Fremont
Betyg 4
Svensk biopremiär 7 juni 2024
Regi Babak Jalali
I rollerna Anaita Wali Zada, Jeremy Allen White, Gregg Turkington m fl
En av de mest underbara filmer som gått upp på bio på länge. En berättelse som går förbi alla klyschor och schabloner, som skildrar människor i högsta grad mänskliga på ett charmerande sätt. Ett mjukt drama med en varm underton av humor under ytan. Mycket sägs mellan raderna och handlingen går i lugn takt, vi hinner som betraktare känna in scenerna. Det är helt enkelt mästerligt skapat. Stående ovationer för regissör och hela teamet bakom filmen.
Huvudpersonen Donya är en ung kvinna som flydda i tumultet då USA lämnade Afganistan. Donya hade varit tolk åt USA:s armé och därmed riskerade hon att bli dödad av talibanerna som tog över. Förutom att hon varit tolk åt de hatade amerikanarna var hon kvinna. Och att kvinnor inte får ha något jobb och absolut inte visa sig offentligt utan heltäckande klädsel i talibanernas Afganistan är väl känt för alla.
En av de som i verkligheten kom med på evakueringsplanen under tumultet 2021 då talibanerna tog makten var en då 22-årig journalist, Anaita Cali Zada. Hon har huvudrollen som Donya i Fremont. Hon är enastående i rollen.
Donya är en lågmäld ung kvinna, fast med skinn på näsan. Hon bor i Fremont i Kalifornien i ett område där nästan alla är afghaner. Hon jobbar däremot i närliggande San Francisco på en fabrik som tillverkar lyckokakor, framför allt för kinarestauranger. När en läkare frågar henne varför hon valt att inte jobba i Fremont svarar hon att hon vill se fler människor än afghaner och vill lära känna kineser också.
Donya har ett problem gemensamt med många av de afghanska flyktingar som bor i samma område. Hon har svårt att somna. En av hennes grannar ger henne sin tid hos en psykiatriker för att hon ska kunna få sömntabletter. Psykiatrikern (underbart spelad av komikern Gregg Turkington) försöker få henne att öppna sig och berätta om livet i Afganistan och flykten. Psykiatrikern vill att hon ska läka genom att prata om det hon upplevt och om sin situation nu. Donya menar att hon inte behöver det. Det enda hon behöver är att få sömntabletter. Deras möten är intressanta och tankeväckande. Det är klart att det är bra att prata om och förstå sina upplevelser, men å andra sidan måste vi leva vidare, kunna klara vardagen och då kan en tablett för att kunna sova vara en bra lösning.
Psykiatrikern går båda delarna. Han skriver ut sömntabletter men fortsätter att träffa Donya. Sessionerna hos psykiatrikern består av att han läser ur bok om Vitkäft, varghunden, för Donya. Det är fina scener. Ibland blir psykiatrikern själv så berörd att han måste gråta bakom sin portfölj.
Filmen innehåller flera scener där vi slipper de vanliga schablonerna. Donya äter ofta idag på kvällen i en liten restaurang som drivs av en äldre afghansk man. Ofta är de två ensamma i lokalen och han har på en romantisk tv-serie. Donya måste lova att inte berätta för någon att han tittar på den. De har en fin relation, som en farfar och hans barnbarn.
När den gamla kvinnan som skriver visdomsorden inuti lyckokakorna dör får Donya ta över den uppgiften. Hennes kinesiska chef ser en förmåga hos henne. Donya har en arbetskamrat som söker någon att leva med och som går på blind-dejter. Den gamla mannen med restaurangen pratar också om att Donya borde träffa någon. Efter ett tag blir påtryckningarna många från olika håll så Donya skickar ut ett meddelande i en lyckokaka för att kunna träffa någon.
Fremont är filmad i svartvitt vilket fungerar perfekt. Jag har sett att filmkritiker jämför denna film med filmer från regissörer som också ofta skapar unika filmer, som Jim Jarmusch, Aki Kaurismäki och Roy Andersson. Om du brukar gilla filmer av dem är detta helt klart en film för dig.
Gillar du tv-serien The Bear? Jeremy Allen White, som har huvudrollen i The Bear, dyker upp här i en helt annan roll.
.