Insidan Ut 2
Betyg 4
Svensk biopremiär 17 juli 2024
Regi Kelsey Mann
Pixar har idag kapacitet att producera ett antal filmer per år, dock passerar det ansenlig tid mellan studions renodlade uppföljare. Det är nästan tio år sedan den första Insidan Ut hade premiär och tog världen med storm. På många sätt var Insidan Ut ett fulländat Pixar-projekt som visade upp studions starkaste sidor; otrolig visuell färdighet, minnesvärda karaktärer och en berättelse vars patos kunde tina upp hjärtat hos den mest cyniska och hårdhudade.
Men sedan Insidan Ut har Pixar stapplat förvånansvärt många gånger. Även om filmer som Coco och Soul har bjudit på oerhört goda filmupplevelser har de ändå inte lyckats nå upp till de himmelska nivåer som de mästerverk Pixar tidigare erbjudit, exempelvis Toy Story 3 eller Ratatouille. Och efter de senaste årens dugliga men aningen färglösa projekt är det således dags att gå tillbaka till en säker hamn i och med Insidan Ut 2.
Och Kelsey Mann, som gör sin debut som långfilmsregissör, ödslar ingen tid på att påminna om vad som gjorde den första filmen till en sådan klassiker. Från första rutan kastas vi in i en hektisk, glad och färgsprakande scen som på ett härligt överentusiastiskt sätt introducerar de färggranna och oerhört distinkta karaktärerna från den första filmen. Det finns en påtaglig energi samt glädje över att vara tillbaka i en värld som bara kan beskrivas som Pixars mest innovativa, men också mest abstrakta. Sättet den ordinarie vardagen kolliderar med jättelika fantasilandskap är precis lika genialiskt som harmoniskt.
Få filmer har lyckats skildra något så pass abstrakt som vårt mänskliga känsloregister som Insidan Ut. Även om konceptet att visualisera saker som ilska, sorg och glädje må låta simpelt är det en helt annan sak att iscensätta det med sådan fingertoppskänsla som både den första filmen och nu uppföljaren demonstrerar. Här finns scener som snillrikt lyckas hitta rätt i oerhört vuxen tematik som utanförskap, ängslighet, grupptryck och otillräcklighet. Det är omöjligt att inte känna sig träffad och genuint berörd då Mann med kirurgisk precision lyckas återskapa autentiska känslor av skam och prestationsångest, något en rad prisbelönta dramatiker hade offrat sina själ för att kunna visualisera lika skickligt som här.
I Pixars bästa uppföljare får älskade bifigurer från föregående episod nya strapatser att handskas med, samtidigt som de också får mer tid i rampljuset. Denna struktur följs till punkt och pricka här, denna gång får de karaktärer som tidigare fick spela andrafiol stå i centrum och addera komik men också oväntat potenta tankar om livet.
Det hela må låta allvarsamt men Pixar samt Kelsey Mann vet hur ett riktigt äventyr skall iscensättas. Insidan Ut 2 har ett tempo som skulle få elitidrottare att protestera, speltiden på knappt 100 minuter går i en rasande fart, filmen är fullkomligt skoningslös vad gäller andningspauser. Många gånger känns det som om den kreativa dammen har brustit och publiken dras med i en flodvåg av uppfinningsrikedom och skaparglädje. Då studions numera perfekta teknologi också visualiserar makalösa miljöer och obeskrivligt uttrycksfulla och levande karaktärer kan man inte undgå att tappa andan. Flera scener når ohyggligt höga höjder där extasen och maxbetyget är inom konstant räckvidd.
Så vad är det egentligen som hindrar Insidan Ut 2 från att kunna tituleras som fulländad? Trots att flera tillfällen orsakar sällsynt extas och glädje går det inte att undkomma att filmen inte lyckas avancera konceptet, något de allra bästa Pixar-uppföljare alltid gjort. Mycket av filmens effektiva patos är fortfarande förankrat i det vi fick se för nästan tio år sedan och slutklämmen känns tyvärr som en ren och skär repris. Där andra uppföljare hittar nya sätt att bredda och fascinera, med ny tematik och berättelser som ständigt rör sig framåt, är Insidan Ut 2 fortfarande fast i de mallar och strukturer som etablerades av dess företrädare.
Toy Story 3 fick en hel värld på knä genom ett av de mest drabbande avsluten i filmhistorien men avslutet i Insidan Ut 2 blir närmast ett antiklimax. Men är detta tillräckligt för att distrahera från det faktum att filmen bjuder på en sällsynt extatisk åktur? Knappast, få filmer lyckas entusiasmera och inspirera som Insidan Ut 2, och då allt är sagt och gjort måste det kategoriseras som den bästa Pixar-filmen på år och dagar.
