Foto: Mats Bäcker
La cage aux folles – säsongens musikalpremiär på GöteborgsOperan 7/9 2013
Musik och sångtexter Jerrry Herman. Manus Harvey Fierstein efter Jean Poirets pjäs.
Svensk översättning Bo Hermansson, svenska sångtexter Ture Rangström
Musikaliska arrangemang Jan Radesjö
Säsongens musikalsatsning på GöteborgsOperan är Jerry Hermans La cage aux Folles, en musikal vars handling är förlagd till nattklubben med samma namn i Saint Tropez på franska rivieran eller rättare sagt i huvudsak i den gemensamma bostaden ovanför nattklubben.
Om handlingen
Det handlar om det homosexuella äldre strävsamma paret eller som det sägs från scenen en transvestit och en bög vars son från ett högst tillfälligt amoröst äventyr på en annan nattklubb, kommer hem och meddelar att han är kär och strax skall gifta sig.
Först skall de blivande svärföräldrarna träffa den blivande brudens föräldrar och det blir då aningen komplicerat med hänsyn till den tidigare beskrivningen.
Handlingen kretsar kring ZAZA som egentligen hävdar att ”hon” är sonens mor eftersom det är ”hon” som har uppfostrat ”sonen”,
Ett annat problem är att sonen, Jean-Michel oroar sig för att hans föräldrar inte skall godkännas av den blivande svärfadern som är en tilltänkt ledare för ett parti som i sitt partiprogram har klargjort att de önskar stänga dylika etablissemang.
Ytterst handlar det om vår respekt för andra människor som har valt att leva ett annat liv än det vi gör, men det handlar naturligtvis om våra förutfattade meningar och fördomar.
Om La cage aux folles
La Cage aux folles hade premiär på Broadway 1983 och några år senare såg jag en uppsättning på dåvarande Malmö Musikteater med bl a Jan Malmsjö, Carl-Åke Eriksson och Gaby Stenberg.
Vid ett besök i New York för några år sedan upplevde jag föreställningen som en teaterpjäs på vad jag tror kallas Off Broadway.
Säsongen 2012-13 har man åter kunnat uppleva föreställningen på Oscarsteatern nu med Loa Falkman som ZAZA.
La cage aux folles på GO
Nu har alltså turen kommit till Sveriges framsida. Redan när man anländer till Göteborg och passerar Nordstan uppmärksammar jag GO:s annonser: Inget drag på stan? Gå till Operan.
I entrén till operan möts jag av aimabla unga män som med sug i blicken och en förförisk, för att inte säga bedagad stämma hälsar mig och alla andra välkomna till premiärföreställningen iklädda en rosa fjäderboa kring hals och armar.
I salongen observerade jag en känd göteborgare utrustad med en likadan fjäderboa och han såg då inte särskilt glad ut eller kanske bekväm är ett mer korrekt uttryck?
Det var enligt min medföljande, äldsta dotter en del kändisar i vimlet, men som en trogen operapremiär besökare noterade jag inte många kända ansikten utöver husets mezzo-stjärna Katarina Karnéus, möjligen Marco Stella och givetvis den alltid närvarande chefsdramaturgen i huset, Göran Gademan. I vimlet syntes också Ronny Danielsson som det heter var influgen från Malmö och den egna premiären på Miss Saigon på Malmö Opera.
Om föreställningen kan jag konstatera att det på det hela taget var en rätt trevlig tillställning, men givetvis miltals från vad jag är van vid att uppleva i ett operahus. Det skulle ju vara att överdriva genom att påstå att det handlade om sångkonst på hög nivå, och första akten tyckte jag var både seg, lång och lite tråkig, men framför allt lång.
Till höjdpunkterna i första akten räknar jag Jean-Michel entré i skepnad av den unge begåvade Linus Henriksson. Det kan säkert bli något stort av denne unge man. I slutet av första akten börjar det bränna till och bli en intressant föreställning och det sker när herrarna sjunger Jag går på stranden och inte minst ZAZA:s solonumret Jag är den jag är.
I övrigt vill jag också poängtera att av samtliga medverkande var de flesta helt nya bekantskaper för mig. Egentligen är det bara Monica Einarson och Mikael Samuelson som jag känner till sedan tidigare. Javisst, så minns jag självklart Hans Josefsson från tv-serien om Ernst Rolf, men att han också har varit operasångare på Stora Teatern och sedermera GO har helt gått min näsa förbi.
Förklaringen till detta är dels att jag till sjöss dagen efter att jag hade fyllt femton och sedan dess har jag varit bosatt i parkernas stad, med undantag för de femton åren som jag arbetade i dåvarande Skaraborgs län. Besöken i Göteborg gick vanligtvis till olika teaterbesök och jag har nog inte varit på Stora Teatern, Göteborgs Bolshoi, sedan 1959.
Efter pausen börjar det mycket bra och det känns som jag nu har hamnat in i föreställningen vilket upplevs bra. Det höga tempot i första akten blir nu långsammare och jag hinner med att både se uppfatta och reflektera över föreställningens intressanta och viktiga budskap. Den om acceptans förståelse och respekt vi alla skall ha för varandra oberoende av vår sexuella läggning eller preferenser.
Det sångliga får nu också en helt annan dignitet och det låter så bra som man kan begära. Höjdpunkterna är dels reprisen på Sång på stranden dels Jacqueline, som sjöngs av Monica Einarson dels föräldraparets entré i form av särskilt av Edouard Dindon som Lars Väringer hanterar med den äran.
Dansnummerna var av genomgående hög kvalitet och det är inte utan att jag imponeras av Cagellerna, och Alex Falk gör en rolig och lovande insats som hushållets hembiträde/butler, men det är mest skådespeleriet av herrar Josefsson och Samuelson som kommer att bli det bestående minnet av denna uppsättning.
Det var en flärdfull, dansant, ömsom lite sentimentalt och ibland fullständigt helt ljuvlig och underbar föreställning och om det inte är något drag på stan så rekommenderar jag varmt ett besök på operan (GO).
Recensioner
Produktionsteam
Dirigent: Nick Davies
Regissör: Bo Hermansson
Medregissör, koreograf: Roine Söderlundh
Scenograf Roland Söderberg
Kostymdesigner: Maria Gyllenhoff
Ljusdesigner Palle Palmé
Ljuddesigner: Joachim Bohäll
I rollerna
Georges: Hans Josefsson
Inspicient Francois: Bengt Bauler
Butler Jacob : Alexander Falk
Albin/Zaza : Mikael Samuelson
Jean Michel: Linus Henriksson
Anne Dindon: Karin Mårtenson
Jaqueline: Monica Einarson
Monsieur Renaud: Ole Forsberg
Eduardo Dindon: Lars Väringer
Marie Dindon: Susanne Barklund
Madame Renaud: Carina Söderman
Ensemblen Cagellerna: Louise Hafström, Magnus Lundgren, David Joseph, Emil Schillén, Mike Gamble, David Seil, Robert Sillberg, Sivert Hauge, Jacob Walleberg, Fredrik Ström, Isac Hellman, Johan Forsberg