Den Svenska Björnstammen, Östgöta Nation
29 april 2014
Betyg: 3
Inför drygt tretusen överförfriskade studenter på Östgöta Nation i centrala Uppsala var en liten scen placerad på Kvalborg. Stämningen var, minst sagt, god. Vädret var om än inte strålande ändå helt ok. Kvällen var ung och himlen gjorde sig redo för att målas om från blått till rött. När jag för femte gången i mitt liv skulle se Den Svenska Björnstammen live var det med andra ord under goda förutsättningar. Ändå kändes allting inte riktigt rätt.
Kanske var scenen för liten för deras sprallighet? För även om det hoppades och skuttades friskt under spelningen, väl tajmat med olika låtars klimax, kändes det hela väldigt… komprimerat. Som att kollektivet fick hålla tillbaka på sin energi och vitalitet. Inte fick röra sig som de ville. Musikaliskt var de lika bra som alltid, om inte bättre, men ljudet var inte det bästa — vilket med största sannolikhet beror på ljudsystemet och inte bandets uppträdande. Basen sprakade till på obehagligt vis lite till och från, och lämnade inte den där pirrande fjärilskänslan i magen som vanligtvis bara en förälskelse och en bra konsert kan efterlämna sig. Men trummorna, och de andra slagverken, höll sig ändå oftast på rätt sida av behaget. Dragspelet likaså. Kanske var det basen och gitarrerna som på allvar drog över upplevelsen på fel sida av bitterljuva rivandet.
Trots att konstskollektivet precis släppt sitt andra album I förhållande till är det inte det nya materialet som väcker engagemang hos publiken (utöver titelspåret då, som gör sig riktigt bra live) utan mestadels från den första skivan Ett fel närmare rätt — men trots den brännande festivalstämningen i publiken är det bara under de allra främsta radiohitsen, som Vart jag mig än i världen vänder och Svalkar vinden, publiken verkligen vaknar till och börjar sjunga med under alkoholstint hoppande och stekarvevande. När det blir som mest intensivt ramlar massvis av folk mot marken och får lyftas upp av personer i närheten. Det var inte så att någon dog direkt, men det var ändå ett gott betyg i sig.
I sommar kommer kollektivet åka på turné, och oavsett om en var på denna spelning eller inte tror jag en gör sig en rejäl björntjänst att stanna hemma och missar dem. Då lär de få såväl mer utrymme som bättre teknik, och därmed göra de konserter jag vet de kan ge. Några exempel på datum och spelplatser är:
8:e maj – Gröna Lund, Stockholm
23:e maj – Liseberg, Göteborg
7:e juni – Skogsvallen, Östervåla
26:e juni – Bråvallafestivalen, Norrköping
10:e juli – Traena Festivalen, Traena (Norge)
24:e juli – Emmabodafestivalen, Emmaboda
Det lär bli en fin sommar, fulla av björnkramar. För även om det var något smalt intresse, och dåligt med gammalt material (förutom avslutande extranumret Allting kommer bli bra från deras Dansmusik EP), lär de få som sagt erbjudas bättre förutsättningar framöver. Och då kan det bli hur vilt som helst!
Text: Linou Gertz