La Cage Aux Folles
En musikal av Harvey Fierstein efter Jean Poirets pjäs med samma titel med musiken av Jerry Herman.
Regi Peter Dalle
Oscarsteatern
Premiär 13 september 2012
Loa Falkman briljerar i rollen som dragshowartisten Albin/Zaza i ”La Cage Aux Folles” som hade premiär för en smokingklädd, glittrande publik som engagerade sig och klappade med i takten redan från start. Det blev stående ovationer och många sjöng med i ”Vår bästa tid är nu”.
Musikalen ”La Cage Aux Folles” är lätt att tycka om. Det är en varm berättelse, med en fin sensmoral att det är mycket imponerande bra dans, fina sånger, snygg scenografi och glittrande glamorösa kläder. När den kom, 1983, orsakade den dock en del debatt. Handlingen utspelar vid den franska Rivieran och kretsar kring ett medelålders bögpar där den ene av dem, George, hade ett tillfälligt heterosexuellt förhållande i sin ungdom vilket gav sonen Jean-Michel som växt upp hos bögparet. Jean-Michels pappa, Georges, är traditionellt manlig medan Albin/Zaza är feminin. Sonen har vuxit upp hos dem och nu har han träffat en flicka och vill gifta sig.
Problemet är inte bara att föräldrarna gärna hade sett att han varit homosexuell som de själva utan det stora problemet är flickans föräldrar. Den eventuellt blivande svärfadern är politiker i ett parti som står för gammeldags värden kring kärnfamiljen. Att hans dotter skulle gifta sig med en son till ett bögpar är totalt otänkbart.
När musikalen hade urpremiär i USA hösten 1983 var den amerikanska gayrörelsen splittrad i sina åsikter om musikalen. Några ansåg den förljugen och tillrättalagd, medan andra tyckte att musikalen betytt mer för de homosexuellas plats i samhället än massdemonstrationer och frigörelseparader.
Berättelsen i regi av Peter Dalle har fått en bra blandning av burlesk komedi, framför allt är det rollen som betjänten Jacob, spelad av Per Andersson, som står för det farsartade komiska där han åker rullskridskor på scen och byter till den ena lustiga kvinnodräkten efter den andra.
George och Albin/Zaza, bögparet som är berättelsen centrum, spelas så bra av Sven Nordin och Loa Falkman. Norrmannen Sven Nordin som den manliga mannen och Loa Falkman som är oerhört feminin i sina rörelsemönster och gör succé som dragshowartist. Loa Falkman är enastående, han skapar magi på scen. Jag vet att musikalen blev en stor framgång då den sattes upp på Malmö stadsteater 1985 med Jan Malmsjö i huvudrollen som dragshowartisten Albin/Zaza. Jag har inte sett den uppsättningen, men jag tror att Loa Falkman är i samma suveräna klass med sin tolkning av rollen som Albin/Zasa.
Det är en rolig föreställning och snygg, med skicklig skådespelare som behärskar timing i dialoger, vilket ju är superviktigt i komedier. Men föreställningen har också mer värden än rent underhållande, den skildrar människor lite på gott och ont, karaktärerna har djup, ingen är bara rakt av ond eller god. Även om politikern Edouard Dindon (spelas av Ulf Eklund) är äckligt falsk har han också små drag av något bra inom sig, han går att begripa. Också de personer som står på den ”goda sidan” har negativa drag, precis som människor är. Så även om ”La Cage Aux Folles” är en underhållande lättsam komedi har den ett värdefullt djup och mervärde.
Roller:
Albin/Zaza – Loa Falkman
Georges – Sven Nordin
Butlern Jacob – Per Andersson
Jacqueline – Suzanne Reuter
Jean-Michel – Joan Alderman
Anne – Maya Rung
Edouard Dindon – Ulf Eklund
Marie Dindon – Susanne Barklund
Francois, Inspicient på nattklubben – Stefan Clarin
Monsiuer Renaud, kaféägare – Erik Gullbransson
Madame Renaud, kaféägare – Lisa Stadell
Läs även andra bloggares åsikter om Oscarsteatern, Loa Falkman, La Cage Aux Folles, scenkonst, musikal, recension teaterkritik
