• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Devotion – kalkon för hela året

24 november, 2022 by Elis Holmström

Devotion
Betyg 1
Svensk biopremiär 25 november 2022
Regi J.D. Dillard

Thanksgiving firas inte i Sverige, därför blir det inte någon gigantisk kalkon till middagsbordet. Istället får vi Devotion som utan större problem fyller kalkonkvoten för det gångna året. I mångt och mycket känns hela filmen som en importerad Thanksgiving-middag, med sockersöta rätter, fruktansvärda mängder kolesterol och en allmän hälsofara för allt som rör sig.

Förutom att föregå som gott exempel vad gäller att representera en kalkon av komiska proportioner, lyckas Devotion också bli affischansiktet för en sann pekoral. Många gånger om det är det svårt att ta någonting på allvar då hela filmen verkar ha stöpts i en form ämnad för den mest sockersöta av marsipangrisar. Idén, att belysa rasism och fördomar inom det amerikanska flygvapnet, går inte av för hackor. Framförallt i en tid då amerikanska så kallade politiker på högerfalangen öppet hånar sin egen militär för dess progressivitet. Goda avsikter är dock föga behjälpliga när själva genomförandet får valfritt Åsa-Nisse-äventyr att framstå som stor filmkonst.

Ta bara fotot som lyckas gräva ett avgrundsdjupt hål. Inte sedan den vedervärdiga X-Men spin-offen The New Mutants har jag behövt kisa och anstränga mig till denna grad för att utreda vad som försiggår på bioduken. Devotion har uppenbarligen anammat höstens energi-sparprogram och valt att inte hålla en enda lampa tänd. Så fort det blir dags för ’’innerliga’’ konversationer förvandlas allt till ofrivillig komik. Det enda som går att urskilja är två siluetter och att reda ut vem som talar är en större gåta än hönan och ägget.

Att mörka filmen för publiken kan dock vara ett sätt att skona sina skådespelare från total förnedring. Manuskriptet som sådant går knappt att bedöma. Dialogen är en ren attack mot den goda smaken och ett antal repliker lämnar djupa ärr. Denna mardrömslika virvel av uselt foto och stendum dialog är dock inget jämfört med filmens katastrofala dramatik. Den horribla rasismen som utspelar sig i det amerikanska samhället, nu som då, borde kunna engagera vem som helst. Men J.D. Dillard regisserar hela projektet helt utan entusiasm.

Oavsett vad som porträtteras verkar Dillard endast titta på klockan och be en tyst bön om att arbetsdagen ska vara till ända. Filmen är spirituellt besläktad med statsbegravningen av drottning Elizabeth II. Även om det förekommer stunder som borde kunna innebära ren och skär eufori är det lika inspirerande som att behöva se på en dokumentärfilm om historiens värsta tragedier. Skådespeleriet är lika levande som ett gäng zombies från George A. Romeros Night Of The Living Dead. Jonathan Majors gör vad han kan men hela inramningen spolierar scenerna då Majors kämpar för att bevara sin anständighet.

Att Devotion har premiär drygt ett halvår efter Top Gun: Maverick gör inte det hela mycket bättre. Att Glen Powell, som spelade den omåttligt självsäkra Hangman i sommarens storsuccé, också spelar en av huvudrollerna här gör jämförelserna oundvikliga. Även om Top Gun: Maverick inte är någon grandios känslomässig resa besitter den ett eminent hantverk som förvandlar striderna i luften till storslagen underhållning. Men inte ens då det pågår fullskaligt krig lyckas Dillard här få någon i publiken att bry sig. Det är återkommande och trötta flygmanövrar som i bästa fall tävlar mot Roland Emmerichs praktfiasko Midway vad gäller att vara så pass undermålig att det blir parodiskt.

Inte ens slutet skonar biopubliken från mental tortyr. I en av de mest utdragna och skrattretande finalerna på länge används så mycket socker och krokodiltårar att jag finner mig i desperat behov av insulin. Det enda positiva är att det ens är möjligt att lämna biosalongen i ett stycke efter en historisk kraschlandning som detta, det är i alla fall en viss tröst.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Bones and All – välgjord romantik och skräck

24 november, 2022 by Birgitta Komaki

Bones and All
Betyg 4
Svensk premiär 25 November 2022
Regi Luca Guadagnino

En lång roadtrip genom 1980-talets USA. Romantik, stark gemenskap och den första kärleken kombinerat med utanförskap och ungdom. Skådespelarna är fantastiska, regin är prisbelönad och kärleken är stark. Men historien är hemsk. Människor som drivs av behovet att äta andra. Kannibalism på film. Filmen grundar sig på en roman av Camille DeAngelis.

I filmen skildras kannibalism som något nästan normalt. Ett beroende att äta människokött , därför kallas de Ätare. Det finns inget ont uppsåt bara ett beroende som inte kan kontrolleras. Vad det beror på kan inte förklaras. Kanske det är ärftliga egenskaper eller barndomens trauman?

Man kan också se filmen som en metafor med människor som vill ha allt. Där inga gränser finns för viljan att förenas med andra. Där behoven av tillhörighet äter sig in och förtär relationer. Som ett psykologiskt drama berättat på ett fascinerande sätt.

Filmen är skickligt gjord, engagerande och makaber. Huvudpersonerna Maren (Taylor
Russell) och och Lee (Timothee Chalamet) är så unga och sårbara att de lätt väcker sympati. Om man bortser från floder av blod och nersmetade ansikten. Den tredje huvudpersonen Sully (Mark Rylance) är en udda person som enbart är obehaglig.

Med romantisk musik och vackert filmad förstärks den absurda historien.

Det är både romantik och skräck. Obehaget sitter i länge och man hoppas att inte filmen når någon som ser den bokstavligen. En historia som håller spänningen kvar ända till slutet.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Dödsfällan – ny Beck-film på juldagen

24 november, 2022 by Redaktionen

Dödsfällan är en ny Beck-film som har premiär på C More på juldagen.
Ett pressmeddelande berättar:

För alla Beck-fans kommer här en tidig julklapp. Den 25 december är det premiär för Beck – Dödsfällan på C More. Det är den 47:e filmen i ordningen och efter en röjig ungdomsfest i ett villaområde utanför Stockholm hittas en av festdeltagarna död. Kroppen hittas av Vilhelm (Valter Skarsgård) som är polisaspirant och ute på sin första praktik. Det blir en väldigt traumatisk händelse för Vilhelm. Alex (Jennie Silfverhjelm), som är hans mentor, axlar en tung roll i att vägleda och hålla tillbaka Vilhelm i den kommande utredningen.

– Det känns otroligt roligt att få ge alla Beck-fans en ny film i julklapp. Alex Beijer får en något otippad resurs i utredningen, vilket ställer till det för vissa andra, och även för henne själv… Generellt tycker jag att alla karaktärer har fördjupats, våra historier har slipats till och jag tror att Beck är på väg att gå in i en ny era, vilket känns mycket spännande. Med Valter Skarsgård ombord har en ny dynamik i Beck skapats, vilket jag tror kommer bidra till att ännu fler vill se filmerna, säger Jennie Silfverhjelm.

I Beck – Dödsfällan så är Vilhelm Beck polisaspirant och ute på sin första praktik i den verkliga världen. Han och hans handledare Trine (Maria Sundbom Lörelius) blir rutinmässigt kallade till ett inbrott. På brottsplatsen blir Vilhelm den som upptäcker en död 17-årig pojke och uppdraget går direkt över till Beck-gruppen. Vilhelm känner sig djupt påverkad av situationen. Han vill bidra i utredningen mer än vad hans handledare säger ok till, vilket leder till oanade konsekvenser. Den döde pojkens pappa är förtvivlad och har inte en aning om vad hans son kan ha varit inblandad i.

Martin Beck (Peter Haber) vill gärna vara involverad i Vilhelms aspiranttid, men Vilhelm ber sin morfar att ta ett steg tillbaka. Alex (Jennie Silfverhjelm) är också engagerad i Vilhelm och vill stötta honom. Jenny (Anna Asp) är nybliven mamma och brottas med både sin relation och föräldraroll. Både Martin och Oskar (Måns Nathanaelson) vill göra allt för att stötta henne när hon begår ett ödestiget misstag som visar sig få riktigt allvarliga konsekvenser.

– I den nya säsongen utsätts Beckgruppen för både yttre och inre utmaningar, var går egentligen gränsen för en polis emotionella engagemang och vad händer när en människas moraliska kompass kollapsar och känslorna tar över, säger Niva Westlin Dahl, exekutiv producent på TV4 och C More.

I övriga roller ses bland andra Martin Wallström, Ingvar Hirdwall, Elmira Arikan, Jonas Karlsson, och Rebecka Hemse.

Beck – Dödsfällan bygger på författarparet Maj Sjöwall och Per Wahlöös karaktär och deckarsvit om Martin Beck.

Arkiverad under: Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Beck, Beckfilm, C More, juldagen, Peter Haber, Valter Skarsgård

”Kronprisen som försvann” – en spännande historisk och Disney-inspirerad vintersaga i SVT för barn och vuxna

24 november, 2022 by Martin Moberg

Titel: Kronprisen som försvann

Betyg: 5

Start 1 december 2022 i SVT, SVT Barn och SVT Play

Manus: Mattias Grosin, Linn Mannheimer och Isabelle Riddez

Regi: Tord Danielsson

Medverkande skådespelare: Xavier Canca-Englund – Carl Wilhelm Gyllencrona (kronprinsen)

Kerstin Linden – Hilda

Maria Lundqvist – Farmor Nanni

Alva Bratt – Augustina

Sissela Kyle, Sissela Benn, Dag Malmberg, Happy Jankell, Dilan Gwyn, Arvin Kananian, Anton Lundqvist, Christoffer Nordenrot, Joel Spira, Magnus Sundberg m fl

Berättare: Lennart Jähkel

(Årets julkalender i SVT ”Kronprisen som försvann” Foto: Johan Paulin/SVT)

Kronprins Carl Wilhelm Gyllencrona, 12 år, blir anklagad för att ha kidnappat sin mor, drottning Lovisa, eftersom hon plötsligt har försvunnit. Som namnen antyder befinner vi oss i en svunnen tid, handlingen är tidsmässigt inspirerad av 1700-talet och vi befinner oss i en stad någonstans i ett avlägset land. Gyllencrona flyr på grund av den allvarliga anklagelsen slottet, då det är alldeles för riskabelt att stanna kvar och han träffar därefter Hilda, en fattig flicka som hjälper sin farmor att driva ett värdshus. Hilda hjälper så klart kronprinsen att gömma sig i staden, det under falsk identitet som det fattiga barnhemsbarnet Ville och Hilda lär honom allt om hur man klarar det tuffa livet som fattig i det tidevarvet.

Det är utgångspunkten i Kronprinsen som försvann, som tidigare i år har spelats in i en studio i Stockholm, samt på Gotland och i Ungern. Det färdiga resultatet som vi får se fr o m torsdag den 1 december är en kamp mellan gott och ont, det kan jag konstatera. Men den är betydligt mer än så, det vi får se är också ett storslaget äventyr och en historisk vintersaga för barn såväl som för vuxna. Handlingen ska också, enligt SVT själva, vara inspirerad av Disney-inspirerade sagor och gamla Disney-filmer och andra klassiska sagor om kungar, drottningar, prinsar och prinsessor.

Och nog kan man lägga märke till det. Men det är inget som stör. Det förstärker det överväldigande positiva helhetsintrycket. Det bärande i handlingen gifter sig dessutom bra med skådespelarnas insatser. Då blir betyget så klart därefter d v s det högsta. Regin står Tord Danielsson för, som även regisserade SVT:s julkalender 2017 Jakten på tidskristallen och det i sig påverkar resultatet i positivt hänseende. Helt enkelt, man vill följa kronprinsens ovissa och spännande öde hela vägen till julaftonens upplösning. Har årets julkalender en chans att bli en klassiker? Ja, det finns förutsättningar för att den kan bli det. Den 1 december kl 02.00 på SVT Play och kl 7.15 på SVT och SVT Barn inleds en Disney-inspirerad vintersaga med både spänning och humor för barn och vuxna.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: 1700-tal, historia, Jul2022, julkalender, Kerstin Linden, Kronprinsen som försvann, Kulturbloggen, Maria Lundqvist, SVT, TV-recension, Xavier Canca-Englund

Karl-Bertil Jonssons julafton på Filadelfia Convention Center

24 november, 2022 by Rosemari Södergren

Foto: Robert Eldrim, Medljus

Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton
Regi och koreografi Anna Vnuk
Bearbetning och sångtexter Henrik Dorsin
Kompositör Carl Bagge
Produktionsdesigner Per Åhlin
Scenograf Pelle Magnestam
Musiker Carl Bagge (piano), Martin Höper (bas), Per ”Texas” Johansson (träblås) och Per Ekdahl (trummor och slagverk), Josefin Runsteen (fiol), Annika Granlund (trumpet) och Ebba Åsman (trombon)
Kostym/mask och perukdesigner Susanna Rafstedt
Ljusdesign Maria Ros
Nypremiär 23 november 2022 på Filadelfia Convention Center i Stockholm

Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton har satts upp på nytt, nu på Filadelfia Convention Center i Stockholm. Med Henrik Dorsin som berättaren så tolkas än en gång Tage Danielssons klassiker från 1975.

En helt underbar föreställning inför adventstid och juletid. En föreställning som jag studsar hem med glädje och hopp i steget efter att ha avnjutit.

Denna klassiska julsaga av Tage Danielsson gjorde succé senast den sattes upp på scen som musikalversion av Henrik Dorsin på Scalateatern 2018. Som jag uppfattade det fick Dorsins musikal bra kritik medan filmversionen av Hannes Holm som kom senare både fick ris och ros. Kanske ingen egentligen kan göra den lika underbar som Tage Danielssons berättelse men i händerna på Henrik Dorsin på scen är den en helt underbar start på advent och jul. Det är glädje, det är julkänsla och samma kritik av samhällets orättvisor mellan människor som i Tage Danielssons julbetraktelse.

Det är dock ingen exakt kopia av 2018 års uppsättning. Det är en uppdaterad version med nya dagsaktuella texter av Henrik Dorsin, utökad blåssektion i jazzbandet och med Andreas T Olsson i rollen som bullriga pappan Tyko Jonsson.

För familjen med mindre barn som vill känna in julstämning med denna föreställning är det en fördel att den också har kortats något och ges denna gång i en akt.

Det är lekfullt och hjärtevärmande och ger också en del att prata om kring jul och människors olika förutsättningar, om att vara rik och att vara fattig. Extra aktuellt med tanke på krig i vår närhet i Europa och med inflation och dyrare mat och dyrare el.

Ett stort plus är att föreställningen är trogen både Per Åhlins visuella värld och Tage Danielssons tankar om samhällets klyftor och samtidigt anpassats till vår tid. En lång rad duktiga skådespelare garanterar en fantastisk kväll.

I rollerna:
Berättaren: Henrik Dorsin
Karl-Bertil Jonsson: Anton Lundqvist
Karl-Bertils ömma moder m fl: Vanna Rosenberg
Tyko Jonsson, Karl-Bertils stränge fader m fl: Andreas T Olsson
Fru Bergdahl m fl: Katrin Sundberg
Byrådirektör H. K. Bergdahl m fl: Andreas Rothlin Svensson
Övriga medverkanden: Gabriella Kaiser, Björn Wikström, Lisa Veronica Andersson och Isabelle Billstein

Arkiverad under: Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 362
  • Sida 363
  • Sida 364
  • Sida 365
  • Sida 366
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in