• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Den Svenska Björnstammen

Den Svenska Björnstammen på Östgöta Nation

5 maj, 2014 by Redaktionen

bjornstammen

Den Svenska Björnstammen, Östgöta Nation
29 april 2014
Betyg: 3

Inför drygt tretusen överförfriskade studenter på Östgöta Nation i centrala Uppsala var en liten scen placerad på Kvalborg. Stämningen var, minst sagt, god. Vädret var om än inte strålande ändå helt ok. Kvällen var ung och himlen gjorde sig redo för att målas om från blått till rött. När jag för femte gången i mitt liv skulle se Den Svenska Björnstammen live var det med andra ord under goda förutsättningar. Ändå kändes allting inte riktigt rätt.

Kanske var scenen för liten för deras sprallighet? För även om det hoppades och skuttades friskt under spelningen, väl tajmat med olika låtars klimax, kändes det hela väldigt… komprimerat. Som att kollektivet fick hålla tillbaka på sin energi och vitalitet. Inte fick röra sig som de ville. Musikaliskt var de lika bra som alltid, om inte bättre, men ljudet var inte det bästa — vilket med största sannolikhet beror på ljudsystemet och inte bandets uppträdande. Basen sprakade till på obehagligt vis lite till och från, och lämnade inte den där pirrande fjärilskänslan i magen som vanligtvis bara en förälskelse och en bra konsert kan efterlämna sig. Men trummorna, och de andra slagverken, höll sig ändå oftast på rätt sida av behaget. Dragspelet likaså. Kanske var det basen och gitarrerna som på allvar drog över upplevelsen på fel sida av bitterljuva rivandet.

Trots att konstskollektivet precis släppt sitt andra album I förhållande till är det inte det nya materialet som väcker engagemang hos publiken (utöver titelspåret då, som gör sig riktigt bra live) utan mestadels från den första skivan Ett fel närmare rätt — men trots den brännande festivalstämningen i publiken är det bara under de allra främsta radiohitsen, som Vart jag mig än i världen vänder och Svalkar vinden, publiken verkligen vaknar till och börjar sjunga med under alkoholstint hoppande och stekarvevande. När det blir som mest intensivt ramlar massvis av folk mot marken och får lyftas upp av personer i närheten. Det var inte så att någon dog direkt, men det var ändå ett gott betyg i sig.

I sommar kommer kollektivet åka på turné, och oavsett om en var på denna spelning eller inte tror jag en gör sig en rejäl björntjänst att stanna hemma och missar dem. Då lär de få såväl mer utrymme som bättre teknik, och därmed göra de konserter jag vet de kan ge. Några exempel på datum och spelplatser är:

8:e maj – Gröna Lund, Stockholm
23:e maj – Liseberg, Göteborg
7:e juni – Skogsvallen, Östervåla
26:e juni – Bråvallafestivalen, Norrköping
10:e juli – Traena Festivalen, Traena (Norge)
24:e juli – Emmabodafestivalen, Emmaboda

Det lär bli en fin sommar, fulla av björnkramar. För även om det var något smalt intresse, och dåligt med gammalt material (förutom avslutande extranumret Allting kommer bli bra från deras Dansmusik EP), lär de få som sagt erbjudas bättre förutsättningar framöver. Och då kan det bli hur vilt som helst!

Text: Linou Gertz

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Den Svenska Björnstammen, Uppsala

Kulturbloggen möter Den Svenska Björnstammen

18 april, 2014 by Redaktionen

bjornstammen

Jag vaknade måndagen den fjortonde april vid den mogna tiden 07:30 av att barn sprang i hallen utanför mitt rum och önskade att tamburen skulle öppna upp sig och svälja krabaterna. När inget sådant mirakel inträffade begav jag mig till köket för att dämpa frustrationen med att konsumera kopiösa mängder kaffe, och det var då det slog mig att jag skulle utföra en intervju med en av Sverige mest aktuella och populära band. ”Shit, aldrig att jag orkar detta” tänkte jag för mig själv. ”Bäst att gå och lägga sig igen…”, men den groteska magkänslan höll mig vaken, så jag satte mig ned och försökte känna meningen med tystnaden.

Som min personliga fotograf hade jag hyrt in min tvillingbror, utan att ha förvarnat bandets pressagent eller min arbetsgivare. Om det skulle uppstå problem fick jag ta det då helt enkelt. Jag mötte min ”fotograf”, som bara dagen innan intervjun bekantat sig med att hantera en systemkamera, utanför en av Gamla Stans tunnelbaneuppgångar. Själva intervjun tog rum på det vackra vandrarhemmet, Den Röda Båten.

Så snabbt vi passerat den tjocka svarta dörren till hotellet bemötts vi av sex ivriga blickar från ett sällskap till höger om oss och det tog mig ett bra par sekunder för att förstå vilka de var.

Varför håller ni er så mystiska?

– Det existerar helt enkelt inget intresse för någon individualist inom gruppen, utan det är helheten som spelar roll.

Jag noterade även att bandmedlemmarna var lugna och sansade individer, som inte behöver bevisa sin existens genom att uppföra sig illa eller väcka uppståndelse.

Är ni taggade inför släppet av ert nya album?

– Väldigt. Vi har jobbat på duktigt under de senaste månaderna och längtar nu efter att få komma ut och vara kreativa. Man blir även taggad av att släppa ett album efter att ha fått en hel del positiv feedback från vänner.

Vem eller vilka är era influenser?

– Alla inom gruppen har mer eller mindre olika musiksmak och det är en av de många sakerna som återspeglas inom musiken. Vi har inget definitivt svar. Om man var tvungen att sätta oss inom någon genre så skulle vi luta oss mot hip-hop hållet. Några av oss har lyssnat en del på Noice.

I övrigt vågade ingen av medlemmarna ge sin synpunkt och påstod det var en en klurig fråga, vilket det säkert var annars skulle jag inte ha ställt den.

Hur är det att bo på ett kollektivt på landet i Norrköping?

– Det började först med att vi inom bandet flyttande in hos min lägenhet, sa Klas. Sedan urartade det och vi behövde mer utrymme, så vi bosatte oss i Norrköpings konsthall. Efter ett tag revs dock fasaden och vi var naturligtvis tvungna att flytta ut, och in i en ett nytt hus. Vilket i sin tur blev kollektivet ute på landet.

Men varför just ett kollektiv?

– Eftersom vi trivs bra där helt enkelt och det är billigt. Det är en lugn plats där man kan lägga stort fokus på musiken och den kreativa processen. Kollektivet stärker även gemensamheten inom gruppen, speciellt eftersom vi måste upprätthålla den rätta stamkänslan.

Hur skapades Den Svenska Björnstammen?

– Det började med att alla gick till samma ölhak och det urartade sig till att vi ville hitta på något kreativt projekt tillsammans. Alla dessa idéer och strävan efter att skapa ackumulerades till en drift som hade sin output inom musiken.

Hur har ni musikaliskt utvecklats, jämfört med ert första album?

– Rent tekniskt har vi blivit mycket bättre. 75 föreställningar har gett oss mycket kött på benen. Erfarenhet är viktigt inom musik. Vi anser även att vi i nu läget lutar oss ännu mer mot hip-hop än innan.

En av medlemmarna ansåg även att bandet var lite jazz influerade också, vilket resten av medlemmarna skrattade åt.

Klas, jag läste att du gillar att måla med oljefärg. Har du någonsin tänkt på att måla omslaget till en av era album?

– Det tar tyvärr väldigt lång tid att måla. Förresten så målar jag inte med olja, utan akvarell. Dock håller jag på att måla en backdrop (en sorts bakgrund) och jag har utvecklats mycket på sistone i samband med att jag flyttat ut till landet.

Hur kom ni på bandnamnet?

– Vi tog det första bästa vi kom på. Klas skulle lämna in en demoversion av en låt och var tvungen att ange ett bandnamn, ett namn som inte existerade för tillfället. Så då tog han helt enkelt Den Svenska Björnstammen, utan vidare eftertanke.

Så bandnamnet är ingen metafor för att ni är sju individer och håller ihop som en björnstam?

– Haha, nej tyvärr.

Många kända musiker härstammar från Norrköping som till exempel Eldkvarn och Slagsmålsklubben. Har ni på något sätt influerats av deras musik?

– Absolut, tre av medlemmarna från Slagsmålsklubben bor ju på kollektivet med oss och vi har lärt oss mycket från dem. Men även Eldkvarn och Markus Krunegård har varit våra inspirationer.

Ni har ett nytt album på G, en bok på G och en ny turné på G. Är det något annat ni önskar ha på G just nu? Eller rullar det på bra för tillfället?

– En av våra medlemmar har även gjort en film. Han sitter nere i Göteborg och klipper dokumentären just nu, som antagligen går ut på att hur gruvsamhällena i Sverige och Afrika skiljer sig. Vi är inte riktigt säkra på vad den egentligen handlar om, men vi är väldigt taggade på att få se slutresultatet.

Vad är det med er fetisch att bygga saker?

– Det började med att vi först byggde om ett fallfärdigt hus som behövdes rustas upp, sedan är själva skapandet, som kommer från byggandet väldigt skönt och vi gillar att hålla på med det.

Hur långt vill ni gå?

– Till någon plats som vi inte har någon aning vart den ligger. Det är just att inte veta, vart man kommer att sluta upp, som gör det så spännande.

Skribent: Tamas Szabo

Fotograf: Miklos Szabo

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Den Svenska Björnstammen

Konsertrecension: Den svenska björnstammen på Kulturbolaget Malmö

15 april, 2012 by Redaktionen

Artist: Den svenska björnstammen
Plats: Kulturbolaget i Malmö
Betyg: 5

Ett hundratal förväntansfulla ungdomar står en aning utmattade efter förakten Panda Da Pandas dansanta uppträdande. Att kvällens huvudakt, Den svenska börnstammen, drar ut på sin entré gör spänningen i lokalen nästinill vidrörlig. En del börjar bli otåliga, knuffas för att komma längre fram, sjunger desperat ut låttexter av bandet, blir sedan tysta, får slut på samtalsämnen och stämningen blir en aning kvävd. Men, så händer något, som en räddning från himlen uppenbarar sig de unga männen som de flesta i publikhavet så innerligt tycker om på ett eller annat sätt. Så fort deras första låt strömmar ut ur högtalarna på KB fövandlas hela publiken till ett dansande hav av människor som lever för stunden och inte har någon morgondag inskriven i kalendern, även de som innan lite trött stått och småkonverserat om hur varmt det var i lokalen och hur sena bandet var.

Bandmedlemmarna i Den svenska björnstammen är energiska och sprider glädje som de alltid gör under sina konserter, ordet problem och dess innerbörd existerar helt enkelt inte när Björnstammen är i närheten. Med nya versioner av låtar som Dansmusik och Who’s that girl blir det aldrig en förutsagd stund under kvällen, och höjden av häpnad inträffar då en av sångarna, Åke Olofsson, först drar fram en elgitarr och sedan en fiol och spelar på dessa som förvånansvärt nog passar perfekt till den annars enbart elektroniska musiken. Det blir en skön kontrast som bryter av mot det vi annars är vana vid under en konsert med Den svenska björnstammen.

Sedan blir konserten plötsligt helt gjord av elektroniska hjälpmedel när kanske världens bästa elektroniska låt försätter hela lokalen i trans och tvingar varenda individ att hoppa upp och ner och förhindrar alla negativa tankar att nå ut till hjärnan. Det är en alldeles magisk känsla som alla någon gång borde uppleva. Dansen alla förlorar sig i kombinerat med de ihärdligt blixtrande ljusen leder till att man totalt släpper lös alla hämningar. Får en att tänka att ingenting annat i livet egentligen spelar någon roll. De spelar både gamla och nya låtar, dansar loss på den lilla scenen, sträcker ut sina händer mot de hängivna fansen längst fram och från olika hörn av publiken hörs flera ordbyten om de unga männens tilldragande utseenden.

Det är något med deras kanske spelade osäkra charm. Att de inte har upptäckt själva hur stora de faktiskt är. Att de hoppar runt på scenen i strumpor, t-shirt, blå shorts och en med söndriga mjukisbyxor. Det är något naivt och pojkaktigt över Den svenska björnstammen som får alla att bli galna och vilja dansa så mycket att de kommer att lida av outhärdlig träningsverk en vecka framöver.

Jag älskar det. Jag älskar dem. Jag älskade denna konserten och jag är säker på att majoriteten av den dansanta pubilken på Kulturbolaget känner precis som jag. Det är dumt, för jag vill vara ensam om att älska dessa män över hela, eller åtminståne halva, mitt hjärta. Men jag vet att jag är väldigt långt ifrån att vara ensam om det. Den svenska björnstammen är helt enkelt ett av Sveriges hetaste band just nu, och det är bara att inse det vare sig man vill eller inte.

Text: Izabelle Zeijlon

Läs även andra bloggares åsikter om Kulturbolaget, Malmö, Den svenska björnstammen

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Den Svenska Björnstammen, Kulturbolaget, Malmö

Skivrecension: Den svenska björnstammen – Ett fel närmare rätt

22 februari, 2012 by Jonatan Södergren

Artist: Den svenska björnstammen
Album: Ett fel närmare rätt
Betyg: 5

Trots att de sju männen från Norrköping har nått ut till en bredare publik sedan de släppte ”Vart jag mig i världen vänder” har de ännu inte fallit för den farliga kommersialismen och gjort ett dubstep-album eller varför inte ett album enbart med låten ”Vart jag mig i världen vänder” från spår ett till tolv. Jag fruktade faktiskt detta. Att debutalbumet Ett fel närmare rätt skulle bli en slags matrealistisk och kall samling låtar de motvilligt gjort för att behålla sina nya fans som börjat avguda dem efter ”Vart jag mig i världen vänder” (förlåt att jag misstrodde er!) Jag tänkte att jag redan mer än väl visste att de stod med tomma händer vart de sig än i världen vände, och att jag ville ha något nytt, något jag aldrig hört förut. Nervöst tryckte jag på play och lät musiken bevisa att Den Svenska Björnstammen går sin egen väg, nästan är så indie man kan vara, har betydelsefulla texter som tydligt inte bara är utfyllnadsord men samtidigt nästan är lika elektroniska som Slagsmålsklubben, på något märkligt sätt.

En konstig kille som tyckte att Slagmålsklubben var dryga sa en gång till mig att han lyssnat på ”de andra” låtarna av Den svenska björnstammen, och jag förstod att han tragiskt nog menade alla andra låtar förtom ”Vart jag mig i världen vänder”. Han tyckte att de var dåliga och trodde att Simon Gärdenfors från Far & Son och Las Palmas var med i Björnstammen. Detta är ett exempel på vilka slags fans ”Vart jag mig i världen vänder” orsakade. Men jag förlåter ändå Åke Olofsson, Klas Isaksson, Ambjörn Göransson, Mattias Göransson, Kim Dahlberg, Petter Frisendahl och Dan Brännvall för detta. Inte kunde väl de veta hur stor ”Vart jag mig i världen” skulle bli.

Ett fel närmare rätt ger den bild av Den Svenska Björnstammen de är värda. Kanske skrämmer den bort de oäkta fansen, kanske medför den en annan status hos dem själva. En status som talar om att de verkligen vågar göra vad de vill, att de gör något ingen annan gjort förut och att de utan tvivel exprimenterar med ämnet musik så mycket som det bara går. Detta märks oerhört tydligt i detta debutalbum. Musiken i albumet får vem som helst, kanske till och med de oäkta fansen, att helt plötsligt släppa alla sina problem och bara falla in i den oexisterande världen där människor dansar med björnar och vinden behöver svalkas. Jag är faktiskt helt mållös över vissa låtar. Till exempel spår nummer fem, Mörkt kallt ljus. Hur Den svenska björnstammen varierar mellan det sorgliga nedstämda till det dansanta naiva, och hur snyggt de gör det, är ett mysterium. Det är glad livlysten musik utan att bli irriterande för den ledsna samtidigt som det är sorgset utan att bli för melankoliskt eller pretentiöst. De flesta låtar på albumet är en skildring av en person som är på väg att ge upp men ändå finner hoppet någonstans och försöker intala sig själv att ”sen när inga sorger finns kvar, vad blir vi då lyckligare av?” för att citera sångaren Åkes ord som med sin personliga röst i slutet av Mörkt kallt ljus sjunger detta, där variationen mellan nedstämdheten och dansmusiken är pågående under hela låten.

Att det är möjligt att åstadkomma så… musikaliskt korrekt men samidigt helt utspårande musik. Jag förstår det inte. De är verkligen helt unika inom det dem gör. Egentligen förtjänar de internationell berömmelse samtidigt som de, för sitt eget bästa, bara borde vara precis sådär lagom kända som de var när deras första EP släpptes. Det är bara en tidsfråga innan hela mänskligheten förstår Den Svenska Björnstammens storhet och sliter av deras små björntassar i ren desperation. Jag tror bestämt att detta är det bästa debutalbum jag någonsin hört. Det är så starkt. Så självklart. Jag undrar, kändes inte allting meningslöst och grått innan Den Svenska Björnstammen fanns? Saknade man inte någonting extra? Jag tror det. Jag tror att jag sökte efter något som gav mig mer än bara tomma ord och intetsägande melodier. När jag nu har lyssnat på Ett fel närmare rätt känner jag att jag inte längre behöver leta efter det där extra, det speciella, det som egentligen inte skulle kunna existera. Är det inte en fysisk omöjlighet att göra så hedervärt fantastisk musik? Är detta på riktigt?

Bästa låt: Mörkt kallt ljus och Who’s that girl

Text: Izabelle Zeijlon

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Den Svenska Björnstammen, Ett steg närmare rätt

P3 Guld: Intryck från Sveriges viktigaste musikgala

22 januari, 2012 by Jonatan Södergren

Kapten Röd, eller Björn Nilson som han egentligen heter, blev den stora vinnaren när P3 Guld-galan fyllde tio år. Trots strålande kritik för senaste skivan Fläcken som aldrig går bort verkade reggaeartisten knappt kunna tro på det själv när han på hemmaplan i Göteborg fick ta emot två av de finaste priserna – Guldmicken och priset för bästa artist. Även bandet Den Svenska Björnstammen lyckades med bedriften att kamma hem två priser. Förutom priset som bästa nykomling utsågs deras låt Vart jag mig i världen vänder till 2011 års bästa låt.

Deportees och Syket utsågs till bästa grupp respektive bästa pop vilket föreslår en förskjutning i den svenska musikvärlden från somrig västkustpop till mer norrländsk melankoli. Den stora överraskningen var att förhandsfavoriterna Veronica Maggio och Rebecca & Fiona fick lämna galan tomhänta.

Markus Krunegård var en av de artister som premiärspelade nya verk under galan. Ingen kan riktigt föra över alldagliga vardagsbetraktelser till svenska popjuveler så som Laakso-sångaren – inte minst när han sjunger om hur han lärt sig gilla REM-klassikern Everybody Hurts och att änglar bara finns i snö över ett Arcade Fire-aktigt drivande trumkomp. Hans nya låt får såväl textmässigt som musikaliskt tummen upp av mig.

Till galans höjdpunkter hör även First Aid Kits framförande av titelspåret från nya skivan The Lion’s Roar som du kan se här:

—

Här är några bilder från galans efterfest som ägde rum på Elite Park Avenue Hotel och höll på hela natten:

Här kan du läsa om samtliga vinnarna.

Arkiverad under: Scen Taggad som: Den Svenska Björnstammen, Deportees, First Aid Kit, Kapten Röd, P3 Guld, Syket

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Monolog med livemusik om att hålla liv i sin dröm – Bad Boy hos Teater Trixter

Manus, regi och på scen: Daniel … Läs mer om Monolog med livemusik om att hålla liv i sin dröm – Bad Boy hos Teater Trixter

Fängslande möte över generationer som oförlöst kammarspel – Silver Star på Göteborgs Stadsteater

Av Kristina lugn Regi, scenografi och … Läs mer om Fängslande möte över generationer som oförlöst kammarspel – Silver Star på Göteborgs Stadsteater

Omvittnat hög standard upprätthålls med besked i osannolikt jätteprojekt – Ringen av Anna Kruse

Anna Kruse Ringen 4 Inspelad i … Läs mer om Omvittnat hög standard upprätthålls med besked i osannolikt jätteprojekt – Ringen av Anna Kruse

Teaterkritik: Träffsäker angelägen tragikomik parad med njutbar verklighetsflykt – Hela världens recept, Teater Galeasen

Hela världens recept Av Christina … Läs mer om Teaterkritik: Träffsäker angelägen tragikomik parad med njutbar verklighetsflykt – Hela världens recept, Teater Galeasen

Stort tyskt pris till svensk filosof

Svensk filosof prisas av tyska PEN för … Läs mer om Stort tyskt pris till svensk filosof

Otroligt smart och roligt meta-manus gestaltas med bravur – Förlåt. förlåt på Pustervik

pressfoto Martin Bröns Text: Tinna … Läs mer om Otroligt smart och roligt meta-manus gestaltas med bravur – Förlåt. förlåt på Pustervik

Recension: Lady Gaga – ett fullkomligt mirakel på scen

Lady Gaga – The Mayhem BallPlats: Avicii … Läs mer om Recension: Lady Gaga – ett fullkomligt mirakel på scen

Imponerande mångsidighet och närvaro med gospel-vibe – Frida Öhrn & Mats Schubert på Skeppet

10/10 2025 Skeppet i … Läs mer om Imponerande mångsidighet och närvaro med gospel-vibe – Frida Öhrn & Mats Schubert på Skeppet

Teaterkritik: Fadren – Peter Andersson är storartad som ryttmästaren

Fadren Av August Strindberg Regi och … Läs mer om Teaterkritik: Fadren – Peter Andersson är storartad som ryttmästaren

Recension: Halloween på Gröna Lund 2025 – mörk magi med tydligare profil

Halloween på Gröna Lund är nu inne på … Läs mer om Recension: Halloween på Gröna Lund 2025 – mörk magi med tydligare profil

Allsång på Halva Globen med Markus Krunegård

Markus Krunegård har alltid balanserat … Läs mer om Allsång på Halva Globen med Markus Krunegård

Filmrecension: Roofman – halvfärdig och delvis underhållande

Roofman Betyg 3 Svensk biopremiär 10 … Läs mer om Filmrecension: Roofman – halvfärdig och delvis underhållande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in