor. 



Caroline Guiela Nguyen är själv dotter till en vietnamesisk immigrant och utgår i sin uppsättning från andra generationens situation. Pjäsen är inte en anklagelse mot kolonisationens brott utan en undersökning av allt som lämnats osagt – och av mytbildningen som skapats i efterhand.
Text: Caroline Guiela Nguyen med ensembleDramaturg: Jérémie Scheidler och Manon Worms Översättning: Duc Duy Nguyen och Thi Thanh Thu TôRegi: Caroline Guiela NguyenKonstnärlig samarbets-partner: Claire CalviMedverkande: Caroline Arrouas (eller Maud Le Grevellec), Dan Artus, Adeline Guillot,
Thi Trúc Ly Huynh, Hoàng Son Lê, Phú Hau Nguyen (eller Diêm Nguyen), My Chau Nguyen thi, Pierric Plathier, Thi Thanh Thu Tô, Anh Tran Nghia, Hiep Tran NghiaScenografi: Alice DuchangeKostym: Benjamin Moreau Ljusdesign: Jérémie PapinLjuddesign: Antoine RichardMusik: Teddy Gauliat-Pitoi
Peruk och mask: Christelle Paillard

Den 31 augusti och 1 september, Lilla scenen. Introduktion före föreställningen den 31 augusti och samtal efter föreställningen den 1 september.




Mehr Theatre Group (Iran/Frankrike): Hearing av Amir Reza Koohestanis
Iranskt förhörsdrama med unga kvinnor i en sluten värld

Mehr Theatre Group bildades 1996 för att skapa en ny sorts teater i Iran – med regi och skådespeleri långt från traditionen, men närmare filmkonsten. Regissören Amir Reza Koohestani (född 1978) har där skapat en rad uppsättningar och även verkat i en rad europeiska länder. Hearing har uppmärksammats av en stor publik i hela Europa, bland annat på Schaubühne i Berlin, och ges i höst på Festival d’Automne i Paris.


Amir Reza Koohestani: ”Flickornas sovsal var alltid som en ointaglig fästning. Dörrarna och fönstren var försedda med galler, lås och tjockt glas, och vid ingången fanns vakter. Men väl innanför började en kvinnlig värld utan tillträde för män. Skådespelaren Mahin Sadri bodde under ett år i en sovsal på universitetet: ’Om en tekniker skulle laga luftkonditioneringen tillkännagavs det i högtalarna: Kära flickor, se över din hijab, en man vill komma in.’ Föreställ dig en sådan situation – och sedan att en flicka rapporterar att hon har hört en man i ett av rummen. Det var startpunkten för min pjäs och uppsättning.” 


Text/regi: Amir Reza Koohestanis Medverkande: Mona Ahmadi, Ainaz Azarhoush, Elham Korda, Mahin Sadri Scenografi: Amir Reza Koohestani och Golnaz Bashiri Kostym: Negar Nemati Ljuddesign: Ankido Darash Ljusdesign: Saba Kasmaei 

Den 27-28 augusti, Lilla scenen. Introduktion före föreställningen den 27 augusti och samtal efter föreställningen den 28 augusti.



Verk Produksjoner (Norge): Stalker 

En berättelse om en film om en resa till ett rum


I den brittiske författaren Geoff Dyers bok Zona återberättas hela Andrej Tarkovskijs kultfilm Stalker, varvat med anekdoter, berättelser och reflektioner från tiden när författaren själv först såg filmen filmen
i 20-årsåldern. Uppsättningen utgår just från intervjuer med personer som såg Stalker när den först kom – det visade sig att ingen egentligen helt kunde komma ihåg filmens handling.



Verk Produksjoner är en av Norges ledande experimentella teaterensembler och belönades 2013 med det prestigefyllda teaterpriset Hedda. De har rönt internationell uppmärksamhet de senaste åren med en mångsidig spelstil, berättande och improvisatorisk, med närhet till vaudeville – och ofta med satirisk och politisk udd. 


Av: Fredrik Hannestad, Saila Hyttinen Anders Mossling, Solveig Laland Mohn och Håkon Vassvik Koncept: Verk Produksjoner Medverkande: Anders Mossling, Saila Hyttinen, Solveig Laland Mohn, Håkon Vassvik och Signe Becker Regi: Fredrik Hannestad Scenografi: Signe Becker Ljuddesign: Per Platou Ljusdesign: Tilo Hahn Text: Hannestad, Hyttinen, Laland Mohn, Mossling, Vassvik. Konceptmedarbetare: Anders Paulin Dramaturg: Jon Refsdal Moe Producent: Pernille Mogensen/Produsentbyrået. Assistent: Vera Krohn Svaleng. Samproduktion: Black Box Teater, Teaterhuset Avant Garden och BIT Teatergarasjen. Finansierad av norska kulturrådet. 

Den 29-30 augusti, Elverket. Introduktion före föreställningen den 29 augusti och samtal efter föreställningen den 30 augusti.


Dramatens premiärer under Bergmanfestivalen
Safe av Falk Richter
Var känner jag mig trygg?

Falk Richter (född 1969) är en av Tysklands främsta regissörer och dramatiker. Hans uppsättningar tänjer på de vanliga gränserna för vad teater kan vara – i ett massivt flöde integreras video, text, dans och musik. Han är en skildrare av samtidens skärande kontraster mellan å ena sidan global populärkultur och omedelbar tillgång på internet och å andra sidan mänskliga tillkortakommanden, ensamhet och sorg. Falk Richter arbetar i en uppbruten form med distanseringseffekter och med koreografi och musik som starka beståndsdelar. Replikerna flätas samman i rytmiska ordflöden och rollfigurerna blir figuranter i ett verbalt maskineri.


I Safe undersöker Falk Richter nutidsmänniskans komplexa dilemman i ett specialskrivet verk för Dramaten. Utgångspunkten: Den europeiska kontinenten glider isär. Värderingar förskjuts och upp-levelsen av trygghet och säkerhet förändras. Om du skulle skriva en roman 2018 och låta Europa vara huvudperson, vad skulle berättelsen handla om? 

Översättning: Magnus Lindman Regi: Falk Richter Koreografi: Falk Richter och Johanna Lemke Medverkande: Ulriqa Fernqvist, Ana Gil de Melo Nascimento, Electra Hallman, Ruth Rebekka Hansen, Ninos Josef, David Lagerqvist, Razmus Nyström, Magnus Roosmann, Reuben Sallmander, Alexander Salzberger, Björn Vårsjö Video: Christopher Kondek Scenografi: Katrin Hoffmann Kostym: Daniela Selig Musik: Helgi Jónsson och Valgeir Sigurðsson Ljusdesign: Carsten Sander Peruk och mask: Melanie Åberg
Urpremiär den 23 augusti, Stora scenen. Introduktion före föreställningen.


Fenix av Ann-Sofie Bárány
Suzanne Osten tillbaka på Dramaten med en urpremiär!

Marina Tsvetajeva (1892 -1941) är en hyllad rysk poet, besatt av tanken på att ta sig in på teatern. Beväpnad med sin nyskrivna pjäs Fenix, om en flicka och en åldrad Casanova, jagar hon stadens mest upptagna manliga teatergeni. Fenix är en pjäs av dramatikern Ann-Sofie Bárány som tar avstamp i Tsvetajevas omskakande liv och konstnärskap. Regisserar gör Suzanne Osten som på Dramaten tidigare har regisserat Falla ur tiden. Nyskriven musik av Malin Dahlström och Gustaf Karlöf från Niki & The Dove.

Regi: Suzanne Osten Medverkande: Thérèse Brunnander, Siri Hamari, Emelie Jonsson, Elin Klinga, Hannes Meidal, Simon Norrthon, Martin Selze Scenografi och kostym: Anna Heymowska Ljusdesign: Torben Lendorph Musik: Niki & The Dove Peruk och mask: Mimmi Lindell, Nathalie Pujol
Urpremiär 24 augusti, Lilla scenen. Introduktion före föreställningen.

Madame Nielsen & fem europeiska teatrar: Topographies of Paradise
Madame Nielsen gjorde ett hyllat gästspel på förra Bergmanfestivalen.
 Nu är hon tillbaka och kastar en röntgenblick på dagens Europa. 

Här möts fem teatrar med fem kortpjäser hopflätade till en föreställning som får sin urpremiär på Bergmanfestivalen. Teatrarna deltar med skådespelare och regissörer. Madame Nielsen har skrivit pjäserna utifrån resor i de fem länderna och intervjuer med skådespelare och politiska organisationer från de olika städerna. Regissörer från de fem teatrarna sätter upp var sin pjäs med lokala skådespelare och Madame Nielsen iscensätter den avslutande sammanflätningen av pjäserna till en föreställning. Vad är en nation? Vad är en hembygd? Vad är ett modersmål? Vad är det att vara svensk, tysk, spansk/katalansk, dansk, serb? 


Madame Nielsen är en internationellt hyllad dansk performance-konstnär och författare, genom åren känd i olika gestalter – bl.a. som Claus Beck-Nielsen och den namnlösa försökspersonen i Das Beckwerk. Hon trotsar fixa identiteter och sorteringar och ställer hela tiden frågan: Vad är en människa? Hösten 2015 följde hon till fots flyktingströmmen längs Balkanrutten upp genom Europa från Grekland till Danmark – en samtida bildningsresa som hon sedan skildrade i romanen Invasionen. Hennes roman Den oändliga sommaren blev en stor framgång och finns översatt till svenska (Kabusa, 2016). Topographies of Paradise är ett unikt samarbetsprojekt med fem europeiska teatrar: Nationalteatern i Belgrad, Serbien; Teater Lliure, den katalanska nationalteatern i Barcelona, Katalonien/Spanien; Teaterhögskolan i Ludwigsburg, Tyskland; Det Kongelige i Köpenhamn, Danmark och Dramaten samt det internationella nätverket MITOS21.

Manus och samordnande regi: Madame Nielsen Regi Dramaten: Tobias Theorell Medverkande Dramaten: David Book och Ellen Jelinek 

Den 24-25 augusti, Målarsalen. Introduktion före föreställningen.



En natt i den svenska sommaren av Erland Josephson
En pjäs baserad på filminspelningen av Tarkovskijs sista mästerverk Offret.
Ingmar Bergman i Laterna magica: ”När film inte är dokument är den dröm. Därför är Tarkovskij den störste av alla. Han rör sig med självklarhet i drömmarnas rum, han förklarar inte, vad skulle han förresten förklara? Jag har hela mitt liv bultat på dörrarna till de rum där han rör sig så självklart.”

Erland Josephsons pjäs berättar om mötet mellan den ryske regissören Andrej Tarkovskij och de svenska skådespelarna under inspelningen av Offret, som blev den ryske regissörens sista film. Medan filmarbetarna väntar alltmer otåligt i den svenska sommarnatten utmanas deras syn på leken, livet, språket och konsten. Erland Josephson – skådespelaren, dramatikern, regissören och Dramatenchefen 1966-75 – kom genom sitt samarbete med Ingmar Bergman att få en enastående internationell bana, bland annat på scen med Peter Brook och på film med István Szabó, Peter Greenaway, Liliana Cavani och Theo Angelopoulos. I En natt i den svenska sommaren får mötet med Andrej Tarkoskij sin berättelse.

Regi: Eirik Stubø Medverkande: Erik Ehn, Lena Endre, Nina Fex, Thomas Hanzon, Tova Magnusson,
Torkel Petersson Scenografi: Erlend Birkeland Ljusdesign: Ellen Ruge Peruk/mask: EvaMaria Holm
Premiär 25 augusti, Elverket. Introduktion före föreställningen den 25 augusti.
Andrej Tarkovskijs film Offret visas den 25 augusti efter föreställningen.
Samtal efter föreställningen den 26 augusti.

Riten av Ingmar Bergman
Tre framgångsrika skådespelare har fått ett obscent varieténummer censurerat. 


Skådespelartrion, som lever i en destruktiv symbios, kallas till förhör hos en domare som vill blottlägga alla deras svagheter. Ett aggressivt stycke teater om konstens och människans eventuella frihet. Riten gjordes ursprungligen som tv-film 1969. Här i regi av Emil Graffman, som tidigare på Dramaten regisserat Strömming på Cattelin och Den fule. 

Bearbetning: Lucas Svensson och Emil Graffman Regi/scenografi: Emil Graffman Medverkande: Maia Hansson Bergqvist, Johan Holmberg, Rasmus Luthander, Pierre Wilkner Kostym: Helle Carlsson Ljusdesign: Tobias Hagström Ståhl

Premiär den 26 augusti, Tornrummet. Introduktion före föreställningen.



Det sista barnet av Jörgen Dahlqvist

”Det var en helt vanlig dag och solen sken och ingenting är mitt fel. Egentligen. För jag ville inte att det skulle bli så här.” 

När Prissie kommer till skolan en dag sitter hennes bästis Rickie i kafeterian och dricker kaffe med de äldre tjejerna. Och hon säger: jag blev vuxen igår. Det sista barnet är en flickas redogörelse av en chockartad händelse, där verklighet snart blandas med fantasier. Regisserar gör Erik Holmström, känd för hyllade dockteaterföreställningar på Malmö Dockteater. Det sista barnet är den andra fristående delen i Flickland-trilogin, skriven av Jörgen Dahlqvist.
Regi: Erik Holmström Medverkande: Rakel Benér Gajdusek Scenografi och kostym: Erika Magnusson
Ljusdesign: Jesper Larsson Peruk och mask: Thea Holmberg Kristensen
Urpremiär den 26 augusti, Lejonkulan. Unga Dramaten. Rekommenderas från 13 år. Introduktion före föreställningen.

Persona, persona, persona av Dimen Abdulla
Sjuksköterskan Alma talar och patienten Elisabet tiger och så blandar de ihop sig med varandra.

Sociala predatorer, masker, identitet och kamouflage är några teman som dramatikern Dimen Abdulla utforskar tillsammans med skådespelarna Nanna Blondell och Bahar Pars. En nyskriven pjäs som baseras på Ingmar Bergmans manus Persona och på personliga intervjuer med skådespelarna själva. Dimen Abdulla har tidigare bland annat satt upp uppmärksammade X på Unga Klara och utsågs 2015
till Radioteaterns husdramatiker. Bahar Pars har på Dramaten medverkat i Figaros bröllop och Marodörer, och är även känd från den Oscarsnominerade En man som heter Ove. Nanna Blondell har tidigare på Dramaten medverkat i The Mental States of Sweden, Don Giovanni och Götgatan, samt i en rad film- och tv-roller.

Regi: Nanna Blondell, Bahar Pars, Dimen Abdulla Medverkande: Nanna Blondell, Bahar Pars
 Ljusdesign: Mira Svanberg Ljud: Foad Arbabi

Urpremiär den 1 september, Tornrummet. Introduktion före föreställningen.

Övrigt program under festivalen

Romateatern i samarbete med Dramaten:
Sommarnattens leende av Ingmar Bergman
Isen klirrar i glasen, krocketkloten rullar över den soldränkta gräsmattan och det smids raffinerade planer under parasollen. När så skymningen sänker sig stiger undertryckta känslor upp till ytan och med hjälp av ett magiskt vin, en makalös säng och en omgång rysk roulett ställs liknöjd livslögn mot ung-domligt begär i den ljusa sommarnatten. Ingmar Bergmans prisbelönta komedi Sommarnattens leende utspelar sig 1901 i en liten svensk småstad och är känd för sin fräcka dialog och sitt färgstarka persongalleri. Efter en spelperiod under sommaren på Gotland spelas föreställningen två gånger i Stockholm, som en del av Bergmanfestivalen.
Medverkande: Lia Boysen, Rachel Mohlin, Lena Strömdahl, Peter Eggers, Steve Kratz, Andreas Rothlin Svensson, Alexandra Drotz Ruhn, Joel Ödmann, Nathalie Sundelin Regi: Hugo Hansen Dramatisering: Nina Ponten Scenografi/Kostym: Marcus Olson Mask: Angelica Ekeberg Kompositör: Jakob Norin

Den 23-24 augusti, Vitabergsparken. Parkteatern. Fri entré.


Europeiska samtal
Hur mår teatern i Europa? Hur påverkar nationalistiska strömningar kulturen? Vad händer efter Brexit? Vad innebär hoten mot den konstnärliga friheten i länder som Polen, Ungern och Ryssland? En serie internationella samtal om samtiden. Under Bergmanfestivalen sker det sista samtalet i serien med Maxim Gorki Theater, som medvetet arbetar med att bredda representationen på scen och berättar historier som undersöker frågor kring etnicitet, genus och klass. 

Den 25 augusti, Målarsalen. Fri entré.

Samtal: En natt i den svenska sommaren
Ett samtal efter föreställningen av En natt i den svenska sommaren om Andrej Tarkovskij och hans nära relation till sina medarbetare och skådespelare, särskilt hans favoritskådespelare – Erland Josephson. 
Medverkande: Layla Alexander-Garrett, tolk under inspelningen av Offret, Marina Tarkovskaja författare till boken Skärvor av en spegel, om familjen Tarkovskij och Eirik Stubö, Dramatenchef och regissör.

Den 26 augusti, Elverket. Fri entré.


Film: Offret
Den ryske filmskaparen Andrej Tarkovskijs sista film Offret, med Erland Josephson i huvudrollen. Filmen är ett konstnärligt testamente om människans inneboende möjligheter och handlar om en annalkande katastrof som hotar mänskligheten. Offret spelades in på Gotland 1985 och belönades med Grand Prix
i Cannes 1986, samma år som Tarkovskij dog i Paris, 54 år gammal. Filmvisningen äger rum i scenografin till En natt i den svenska sommaren. Introduktion av Layla Alexander-Garrett, Tarkovskijs tolk under inspelningen av Offret och en nära vän.

Den 26 augusti, Elverket.

Introduktion och musik: Höstsonaten

“Höstsonaten koncipierades under några nattliga timmar efter en tid av total blockering.”
Inför gästspelet på Berwaldhallen med operan Höstsonaten i konsertversion den 27/8. Vi lyssnar till Ingmar Bergmans egna ord om filmen Höstsonaten i arbetsböckerna och boken Bilder.
Medverkan av skådespelare från Dramatens ensemble. Musikinslag på cello. Ciceron är Magnus Florin.
Den 26 augusti, Dramatenbaren. Samarbete med SR Berwaldhallen och Östersjöfestivalen. 
Fri entré.


Work in progress: Bergman studio
Tankesmedjan för ny dramatik, Bergman studio, presenteterar ”Work in progress” med skådespelare som läser delar av dramatikernas texter och samtalar om filosofin bakom Bergman studio.
Medverkande dramatiker: Lisa Langseth, Dimen Abdulla, Lidija Praizovic, Dennis Magnusson, Maria Tryti Vennerød, Tanja Lorentzon, Andreas T Olsson, Alexander Ahndoril och Jacob Hirdwall.
 Regi läsningarna: Lena Endre.
Den 27-28 augusti, Målarsalen.

Bergman och musiken: Film och teater
Lunchkonsert med samtal. ”Pianot ger inte upp.” (Ingmar Bergman)
Musiken var en omistlig del av Ingmar Bergmans liv och en trogen följeslagare i hans konstnärskap. Möt Love Derwinger (piano), Rebecka Lagman (cello) och Stina Ekblad (Dramatens ensemble) i ett personligt samtal med läsningar och framföranden – bland annat ur Höstsonaten och Saraband.
Samtalsledare: Katarina Aronsson. 

Tisdag 28 augusti, Marmorfoajén.

Film: Bergman revisited
En serie nyproducerade kortfilmer som undersöker ett Bergmanskt universum, med introduktion av några av regissörerna. Bergmans Reliquarium/Tomas Alfredson, Knölen/Jane Magnusson och Liv Strömquist, Scener ur natten/Pernilla August Ariel /Linus Tunström, Guds tystnad/Lisa Aschan, Infektionen/Patrik Eklund. I samarbete med Svenska Filminstitutet. 

Den 28-29 augusti, Dramatenbaren. Fri entré.

Bergmanpodden: Bergman och Jag
Liveinspelning av Sveriges Radios Bergmanpodden inför publik där Gunnar Bolin gästas av olika skådespelare som arbetat med Ingmar Bergman. 

Den 29 augusti, Dramatenbaren. Ett samarbete med Sveriges Radio. Fri entré.

Exil Bergman av America Vera-Zavala

Fem världsdelar, fem personer, fem berättelser. 


De kom till Sverige av olika anledningar och vid olika tillfällen. En filmregissör, en idéhistoriker, en rabbin, en bibliotekarie och en förläggare. Alla fem hade sett Ingmar Bergmans filmer innan de kom hit och blivit väldigt berörda. Det nordiska ljuset, döden som tema, oförglömliga scener. Men i Bergmans land ville få svenskar prata om den store regissören. En fick till och med höra: ”han har ingenting med oss att göra”. America Vera-Zavalas Exil Bergman bygger på samtal med fem personer som berättar om sina upplevelser av Ingmar Bergman och hans verk. 


Medverkande: Shahla Karimi, Dani Kouyate, Edda Manga, Morton Narrowe, Arina Stoenescu, Ernesto Vera-Zavala Manus/regi/scenografi: America Vera-Zavala Ljusdesigner: Mira Svanberg

Den 31 augusti och 1 september, Lejonkulan.

Bergman och musiken: Opera
Lunchkonsert med samtal. ”Jag blev förälskad i operan – det var tillåtet hemma och ekonomiskt överkomligt.” (Ingmar Bergman)
Mötet i barndomen med Wagners Tannhäuser var berusande – senare kom han att sätta upp de tre operorna Rucklarens väg, Trollflöjten och Backanterna. Sistnämnda tonsattes av Daniel Börtz, som här berättar om Bergmans förhållande till operakonsten och om deras samverkan. Samtalet åtföljs av läsning och musik med Carl-Magnus Dellow (Dramatens ensemble), från Kungliga Operan, Marianne Hellgren Staykov (sång), Jens Persson (sång) och Katarina Leoson (sång) och Gunnel Lundberg (piano). 
Samtalsledare: Katarina Aronsson. 
Lördag 1 september, Marmorfoajén. Fri entré.

Film och samtal: Markisinnan de Sade
Tv-versionen av Bergmans uppsättning av Markisinnan de Sade, med introduktion av Stina Ekblad.
Den 2 september, Lejonkulan. Fri entré.



Film och samtal Gunnel Lindblom: Ut ur tystnaden
Ett möte mellan filmaren Henrik von Sydow och Gunnel Lindblom, skådespelare och regissör.
Den 2 september. Plats meddelas senare. Fri entré.




Sverigepremiär för Jane Magnussons film Bergman – ett år, ett liv.
Jane Magnussons skildrar Ingmar Bergmans liv och arbete under året 1957, ett av Bergmans mest produktiva år. Introduktion av regissören Jane Magnusson. Filmen visas på filmfestivalen i Cannes under sektionen Cannes Classics.
Datum och plats meddelas senare. Fri entré.



Om Bergmanfestivalen
I samband med Ingmar Bergmans bortgång 2007 föddes idén att skapa en internationell teaterfestival till hans minne. Initiativtagare var dåvarande Dramatenchefen Staffan Valdemar Holm och den första Bergmanfestivalen genomfördes våren 2009. Den följdes upp av en andra festival våren 2012 och sedan 2016 med en större festival i augusti-september. Årets festival, den fjärde i ordningen, äger rum den 23 augusti – 2 september. 2018 är året då Bergman skulle fyllt 100 år. Bergmanfestivalens beskyddare är Kronprinsessan Victoria.




Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Bergmanfestivalen, Dramaten, Scenkonst, Teater

Om Bergmanfestivalen och höstens premiärer på Dramaten

18 april, 2018 by Redaktionen

Nanna Blondell, Dimen Abdulla och Bahar Pars. Foto: Ali Mian

Den tyske regissören och dramatikern Falk Richter inleder Bergmanfestivalen i augusti 2018 med dramat Safe. Den kommande Bergmanfestivalen äger rum mellan den 23 augusti och 2 september. Festivalen bjuder på flera premiärer som presenterades i en stor samling i Dramatens stora salong den 18 april. Linn Ullmans roman De oroliga sätts som första gången upp som teaterpjäs med urpremiär de 25 oktober, i regi av Pernilla August, som därmed debuterar som teaterregissör.

Fenix. Foto: Daniel Bjurgård, modellbygge: Alexander Culafic och Milan Rakic

Höstens repertoar och några punkter ur programmet våren 2019 presenterades för en stor publik där allmänheten också var inbjuden, vilket var ett nytt grepp av den svenska nationalscenen och uppenbarligen uppskattat då publiken köade i god tid före insläpp.

Falk Richter berättade i en filmklipp om tankarna med dramat Safe, som skrivit speciellt för Dramaten och Bergmanfestivalen. Ordet “safe” betyder att vara trygg, säker.
– Safe handlar om nutidsmänniskan som lever med stor oro. Hur säker kan någon vara? Har vi jobbet kvar om ett år? Hur ser klimatet ut om tio år? Hur är våra förhållande nästa år?

Suzanne Osten regisserar Ann-Sofie Báránys nyskrivna pjäs Fenix, som också är en av premiärerna under Bergmanfestivalen. Fler premiärer under Bergmanfestivalen:
Teaterchefen Eirik Stubø regisserar Erland Josephsons En natt i den svenska sommaren.
Dimen Abdullas Persona, persona, persona får urpremiär med Bahar Pars och Nanna Blondell i rollerna.
Emil Graffmans uppsättning av Ingmar Bergmans Riten ges på Tornrummet.
Unga Dramatens festival-bidrag blir Jörgen Dahlgvists nyskrivna Det sista barnet, i regi av Erik Holmström.

En spännande föreställning att se fram emot är den tragiska farsen Stolarna av Eugène Ionesco som sätts upp med Kicki Bramberg och Johan Ulveson i rollerna, i regi av Tobias Theorell.

Unga Dramaten tar sig an de stora klassikerna och sätter upp dem för de yngsta under temat Unga klassiker. Först ut blir Den lille girige och Lilla Svansjön.

Succéduon Jens Ohlin och Hannes Meidal skriver en helt ny Faust, Alexander Mørk-Eidem sätter upp den amerikanska stjärndramatikern Tracy Letts Mary Page Marlowe som får Sverigepremiär och så flyttar LasseMajas detektivbyrå in på Dramatens Stora scen med ett deckarmysterium för hela familjen.

Två vårnyheter presenterades också. Sofia Jupither sätter upp Hamlet med Adam Lundgren i huvudrollen och på Unga Dramaten fördjupar sig Malin Axelsson i den första kärleken i nyskrivna Lauras läppar.

Adam Lundgren/Hamlet Foto: Nicke Johansson

HÖSTENS PREMIÄRER 2018
Safe av Falk Richter
Den europeiska kontinenten glider isär. Värderingar förskjuts och upplevelsen av trygghet och säkerhet förändras. Om du skulle skriva en roman 2018 och låta Europa vara huvudperson, vad skulle berättelsen handla om? Falk Richter undersöker den nutida människans komplexa dilemman i ett specialskrivet verk för Dramaten. Som en av Tysklands främsta regissörer och dramatiker tänjer hans föreställningar på gränsen för vad teater kan vara – i ett massivt flöde integreras video, text, dans och musik.
Översättning: Magnus Lindman Regi: Falk Richter Koreografi: Falk Richter och Johanna Lemke Medverkande: Ulriqa Fernqvist, Ana Gil de Melo Nascimento, Electra Hallman, Ruth Rebekka Hansen, Ninos Josef, David Lagerqvist, Razmus Nyström, Magnus Roosmann, Reuben Sallmander, Alexander Salzberger, Björn Vårsjö Video: Christopher Kondek Scenografi: Katrin Hoffmann Kostym: Daniela Selig Musik: Helgi Jónsson och Valgeir Sigurðsson Ljusdesign: Carsten Sander Peruk och mask: Melanie Åberg
Urpremiär den 23 augusti, Stora scenen. Del av Bergmanfestivalen.

Fenix av Ann-Sofie Bárány
Marina Tsvetajeva (1892 -1941) är en hyllad rysk poet, besatt av tanken på att ta sig in på teatern. Beväpnad med sin nyskrivna pjäs Fenix, om en flicka och en åldrad Casanova, jagar hon stadens mest upptagna manliga teatergeni. Fenix är en pjäs av dramatikern Ann-Sofie Bárány som tar avstamp i Tsvetajevas omskakande liv och konstnärskap. Regisserar gör Suzanne Osten som på Dramaten tidigare har regisserat Falla ur tiden. Nyskriven musik av Malin Dahlström och Gustaf Karlöf från Niki & The Dove.
Regi: Suzanne Osten Medverkande: Thérèse Brunnander, Siri Hamari, Emelie Jonsson, Elin Klinga, Hannes Meidal, Simon Norrthon, Martin Selze Scenografi och kostym: Anna Heymowska Ljusdesign: Torben Lendorph Musik: Niki & The Dove Peruk och mask: Mimmi Lindell, Nathalie Pujol
Urpremiär 24 augusti, Lilla scenen, Del av Bergmanfestivalen.

En natt i den svenska sommaren av Erland Josephson
Om mötet mellan den ryske regissören Andrej Tarkovskijs och de svenska skådespelarna under inspelningen Offret. Medan filmarbetarna väntar alltmer otåligt i den svenska sommarnatten utmanas deras syn på leken, livet, språket och konsten. Erland Josephson arbetade med de stora regissörerna Ingmar Bergman, Andrej Tarkovskij och Peter Brook och vann internationellt erkännande genom sina många film- och teaterroller.
Regi: Eirik Stubø Medverkande: Erik Ehn, Lena Endre, Nina Fex, Thomas Hanzon, Tova Magnusson, Torkel Petersson Scenografi: Erlend Birkeland Ljusdesign: Ellen Ruge Peruk och mask: EvaMaria Holm
Premiär 25 augusti, Elverket. Del av Bergmanfestivalen.

Det sista barnet av Jörgen Dahlqvist
Unga Dramaten
När Prissie kommer till skolan en dag sitter hennes bästis Rickie i kafeterian och dricker kaffe med de äldre tjejerna. Och hon säger: jag blev vuxen igår. Det sista barnet är en flickas redogörelse av en chockartad händelse, där verklighet snart blandas med fantasier. Regisserar gör Erik Holmström, känd för hyllade dockteater­föreställningar på Malmö Dockteater. Det sista barnet är den andra fristående delen i Flickland-trilogin, skriven av Jörgen Dahlqvist.
Regi: Erik Holmström Medverkande: Rakel Benér Gajdusek Scenografi och kostym: Erika Magnusson Ljusdesign: Jesper Larsson Peruk och mask: Thea Holmberg Kristensen
Urpremiär den 26 augusti, Lejonkulan. Del av Bergmanfestivalen. Rekommenderas från 13 år.

Riten av Ingmar Bergman
Tre framgångsrika skådespelare har fått ett obscent varieténummer censurerat. Skådespelartrion, som lever i en destruktiv symbios, kallas till förhör hos en domare som vill blottlägga alla deras svagheter. Ett aggressivt stycke teater om konstens och människans eventuella frihet. Riten gjordes ursprungligen som tv-film 1969. Här i regi av Emil Graffman, som tidigare på Dramaten regisserat Strömming på Cattelin och Den fule.
Bearbetning: Lucas Svensson och Emil Graffman Regi och scenografi: Emil Graffman Medverkande: Maia Hansson Bergqvist, Johan Holmberg, Rasmus Luthander, Pierre Wilkner Kostym: Helle Carlsson Ljusdesign: Tobias Hagström Ståhl Peruk och mask: Moa Hedberg (praktikant StDH/SKH)
Premiär den 26 augusti, Tornrummet. Del av Bergmanfestivalen

Persona, persona, persona av Dimen Abdulla
Sjuksköterskan Alma talar och patienten Elisabet tiger och så blandar de ihop sig med varandra.Sociala predatorer, masker, identitet och kamouflage är några teman som dramatikern Dimen Abdulla utforskar tillsammans med skådespelarna Nanna Blondell och Bahar Pars. En nyskriven pjäs som baseras på Ingmar Bergmans manus Persona och på personliga intervjuer med skådespelarna själva. Dimen Abdulla har tidigare bland annat satt upp uppmärksammade X på Unga Klara och utsågs 2015 till Radioteaterns husdramatiker. Bahar Pars har på Dramaten medverkat i Figaros bröllop och Marodörer, och är även känd från den Oscarsnominerade En man som heter Ove. Nanna Blondell har tidigare på Dramaten medverkat i The Mental States of Sweden, Don Giovanni och Götgatan, samt i en rad film- och tv-roller.
Regi: Nanna Blondell, Bahar Pars, Dimen Abdulla Medverkande: Nanna Blondell, Bahar Pars Ljusdesign: Mira Svanberg Ljud: Foad Arbabi
Urpremiär den 1 september, Tornrummet. Del av Bergmanfestivalen.

Stolarna av Eugène Ionesco
En tragisk fars med Johan Ulveson och Kicki Bramberg om Gubben och Gumman och deras imaginära gäster. Gäster som anländer och stolar som plockas fram i väntan på vältalaren som ska förmedla Gubbens budskap. En av efterkrigstidens verkliga klassiker och ett av de främsta exemplen på den absurda teatern. Den behandlar djupt mänskliga teman som ensamhet, åldrande och livets slut. Regisserar gör Tobias Theorell, som senast satte upp Anna Karenina på Dramaten.
Regi: Tobias Theorell Medverkande: Kicki Bramberg, Johan Ulveson
Premiär den 11 oktober, Målarsalen.

LasseMaja och Hamletmysteriet av Jonna Nordenskiöld, efter en idé av Martin Widmark
Unga Dramaten
Staden Vallebys museichef ska sätta upp Hamlet på Dramaten och Dino, Sara, Prästen, Polismästaren och förstås Lasse och Maja bjudits in till ”samarbetet”. Men den oersättliga kronan som kungen lånat ut försvinner plötsligt! Vem har tagit den? Och varför?
Regi: Jonna Nordenskiöld Medverkande: David Arnesen, David Book, Hulda Lind Jóhannsdóttir, Per Svensson, Tiril Wishman Eeg-Henriksen Kompositör: Joel Sahlin Scenografi: Fridjon Rafnsson Kostym: Helena Willis Ljusdesign: Johan Sundén Peruk och mask: Peter Westerberg
Urpremiär den 18 oktober, Stora scenen. Rekommenderas från 7 år. I samarbete med Blixten & Co. Sverigeturné hösten 2019.

Den lille girige av Ada Berger, extremt fritt efter Molière
Unga Dramaten
En ha-galen komedi för de yngsta. Harpagon är tre år och vill ha allt. Alla leksaker i leksaksaffären. Alla andras leksaker i sandlådan. Marianne är tre år och vill ha allt. Alla leksaker i leksaksaffären. Alla andras leksaker i sandlådan. Hur blir det när de två möts? Det blir krig. En del av Unga Dramatens serie Unga klassiker.
Regi: Ada Berger Rum: Emma Fallde, Tina Paulsson Ljusdesign: Jesper Larsson
Urpremiär den 25 oktober, Lejonkulan. Rekommenderas från 3 år.

De oroliga av Linn Ullmann
Pappan och dottern sitter med en bandspelare mellan sig. Planen är en gemensam bok men åldrandet hinner ikapp pappan och samtalen blir oförutsägbara och splittrade. De oroliga är en lekfull och utforskande roman om ett barn som inte kan vänta med att växa upp och om två föräldrar som helst vill vara barn. Pernilla August är skådespelare och regissör och har regisserat filmer som Svinalängorna (2010), Den allvarsamma leken (2016) och den danska tv-serien Arvingarna som sänts på SVT. Med De oroliga debuterar hon som teaterregissör.
Dramatisering: Karen-Maria Bille Regi: Pernilla August Medverkande: Anita Ekström, Rebecka Hemse, Ingela Olsson Scenografi: Magdalena Åberg Ljusdesign: Mira Svanberg Ljud och musik: Anna Sóley Tryggvadóttir Peruk och mask: Sofia Ranow Boix-Vives
Urpremiär den 25 oktober, Lilla scenen.

Faust av Jens Ohlin och Hannes Meidal

Frida Österberg/Faust Foto: Jenny Baumgartner

En ny Faust – en mardrömslabyrint på versfötter, om viljan att lysa upp bland livets och konstens skuggor, se sitt eget ansvar i ögonen och utrota ondskan, en gång för alla. Dramatikerduon Jens Ohlin och Hannes Meidal har skapat en rad uppmärksammade uppsättningar, som med avstamp i klassiker blivit högaktuella fristående verk. Deras nyskrivna Hamlet på Teater Galeasen (i samarbete med Dramaten) 2017 blev en succé och belönades med Thaliapriset och Svenska Teaterkritikers Förenings Teaterpris.
Regi: Jens Ohlin Medverkande: Thérèse Brunnander Ana Gil de Melo Nascimento, Per Mattsson, Hannes Meidal, Razmus Nyström, Frida Österberg Kostym: Matilda Hyttsten Ljusdesign och scenografi: Susanna Hedin Peruk och mask: Lena Strandmark
Urpremiär den 15 november, Elverket.

Lilla Svansjön av Claire Parsons
Unga Dramaten
Istället för de graciösa svanarna dyker tre andra figurer upp på scen. Vad gör de när de märker att publiken förväntat sig en svan? Och vad gör man när man känner sig fel? Lilla Svansjön är en stor klassiker i liten tappning och handlar om att duga som man är. För regi och koreografi står Claire Parsons som intresserar sig speciellt för det som spjärnar emot inlärda koder. Unga Dramatens serie Unga klassiker.
Regi: Claire Parsons Rum: Emma Fallde, Tina Paulsson Ljusdesign: Jesper Larsson
Urpremiär den 30 november, Lejonkulan. Rekommenderas från 5 år.

Mary Page Marlowe av Tracy Letts
Mary Page Marlowe jobbar som revisor. Hon har två barn. Hon är gift. Hon är skild. Hon är arg och hon är glad. Inget speciellt med henne. Rollen som denna alldeles vanliga ovanliga människa görs av flera skådespelare i olika åldrar och handlingen hoppar fram och tillbaka i tid. För regi står Alexander Mørk-Eidem, känd för en rad succéer på Kulturhuset Stadsteatern, samt senast för Häxorna och Swede Hollow på Dramaten. Mary Page Marlowe filmatiserades 2014 med Meryl Streep i huvudrollen.
Medverkande: Melinda Kinnaman, Emma Broomé, Mia Benson, Shanti Roney, Alexander Salzberger Nina Rashid m.fl. Översättning: Rebecca Alsberg Regi: Alexander Mørk-Eidem Scenografi: Christian Friedländer Kostym: Jenny Ljungberg Ljusdesign: Ellen Ruge
Sverigepremiär den 6 december, Stora scenen.

VÅRPREMIÄRER 2019
Lauras läppar av Malin Axelsson
Unga Dramaten
En labyrintisk skräckhistoria om den första stora kärleken. Om att bli besatt av någon som inte går att nå och om att bli galen av längtan. Skriven och regisserad av Malin Axelsson, konstnärlig ledare för Sveriges Radio Drama, där hon gjort succé med serierna Parmiddagen och Cheferna. Som konstnärlig ledare för ung scen/öst skapade hon hyllade föreställningar som Jag blir en bubbla som blir ett monster som blir ett barn, ROFLMAOWTIME och Rose Rose Rose.
Regi: Malin Axelsson Kompositör: Elize Arvefjord Scenografi och kostym: Anna Dolata Ljusdesign: Jesper Larsson
Urpremiär 31 januari 2019, Lejonkulan. Rekommenderas från 13 år.

Hamlet av William Shakespeare
Sofia Jupither som tidigare på Dramaten regisserat Frun från havet, I lusthuset och Tigern sätter upp Hamlet med premiär i februari 2019. I rollen som Hamlet ser vi Adam Lundgren som fick sitt stora genombrott i tv-serien Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell från 2013 och i filmen Känn ingen sorg, baserad på Håkan Hellströms musik och sångtexter.
Regi: Sofia Jupither Medverkande: Adam Lundgren m.fl.
Premiär februari 2019, Stora scenen.

INTERNATIONELLA GÄSTSPEL UNDER BERGMANFESTIVALEN
Fler tillkommer. Fullständigt program för Bergmanfestivalen släpps den 16 maj

Efter repetitionen/ Persona (Toneelgroep Amsterdam/Nederländerna)
Två korta pjäser som båda gränsar mellan fantasi och verklighet, mellan sjukdom och normalitet. Ivo Van Hoeve, belgisk teaterregissör och konstnärlig ledare för Toneelgroep Amsterdam har en stark relation till Ingmar Bergman och har tidigare satt upp Scener ur ett äktenskap (2005), Viskningar och rop (2009) och Efter repetitionen/ Persona (2012). Han satte även upp Jean Cocteaus pjäs Vox Humana med Toneelgroep Amsterdam under Bergmanfestivalen 2016, och regisserade succéföreställningen Lazarus om David Bowie i New York och London.
Av: Ingmar Bergman Regi: Ivo Van Hove Medverkande: Frieda Pittoors, Gaite Jansen, Gijs Scholten Van Aschat, Lineke Rijxman, Marieke Heebink Scenografi/ljusdesign: Jan Versweyveld Ljuddesign: Roeland Fernhout Kostym: An D’Huys
Föreställningen ges på Subtopia, Alby den 31 augusti och 1 september.

Hearing (Mehr Theatre Group/Iran)
Kvinnornas sovsal på universitet är en sluten värld, en värld för bara kvinnor. Om män ska beträda området tillkännasges det i högtalarna: ”Kära flickor, observera din hijab, en man vill komma in”. I en sovsal likt denna hör en kvinna plötsligt en man i ett av rummen. Det blir startpunkten för Hearing.
Text/regi: Amir Reza Koohestanis Medverkande: Mona Ahmadi, Ainaz Azarhoush, Elham Korda, Mahin Sadri
Den 27 och 28 augusti. Lilla scenen.

DRAMATEN &
Konsert: José González med symfoniorkestern The String Theory
2015 släpptes José González senaste alster Vestiges & Claws som rymmer avskalade ljudbilder och smittsamma rytmer. På Dramaten ger han nu en unik spelning tillsammans med kammarorkestern The String Theory, en experimentell kammarorkester med rötter i Berlin och Göteborg.
Den 16 september, Stora scenen. Biljettsläpp den 27 april.

Dramatens bokcirklar
Läs den här! – Tre skådespelare väljer var sin favoritbok, som sedan blir utgångspunkt för samtal med publik och Dramatens dramaturger. Den 30 september med Andreas T. Olsson, den 28 oktober med Johan Ulveson och den 25 november med Emma Brommé. I Dramatenbaren, söndagar klockan 15.00.

Ord och Ton
Musik- och poesiprogrammet Ord & ton fortsätter på temat Sverige, Sverige fosterland! under ledning av Reuben Sallmander. Med skådespelare ur Dramatens ensemble, sångare och musiker från Kungliga Operan. Den 21 september, 12 oktober, 9 november, 7 december klockan 12-13 i Dramatenbaren.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Bergmanfestivalen, Dramaten, Scenkonst, Teater

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Gå till sida 3
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 5
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Casino utan svensk licens

Nytt

Filmrecension: The Swedish Way – ett historiskt dokument som visar det svenska misslyckandet i all sin tragik

The Swedish Way Betyg … Läs mer om Filmrecension: The Swedish Way – ett historiskt dokument som visar det svenska misslyckandet i all sin tragik

Kulturarv riskerar att gå under i pandemins kölvatten

Längs Sveriges kuster görs en viktig del … Läs mer om Kulturarv riskerar att gå under i pandemins kölvatten

Filmer du inte vill missa: The Swedish Way, Tove, Flee och The Man Who Sold His Skin

Svenska Filminstitutet och … Läs mer om Filmer du inte vill missa: The Swedish Way, Tove, Flee och The Man Who Sold His Skin

Lyssna: Foo Fighters – Waiting On A War

Foo Fighters har släppt ”Waiting On A … Läs mer om Lyssna: Foo Fighters – Waiting On A War

Henrik Schyfferts “Spring Uje spring” får Svenska Filmkritikers pris för bästa film 2020

Svenska Filmkritikerförbundet tilldelar … Läs mer om Henrik Schyfferts “Spring Uje spring” får Svenska Filmkritikers pris för bästa film 2020

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Online casinon utan svensk licens
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in