• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Kill List – brittisk skräckfilm springer förbi amerikansk

18 april, 2012 by Redaktionen

Kill List
Betyg 4
DVD och VOD-premiär 18:e april 2012

Till skillnad från vad titeln antyder är ”Kill List” inte någon regelrätt action-film i stil med ”The Transporter” eller valfri annan film med Jason Statham i huvudrollen (som förövrigt är en mycket överskattad skådespelare, och oftast mest bara ett varningsmärke för undermålig actionfilm man helst ser en regnig söndag då man ändå inte har någonting bättre för sig och inte orkar grotta ned sig mer tänkvärda filmer) utan dras mer åt spänningsthrillern med blandade influenser från klassiska skräckfilmer med splatterinslag. Introduktionen är, rent berättartekniskt, välanvänd men ändå personlig. Ett par som bråkar över sina ekonomiska problem, där barnet helt ofrivilligt kommer i kläm, men som tur är dyker det upp ett gyllene tillfälle just då i form av ”jobberbjudande” som kommer lösa allt. Det är alltså inget kapitalistkritiskt budskap som har kunnat ursköljas i senare tidens filmutbud utan enkom en språngbräda in i berättelse om en före detta soldat som ska använda sina kunskaper i hur man bäst dödar andra människor för att själv kunna klara sig.

Filmen, som är välproducerad och ser väldigt bra ut, är också den perfekta länken mellan klassiska skräckfilmer som Motorsågsmassakern och moderna våldsfilmer likt Drive eftersom man först är väldigt grafiskt återhållsam med de blodiga scenerna utan överlåter dessa scenarion till tittarna själva som får fylla våldshandlingarna med sin egna fantasi i klassisk maner och sedan helt släpper på tyglarna för vad som är ok att visa på film. Även om våldshandlingarna faktiskt har bäring i handlingen och de båda huvudkaraktärernas existens framstår de – rent filmhistoriska – våldsamma tendenserna som ytterst meningsfulla till skillnad från mycket annan skit som pressas ur moderna ”skräckfilmer” som mest bara vill splasha på oavsett meningsfullhet.

Givet är ändå att det poängfyllda våldet ändå är otroligt meningslöst, och inte hör hemma i ett modernt samhälle, vilket ger det dubbelt så stor sprängkraft: eftersom det lyckas belysa ett samhällsproblem som i sig inte uppstod på grund utav videovåld utan snarare tvärtom; konstnärligt laddade filmer likt denna [Kill List] är om än inte tvunget att skildra ett samhälle utan starka ramar mot meningslöst våld ändå intresserade av att göra just en sådan skildring.

Utöver att rent handlingsmässigt vara en knytpunkt för gammal och ny film används denna ram för att skildra den forna soldatens svaga psyke, och för varje minut som går ramlar han längre och längre ned i spiralen som aldrig slutar snurra åt fel håll; och som heller inte tvekar att dra ned tittaren tack vare sin anrika konstruktion. Men filmen består inte bara i obehagliga våldsscener utan även stämningshöjande användande utav musik och ljudeffekter som aldrig blir plumpt utan endast en välsmord kugge i skräckmaskineriet.

På amerikansk mark har förövrigt samma maskiner börjat gnissla obehagligt för länge sedan, och fått se sig omsprungna av speciellt spanska skräckregissörer, och i väntan på att det ska komma igång på allvar igen fungerar Kill List som ett ypperligt komplement. Eller mer än så. Ett startskott, ett optimistiskt frö som nu såtts och antagligen kommer mynna ut i en isande skörd framöver …

Text: Fredrik Gertz

Filmen finns bland annat hos Voddler.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

Frida Strindberg – The Spider From Mars på Moment:teater – där mötet med David Bowie låter oss se en mäskligare Strindberg

17 april, 2012 by Rosemari Södergren

Frida Strindberg – The Spider From Mars
Manus Åsa Berglund Cowburn
Regi Andreas Boonstra
Moment: teater
Urpremiär 13 april 2012
Föreställningen som recenseras: 17 april 2012

En betraktelse över August Strindberg med något annorlunda ögon och massor av musik och möten med David Bowie är vad Moment:teater bjuder på i Frida Strindberg – The Spider From Mars.

Vi möter en mänskligare Strindberg än vi brukar få se honom framställas när Moment:teater tar itu med vår nationalskald genom att betrakta honom med hjälp av hans kanske mest okända fru Frida. Hon ska vara den kvinna som inspirerade honom till kvinnogestalten i Till Damaskus.

Strindberg var 44 år när han gifte sig med Frida Uhl som då var 21 år. De var gifta åren 1893-1897 och de fick en dotter, Kerstin, som dog i mitten av 1950-talet.

Frida Strindberg var en fascinerande kvinna, hon var författare, journalist och bohemisk och längtade inte efter den dåtidens traditionella kvinnoroll att gifta sig och få barn. Hon ville vara en självständig kvinna och efter äktenskapet med Strindberg hade hon förhållanden med bland annat den tyske författaren Frank Wedekin och författaren Werner von Oestern som hon ska haft ett särskilt stormigt förhållande och hon hotat två gånger att skjuta med revolver.

Föreställningen börjar med att David Bowie tagit sig till nattklubben The Cave of the Golden Calf, där han poserade på omslaget till Ziggy Stardust-albumet. Den nattklubben startades och drevs av just Frida Strindberg under 1900-talets början. Frida har fått permission från himlen eller var platsen för de döda nu är och hamnar precis på den platsen. Frida och David Bowie börjar samtala – det visar sig att de har något gemensamt: båda har gått igenom en rätt stormig skilsmässa.

Strindberg är i fokus på ett särskilt sätt i år förstås, speciellt på Stockholmsteatrarna, eftersom det är Strindbergsåret. De flesta Strindbergstolkningar tar upp hans problem med kvinnor. Jag uppskattar Moment:teaters variant för att vi får möta en mänskligare Strindberg än vi fått se honom i övrigt i år.
Det blir nog så när en ganska liten och späd kvinna får på sig hans svarta kostym och hatt. Josefin Ankarberg spelar Strindberg med den äran. Han är visserligen klumpig och dum av och till, men det blir begripligt, han blir mänsklig och vekare i hennes gestalt.
Som alltid när regissören Andreas Boonstra är i farten går skådespelarna in och ut ur olika roller. Andreas Boonstra spelar David Bowie, men också Bowies första fru Angela och han spelar dessutom Angela som spelar Frida. Ändå är det för att vara en föreställning regisserad av Andreas Boonstra ganska lugnt och emellanåt rent av finstämt.

Genom mötet mellan Bowie och Frida blir relationer mellan män och kvinnor belysta på olika sätt. Andreas Boonstra och Josefin Ankarberg gör alla rollerna och de är duktiga båda två. Jag gillar Boonstra också i hans mer politiska utflippade pjäser men som skådespelare växer han i den här föreställningen.

För fans av David Bowie är det förstås extra plus att föreställningen är kryddad av Bowies musik, både med Boonstra på gitarr och sång och Arvid Pettersson på piano – men också med Bowies röst från inspelade sånger.

Åsa Berglund Cowburn har gjort ett bra arbete med manus där hon hämtat citat och text från Strindberg ur flera av hans draman och böcker – det är intressant att se dem i nya kombinationer. För den som kan sin Strindberg finns flera små guldkorn att plocka.

Mer om Frida Uhl Strindberg finns på Wikipedia.
Mer om föreställningen på Moment:teaters hemsida.

Foto: moment

Relaterat: Recension i Svenska Dagbladet och i Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om Andreas Boonstra, moment: teater, David Bowie, Frida Uhl, Frida Strindberg, August Strindberg, Strindbergsåret

Arkiverad under: Recension, Scen, Teaterkritik Taggad som: Andreas Boonstra, August Strindberg, David Bowie, Frida Strindberg, Frida Uhl, Moment: teater, Strindbergsåret

Dirch – en enastående film

17 april, 2012 by Redaktionen

Dirch
Betyg 4
Sverigepremiär 20 april 2012

När jag har sett en film och sedan finner sig själv framför datorn sökandes efter videoklipp och information om huvudkaraktären, då vet jag att filmen har fått fram sitt budskap. Jag vill veta mer, veta vad som hände innan, försöka förstå alla små detaljer och ta reda på hur huvudkaraktären såg ut på riktigt. I detta stadium, framför datorn, då vet jag att jag har sett en bra film.
Dirch handlar om Dirch Passer, en av Danmarks mest hyllade komiker och skådespelare som var aktiv från slutet av 1940-talet till sin död 1980.

Filmen börjar med en fin och kort dialog mellan Dirch och hans dotter. Sedan kastas vi in i hetsen bakom kulisserna inför en av Dirchs revyer och där börjar historien. Dirch är redan en hyllad komiker när filmen börjar, alla vill se honom och hans föreställningar och salongerna är fullsatta. Goda recensioner, fester och kvinnor är Dirch och hans kollegors vardag. Dock inser man ganska så snart att detta inte kommer att sluta lyckligt.

Denna film, liksom många filmer där ett liv porträtteras, vill berätta den historia som inte fick fokus när personen i fråga levde. Oftast är det de lite smutsigare och tragiska delarna. Detta för att få förståelse för det liv denna person levde och varför slutet blev som det blev.

Som för många skådespelare under 50-talet vad det producenten som praktiskt taget ägde sina stjärnor. Det publiken ville ha skulle publiken få men oftast på bekostnad av skådespelarna. Denna film behandlar i mycket just denna känsla av instängdhet Dirch känner inför sitt kändisskap och konstnärliga uttryck.
Filmen om Dirch skildrar hans år av framgång som varar fram till hans död. Men den visar även hans kamp för att vinna en konstnärlig frihet, och den visar de personliga kriserna och tragedierna, familjeproblemen och känslorna.

Det är en väldigt fin film där vi som tittare kastas mellan fest och rivalitet, familj och showbiz och där Dirchs enkla men genigaliska komik får en att skratta många gånger om.

Förutom att historien i sig är bra är alla delar av denna film bra. Varenda del av produktionsteamet har gjort ett enastående jobb. En bra historia blir inte en bra film utan ett bra manus. Den stilhistoria scenografin bjuder på är planerad in i minsta detalj. Fotot är bra, liksom ljuset, kostymerna, musiken, castingen, etc. Det bästa med denna film är faktiskt helheten, allt flyter samman och det finns inte en enda sekund där man känner att filmen inte är trovärdig. Dirch är en fin film och den är precis så som alla filmer borde vara, väldigt genomarbetad och bra.

Text: Lisa Pousette Blomé

Läs även andra bloggares åsikter om film, komedi, Dirch, komiker, Danmark, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Danmark, Dirch, Filmrecension, Komedi, komiker, Scen

Förundran och tungsinne samsas i Shaun Tans Det röda trädet

16 april, 2012 by Rosemari Södergren

Titel: Det röda trädet
Författare: Shaun Tan
Förlag: Kabusa Böcker
Utgiven: 2011
ISBN10: 9173551902
ISBN13: 9789173551908

Shaun Tans färger målar upp en värld där man själv är liten och ingenting förstår; där det mörka vattnet hotar och man missar allt det roliga. Ensam hopplöshet förmedlas i rika bilder. Ibland översvämmas man av kaos, ibland kan man stillsamt betrakta rutorna. Det röda lövet finns med som ett litet hopp i varje bild, men ligger ibland bortglömd i bakgrunden, eller är på väg att sväljas av det svarta vattnet. De utkastade orden ger förslag på tolkning, men det är fortfarande många delar i bilderna som förblir mystiska – något som gör att man vill läsa och fundera över denna bilderbok om och om igen.

Ett av alla teman i boken, är motsatsparet inuti – utanför. Berättelsens första bild (sida 9 om man ser omslaget som första sidan) föreställer ett sovrum. Några svarta löv dansar omkring och har lagt sig på golv, bord och säng. På väggen hänger ett enda rött löv, men det är inramat och alltså inte del av huvudpersonens verklighet: det är snarare en hoppingivande dröm. Ljuset kommer från andra sidan fönstret. Texten lyder: ”ibland börjar dagen utan någonting att se fram emot”, och på nästa sida försöker huvudpersonen ta sig ut ur rummet som håller på att översvämmas av svarta löv.

Senare återkommer fönstren som en möjlighet. Huvudpersonen står halvvägs upp på en stege i en rödgul stad av ord (s. 18-19). Stegar lutade mot fönster är spridda bland husen – kanske har någon annan också försökt ta sig ut?

Ibland är texten utanför bilden, ibland inuti, och som läsare pendlar man ofta mellan dessa två förhållningssätt. Efter en omtumlande scen som får mig att tänka på Titanic – en scen där huvudpersonen gömmer sig i en liten båt bland havets böljor – kommer ett av de uppslag där instängdheten blir som tydligast. ”underbara ting far förbi dig” säger texten, som finns utanför bilden den här gången (s. 24-25). Hela bilden är ett fönster, där den bleka huvudpersonen står i ett mörkt rum och blickar ut mot en hög himmel. En flygplansfågel lämnar efter sig fjärilar och konfetti, där den flyger bland guldfärgade moln. Fönstret är låst, på låset står det inristat ”REGRET”. Huvudpersonen ångrar att hon inte tog chansen, och ser på hur den flyger förbi, för alltid förlorad. Men läsaren befinner sig utanför fönstret, tillsammans med det röda lövet, i det fantastiska.

Mycket mörker beskrivs i vackra bilder, men i slutet får hoppet sin belöning, när huvudpersonen kommer hem till sitt rum igen. Det röda lövet förvandlas till ett intensivt rödlysande träd! Det värmer i vardagens gråa tristess.

Trots de få orden, så riktar sig denna bok till lite äldre barn, tonåringar eller vuxna. Den tar upp tunga känslor, och är en bra ingång till att våga prata om det som är svårt i livet. Man kan förundras tillsammans och reflektera över de känslor och minnen som bilderna och texten väcker.

Nyligen kom Shaun Tans Borttappad ut i svensk översättning, och jag ser fram emot översättningen av Berättelser från yttre förorten (tales from outer suburbia), som också är på väg. Shaun Tans berättelser får mig alltid att se det magiska i vardagen, men ger också nya perspektiv och en inblick i hisnande världar.

Text: Frida Niblaeus

Relaterade recensioner.
Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om Shaun Tan, bokblogg, litteratur, bokrecension

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bok, Bokblogg, Bokrecension, Shaun Tan

Svart Inka – spännande fiktion som bygger på sann händelse

16 april, 2012 by Redaktionen

Svart Inka
Författare: Ingrid Boström
Förlag: Butterfly Med
ISBN 978-91-637-0358-4

Svart Inka är Ingrid Boström fjärde bok och den första som jag läser av henne. Texten är lättläst och handlingen drivs framåt från första sidan. Persongalleriet är omfattande men tack vare tydlig information klarar jag ganska bra att hålla ordning på alla namnen. Man förstår ganska snart vad det rör sig om och vad det är för gåta som ska lösas. En gåta som man får små ledtrådar till under berättelsens framskridande. Personligheterna är ganska ytligt beskrivna men detta passar väl ihop med bokens format – ett rakt berättande utan problematiseringar.

Det är tidvis helt orealistiskt det som händer och dialogerna är emellanåt ganska naiva men boken gör inte anspråk på att vara realistisk utan mer en spännande berättelse och mest ren fiktion. Enligt författaren i hennes blogg så är historien byggd på en sann händelse och man förstår att hon är väl insatt i de olika sydamerikanska ländernas geografi med alla namn på och beskrivningar av orter som förekommer i berättelsen. Och en spännande berättelse är det, en riktigt bra thriller med många cliffhangers i kapitelsluten.

Text: Vivian Gustin

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1218
  • Sida 1219
  • Sida 1220
  • Sida 1221
  • Sida 1222
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Avicii Arena, Stockholm – 21 november … Läs mer om Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Disney+ har släppt trailern och … Läs mer om Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in