Poliça, Linné
Way Out West 7 augusti 2014
Betyg: 3
En syntduo med polsklingande namn från Minneapolis, verksamma sedan 2011, fick äran att inleda årets festival. På scen i Linnétältet som badade i rött och grönt, var de förstärkta med elbas och dubbel uppsättning trumslagare. De inleder drömskt och släpande, adjektiv som också kännetecknar Channy Leaneaghs sätt att sjunga. För att ge er en uppfattning om hur hennes röst lät droppar jag namnet Elisabeth Fraser från Cocteau Twins.
Basisten Chris Bierden var en föjsam duktig instrumentalist, efterhand blev hans pumpande bas alltmer påtaglig. Men vad som var anmärkningsvärt, lite lyxigt och en smula egendomligt var idén att ha två trummisar. Tycker inte att denna sättning var helt klockren, framför allt inte vid jämförelse mellan hur Göran Kroon och David Sundby förnämligt interagerar i göteborgsbaserade Lasse Lindgren Big Band Constellation för att ta ett långsökt exempel. Kompet blev väldigt tungt och oftast spelade slagverkarna märkligt nog helt synkade. Roligast var de när de efterhand fick komma igång, gjorde olika saker, luckrade upp ett annars ganska statiskt beat på olika sätt. De spröda klangerna kom liksom det melodiska inslaget enbart från olika syntslingor.
Skönt nog var flera av deras arrangemang ganska spännande. Taktbyten och ekoeffekter användes relativt flitigt, vilket krävdes för att fånga lyssnaren. Finns en överhängande risk att jag om några veckor glömt denna spelning, vilket är synd på så pass goda intentioner. Var som ni förstått vare sig bekant med bandet eller deras låtar. Underligt att de presenteras som psykedelisk R & B och pop-soul, något som undgick mina öron.
De var däremot mycket indie. Och en tajt enhet tyvärr utan ambitioner att kommunicera med oss åhörare. Därför kändes spelningen mest som ett koncept. Emellanåt blev man lite matt och kände sig en smula överkörd.
Text: Mats Hallberg
Foto: Emma Andersson