Kulturmagasinet Kulturbloggen

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

skräckfilm

Filmrecension: Hereditary – årets skräckfilm

by 1 Comment

Hereditary
Betyg 4
Svensk biopremiär 27 juli 2018
Regi Ari Aster
Manus Ari Aster

Hereditary måste vara årets bästa skräckfilm. Den är skickligt gjort in i minsta detalj och jag tror varenda en som ser den blir sakta mer och mer skrämd. Personligen har jag svårt för skräckfilmer som snabbt går in på högst volym när det gäller skräckeffekter. Här är det krypande, krypande. I början är filmen mer av drama, vi får komma nära en skadad familj. Det märks på flera sätt att det är en familj som har problem men inte pratar med varandra.

Toni Collette spelar Annie, mamma till två tonåringar, sonen Peter (spelas så bra av Alex Wolff) och dottern Charlie (spelas av Milly Shapiro, också mycket bra ung skådespelare). Familjens pappa, Steve, spelas av Gabriel Byrne. Annies mamma och barnens mormor har precis dött och vi får se familjen på begravningen. Att något är skumt, det förstår vi på många sätt, fast inget sägs rent ut. Annie håller en skumt begravningstal, Charlie står och käkar en chokladkaka under begravningen. Pappans kommentar är inte något om det opassande att stå just där och äta utan han frågar: “Det är väl inga nötter i?” Ja, vi förstår att Charlie är nötallergisk, fast ingen säger det.

Annie tar sig i smyg till en grupp för människor som sörjer någon familjemedlem eller annan nära vän. Hon ljuder och säger att hon ska på bio. I samband med detta möter hon en kvinna, Joan (spelas av fantastiska Ann Dowd som säkert många känner igen från tv-serierna The Handmaid´s Tale och Leftovers).

Filmen går att tolka och förstå på flera olika sätt. Att familjen har problem, det är uppenbart. Framförallt verkar det vara mamman, Annie, som har stora problem med att vara mamma och sitt förhållande till både sin mamma och sina barn. Filmen kan tolkas som psykiskt förfall, men den kan tolkas på flera andra sätt också.

Film-leverantören skriver om regissören:
Långfilmsdebuterande Ari Aster har slagit knock på såväl publik och kritiker med unisona hyllningar efter att filmen visats i Sundance och South by Southwest. Med ekon av såväl Polanski som Kubrick andas han nytt liv i skräckgenren med ett mångfasetterat och visuellt övertygande berättande som verkligen kryper in under huden.

Ja det är bara att skriva under på denna beskrivning. Heriditary är mästerligt ihopklippt, med ljud, bild små skickliga effekter som något som lyser i ögonen, ett skimmer som drar förbi i bakgrunden.

Skådespelarna är duktiga, speciellt Gabriel Byrne och de två ungdomarna. Jag kan tycka att Toni Collettes roll, Annie, blir något överspelad emellanåt.

Hereditary är ruskigt skrämmande bra – men samtidigt en falsk beskrivning och okunnig förolämpning av spiritualism. Jag måste bara lägga till det. Seanser går inte alls till som de skildras i filmen och i filmen blandas fysiska fenomen med mentala fenomen.

I filmen skildras en kvinna som är medial, alltså en bro mellan andevärlden och vår värld. Men medier är antingen mentala medier eller fysiska medier. Spiritualism är en form av religion, eftersom spiritualismen säger att livet fortsätter efter den fysiska döden. Inom spiritualism finns medier, som är personer som har förmåga att vara som en bro mellan den fysiska existensen och de människor som gått ur tiden. Detta handlar alltid om goda krafter, om kärlek mellan nära och kära. Det handlar aldrig om att mana fram onda andar.

I rollerna
Toni Collette, Gabriel Byrne, Alex Wolff, Milly Shapiro m fl

Filmrecension: Ghostland – alltför mycket effekter och våld

by Leave a Comment

Ghostland
Betyg 2
Svensk biopremiär 4 maj 2018
Regissör. Pascal Laugier

Filmen börjar bra med en mor och hennes två döttrar på väg till ett ärvt hus på landet. Döttrarna, Beth och Vera, smågnabbas på syskons vis om vem som är mest älskad av modern.

När en stor mystisk bil dundrar förbi och dyker upp flera gånger under färden vinkar de och ger sedan fingret. När färden slutar vid det ärvda huset är det allt annat än vanligt hem de kommer till. Rummen är fyllda av dockor, uppstoppade djurhuvuden, mystiska kinesiska skåp och mycket underlig inredning. När mörkret har lagt sig kommer den mystiska bilen och två udda personer bryter sig in. Sedan börjar skräcken.

Sexton år senare återvänder Beth (Crystal Reed) till huset på landet efter ett telefonsamtal. Hon har bildat familj med man och barn och blivit en berömd skräckboksförfattare. Hennes mor (Mylène Farmer) och systern Vera (Anastasia Phillips) bor kvar i huset. Vera som är paranoid av skräckupplevelsen vårdas av modern. Än en gång upprepas historien och Beth blir indragen. Så börjar skräcken igen och mardrömmen fortsätter.

Det är en bra historia och den börjar bra med krypande obehag. Men filmen övergår snabbt till en film med alltför mycket effekter och våld. Det är ett dragande och släpande av kroppar runt hela huset, huvuden som dunsar i trappsteg och en jätte som kastar alla i väggen. Man hinner inte bli rädd för allt sker alldeles för mycket hela tiden.

De som gör alla onda saker ser ut som en utvecklingsstörd jätte och en transvestit. Det stör mig att man har valt två sådana personer som onda. De flesta livsfarliga personer ser ju faktiskt helt normala ut. Nu blir det som diskriminering av två redan utsatta grupper. Jag tycker hela filmen känns overklig och saknar något att identifiera mig med som kan göra att jag n lever mig in i filmen och därmed och också uppleva skräcken. Trots att filmen är 90 minuter tycker jag att den känns lång.

På filmens plussida är Crystal Reeds och Anastasia Phillips insatser. Fina skådespelare som gör bra insatser. Dessutom kan säkert många som spelar spel uppskatta tempot och
att mycket händer. Filmen har fått flera filmpriser.

Skådespelare: Crystal Reed, Anastasia Phillips, Myléne Farmer, Taylor Hicks med flera.

Filmrecension: Friend Request – akta dig för att bli vän med udda personer eller tvärtom: var rädd om de utsatta

by Leave a Comment

Friend Request
Betyg 3
Svensk biopremiär 1 december 2017

Akta dig för att bli vän med någon som är udda – eller tvärtom: ta emot de utsatta i din gemenskap. Det är två möjliga sätt att tolka denna skräckfilm för ungdomar. Eller så är den ett varningstecken för att låta sig uppslukas av Internet och sociala medier.

Friend Request är en hygglig skräckfilm för ungdomar – och den målgruppen kommer säkert att bli både skrämda och uppleva spänning och få ett och annat att tänka på. Laura är en ung, mycket söt kvinna, som läser psykologi för andra året på universitet i USA. Hon är en lyckad och lycklig ung kvinna. Hon har många vänner, en snygg pojkvän och hennes facebook är gödslad av bilder där hon och hennes vänner ler stort och är SÅ LYCKLIGA. (För min del tycker jag sådana där foton på facebook där personerna har de där ytliga minerna är så tröttsamma). En dag får hon en vänförfrågan av Marina, en annan ung kvinna som går samma kurs. Marina har inte en enda vän och sitter ensam i matsalen och utstrålar svårmod och enorm ensamhet där hon hänger över datorn med huvudet dolt av huvan på en svart huvtröja.

En sak som ger en äcklig bismak av att se filmen är budskapet den förmedlar: att det är farligt att bli vän med udda personligheter. Fast det är en tolkningsfråga. Det går också att se filmen som att det kan straffa sig att inte släppa in ensamma människor i gemenskapen.

Fast många ser säkert på denna film som enbart underhållning i skräckform och inser inte att all kultur, varje film, varje tv-serie, varje teaterföreställning, varje bok, allt har ett budskap i sig också. Även om budskapet kan verka helt ytligt så är det ett budskap i sig: att inte bry sig om världen och samhället i övrigt utan att bara blunda för allt utanför den egna lyckliga lilla fina bubblan av tillvaron.

Filmens handling i korthet från filmdistributörens pressmeddelande:
Lauras vänskapskrets på nätet expanderar i snabb takt. Hon accepterar förfrågningar till höger och vänster utan att tänka efter, tills den dag hon blir kompis med enslingen Marina. Den nya vännen blir snabbt besatt av Laura och börjar kännas hotfull, så Laura beslutar sig för att klicka på ”unfriend” för att kapa banden. Marina svarar med att begå självmord inför en webbkamera och dådet hamnar på ett oförklarligt vis i Lauras feed. Det slutar dock inte där. Djupt ner bland koderna har en demon vaknat till liv. En hämndlysten ängel som vill visa Laura och hennes närmaste vänner att vänskap sannerligen är att dö för.

Jo, jag tycker filmen håller hygglig kvalitet för sin genre, skräckfilmer bygger ofta på klyschor och förbestämda metoder för att få oss i skräckstämning, som att huvudkaraktären andas väldigt högt och snabbt när hon är rädd och jagad och att musiken är likadan i de flesta skräckfilmer. Sådant är ganska mediokert. Om regissören hade valt att istället göra lite tvärtom, att inte överbetona när det är läskigt, då tror jag att filmen skulle bli riktigt skrämmande och få högre betyg av mig. Men den får betyg 3 och det betyder att den håller hygglig kvalitet. Det finns många sämre skräckfilmer även om denna inte är något mästerverk.

Med Alycia Debnam-Carey (Fear The Walking Dead), William Moseley (The Chronicles Of Narnia) och Connor Paolo (Stake Land).

Filmrecension: Mother! – det hemskaste jag sett på länge

by Leave a Comment

Mother!
Betyg 2
Svensk biopremiär 29 september 2017

Mother! är den äckligaste och hemskaste film jag sett på många år. Det är en ovanlig form av skräckfilms-rysare med några av världens bästa skådespelare som Ed Harris och Javier Bardem.

Ett av affischnamnen och en av huvudrollerna har Jennifer Lawrence, som ju är världens högst betalda skådespelerska (enligt IMDB). Hon slog igenom i den kritikerhyllade “Winter’s Bone” 2010 och fick sitt gigantiska internationella genomslag i och med Hunger Games-filmerna.

Jag är lite tveksam till hennes roll i den här filmen, jag tycker inte hon räckte till riktigt. Hon spelar en ung kvinna som ut i ett stort hus långt ut på landsbygden tillsammans med sin man, en medelålders författare (spelas av Javier Bardem).

Det skrämmande börjar lite smygande. Vi vet inte i början riktigt åt vilket håll filmen ska gå. Det är någon skumt outtalat mellan de två, frun och maken. Plötsligt kommer det oväntat besök och allt blir skummare och skummare.

I pressmailet beskrivs filmen så här:
Ett pars förhållande testas till dess yttersta gräns då oinbjudna gäster anländer till deras hem och avbryter deras lugna tillvaro. Denna psykologiska thriller om kärlek, tillit och uppoffring är skriven och regisserad av Darren Aronofsky (Black Swan, Requiem for a Dream).

Nja, det är inte ett pars förhållande filmen handlar om egentligen. Det går att se den på några olika sätt. Vissa delar är roligt skarpa beskrivningar av avigsidor av religion och då katolicismen i synnerhet. Driften med alla klichéer människor häver ur sig när de möter någon som har djup sorg var en av filmens behållningar.

Ett sätt att tolka filmen är förstås som en beskrivning av de ego-fixerade författarna, eller om du så vill kulturmannen. Fast jag för min del vill tolka den som att myten om tvåsamheten som ska jämt vilja vara bara de två är livsfarlig.

Anledningen till att filmen inte får högre betyg av mig är att den skruvas för många varv, att det är för våldsamt, för äckligt, för mycket blod för min smak. Fast slutet är så suveränt att jag nästan tänkte ge betyg 3.

DET med Bill Skarsgård – Biopremiär 13 september- Officiell trailer 2

by Leave a Comment

En ny filmad version av Stephen Kings klassiska skräckroman Det kommer på bio i september.

Bill Skarsgård spelar huvudrollen i nya skräckfilmen “Det” som bygger på Stephen Kings välkända roman med samma namn. Plötsligt lamslås den lilla staden Derry i amerikanska delstaten Maine av skräck när flera barn mystiskt börjar försvinna. Några barn får möta sina största rädslor, när de hamnar i den onda clownen Pennywise sällskap, vars historia som mördare sträcker sig långt, långt bakåt i tiden.