Artist: Den svenska björnstammen
Plats: Kulturbolaget i Malmö
Betyg: 5
Ett hundratal förväntansfulla ungdomar står en aning utmattade efter förakten Panda Da Pandas dansanta uppträdande. Att kvällens huvudakt, Den svenska börnstammen, drar ut på sin entré gör spänningen i lokalen nästinill vidrörlig. En del börjar bli otåliga, knuffas för att komma längre fram, sjunger desperat ut låttexter av bandet, blir sedan tysta, får slut på samtalsämnen och stämningen blir en aning kvävd. Men, så händer något, som en räddning från himlen uppenbarar sig de unga männen som de flesta i publikhavet så innerligt tycker om på ett eller annat sätt. Så fort deras första låt strömmar ut ur högtalarna på KB fövandlas hela publiken till ett dansande hav av människor som lever för stunden och inte har någon morgondag inskriven i kalendern, även de som innan lite trött stått och småkonverserat om hur varmt det var i lokalen och hur sena bandet var.
Bandmedlemmarna i Den svenska björnstammen är energiska och sprider glädje som de alltid gör under sina konserter, ordet problem och dess innerbörd existerar helt enkelt inte när Björnstammen är i närheten. Med nya versioner av låtar som Dansmusik och Who’s that girl blir det aldrig en förutsagd stund under kvällen, och höjden av häpnad inträffar då en av sångarna, Åke Olofsson, först drar fram en elgitarr och sedan en fiol och spelar på dessa som förvånansvärt nog passar perfekt till den annars enbart elektroniska musiken. Det blir en skön kontrast som bryter av mot det vi annars är vana vid under en konsert med Den svenska björnstammen.
Sedan blir konserten plötsligt helt gjord av elektroniska hjälpmedel när kanske världens bästa elektroniska låt försätter hela lokalen i trans och tvingar varenda individ att hoppa upp och ner och förhindrar alla negativa tankar att nå ut till hjärnan. Det är en alldeles magisk känsla som alla någon gång borde uppleva. Dansen alla förlorar sig i kombinerat med de ihärdligt blixtrande ljusen leder till att man totalt släpper lös alla hämningar. Får en att tänka att ingenting annat i livet egentligen spelar någon roll. De spelar både gamla och nya låtar, dansar loss på den lilla scenen, sträcker ut sina händer mot de hängivna fansen längst fram och från olika hörn av publiken hörs flera ordbyten om de unga männens tilldragande utseenden.
Det är något med deras kanske spelade osäkra charm. Att de inte har upptäckt själva hur stora de faktiskt är. Att de hoppar runt på scenen i strumpor, t-shirt, blå shorts och en med söndriga mjukisbyxor. Det är något naivt och pojkaktigt över Den svenska björnstammen som får alla att bli galna och vilja dansa så mycket att de kommer att lida av outhärdlig träningsverk en vecka framöver.
Jag älskar det. Jag älskar dem. Jag älskade denna konserten och jag är säker på att majoriteten av den dansanta pubilken på Kulturbolaget känner precis som jag. Det är dumt, för jag vill vara ensam om att älska dessa män över hela, eller åtminståne halva, mitt hjärta. Men jag vet att jag är väldigt långt ifrån att vara ensam om det. Den svenska björnstammen är helt enkelt ett av Sveriges hetaste band just nu, och det är bara att inse det vare sig man vill eller inte.
Text: Izabelle Zeijlon
Läs även andra bloggares åsikter om Kulturbolaget, Malmö, Den svenska björnstammen