Syket

Det tog sju år för Umeåbandet Syket att färdigställa debuten With Love från 2011. Ett album som bland annat kröntes med utmärkelsen “årets pop” på fjolårets P3 Guldgala. Den 3 april släpps album nummer två – Can You Keep a Secret? – som har växt fram desto snabbare. Kulturbloggen mötte upp bandets basist Oscar Hildingsson (längst till vänster på bilden ovan) på Lilla Hotelbaren i Stockholm.

När jag lyssnade igenom nya albumet kändes det lite varmare, lite mer somrigt än debuten. Håller du med om den iakttagelsen?

Oscar: Kanske. Jag tyckte nog mer så i ett tidigare skede, men jag kan förstå vad du menar.

På vilka sätt tycker du att Can You Keep a Secret? skiljer sig från förra skivan?

Oscar: Vet inte, jag tänker att det är lite färgstarkare. Eller betydligt mycket mer färgstarkt.

Det tog sju år för er att färdigställa With Love, men nu gick det snabbare. Vad beror det på?

Oscar: Att det tog så lång tid med första skivan berodde på att vi inte hade pengar. Studiotid är så dyrt, vi fick liksom spela in när vi hade möjlighet att göra det. När vi kunde betala för det helt enkelt. Vi hade kunnat bli klara mycket snabbare. Att det här gick så snabbt har att göra med att vi köpt på oss egen inspelningsutrustning. Vi har kunnat spela in när vi vill. Det är den främsta bidragande orsaken, sedan är det givetvis så att när vi väl ville gå in i studion var det någon som kunde betala för det. Vi hade väldigt mycket klart när vi gick in i studion. Grunderna var liksom färdiga.

Låtskrivarmässigt, skiljer det sig på något sätt hur ni har skrivit låtarna den här gången?

Oscar: Ja, det gör det nog. Den här gången är låtarna mer studioprodukter. På förra skivan var det väldigt mycket att Mikael som sjunger kom med en ackordföljd och en sångmelodi, sedan gjorde vi arrangemang i replokalen. På den här skivan är det lite mer så att jag och han har suttit och gjort grunder. Sedan har de gått igenom maskineriet i efterhand. Själva låtgrunderna har vi gjort när vi haft möjlighet och lust. På varje låt har det säkert gått åt tio idéer, det blir som en naturlig urvalsprocess, det ratas ju utan att någon behöver säga att det är dåligt.

Vad hade ni i åtanke när ni påbörjade arbetet med skivan? Hade ni någon särskild vision?

Oscar: Vi hade nog flera olika visioner. En ambition var att vi ville hitta någon annan väg att gå. Det är ju så mycket olika musik man blir inspirerad av, förra skivan speglade en del av det man gillar och vi tänkte väl att den nya skivan skulle spegla någonting annat. Men exakt vad kanske inte är så lätt att svara på. Personligen ville jag nog att det skulle bli lite tydligare.

Tydligare på vilket sätt?

Oscar: Det är svårt att förklara, det är så lätt att det blir en efterhandskonstruktion för man kommer ju inte ihåg hur man tänkte just då. Det varierar nästan från vecka till vecka vad man vill att det ska vara. Jag upplevde det som någonting väldigt positivt att vi kunde gå in på det sättet som vi arbetade nu, det var som att man kunde gå in och bara göra det man ville göra i replokalen. Det var helt förutsättningslöst. Exakt vad vi hade för ambition vet jag inte, jag kan nog tänka att jag ville att det skulle bli lite hitigare, men när vi hade kommit halvvägs tänkte vi att “det här blir en jävla konstig skiva”.

Hade ni några nya inspirationskällor eller influenser som ni inte haft tidigare?

Oscar: Min musiksmak har nog utvecklats väldigt lite, men om du tar den sammantagna mängden musik som vi uppskattar kan du plocka tio olika inriktningar. Det är så mycket som är bra. Mycket musik som är riktigt bra går nästan inte att inspireras av, det är för bra. En skiva som jag gillar väldigt mycket – Astral Weeks av Van Morrison – det är ju ingenting du kan inspireras av. Du måste låta dig inspireras av något som är mer rimligt. Eller Otis Redding? Det går ju inte att inspireras av. Man får bara konstatera att det här är jävligt bra, men det finns väl säkert med på något sätt.

Vad är det du tycker om med Astral Weeks?

Oscar: Jag vet inte, det har varit min favoritskiva i säkert tio år. Det är ju ingen av de andras favoritskiva, så det är inte representativt för Syket. Ibland kan jag ju bli förbannad eftersom han var så ung när han gjorde den.

Ni producerade ju albumet tillsammans med Daniel Berglund. Satte han någon prägel på albumet?

Oscar: Det gjorde han säkert. Han är ju så jävla noggrann med att spela in trummor eftersom han är trummis själv, så om inte annat bidrog han väl med ett bra trumsound [skratt]. Han blev ju lite som en städare, för vi kom dit med arrangemang som i vanlig ordning var väldigt överbelamrade. Då fick han försöka städa upp lite grann. När det blir polsk riksdag kan det vara skönt om det finns någon som tar parti för en viss idé, då är det lättare för oss andra att backa. Sedan har han ju bidragit med väldigt mycket detaljer, så han är viktig men jag kan inte säga exakt på vilket sätt han är viktig.

Hur kommer det sig att Algarve fick bli första singeln från skivan? Var det ni i bandet eller skivbolaget som bestämde det?

Oscar: Jag tror vi var eniga där, vi ville det och de ville det. Det kändes bara självklart. Sedan fick den inte så bra genomslag. Den kom någonstans i Musikhjälpen-veckan så det var som att den rann ut lite i sanden.

Den andra singeln ni släppte Yes, Pinkie! fick nästan mer genomslag, eller hur?

Oscar: Just det, i kraft av att den kom samtidigt som vi släppte albumets releasedatum, men att kalla den singel vet jag inte. Det var som att vi bjöd på en till låt, jag vet inte ens om den är skickad till radio. Den fick mer nyhetsvärde just därför den kom samtidigt som vi släppte datum.

Albumet innehåller även låten Halt! som är en cover på Sky Saxon, kan du berätta lite om varför ni valde att tolka honom?

Oscar: Jag har aldrig lyssnat på Sky Saxon över huvudtaget – jag visste inte ens vem det var – det är någon gammal hjälte åt Mikael. Mikael hade grävt upp att när han dog ville hans familj släppa en tribute-skiva, så vi kontaktade dem och sa att vi var intresserade av att bidra till den där skivan. Då skickade de över den låten till oss. Det är en oerhört obskyr låt tydligen, även om du skulle anstränga dig är det inte säkert att du skulle lyckas hitta den. Det finns någon demo-version, men vi har gjort om den så mycket att det antagligen inte skulle gå att känna igen någonting annat än texten.

Kommer det bli fler covers i framtiden?

Oscar: Vad skulle vi göra i så fall tycker du?

Astral Weeks-skivan i sin helhet.

Oscar: Hela skivan? Vi får nog ta en skiva vi är mer eniga om i så fall. Om vi skulle tolka en skiva sådär så tror jag att den minsta gemensamma nämnaren på något vänster är Primal Scream. Jag tror vi skulle göra Vanishing Point, man kan ju inte gärna ta Screamadelica. Primal Scream själva låter sig ju influeras av hur mycket musik som helst, därför tror jag det är lätt att jag gillar en aspekt av deras musik och de andra i bandet gillar någon annan aspekt.

—

Can You Keep a Secret? släpps den 3 april. Den 5 april spelar de på Färgfabriken i Stockholm tillsammans med Kate Boy. Syket är även klara för Umeå Open och Siestafestivalen. Här kan du lyssna på Algarve (via Spotify):