• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Fullsatt premiär av Strindbergs Påsk i Sofia församling

30 mars, 2012 by Redaktionen

Påsk av August Strindberg
Sofia Församling, Stockholm
Premiär den 29 mars 2012

Inte bara teatrarna uppmärksammar Strindbergsåret 2012. I samband med Hungerveckan i Svenska kyrkan på Södermalm bjuder Sofia församling på August Strindbergs passionsdrama Påsk. Stora församlingssalen var fullsatt till sista stolen vid premiären den 29 mars.

Svenska kyrkan berättar:

I PÅSK (1900) skildrar August Strindberg en familjs våndor och drömmar i ljuset av påskens drama. Ett i grunden optimistiskt drama om hoppet och livstron som överraskar och återvänder – nästan som en naturlag.

Ensemblen består av skådespelare som på olika sätt har anknytning till Sofia.

I min recension i Teatermagasinet skriver jag:

Skådespelarna, som på olika sätt har anknytning till Sofia, gör en utmärkt tolkning av karaktärerna. Pjäsen passar bra att spela på den ganska lilla scenen, som prytts med spetsgardiner, en soffa, ett köksbord och ett piano. Var och en av de tre akterna inleds med mäktig pianomusik ur Joseph Haydns Jesu sju ord vid korset.

Jag skulle absolut rekommendera föreställningen, men dessvärre verkar alla föreställningar redan vara slutsålda. Låt oss hoppas på extraföreställningar.

I rollerna: Marie-Louise Riise, Benjamin Hagberg, Helena Simonsson, Nanny Nilsson, Tobias Ulfvebrand och Bengt Einarsson
Regi av prästen och dramatikern Dag Lindberg
Ljus: Oskar Dzwill
Musik: Arne Johansson
Kostym: Eva Carlsson Werle

Biskop emerita Caroline Krook inleder (utom den 4 april) kvällen med att tala om Strindbergs dramatik och om dramat Påsk.

Läs även andra bloggares åsikter om Påsk, August Strindberg

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: August Strindberg, kyrkan, Strindbergsåret

Tomboy – ärligt, avskalat och äkta

30 mars, 2012 by Redaktionen

Titel: Tomboy
Betyg: 4
Svensk biopremiär: 30 mars

10-åriga Laure(Zoé Héran) är precis som titeln antyder en pojkflicka, med kortklippt frisyr, stora tröjor och pojkaktigt beteende. Tillsammans med familjen flyttar hon under sommarlovet in till en ny stad, en förort utanför Paris. Där lär hon känna jämngamla Lisa, men presenterar sig för både henne och resten av grannskapet som pojken Michaël, vilket leder till en hets kring att dölja sitt biologiska kön; hon efterapar beteendet hos det nyfunna pojkgänget, byter färg på nyckelsnöret som omger hennes hals och klipper om den röda baddräkten till ett par badshorts istället.

Laure märker snabbt effekten av hennes sociala experiment, hur hennes nya roll för med sig vissa fördelar, och tillskillnad från kärleksintresset Lisa, bjuds hon till exempel in till att spela fotboll med de andra. Däremot har hon har försatt sig i en svårhanterbar situation och dubbellivet för med sig att hon måste smyga med sin hemliga identitet för familjen. Men snart är det dags för skolstart och Laure tvingas då konfronteras med sina handlingar.

I Céline Sciammas andra långfilm görs vi medvetna om samhällets fostring in i manligt respektive kvinnligt och regissören fokuserar återigen på ungas livsöden. Här är det oundvikligt att tala om genus och sexuell förvirring och filmen för tankarna till ”Boy’s don’t cry”. ”Tomboy” är en fin historia om att växa upp och att skilja sig från andra men det som utmärker detta franska drama är barnskådespelarnas prestationer. Zoé Héran gör rollen som Laure så ärligt, avskalat och äkta som det bara går och med en blyg och oskyldig blick som hänför.

Text: Victoria Machmudov

Läs även andra bloggares åsikter om Tomboy, fransk film, genus, film, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, fransk film, genus, Scen, Tomboy

Glasvegas i Uppsala, recension

30 mars, 2012 by Redaktionen

Glasvegas
V-dala nation, Uppsala, 29 mars 2012
Betyg: 4

När det skotska bandets självbetitlade debutalbum nådde skivdiskarna gjorde det succé och hyllades av såväl kritiker som publik och andra musiker. Alla tycktes älska de malande gitarrerna, den kaxiga skotska accenten och texterna om övergivenhet och social kamp – speciellt här i Sverige. Och kärleken skulle snabbt visa sig vara ömsesidig. Med bytet utav trummis till svenska Jonna Löfgren, flera stora (och utsålda) spelningar och en musikvideo inspelad på förra årets spelning på Globens Annex i Stockholm gör de sitt bästa för att visa uppskattning mot den enorma publik vi ändå utgör. Men det stannade inte där. För nu både pratade och sjöng James Allan på Svenska, en bit ur Djungelboken och skapade allsång med ”Vem kan segla förutan vind”, vilket givetvis uppskattades av publiken.

Sett till låtvalet kunde de inte optimerat sig bättre för kvällens spelning. Fokuset låg på debutalbumet med låtar som Geraldine, Lonesome Swan, Polmont On My Mind och Daddy’s Gone – där speciellt den förstnämnda och sistnämnda skapade störst engagemang hos publiken som inte bara sjöng med utan faktiskt fick ta över hela sången under en del av Daddy’s Gone. Vilket var mäktigt. Men så spelades det ju även ett par låtar från andra albumet också, speciellt uppskattade Euophoria, Take My Hand och Lots Sometimes. Men om första albumet var mörkret, kamp och utsatthet var andra albumet, med sin fysiska och andemässiga flytt till Santa Monica i soliga Kalifornien, mer ljust och optimistiskt. Och när bandet framför helt nya låtar inför det ännu icke namngivna tredje albumet verkar man soundmässigt gå tillbaka till debuten men behålla visst ljus från uppföljaren, vilket verkar hålla ihop bandets erfarenheter och utveckling på ett högst sammanhållet vis och cementera bandets viktiga roll inom rockmusiken. Framtiden verkar lovande.

När jag såg Glasvegas live för andra gången, på Globens Annex (första var Cirkus), såg jag en enorm utveckling hos bandet – både i hur de rörde sig och spelade. Från lite småstyltiga till vana rockposörer. Speciellt James Allan som verkade ha anammat varenda rockpose i historien, för att göra dem till sina egna, men också övriga medlemmar. Bytet av trummis var också välkommet. Den här gången var det mer nedtonat, men bandet rörde sig ändå fritt och naturligt och Jonna bankade på som aldrig förr. När James hukade sig ner framför mickstativet såg han inte trött ut, utan nästan religiöst tacksam över att få befinna sig i V-dalas konsertlokal framför alla besökare. Och efter att ha tackat högre makter tackade han även publiken för att de gett pengar, tid och energi till att närvara på spelningen och låta bandet behålla sina jobb. Vi är bara glada att kunna hjälpa till för att få ta del av mer gudomlig musik!

Trots spelningens nedskalade ton var man otroligt precis med ett snyggt ljus och en duk där fina bilder och filmer projicerades upp bakom Jonna. Estetiken var därmed enhetligt presenterad på ett otroligt nöjsamt vis. Därtill det mastiga gitarrmanglandet och skapandet utav rundgångsljud som inte bara visar vart bandet kommer ifrån utan även varthän de är på väg. Och det märks att samtliga personer i publiken är ivriga att få följa med. Tråkigt nog står inte Geraldine och säljer merchandise bland ungdomarna som på Cirkus-spelningen, som för att visa sitt mångtydiga stöd.

Text: Fredrik Gertz

Du har väl inte missat att Glasvegas spelade live på gatan i Stockholm? Här kan du se ett klipp därifrån.

Läs även andra bloggares åsikter om Glasvegas, Uppsala, musik, recension, konserter

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Glasvegas, Konserter, Musik, Recension, Uppsala

She Stoops To Conquer – farsartat roligt från National Theatre London

30 mars, 2012 by Rosemari Södergren

She Stoops To Conquer
Manus Oliver Goldsmith
Regi Jamie Lloyd
National Theatre London
Livesändning via Folkets Hus och Parker
29 mars 2012

She Stoops To Conquer är en komedi: skruvad, farsartad och ja, ibland på gränsen till brittisk buskis.
När föreställningen sändes över världen och till de svenska biograferna var det föreställningens sista uppsättning. Jag tror att det märktes. Skådespelarna var så samspelade som de kan bli efter en säsong. Jag tror att det också tog sig friheter att spela ut för fulla muggar, speciellt tänker jag på Sophie Thompson om spelade Mrs Hardcastle och gjorde henne till en lustig gammal dam som talade som om hon hade tappat löständerna, nästan överspel. Om alla hade överdrivit sitt spel så hade det blivit buskis.

Handlingen:
Den välbeställde Hardcastle ser fram emot att få presentera sin dotter för sin gamle väns son Marlow, i hopp om att det ska leda till äktenskap. Men på grund av playboyen Lumpkin tror Marlow att Hardcastle är en gästgivare, och Hardcastles dotter är den lokala barservitrisen.

Den goda nyheten är att Marlow är för blyg för att uppvakta damer från sin egen klass, men är en hejare på att charma damer från andra samhällsskikt, vilket han tror att dottern är. Alltmedan Hardcastle blir allt mer upprörd, blir fröken Hardcastle alltmer förtjust i sin nye friare. Förvirringen är total, kärleken blomstrar och kaos följer i dess spår.

Som sagt: upplagt för en typisk förvecklingskomedi, på gränsen till buskis Det som gör att den inte trillar ner i buskisträsket är förstås duktiga samspelade skådespelare, ett fantastiskt manus med språkliga krumbukter och en rolig drift med det brittiska klass-samhället och mansrollerna.
Den som är intresserad av dräkter och kostym lär få sitt lystmäte mättat. Det ligger ett enormt arbete bakom de tidstypiska dräkterna från 1700-talet med många detaljer.

Föreställningen fick bra kritik av den brittiska pressen när den hade premiär 2011:
”En underbar kväll med engelsk komik i högsta klass”, skrev The Guardian.
”Ett underbart spektakel”, skriver Sunday Telegraph och ger föreställningen högsta betyg. Och The Guardian skriver att de lämnar teatern ekande av publikens glädje.

Oliver Goldsmiths She Stoops to Conquer från 1773 är en av Englands mest välkända komedier. På sätt och vis kan pjäsen ses som en hyllning till kaos, kurtis och den dysfunktionella familjen.

Oliver Goldsmith som skrivit komedin är en intressant personlighet. Han är en irländsk författare som föddes 1728 i Pallasmore och dog 1774 i Londone.
Hans far var präst och Oliver Goldsmith studerade vid Trinity College i Dublin och sedan i Edinburgh, där han läste medicin. Han gjorde omfattande resor i Europa och återvände sedan till England. 1761 träffade han Samuel Johnson och blev medlem av dennes Literary Club.
Han har bland annat skrivit The Citizen of the World (1762; en serie brev av en påhittad kinesisk resenär), den idylliska prästgårdsromanen The Vicar of Wakefield (”Prästen i Wakefield”; 1766), poemet The Deserted Village (1770) samt komediskådespelet She Stoops to Conquer (1773).
Det sorgliga är att Goldsmith vid sin död var svårt skuldsatt.

Det är ju synd att livesändningen gjordes precis när föreställningen läggs ned, så den som blir nyfiken och vill se den live i London inte kan göra det.

Mer om Oliver Goldsmith i Wikipedia.

Läs även andra bloggares åsikter om Oliver Goldsmith, National Theatre, komedi, London, Folkets hus och parker, livesändning, teater, teaterrecension

Arkiverad under: Recension, Scen, Teaterkritik Taggad som: Folkets hus och parker, Komedi, London, National theatre, Oliver Goldsmith, Teater

Maskinens releasefest på Kolingsborg

30 mars, 2012 by Redaktionen


Masinen, Kolingsborg
Releasefest

Hip-hopduon Maskinen, bestående av Slagsmålsklubbens Frej Larsson och Herbert ”Afasi” Munkhammar från Afasi & Filthy, debuterade 2007 med singeln ”Alla Som Inte Dansar” och lämnade få oberörda. Fem år senare står de bakom Kolingsborgs djbås för att fira sin andra skiva – ”Framgång och Efterfrågan” inför en lyckligt lottad publik.

I vanlig ordning handlar en releasefest mer om att artisterna ska få mingla med publiken och träffa sina bekanta än om själva låtarna som väntas framföras. Det blir inte någon särskilt påkostad show, inga större överraskningar, inga extranummer. Under de 15 minuterna Maskinen står på scenen får vi dock uppleva ett briljant smakprov av vad kommande turnen kommer att innebära. Låtarna som framfördes sprudlar av energi ocäh är väldigt lovande. Vi lämnar klubben med en längtan efter mer.

Arkiverad under: Musik, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1228
  • Sida 1229
  • Sida 1230
  • Sida 1231
  • Sida 1232
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Avicii Arena, Stockholm – 21 november … Läs mer om Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Disney+ har släppt trailern och … Läs mer om Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in