Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

La Cage aux Folles

La cage aux folles – ibland en ljuvlig helt underbar föreställning på GöteborgsOperan

by

lacageauxfollesmatsbacker

Foto: Mats Bäcker

La cage aux folles – säsongens musikalpremiär på GöteborgsOperan 7/9 2013

Musik och sångtexter Jerrry Herman. Manus Harvey Fierstein efter Jean Poirets pjäs.

Svensk översättning Bo Hermansson, svenska sångtexter Ture Rangström

Musikaliska arrangemang Jan Radesjö

Säsongens musikalsatsning på GöteborgsOperan är Jerry Hermans La cage aux Folles, en musikal vars handling är förlagd till nattklubben med samma namn i Saint Tropez på franska rivieran eller rättare sagt i huvudsak  i den gemensamma bostaden ovanför nattklubben.

Om handlingen

Det handlar om det homosexuella äldre strävsamma paret eller som det sägs från scenen en transvestit och en bög vars son från ett högst tillfälligt amoröst äventyr på en annan nattklubb, kommer hem och meddelar att han är kär och strax skall gifta sig.

Först skall de blivande svärföräldrarna träffa den blivande brudens föräldrar och det blir då aningen komplicerat med hänsyn till den tidigare beskrivningen.

Handlingen kretsar kring ZAZA som egentligen hävdar att ”hon” är sonens mor eftersom det är ”hon” som har uppfostrat ”sonen”,

Ett annat problem är att sonen, Jean-Michel oroar sig för att hans föräldrar inte skall godkännas av den blivande svärfadern som är en tilltänkt ledare för ett parti som i sitt partiprogram har klargjort att de önskar stänga dylika etablissemang.

Ytterst handlar det om vår respekt för andra människor som har valt att leva ett annat liv än det vi gör, men det handlar naturligtvis om våra förutfattade meningar och fördomar.

Om La cage aux folles

La Cage aux folles hade premiär på Broadway 1983 och några år senare såg jag en uppsättning på dåvarande Malmö Musikteater med bl a Jan Malmsjö, Carl-Åke Eriksson och Gaby Stenberg.

Vid ett besök i New York för några år sedan upplevde jag föreställningen som en teaterpjäs på vad jag tror kallas Off Broadway.

Säsongen 2012-13 har man åter kunnat uppleva föreställningen på Oscarsteatern nu med Loa Falkman som ZAZA.

La cage aux folles på GO

Nu har alltså turen kommit till Sveriges framsida. Redan när man anländer till Göteborg och passerar Nordstan uppmärksammar jag GO:s annonser: Inget drag på stan? Gå till Operan.

I entrén till operan möts jag av aimabla unga män som med sug i blicken och en förförisk, för att inte säga bedagad stämma hälsar mig och alla andra välkomna till premiärföreställningen iklädda  en  rosa fjäderboa kring hals och armar.

I salongen observerade jag en känd göteborgare utrustad med en likadan fjäderboa och han såg då inte särskilt glad ut eller kanske bekväm är ett mer korrekt uttryck?

Det var enligt min medföljande, äldsta dotter en del kändisar i vimlet, men som en trogen operapremiär besökare noterade jag inte många kända ansikten utöver husets mezzo-stjärna Katarina Karnéus, möjligen Marco Stella och givetvis den alltid närvarande chefsdramaturgen i huset, Göran Gademan. I vimlet syntes också Ronny Danielsson som det heter var influgen från Malmö och den egna premiären på Miss Saigon på Malmö Opera.

Om föreställningen kan jag konstatera att det på det hela taget var en rätt trevlig tillställning, men givetvis miltals från vad jag är van vid att uppleva i ett operahus.  Det skulle ju vara att överdriva genom att påstå att det handlade om sångkonst på hög nivå, och första akten tyckte jag var både seg, lång och lite tråkig, men framför allt lång.

Till höjdpunkterna  i första akten räknar jag Jean-Michel entré  i skepnad av den unge begåvade Linus Henriksson. Det kan säkert bli något stort av denne unge man. I slutet av första akten börjar det bränna till och bli en intressant föreställning och det sker när herrarna sjunger Jag går på stranden och inte minst ZAZA:s  solonumret Jag är den jag är.

I övrigt vill jag också poängtera att av samtliga medverkande var de flesta helt nya bekantskaper för mig. Egentligen är det bara Monica Einarson och Mikael Samuelson som jag känner till sedan tidigare. Javisst, så minns jag självklart Hans Josefsson från tv-serien om Ernst Rolf, men att han också har varit operasångare på Stora Teatern och sedermera GO har helt gått min näsa förbi.

Förklaringen till detta är dels att jag till sjöss dagen efter att jag hade fyllt femton och sedan dess har jag varit bosatt i parkernas stad, med undantag för de femton åren som jag arbetade i  dåvarande Skaraborgs län. Besöken i Göteborg gick vanligtvis till olika teaterbesök och jag har nog inte varit på Stora Teatern, Göteborgs Bolshoi, sedan 1959.

Efter pausen börjar det mycket bra och det känns som jag nu har hamnat in i föreställningen vilket upplevs bra. Det höga tempot i första akten blir nu långsammare och jag hinner med att både se uppfatta och reflektera över föreställningens intressanta och viktiga budskap. Den om acceptans förståelse och respekt vi alla skall ha för varandra oberoende av vår sexuella läggning eller preferenser.

Det sångliga får nu också en helt annan dignitet och det låter så bra som man kan begära. Höjdpunkterna är dels  reprisen på Sång på stranden dels Jacqueline, som sjöngs av Monica Einarson dels föräldraparets entré i form av särskilt av Edouard Dindon som Lars Väringer hanterar med den äran.

Dansnummerna var  av genomgående hög kvalitet och det är inte utan att jag imponeras av Cagellerna, och Alex Falk gör en rolig och lovande insats som hushållets hembiträde/butler, men det är mest skådespeleriet av herrar  Josefsson och Samuelson som kommer att bli det bestående minnet av denna uppsättning.

Det var en flärdfull, dansant, ömsom lite sentimentalt och ibland fullständigt helt ljuvlig och underbar föreställning  och om det inte är något drag på stan så rekommenderar jag varmt ett besök på operan (GO).

Recensioner

Magnus  Haglund i GP

Lena Kvist i Borås Tidning

Produktionsteam

Dirigent:  Nick Davies
Regissör:  Bo Hermansson
Medregissör, koreograf:  Roine Söderlundh
Scenograf Roland Söderberg
Kostymdesigner:  Maria Gyllenhoff
Ljusdesigner  Palle Palmé
Ljuddesigner: Joachim Bohäll

I rollerna
Georges: Hans Josefsson
Inspicient Francois: Bengt Bauler
Butler Jacob : Alexander Falk
Albin/Zaza : Mikael Samuelson
Jean Michel:  Linus Henriksson
Anne Dindon: Karin Mårtenson
Jaqueline: Monica Einarson
Monsieur Renaud:  Ole Forsberg
Eduardo Dindon:  Lars Väringer
Marie Dindon:  Susanne Barklund
Madame Renaud:  Carina Söderman

Ensemblen  Cagellerna: Louise Hafström, Magnus Lundgren, David Joseph, Emil Schillén, Mike Gamble, David Seil, Robert Sillberg, Sivert Hauge, Jacob Walleberg, Fredrik Ström, Isac Hellman, Johan Forsberg

La Cage Aux Folles – magiskt och glamoröst med Loa Falkman som briljerar som Zaza

by

La Cage Aux Folles
En musikal av Harvey Fierstein efter Jean Poirets pjäs med samma titel med musiken av Jerry Herman.
Regi Peter Dalle
Oscarsteatern
Premiär 13 september 2012

Loa Falkman briljerar i rollen som dragshowartisten Albin/Zaza i ”La Cage Aux Folles” som hade premiär för en smokingklädd, glittrande publik som engagerade sig och klappade med i takten redan från start. Det blev stående ovationer och många sjöng med i ”Vår bästa tid är nu”.

Musikalen ”La Cage Aux Folles” är lätt att tycka om. Det är en varm berättelse, med en fin sensmoral att det är mycket imponerande bra dans, fina sånger, snygg scenografi och glittrande glamorösa kläder. När den kom, 1983, orsakade den dock en del debatt. Handlingen utspelar vid den franska Rivieran och kretsar kring ett medelålders bögpar där den ene av dem, George, hade ett tillfälligt heterosexuellt förhållande i sin ungdom vilket gav sonen Jean-Michel som växt upp hos bögparet. Jean-Michels pappa, Georges, är traditionellt manlig medan Albin/Zaza är feminin. Sonen har vuxit upp hos dem och nu har han träffat en flicka och vill gifta sig.

Problemet är inte bara att föräldrarna gärna hade sett att han varit homosexuell som de själva utan det stora problemet är flickans föräldrar. Den eventuellt blivande svärfadern är politiker i ett parti som står för gammeldags värden kring kärnfamiljen. Att hans dotter skulle gifta sig med en son till ett bögpar är totalt otänkbart.

När musikalen hade urpremiär i USA hösten 1983 var den amerikanska gayrörelsen splittrad i sina åsikter om musikalen. Några ansåg den förljugen och tillrättalagd, medan andra tyckte att musikalen betytt mer för de homosexuellas plats i samhället än massdemonstrationer och frigörelseparader.

Berättelsen i regi av Peter Dalle har fått en bra blandning av burlesk komedi, framför allt är det rollen som betjänten Jacob, spelad av Per Andersson, som står för det farsartade komiska där han åker rullskridskor på scen och byter till den ena lustiga kvinnodräkten efter den andra.

George och Albin/Zaza, bögparet som är berättelsen centrum, spelas så bra av Sven Nordin och Loa Falkman. Norrmannen Sven Nordin som den manliga mannen och Loa Falkman som är oerhört feminin i sina rörelsemönster och gör succé som dragshowartist. Loa Falkman är enastående, han skapar magi på scen. Jag vet att musikalen blev en stor framgång då den sattes upp på Malmö stadsteater 1985 med Jan Malmsjö i huvudrollen som dragshowartisten Albin/Zaza. Jag har inte sett den uppsättningen, men jag tror att Loa Falkman är i samma suveräna klass med sin tolkning av rollen som Albin/Zasa.

Det är en rolig föreställning och snygg, med skicklig skådespelare som behärskar timing i dialoger, vilket ju är superviktigt i komedier. Men föreställningen har också mer värden än rent underhållande, den skildrar människor lite på gott och ont, karaktärerna har djup, ingen är bara rakt av ond eller god. Även om politikern Edouard Dindon (spelas av Ulf Eklund) är äckligt falsk har han också små drag av något bra inom sig, han går att begripa. Också de personer som står på den ”goda sidan” har negativa drag, precis som människor är. Så även om ”La Cage Aux Folles” är en underhållande lättsam komedi har den ett värdefullt djup och mervärde.

Roller:
Albin/Zaza – Loa Falkman
Georges – Sven Nordin
Butlern Jacob – Per Andersson
Jacqueline – Suzanne Reuter
Jean-Michel – Joan Alderman
Anne – Maya Rung
Edouard Dindon – Ulf Eklund
Marie Dindon – Susanne Barklund
Francois, Inspicient på nattklubben – Stefan Clarin
Monsiuer Renaud, kaféägare – Erik Gullbransson
Madame Renaud, kaféägare – Lisa Stadell

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Peter Dalle regisserar La Cage Aux Folles på Oscarsteatern med Loa Falkman som Zaza

by

Loa Falkman i rollen som den feminina bögen Zaza och den norske skådespelaren Sven Nordin som hans man Georges – så blir det när Oscarsteatern sätter upp musikalen La Cage Aux Folles. Peter Dalle regisserar och gör därmed debut som musikalregissör.

– Jag gillar egentligen inte musikaler särskilt mycket, berättade Peter Dalle på en pressträff på Oscarsteatern.

– Den här musikalen är en av de som jag gillar, för de är inte bara komedi utan också ett drama, sade Peter Dalle.

– Och en musikal med mycket bra musik, fyllde Loa Falkman i.

Handlingen utspelar sig i Saint Tropez och handlar om ett homosexuellt par, Zaza och Georges. Zaza som arbetar som dragqueen och är en diva både på scen och privat. Hans man Georges är däremot symbolen av lugn manlighet. Georges hade ett heterosexuellt anfall när han var ung och fick då sonen Jean-Michel som vuxit upp hos Georges och Zaza. Jean-Michel har en flickvän vars föräldrar är värdekonservativa och emot allt möjligt, exempelvis homosexualitet. Flickvännens föräldrar är politiskt engagerade och en skandal gör att de behöver lite bra positiv reklam och bestämmer då att det är dags för dottern att gifta sig. Och då måste de ju hälsa på dotterns blivande svärföräldrar.

Jean-Michel försöker få sin mamma att ställa upp och komma dit och låtsas vara gift med Georges, vilket inte lyckas. Då återstår ingen annat än att Zaza får spela mamma och kvinna.

Förvecklingar och lögner som föder fler krångliga situationer.

Dessutom finns några roliga sidokaraktärer, som Zazas och Georges betjänt som spelar Peter Andersson.
– Han är en figur som egentligen drömmer om att stå på scen, men är rätt dålig på scen. Som jag har det i verkliga livet, sade Peter Andersson och drog skratt.

Peter Dalle har valt att placera handlingen till 1980-talet. Acceptansen av homosexuella var nog lägre än idag.

Loa Falkman är ju inte direkt en skådespelare som utstrålar dragqueen och feminism.
– Det är just därför det kan bli spännande och bra, sade Loa Falkman när vi frågade om det.

Suzanne Reuter är också med i rollistan. Hon spelar Jacqueline som är pensionerad artist och nu driver en restaurang där sällskapet hamnar.

Upplagt för såväl humor som bra musik och roliga tankeväckande förvecklingar på Oscarsteatern i höst alltså.
Premiären är den 13 september 2012.

PS: Ja pjäsen har bearbetats till film vid flera tillfällen: The Birdcage med Robin Willians och Nathan Lane i rollerna som Georges och Albin. 1978 kom den första filmatiseringen, en fransk-italiensk film som blev en stor succé i bland annat USA. Komedin La Cage aux Folles hade urpremiär i Patis 1973.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Relaterat: DN och SVD.