• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Oscarsnomineringar

Filmrecension: Drive My Car – en magisk resa om livet, om sorg, om att tala med varandra, om vänskap, om kärlek och hämnd

30 mars, 2022 by Rosemari Södergren

Drive My Car
Betyg 4
Svensk biopremiär 1 april 2022
Regi Ryûsuke Hamaguchi

Årets vackraste film, tror jag. En sång om sorg, om livet, om kärlek, vänskap, om skuldkänslor, konst och att leva vidare efter en tragedi och mitt i alltihop finns en finurlig och högst ovanligt rollkaraktär: en röd Saab 900 Turbo.

Filmen som bygger på en novell av den populära författaren Haruki Murakami vann en Oscar för bästa utländska film. Den var nominerad till bästa film alla kategorier också, en kategori som vanns av filmen Coda. Men skulle du fråga mig så är den rätta vinnaren Drive My Car.

Ryûsuke Hamaguchis prisbelönade film har vunnit en lång rad priser, bland annat Golden Globe för bästa utländska film och bästa manus på filmfestivalen i Cannes. Trots att den vunnit minst 50 priser tror jag den skulle kunna vinna ännu mer ifall omröstningen skulle ske ett halvår eller ett år senare. Det här är en film som växer med tiden och som kan ses om och om igen och tittaren kommer att hitta massor mer som filmer har att säga. Den talar under ytan och har många nivåer av vad den förmedlar.

Som filmens distributör skriver: Murakamis ordknappa, precisa berättelse på under 40 sidor har inspirerat till en rik filmisk resa som tar sin tid och levererar starka känslor genom små åtbörder.

Filmens huvudperson, förutom den rösta staben är teaterregisssören och skådespelaren Yasuke Kafuku (spelas så bra av Hidetoshi Nishijima). Han har ett spännande har ett förhållande med sin fru sedan 20 år. Hustruin, Oro är manusförfattare. De två bollar idéer både när de älskar och under sina bilresor. Men något händer. Livet är inte alltid så okomplicerat som det kan se ut. Det rör sig mycket i människors undermedvetna.

Vad som egentligen är orsak och vad som är verkan, det är upp till betraktaren att avgöra. Vad händer och varför? Kan vi ens någonsin egentligen veta det?

Filmen har en stark parallell till Tjechovs drama Onkel Vanja. Yasuke Kafuku, filmens ena huvudperson, har både spelat huvudpersonen i Onkel Vanja och sätter upp den som regissör. En stor del av filmen handlar om när han väljer skådespelare till en multi-språklig uppsättning av Onkel Vanja. Mycket spännande. En av rollerna ges till en döv kvinna. Att kommunicera med teckenspråk är också ett språk.

Filmens handling går att betrakta utifrån kunskap om Onkel Vanja, men det är inget krav att någonsin ha sett det dramat. Filmen har så mycket djup i sig att det har saker att säga varenda en som ser den. Kanske ger filmen dessutom inspiration till att se Onkel Vanja? Just nu finns en mycket bra brittisk uppsättning av Onkel Vanja på SVT Play.

Drive My Car är en magisk underbar resa om livet, om sorg, om att tala med varandra, om att kommunicera, om vänskap, om kärlek och hämnd.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Drive My Car, filmkritik, Filmkritiker, Filmrecension, Haruki Murakami, Japan, japansk film, Murakami, Oscarsnomineringar, Oscarsvinst

Tankar om årets Oscarsnomineringar

16 mars, 2021 by Rosemari Södergren

Den 93:e Oscarsgalan äger rum söndagen den 25 april (amerikansk tid) och den belönar filminsatser från 2020. Kanske beror det på pandemin att svenska tv-kanaler sändes galan i år. Vissa år att har det varit svårt att hitta någon som ville sända denna stora filmgala. Kanske är det också ett tecken på det alltmer ökande intresset för film, beroende på streamaningtjänster som gör det så mycket enklare för många att se film. Galan direktsänds i TV4, TV4 Play och C More 02.00-05.00 måndagen den 26 april (svensk tid).

Att allt förändras, att inget är statiskt för evigt, är livets och existensens grundpelare. Och det gäller förstås Oscarsgalan och dess priser också. Den film som fått flest nomineringar i år är ”Mank”, regi David Fincher, som visas på streamingtjänsten Netflix. Det tog några år för filmindustrin att acceptera att Netflix-filmer får vara med och tävla om statyetterna på Oscars.

För svensk del blev årets nomineringar ingen större succé, men ett undantag finns. Molly Sandén sjunger duetten ”Husavik” tillsammans med Will Ferrell, en sång som nominerats för bästa originallåt. Sången är ledmotivet till filmen ”Eurovision song contest. The story of Fire Saga”. Också den en film som är tillgänglig på streamingtjänst. Grattis Molly Sandén.

Vårt grannland Danmark har lyckats bättre i år med hanteringen av covid-19-pandemin och vaccinering. Också när det gäller Oscarsnomineringar ligger det betydligt bättre till än vi. Thomas Vinterbergs hyllade och redan på flera håll prisbelönta ”En runda till” nominerades till två Oscars: Bästa Utländska Film och Bästa Regi.

”En runda till” har redan vunnit fyra European Film Awards, fem Robert vid den danska motsvarigheten till Guldbaggegalan. Filmen har också fått flera utmärkelser vid Filmfestivaler runt om i världen bland annat en Cesar för bästa utländska film samt också nominerats till Golden Globe och fyra brittiska Bafta. På årets Göteborg Filmfestival vann filmen också Publikens Pris.
Filmen hade premiär i Danmark i september 2020 och har där setts av över 800.000 personer.

Quo Vadis, Aida

Stort grattis till Folkets bio som på sin repertoar har tre filmer som nominerats:
”Quo Vadis, Aida” av Jasmila Žbanić och svensk/tunisiska samproduktionen ”The Man Who Sold His Skin” av Kaouther Ben Hania, båda filmerna är nominerade för Best International Feature Film
och ”Wolfwalkers” av Ross Stewart och Toll Moore är nominerad i kategorin Best Animated Feature

Flest nomineringar i år fick alltså David Finchers ”Mank” med 10 nomineringar. Därefter kommer
”Nomadland”, ”The Father”, ”Judas and the black Messiah”, ”Minari,” ”Sound of metal” och ”The trial of the Chicago 7” med sex nomineringar vardera. ”Promising young woman” har fem nomineringar.

Bästa film: ”The father”, ”Judas and the black Messiah”, ”Mank”, ”Minari”, ”Nomadland”, ”Promising young woman”, ”Sound of metal”, ”The trial of the Chicago 7”.

Bästa regi: Thomas Vinterberg (”En runda till”), David Fincher (”Mank”), Lee Isaac Chung (”Minari”), Chloé Zhao (”Nomadland”), Emerald Fennell (”Promising young woman”).

Bästa manliga skådespelare: Riz Ahmed (”Sound of metal”), Chadwick Boseman (”Ma Rainey’s black bottom”), Anthony Hopkins (”The father”), Gary Oldman (”Mank”), Steven Yeun (”Minari”).

Bästa kvinnliga skådespelare: Viola Davis (Ma Rainey’s black bottom”), Andra Day (”The United States vs Billie Holiday”), Vanessa Kirby (”Pieces of a woman”) Frances McDormand (”Nomadland”), Carey Mulligan (”Promising young woman”).

Bästa manliga biroll: Sacha Baron Cohen (”The trial of the Chicago 7”), Daniel Kaluuya (”Judas and the black Messiah”), Leslie Odom Jr. (”One night in Miami”), Paul Raci (”Sound of metal”), Lakeith Stanfield (”Judas and the black Messiah”).

Bästa kvinnliga biroll: Maria Bakalova (‘Borat subsequent moviefilm”), Glenn Close (”Hillbilly elegy”), Olivia Colman (”The father”). Amanda Seyfried (”Mank”), Yuh-jung Youn (”Minari”).

Bästa originallåt: ”Fight for you” (”Judas and the black Messiah”), ”Hear my Voice” (”The trial of the Chicago 7”), ”Husavik” (”Eurovision song contest”), ”Io Si (Seen)” (”The life ahead”), ”Speak now” (”One night in Miami”).

Bästa icke-engelskspråkig film: En runda till (Danmark), Better Days (Hong Kong), Collective (Rumänien), The Man Who Sold His Skin (Tunisien), Quo Vadis, Aida (Bosnien-Herzegovina).

Arkiverad under: Film, Krönikor, Kulturpolitik, Scen, Toppnytt Taggad som: Oscar, Oscarsnomineringar

”Joker” har chans att ta hem flest statyetter inför årets Oscargala

13 januari, 2020 by Redaktionen

Joker nominerades på måndagen den 13 januari 2020 i elva klasser, tätt följd av ”The Irishman” med tio nomineringar.

De filmer som nominerats till bästa film:
Le Mans ’66
The Irishman
Jojo Rabbit
Joker
Unga kvinnor
Marriage story
1917
Once upon a time in Hollywood
Parasit

Taika Waititis ”Jojo Rabbit” har nominerats i sex kategorier inför Oscarsgalan den 9 februari. Filmen är bland annat nominerad till Bästa film, och Scarlett Johansson har chans att ta hem priset för Bästa kvinnliga biroll.

Filmen är nominerad i följande kategorier:
Bästa film
Bästa kvinnliga biroll – Scarlett Johansson
Bästa manus efter förlaga
Bästa scenografi
Bästa klippning
Bästa kostym

”Jojo Rabbit” är en andra världskriget-satir om en ensam tysk pojke vars världsbild vänds upp och ned när han upptäcker att hans mamma gömmer en ung judisk flicka på vinden. Med hjälp av sin idiotiska låtsasvän Adolf Hitler måste han nu konfrontera sina nazistiska fördomar.

Filmen hade biopremiär i Sverige den 10 januari.
Renée Zellweger kan vinna en huvudrolls-Oscar för sitt porträtt av Judy Garland i bioaktuella Judy. Hon är tidigare Oscarsbelönad för sin birollsinsats i Åter till Cold Mountain och nominerades för huvudrollerna i Chicago samt Bridget Jones dagbok. Zellweger har redan vunnit en Golden Globe, ett Critics Choice Award, ett British Independent Film Award, ett Hollywood Actress Award samt National Board of Reviews pris för sin omtalat porträttlika tolkning av den legendariska stjärnan. Jeremy Woodhead, som bidragit till Zellwegers visuella förvandling till Garland i Judy, är nominerad till en Oscar i kategorin makeup och hår.

Pedro Almodóvars senaste film, bioaktuella Smärta och ära, kan vinna en Oscar för bästa internationella långfilm. Den har tidigare band annat en Golden Globe-nominering. Antonio Banderas kan belönas med en Oscar för bästa manliga skådespelare. Han vann pris för bästa manliga skådespelare i Cannes för sin känsliga tolkning av Almodóvars förmodade alter ego i Smärta och ära. Banderas vann även ett European Film Award och ett Hollywood Film Award för rolltolkningen, och har nominerats till ytterligare en rad priser.

Honeyland har Oscarsnominerats i kategorierna Bästa Dokumentär och, som enda dokumentär, Bästa Internationella Långfilm.

Honeyland spelar fortfarande på svenska biografer sedan premiären i höstas och finns ännu tillgänglig för nya biobokningar.

Synopsis:
På den nordmakedonska landsbygden lever Hatidze, en av de sista i sitt skrå. Hon är den sista kvinnan i Europa som samlar vildhonung. Med varsamhet och sin expertis förvaltar hon sina bikolonier med stor respekt och vördnad för de små djuren, så vitala för planetens ekosystem. Men när en kringresande familj installerar sig i huset intill hennes, förändras hennes förutsättningar. Honeyland är Nordmakedoniens Oscarsbidrag, nominerad till Oscar för Bäsa Internationella Långfilm och Bästa Dokumentär. Den är ett häpnadsväckande vackert porträtt av ett unikt liv.

Fler nomineringar:
Bästa regi:
Martin Scorsese – The Irishman
Todd Phillips – Joker
Sam Mendes – 1917
Quentin Tarantino – Once Upon a Time in Hollywood
Bong Joon Ho – Parasit

Bästa manliga huvudroll:
Antonio Banderas – Smärta och ära
Leonardo DiCaprio – Once upon a time in Hollywood
Adam Driver – Marriage story
Joaquin Phoenix – Joker
Jonathan Pryce – The two popes

Bästa kvinnliga huvudroll:
Cynthia Erivo – Harriet
Scarlett Johansson – Marriage story
Saoirse Ronan – Unga kvinnor
Charlize Theron – Bombshell
Renee Zellweger- Judy

Bästa manliga biroll:
Tom Hanks – A beautiful day in the neighborhood
Anthony Hopkins – The two popes
Al Pacino – The Irishman
Joe Pesci – The Irishman
Brad Pitt – Once upon a time in Hollywood

Bästa kvinnliga biroll:
Kathy Bates – Richard Jewell
Laura Dern – Marriage story
Scarlett Johannson – Jojo Rabbit
Florence Pugh – Unga kvinnor
Margot Robbie – Bombshell

Arkiverad under: Film, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmpriser, Oscarsnomineringar, Scen

Filmrecension: Anna Karenina

12 februari, 2013 by Redaktionen

kinopoisk.ru

Anna Karenina
Betyg: 4
Sverigepremiär: 15 februari 2013

Anna Karenina är ursprungligen en roman som berättar historien om societetskvinnan Anna Karenina som trots att hon är gift inleder ett förhållande med en annan man, och om hur hon sedan blir utstött av det ryska aristokratiska samhället. Parallellt utspelar sig också berättelsen om landägaren Konstantin Levin som är förälskad och vill gifta sig med Annas brors svägerska Kitty. Romanen, som utspelar sig under senare delen av 1800-talet, skrevs av den ryske författaren Leo Tolstoj och gavs ut år 1877.

Anna (Keira Knightley) åker, som en tjänst åt sin bror Stiva (Matthew Macfayden), från sin hemstad St. Petersburg till Moskva för att övertala broderns fru Dolly (Kelly Macdonald) om att stanna hos sin man fastän han varit otrogen. På tågstationen på väg dit stöter Anna på den vackre Greve Vronskij (Aaron Taylor-Johnson) som uppvaktar Dollys syster Kitty (Alicia Vikander) och attraktion uppstår. De möts senare och dansar med varandra på en bal – under en sagolik dansscen – som får även andra runt omkring att uppmärksamma deras ömsesidiga intresse. Vronskij följer sedan efter Anna till St. Petersburg och de inleder en passionerad affär framför näsan på Annas man Karenin (Jude Law). Men, affären börjar oundvikligen trappas upp, Anna förskjuts och klandras av det fina folket och sin make, och hon blir mer och mer paranioid.

Filmens scenografi är uppbyggd för att likna en teater med scen och kulisser där karaktärerna spelar upp sina till synes tjusiga liv såsom ett skådespel. Ibland inger filmen en känsla av att karaktärerna ska brista ut i ett musikalnummer, och jag får emellanåt lite Moulin Rouge/Baz Luhrmann-vibbar. Till en början förvirras jag något av den ständigt skiftande, snurrande teatern som förvandlas till olika miljöer, men när jag vant mig tycker jag om det. Den enda karaktären som får leva utanför teatern är Levin (Domhall Gleeson) som valt att bo på landsbygden vilket i filmen är filmat i ett riktigt landskap. Kanske är det för att han är den som är den som är mest äkta utav dem alla.

Anna Karenina, regisserad av Joe Wright (Atonement; Pride & Prejudice) efter filmmanus av Tom Stoppard, har fått kritik framförallt från dem som inte tycker att Aaron Taylor-Johnson är rätt i rollen som Greve Vronskij, och att han och Keira Knighley inte har tillräckligt med kemi mellan varandra. Själv (som emellertid inte har läst boken) tycker jag ändå att Taylor-Johnson gör en trovärdig prestation, och hans och Knightleys relation på filmduken fungerar; mer fängslande och rörande är dock det gryende förhållandet mellan Levin och Kitty. Därtill är det en otroligt vacker film, med makalösa kostymer, och förtrollande musik av Dario Marianelli. Den är nominerad till fyra Oscar: bästa originalmusik, bästa foto, bästa scenografi, och bästa kostym.

Text: Mikaela Gustin

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Oscarsnomineringar

The Artist – förtjusande stumfilm som underhåller

29 februari, 2012 by Eva Gustin

Titel: The Artist
Betyg: 4
Svensk premiär: 9 mars 2012

Filmen The Artist tar vid i 1920-talets Hollywood, närmare bestämt år 1927, och stumfilmsaktören George Valentin (Jean Dujardin) är drömfabrikens starkast lysande stjärna. Vi befinner hos på premiären av hans senaste film och publiken fullkomligt älskar honom, vilket är något han sannerligen njuter av då han glatt dansar runt på scenen till deras oupphörliga jubel, ackompanjerad av sin jack russel-terrier tillika ständige följeslagare, Jack.

Efter showen, utanför biografen, omringas Valentin av press och begeistrade beundrarinnor. Bland dem finns den unga vackra Peppy Miller (Bérénice Beja), som bokstavligt talat råkar ramla in i Valentin som skrattande låter henne posera på ett foto med honom, ett foto vilket nästa dag pryder förstasidan av Variety med titeln ”Who’s That Girl?”. Samma dag befinner sig Peppy vid filmstudion sökande en statistroll då hon, än en gång, stöter på George Valentin som efter lite övertygelse av sin manager Al Zimmer (John Goodman) lyckas ge henne en i sin nyaste film.

Tiden går, och med nyuppfunna tekniker börjar stumfilmens era oundvikligen lida mot sitt slut. Talfilmen gör sitt intrång och det är dags att ge plats för något nytt, något som George Valentin vägrar gå med på. Hånskrattande åt sin manager åt idén att talfilmen skulle kunna ersätta stumfilmens rena konstform väljer han, nu när han är ”old news” och inte längre relevant som skådespelare i denna nya genre, att finansiera en egen stumfilm. Denna resulterar i en flopp, och George Valentin ser sig själv hamna längre och längre bort från rampljuset, samtidigt som Peppy Miller, som med åren lyckats klättra på framgångsstegen, bara blir mer och mer populär – ingen undrar numera vem hon är.

Fransmannen Michel Hazanavicius står för både manus och regi till denna idag originella, rörande, och absolut förtjusande hyllning till det gamla Hollywood och en förfluten era inom filmskapande. Med The Artist visar han att, om det görs rätt, även detta sätt att berätta en historia fortfarande håller – trots (eller kanske till och med på grund av) dagens moderna samhälle kan vi låta oss förtrollas och underhållas av enkelheten hos en svartvit stumfilm.

Jag kan förstå hur just en stumfilm, där aktörernas gester och minspel måste vara betydligt mer överdrivna än i en talfilm, lätt skulle kunna bli fånig, men detta är ingenting jag alls tänker på under visningen av The Artist, i vilken man bjuds på en elegant blandning av humor och dramatik, ledd av den otroligt charmante Jean Dujardin som George Valentin. Detta, tillsammans med filmens stämningsfulla originalfilmmusik komponerad av Ludovic Bource, gör att jag finner den väl värd sina tio Oscarnomineringar och att den också vann fem Oscar, bland annat de två tyngsta som Bästa film och Bästa regi.

I rollerna: Jean Dujardin, Bérénice Bejo, John Goodman, James Cromwell m.fl.

Text: Mikaela Gustin

Läs även andra bloggares åsikter om The Artist, stumfilm, Oscarsnomineringar

Arkiverad under: Film, Filmrecension Taggad som: Oscarsnomineringar, stumfilm, The Artist

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
casino med svensk licens

Nytt

Filmrecension: Dreaming Walls – de sista gästerna på Chelsea Hotel – den segaste filmen jag sett på länge

Dreaming Walls - de sista gästerna på … Läs mer om Filmrecension: Dreaming Walls – de sista gästerna på Chelsea Hotel – den segaste filmen jag sett på länge

Filmrecension: Elvis

Elvis Betyg 3 Svensk premiär 29 juni … Läs mer om Filmrecension: Elvis

Bokrecension: Damaskus av Iben Albinus

Damaskus Författare Iben Albinus Serie … Läs mer om Bokrecension: Damaskus av Iben Albinus

Filmrecension: Filmtjuven – överraskande unik indisk hyllning till filmkonsten

Filmtjuven Betyg 4 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Filmtjuven – överraskande unik indisk hyllning till filmkonsten

Minimalistiska utvidgningar fascinerar – Music For Small Rooms av Erik Dahl

Erik Dahl Music For Small … Läs mer om Minimalistiska utvidgningar fascinerar – Music For Small Rooms av Erik Dahl

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Casino utan spelpaus
Casinogringos
Jämför casino utan licens och ta reda på mer om den svenska regleringen kring spel.
Jämför olika nätcasino och hitta de bästa alternativen.

Att spela på casinon blir mer vanligt, läs recensioner på casinon.com
Spela casino utan svensk licens på casinoorbit.com
Svenska casinobonusar

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2022 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in