• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

kvinnofängelse

Säsong 5 av Wentworth till C More 7 juni

5 juni, 2017 by Redaktionen

Den 7 juni på C More inleds säsong 5 av den australiensiska dramaserien Wentworth, nyinspelningen av ”Kvinnofängelset” som nådde kultstatus när den visades i Sverige.

Wentworth utspelar sig i ett kvinnofängelse i Australien och har alla de ingredienser som den andra stora kvinnofängelseserien Orange is the New Black har: med kvinnor som delar in sig i olika grupper, har gruppledare, intrigerar, mutar vakter och med intriger mellan personalen. Men när Orange is the New Black på något sätt lyckas få också de grymmaste händelserna att ha en rosa skimmer av glamour och underhållning är Wentworth rakare, ärligare, starkare och grymmare, hemskare. Orange is the New Black är underhållning, Wentworth är mycket mer än så, det är drama och känns i magen.

Nu kommer en femte säsong av Wentworth och nja, trots att serien varit fenomenal hittills, eller i varje fall var de tre första säsongerna en mästerlig helhet. Den fjärde säsongen var lite segare och det var lite för överdrivet och svårt att ta till sig. Succéserier har en tendens att få lite för många säsonger än vad som är konstnärligt och innehållsmässigt motiverat. En femte säsong, nu utan Bea som varit huvudkaraktär gör mig misstänksam. Mina förväntningar är förstås inte så höga. Men jag ska ge den en chans, den kan överraska.

Lite om handlingen i säsong 5:
I slutet av förra säsongen knivhöggs Bea till döds av fängelsechefen Ferguson (Pamela Rabe). Kaz (Tammy MacIntosh) försöker nu bringa ordning bland de traumatiserade internerna på Wentworth Correctional Centre. Säsongen har tolv avsnitt; det kommer ett nytt varje onsdag med start 7 juni.

Arkiverad under: Scen Taggad som: C More, kvinnofängelse, wentworth

Filmrecension: 3000 nätter – stark film om palestinsk ung kvinna i israeliskt fängelse

4 november, 2016 by Rosemari Södergren

3000natter

3000 nätter
Betyg 4
Svensk biopremiär 4 november 2016

Layal är en nygift palestinsk lärare som blir arresterad och oskyldigt dömd till åtta års fängelse efter att hon plockat upp en ung liftande man. Hon hamnar i ett israeliskt kvinnofängelse där palestinska politiska fångar hålls tillsammans med israeliska kriminella. Hon anklagas för att vara terrorist, den unge mannen misstänks för att ligga bakom ett terrordåd. Filmen var den stora vinnaren under Malmö Arab Film Festival 2016. Filmen har hyllats på festivaler världen över, och mottog pris för Bästa Långfilm och Publikens Pris under Malmö Arab Film Festival 2016.

Filmen är ett drama men bygger på verkliga händelser och skildrar på ett förfärande sätt hur palestinska, och för den delen också israeliska fångar, har det i fängelser i Israel. Kvinnorna är sammanfösta i kala rum med lergolv. Fångarna är också uppdelade, palestinierna är för sig och israelerna för sig och de som behandlas sämst är palestinierna.

Även om filmen är ett drama känns den väldigt naturalistisk, nästan dokumentär. Den talar direkt till hjärtat och magen och den känns ärlig och inte förskönande alls. Layal har chansen att bli frikänd om hon ljuger och säger att den unge liftaren hotade henne. I fängelset upptäcker hon snart att hon är väntar barn. Vill hon föda sitt barn i fängelset eller bli fri? Från fängelsechefen får hon hot om att inte få behålla sitt barn om hon inte går med på att spionera på sina palestinska medfångar.

Det är en tung film, svår att se för att jag inser att det är precis så här palestinier i israeliska fängelser har det, idag. Att behandlingen föder hat och motstånd är begripligt, fast vi som lever i en helt annan värld, i ett annat samhälle inte alltid förstår reaktionerna.

Det är en stark film men svår att betygsätta. Den stryker inte mig som tittare medhårs. Den ligger många mil från sagorna från Hollywood.

Regi: Mai Masri
Land: Palestina, Frankrike, Jordanien
År: 2015
Längd: 103 min
Genre: Drama, Verklighetsbaserad

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: 3000 nätter, fängelse, Filmrecension, kvinnofängelse, palestinier, Scen

Wentworth säsong 4 har kommit nu – något för dig som gillar Orange is the new Black

12 juni, 2016 by Rosemari Södergren

Wentworth är en ohyggligt skickligt gjord tv-serie om livet på ett kvinnofängelse i Australien.
Bea, huvudkaraktären, kommer dit för att hållas i förvar fram till en rättegång där hon ska ställas inför rätta för mordförsök på sin man. Hon är oskyldig. Hennes man har själv försökt begå självmord men vill inte på något vis att det ska komma fram.

Fängelsemiljön är tuff och Bea tvingas in i svåra val. Serien visar på ett ohyggligt trovärdigt sätt hur fängelsemiljön kan förstöra människor.

Wentworths första säsong hade premiär 2013 och bygger på tv-serien Kvinnofängelset som producerades 1979–1986. Wentworth är en prequel förlagd till nutid, alltså en serie som skildrar vad som hände huvudkaraktärerna i Kvinnofängelset innan den seriens handling utspelade sig.

Wentworth har exporterats till över tjugo länder. De flesta av karaktärerna är löst baserade på karaktärerna ur Kvinnofängelset, men fram till den tredje säsongen har ingen av de huvudsakliga skådespelarna ur originalserien synts i den moderna versionen.

De första tre säsongerna av Wentworth är en helhet och mästerligt. Jag har tidigare tagit upp serien och skrivit om varför jag tycker den är så mycket bättre än den kultförklarade Orange is the new Black, som har premiär för en ny säsong den 17 juni. Wentworth är mörkare och går betydligt mer på djupet i såväl karaktärsbeskrivning som dramaturgin.

Eftersom de tre första säsongerna av Wentworth är en sådan helhet blev jag både förvånad och misstänksam när en fjärde säsong nu har kommit. När jag skriver detta har de tre första avsnitten av den fjärde säsongen visats på C More. De finns på C More Play.

Jag blev misstänksam eftersom jag tänker att serien blev så populär att produktionen bakom helt enkelt vill mjölka ut lite mer ur succén genom att göra fler säsonger. Vad jag hört är en säsong fem också på väg att spelas in.

wentworthS4_2Flera av karaktärerna är kvar och Bea har sina trogna hejdukar som Max, Doreen med flera omkring sig. I första avsnittet av säsong 4 är de på väg tillbaka till Wentworth då de varit därifrån under ombyggnad och renovering av fängelset efter den brand som utbröt i slutet av tredje säsongen.

Inledningen är krypande. De olika grupperingarna och gäng av kvinnor kontaktar Bea som är orolig hur hon och hennes gäng ska bemötas. Är hon fortfarande högsta hönset? Allt verkar lugnt, men vi anar något under ytan. Den något mesiga fängelsevakten Vera har blivit chef på Wentworth. Vera vill ha projekt där kvinnorna kan engagera och utvecklas, projekt där de fängslande kvinnorna kan få hopp om en framtid utanför fängelsemurarna. Men kan Vera driva fängelset på det sättet? Är hon tuff nog för det? Kan hon hålla de våldsamma individer som finns i schack med hjälp av Bea?

Snart händer något som jag för min del har lite svårt att riktigt tro på. Den vidriga förre fängelsechefen Joan Ferguson kommer till Wentworth för att sitta i isoleringscell fram till sin rättegång. Att en tidigare fängelsechef verkligen skulle sitta i förvar i just det fängelse där hon tidigare chefat är inte särskilt troligt. Hon är som förut rakt igenom ond och beräknande och falsk. Det är svårt att tro på en sådan karaktär. Dessutom är hon storväxt och inte särskilt snygg i kroppen – det är nästan lite att driva med fördomar om storväxta kvinnor, att de skulle vara mer onda. För mig är det ett stort minus för Wentworth och min skepsis är kvar efter att jag sett tre avsnitt av den fjärde säsongen, som för övrigt består av tolv avsnitt. Å andra sidan upphävs det negativa av det övriga med karaktärer som engagerar mig som tittare och en beskrivning av maktkamperna och människornas relationer som är intressanta att följa. Så jag kommer troligen att se alla tolv avsnitten.

Arkiverad under: Scen Taggad som: Australien, C More, drama, kvinnofängelse, TV-serie, wentworth

Wentworth versus Orange is the New Black – varför Wentworth är så mycket bättre

4 juli, 2015 by Rosemari Södergren

wentworth

En tidigare ostraffad vuxen kvinna anländer till ett kvinnofängelse där hon ska avtjäna ett straff – och möter en hård värld fylld av faror, hon hamnar i en djungel att lära sig överleva i. Det är grundhandlingen i båda tv-serierna Wentworth och Orange is the New Black. I båda tv-serierna får vi följa en kvinna och vi får också i korta sidohistorier en inblick i andra fängslade kvinnors liv och bakgrund och en del av vakternas liv också.

Orange is the New Black är inspelad av Netflix och visas exklusivt på deras streamingtjänst. Den bygger på boken om den sanna berättelsen av Piper Kerman då hon, en välartad medelklasskvinna, hamnade i fängelse på grund av att hon smugglade pengar för en knarksmugglande flicka i sin ungdom. Tv-serien avviker dock en hel del från vad som verkligen hände. I tv-serien spricker till exempel hennes relation med fästmannen (troligen mest på grund av att produktionsteamet kickade Jason Biggs som hade rollen som fästmannen) och Piper utvecklas också alltmer i tv-serien till en brottsling, medan hon i verkligheten satt av sitt straff med stort stöd av sina vänner och sin familj.

Wentworth är en australisk dramaserie som bygger på tv-serien Kvinnofängelset som producerades 1979–1986. Handlingen i både Kvinnofängelset och Wentworth utspelar sig i det fiktiva kvinnofängelset Wentworth. Wentworth skildrar delvis vad som hände före det som Kvinnofängelset handlar om, men samtidigt är Wentworth inspelat i nutid.

wentworthbeaDe flesta av karaktärerna är löst baserade på karaktärer ur Kvinnofängelset, men hittills har ingen av de huvudsakliga skådespelarna ur originalserien synts i den moderna versionen.

Kvinnan som anländer till kvinnofängelset Wentworth är Bea Smith och hon är mycket trovärdigare både som karaktär och hur Danielle Cormack agerar i rollen. Bea Smith är en kvinna som är gift med Harry och har tonårsdottern Debbie. Hennes man misshandlar henne, grovt och ofta. Hon uthärdar för att hon tror att det är bättre för dottern men till slut får hon nog och försöker ta livet av sin man. Mordförsöket misslyckas och hon placeras i häkte på Wentworth i avvaktan på rättegång. Hennes man vill dölja sanningen att hans fru försökte mörda honom och därför hävdar han inför polisen att han försökt begå självmord.

Bea hamnar i skottlinjen i fängelset mellan de två fängslade kvinnorna, Franky och Jacs, som konkurrerar om makten bland fångarna. Bea tvingas att langa knark och på olika sätt pressas hon under hot både mot sig själv och sin dotter. Den äldre kvinnan, Jacs, är fru till en maffiakung och hon har kriminella kontakter utanför fängelset som kan utföra våldsdåd på hennes uppdrag.

Det är rätt svårt att tro på Piper i Orange is the New Black. Hon är välartad, har utbildning, arbetar och sköter sig. Att det amerikanska samhället överhuvudtaget skickar henne i fängelse istället för att ge henne villkorligt är väldigt svårt att alls tro på.

wentworth2Wentworths första säsong är av mästarklass. Den är välgjord, spännande, trovärdig, skrämmande och med mycket bra skådespelare. Den första säsongen Orange is the New Black var också godkänd, men där Wentworth helt klart får betyg 5 av 5 möjliga hamnar Orange is the New Black på betyg 4. Båda serierna har tre säsonger som är tillgängliga i Sverige – och som helhet får Wentworth betyg 4 medan Orange is the New Black får betyg 3. Den andra säsongen av Wentworth är annorlunda, med mer fokus på maktkamper och intriger, som Dallas i fängelsemiljö, därför sänks betyget något för helheten. Den tredje säsongen sluter dock ihop säcken och det blir en snygg helhet i berättelsen.

Wentworth är råare och känns mer äkta. Det är något förljuget gullepluttigt över Orange is the New Black. När det gäller att förmedla känslan av autenticitet vinner Wentworth stort. Wentworth är starkare och inte falskt gullig – som Orange is the New Black har en tendens i de två senare säsongerna att bli plus att Piper inte alls är trovärdig i den tredje säsongen. Bea Smiths utveckling är mycket trovärdigare och tyvärr också en bra beskrivning av vad nuvarande samhälls- och fängelsesystem gör med människor.

Det är intressant att de två serierna så tydligt är skapade i två olika länder. I Orange is the New Black är fångarna strikt uppdelade efter hudfärg, de svarta kvinnorna är en stark grupp och de vita håller ihop i sin grupp och de kvinnor som har asiatisk bakgrund håller sig för sig. I Wentworth håller kvinnorna med kinesisk bakgrund ihop, i övrigt är kvinnorna blandade när det gäller hudfärg medan de däremot är indelade efter den avdelning där de är placerade och efter vilken kvinnlig fånge som de har som sin boss.

Tre säsonger av Wentworth finns nu på C More och tre säsonger av Orange is the New Black finns på Netflix. För båda serierna är en fjärde säsong på gång.

Arkiverad under: Recension Taggad som: kvinnofängelse, Orange is the new black, TV-serie, wentworth

Orange is the New Black, säsong 3 – det är svårt att slita sig fast Piper blir allt löjligare

21 juni, 2015 by Rosemari Södergren

orangeisthenewblack3

Tv-serien ”Orange is the New Black” gjorde stor succé när den första säsongen släpptes på Netflix sommaren 2013. Handlingen kretsar kring Piper Chapman, en ung vit medelklasskvinna, utbildad och med bra jobb. Hon och hennes fästman Larry planerar sitt bröllop men då kommer hennes vilda ungdom i kapp henne. Piper har i ungdomen smugglat knarkpengar åt sin dåvarande flickvän, Alex. Strax innan brottet blir preskriberat blir hennes roll upptäckt. Snarare än att riskera en hård dom, går hon med på att sitta femton månader i fängelse.

Serien bygger på en bok där journalisten Piper Kerman berättar om sitt liv under den tid då hon hamnat i fängelse på grund av en narkotikabrott i ungdomen.

Tv-serien utspelar sig på kvinnofängelset, en tuff plats för en välbärgad vit utbildad kvinna. Piper möter fientlighet och en stenhård uppdelning mellan vita och svarta och med latinamerikanskor i en egen gruppering. Serien skildrar Pipers utmaningar såväl inuti fängelset som i relationen med hennes liv och relationer utanför fängelset: fästman, föräldrar och vänner. Vi får också lära känna de olika andra fängslade kvinnornas liv och bakgrunder. Serien växer och fördjupas efter några avsnitt.

Den tredje säsongen är uppbyggd på samma sätt, vi följer Piper och vi följer flera av de andra karaktärernas liv, både fängslade kvinnor och en del ur personalen. Vi ser människorna bakom deras olika roller i livet.

En sak är dock helt klar: serien stämmer föga med boken. Verklighetens Piper hade stort stöd av sina vänner under den tid hon vistades i fängelset och hon separerade inte från Larry och hon blev definitivt inte tillsammans med den tidigare flickvännen Alex, som ju faktiskt var den som satte dit Piper. Att serien inte följer verkligheten är inte så konstigt, verkligheten är inte alls lika dramatisk.

I tredje säsongen finns alltså inte Pipers pojkvän med alls. De gjorde slut i den andra säsongen. Men det verkar ju vara en nödlösning som kommit till för att Jason Briggs, skådespelaren som hade rollen som pojkvännen Larry kom i konflikt med seriens regissör och producent. Enligt uppgifter i skvaller press krävde Jason Briggs för hög lön och andra förmåner och därmed blev han portad. Det förde med sig att manusförfattarna till säsong 3 låter Pipers förra flickvän Alex dyka upp på fängelset och Piper inleder en kärleksrelation med Alex. Suck.

Piper är den som är minst trovärdig i säsong 3. Hennes karaktär har blivit trist och löjlig. Att hon skulle vara som galen och passionerat förälskad i Alex är löjeväckande och inte alls trovärdigt i förhållande till hur karaktären Piper tidigare skildrats. Att Piper dessutom börjar ta på sig rollen som hård och arrangerar ett stort nätverk av illegal försäljning, nej det är inte trovärdigt. Piper som gangster blir löjligt.

Ändå kunde jag inte slita mig från säsong 3. Och det beror på alla övriga karaktärer som växer och vi kommer närmare dem. När jag hade sett tre avsnitt av säsong 3 tyckte jag inte alls säsongen kom upp i nivå med de tidigare två säsongerna, men när jag sett ytterligare ett par avsnitt gick det inte att slita sig. Personerna fascinerar mig och jag vill lära känna dem mer och det känns rent av som att jag är där, mitt ibland dem.

Dogget växer som person och det är kul att se den tuffa Red och hennes relation till fängelsevakten Sam Healy. Relationen mellan Dayanara ”Daya” Diaz och hennes mamma, som sitter i samma fängelse, är också intressant att följa och få veta mer om. Poussey Washington är en annan karaktär som blir allt mer en favorit.

Boken som serien bygger på är, som jag redan nämnt, inte alls lika bra dramaturgiskt. Däremot har den lite mer kritik av fängelsesystemet. Piper själv jobbar mycket för att förändra systemet med fängelser. Serien har visserligen en del kritik av det amerikanska fängelsesystem, men seriens styrka har mer med skildringarna av de olika människornas livsöden att göra. Det är så många olika människor med så många drömmar om ett bättre liv och serien engagerar och det är svårt att slita sig från den. Någon gång under 2016 kommer säsong 4, ryktas det, från välunderrättade skvallersajter.

Arkiverad under: Scen Taggad som: kvinnofängelse, Orange is the new black

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Bolero – Ravels eviga melodi – strålande tolkning av Maurice Ravel

Bolero - Ravels eviga melodi Betyg … Läs mer om Filmrecension: Bolero – Ravels eviga melodi – strålande tolkning av Maurice Ravel

På Dramaten: Författare från Belarus visar hur lögner kan växa till och förvandla både människor och hela länder

Alhierd Bacharevič Foto: Julia … Läs mer om På Dramaten: Författare från Belarus visar hur lögner kan växa till och förvandla både människor och hela länder

Tänkvärdheter varvas med dårskap i fängslande urpremiär – Communion på Göteborgs Stadsteater

Av Lars Norén Regi: Eva … Läs mer om Tänkvärdheter varvas med dårskap i fängslande urpremiär – Communion på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Four Mothers

Four Mothers Betyg 4 Svensk biopremiär 3 … Läs mer om Filmrecension: Four Mothers

Spännande mix av duktig trio vars trumslagares närvaro kittlar – Pete Roth Trio feat Bill Bruford i Kungsbacka

25/9 2025 Rest Ester i … Läs mer om Spännande mix av duktig trio vars trumslagares närvaro kittlar – Pete Roth Trio feat Bill Bruford i Kungsbacka

Surfar skickligt på vågor från Brasilien – Karolina Vocidolac på Contrast Public House

26/9 2025 Swejs-arrangemang hos … Läs mer om Surfar skickligt på vågor från Brasilien – Karolina Vocidolac på Contrast Public House

Teaterkritik: En genial Hamlet på Elverket

Gustav Lindh. I bakgrunden: Gizem … Läs mer om Teaterkritik: En genial Hamlet på Elverket

Fulländat program som Lunchteater – G. Fröding med Lars Magnus Larsson & Tommy Kotter

vecka 39 2025 (23-26/9 ) Lunchteatern … Läs mer om Fulländat program som Lunchteater – G. Fröding med Lars Magnus Larsson & Tommy Kotter

Filmrecension: One Battle After Another – snillrikt hantverk

One Battle After Another Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: One Battle After Another – snillrikt hantverk

Teaterkritik: De flyktade – finstämt kammarspel med vacker musik som tröst

Rysk flicka med puderdosa, 1928 © Lotte … Läs mer om Teaterkritik: De flyktade – finstämt kammarspel med vacker musik som tröst

Filmrecension: Relay – bortom sunt förnuft och god smak

Relay Betyg 1 Svensk biopremiär 26 … Läs mer om Filmrecension: Relay – bortom sunt förnuft och god smak

Recension av tv-serie: House of Guinness

House of Guinness Betyg 3 Premiär på … Läs mer om Recension av tv-serie: House of Guinness

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in