• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

havet

Filmrecension: From the Wild Sea – förmodligen en av decenniets viktigaste filmer

9 december, 2021 by Rosemari Södergren

From the Wild Sea
Betyg 3
Svensk biopremiär 10 december 2021
Regi Robin Petré

From the Wild Sea är förmodligen en av decenniets viktigaste filmer. Det är en dokumentärfilm som både skrämmer och ger hopp – en film som visar hur havens djur är svårt drabbade av människans miljöförstörelse. Djur blir svårt sjuka och många dör på grund av människors nedskräpning av miljö och på grund av klimatförändringarna. Förändringarna av klimatet med hårdare stormar gör att sälar och valar kastas mot klippor och får svåra sår. Plastbitar i havet dödar djur, plasten gör att många djur svälter ihjäl. Det är oerhört skrämmande att se hur havsdjuren drabbas på grund av människornas agerande.

Dokumentären ger trots allt hopp, då den visar att det finns människor som bryr sig och som kämpar för djurens överlevnad. I dokumentären får vi följa människor som arbetar för att rädda skadade och sjuka djur. Jag är så fascinerad av att det finns människor som ägnar sitt liv åt detta och att det uppenbarligen mitt i vår enormt kapitalistiska värld finns någon som är redo att betala för att människor ska kunna rädda djur.

Vi får se oerhört starka bilder på djur och fåglar som vår sjukvård och hjälp att återvända till havet. Tänk vilka ögon och uttryck sälarna och svanarna har. Det syns och känns att de har ett gemensamt ursprung som människor, vi hör ihop, vi är vävda av samma grundelement och vi människor borde vårda oss om djuren.

Tyvärr är fotot och filmens klipp av sämre kvalitet. I inledningsscenen får vi se några sälar som släpps ut ur burar för att återvända till havet efter att de fått sjukvård. Trist nog hänger kameran fast på en tom bur rätt länge, istället för att låta oss se sälarna ta sig ut på stranden och ned till havet. Det är flera liknande ställen i filmen där bilden dröjer sig kvar på meningslösa bilder. Tyvärr saknas också en del fördjupning med förklaringar. Vi som inte vet hur allt hänger ihop skulle gärna få mer information. Jag förstår att det inte varit världens enklaste uppgift att filma och fotografera men redigerarna kunde ha klippt ihop bättre, tänker jag. Det skulle också vara möjligt att göra några fler fördjupande intervjuer. I vissa filmer är det en styrka att inte säga allt, att ge tittarna möjlighet att tänka själva, men i en sådan här film vill nog de flesta få mer information, mer fakta.

Filmens leverantör har en mycket väl formulerad beskrivning:
Till vindens vinande och sälkutarnas gnyende vaggas vi in i en fängslande berättelse där både människor och djur får oss att lyssna och känna. Aldrig har havet känts närmre och djuren mer besläktade. Men vad gör vi mot dem?
​
From The Wild Sea (Fra det Vilde Hav) hade världspremiär i tävlan på filmfestivalen i Berlin 2021 och har ett rikt festivalliv i och utanför Europa.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Djur, From the Wild Sea, havet, Havsdjur, Klimat, Miljö, Sälar

Filmrecension: Becoming Cousteau – om äventyret och upptäckterna som väckte kampen för vår jord

4 november, 2021 by Rosemari Södergren

Becoming Cousteau
Betyg 4
Svensk biopremiär 5 november 2021
Regi Liz Garbus

När klimathot är i fokus kommer denna storartade film om vår planet. Jacques-Yves Cousteau råkade som ung ut för en bilolycka som gjorde att han i sin rehabilitering lärde sig dyka och blev fascinerad av världen under ytan. Han tog som sin livsuppgift att utforska haven. Han är fransk marinofficer som blev regissör, oceanograf och pionjär inom dykning och undervattensfotografering

Denna dokumentär visar hur enastående vacker och fascinerande livet i havet är, men den visar också vilket hot havsdjupen, naturen och hela vår jord står inför. I filmen får vi följa med på den resa Jacques-Yves Cousteau gjorde, från att utforska den otroliga världen under ytan till att berätta om den i böcker och filmer och till att upptäcka det reella hot som vår planet står inför.

För mig är de bästa dokumentärerna de som berättar något mer än biografin över personen som skildras. De mästerliga dokumentärerna berättar något som berör oss alla, något som kommunicerar något vi kan relatera till eller ge oss ny kunskap, fördjupad förståelse. Detta gör denna dokumentär i allra högsta grad, på flera sätt.

Cousteau var äventyrare, uppfinnare, filmskapare och blev världskänd som mannen i den röda mössan, då han i flera filmer hade en lysande röd mössa. Han utforskade platser människan aldrig tidigare sett och redan för över femtio år sen påtalade han hur klimathotet riskerade att sabotera ekosystemen under vattenytan. Denna dokumentär av Liz Garbus har Oscarsnominerats.

Becoming Cousteau skildrar 1900-talets främsta havsutforskare, som inspirerade efterföljande generationer. Jag hoppas att filmen får många att gå i hans fotspår. Nu då världens makthavare har träffats i Glasgow för att komma överens hur världens gemensamt kan ta krafttag för att hindra klimathotet är denna dokumentär efterlängtad. Cousteau var en av de viktigaste rösterna för att stoppa miljöförstörelsen, för att kunna rädda det mångfaldiga livet i haven.

Fakta om Cousteau från wikipedia:
Cousteau ägnade sitt liv åt att utforska världen under havsytan. Hans äventyr filmades och har visats i tv-serier. Med skeppet Calypso besökte Cousteau med sitt team många intressanta undervattensvärldar. Dessa resor och upptäckter finns skildrade i många böcker och filmer. Han vann tre Oscar för filmerna Den tysta världen (1956), Guldfisken och Värld utan sol (1964) liksom flera andra priser, inklusive Guldpalmen vid Filmfestivalen i Cannes 1956. 1976 ledde han den expedition som återfann vraket av fartyget HMHS Britannic på 120 meters djup i Medelhavet.

Kul att känna till:
The Life Aquatic with Steve Zissou från 2004 handlar om en besättning liknande Cousteaus.
I Dan Browns bok I cirkelns mitt har en av karaktärerna lånat många drag från Cousteau.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Cousteau, Dokumentär, Filmkritik, Filmrecension, havet, Havsdjupen, Klimathotet

Världshaven kommer att stiga minst en meter – utom vid Slussen (Naturvetare varnar för allvarliga felberäkningar kring nya Slussen)

4 januari, 2012 by Gästskribenter

Av mänsklighetens alla miljöutmaningar har nästan all uppmärksamhet riktats mot växthuseffekten, i media. Sedan början av 1980-talet (!) är det naturvetenskapligt visat att förväntade temperaturhöjningar kommer att leda till att världshaven kommer att stiga minst 1 m. I värsta fall till 6—8 m. Allt i medeltal. Siffrorna har ifrågasatts, men fåfängt. De gäller ännu.

Men av den pågående slussdebatten förstår jag att havet förväntas göra halt framför Slussen. Jag har ännu bara sett en debattör samt ett antal tjänstemän som insett att stigande världshav kommer att tränga in i Mälaren före år 2100, med dagens slussplanering. Därmed kommer Sveriges viktigaste dricksvattentäkt att förstöras och alla strandnära byggnader, runt Mälaren, att få stå i vatten.

Allt detta har man redan utrett på länsstyrelsen i Stockholms län. Alla kan ta del av slutsatserna genom ett antal småskrifter, samt en artikel om länsstyrelsernas förstudie i DN.se 1/9. Detta kompletteras av ett antal naturvetenskapliga utredningar utgivna av FORMAS.

Men söker man i utredningarna efter den förväntade vattenståndsstegringen vid Slussen blir det knepigare att hänga med. Detta beror inte bara på att naturen styrs av fler meteorologiska faktorer än medeltemperaturen och av landhöjningen. Det verkar dessutom som om myndigheterna stirrat sig nästan blinda på det mest närliggande problemet, regnavloppet! Detta tycks också vara finansborgarrådet (M) Sten Nordins linje. För honom är sannolikt den viktigaste frågan inte översvämningarna utan vilka andra som betalar.
Redan 31/7 2009 skrev Charlotta Eriksson i DN:Stockholm: ”Översvämningsrisken är ett faktum redan i dag, och så länge stat och kommuner bråkar om finansieringen hänger hotet över Mälarregionen.”
I Slussen-utreningarna förväntas världshaven h ö g s t stiga 1,0 m. Varför just i Stockholm? Jo, det finns en kalkyl som sannolikt gjorts för att glädja någon… För samtidigt stiger Stockholmstrakten 0,4 m upp ur havet, varför Saltsjön endast kommer att nå 0,6 m uppför Mälarens dämmen. Då dessa är 0,7 m höga, i dag, kommer en säkerhetsmarginal på hela 0,1 m att kvarstå 2100! Tyvärr kan Saltsjön också stiga p g a östlig vind och lågtryck. Det händer ganska ofta. Högsta noterade vattenstånd verkar vara 1,2 m över medelvattenståndet. Det behövs knappast något oväder för att Saltsjön skall välla in över säkerhetsmarginalen 0,1 m!
Och vem var då den ensamme debattören? Jo, en fil dr i limnologi och fullmäktigeledamot (V) i Stockholm, Stellan F Hamrin som, 15/6 hävdade på DN:s Stockholmsdebatt att:” nivåhöjningen kommer att bli 0,9—2 m fram till år 2100.

Det anmärkningsvärda är att hans naturgeografiskt självklara uppgifter inte lett till större reaktion från de Slussen-ansvariga. Och ingen reaktion på det mest grundläggande valet: Skall Mälaren få återgå till en östersjövik och strandbyggnationen rivas, inklusive Slussen? Eller skall hela Mälarområdet invallas mot havet som Nederländerna?

Debattartikel av Claes Möre

Fler artiklar om Slussen:
DN: När ska det röda rinna av kulturens fana?
Chatt om nya Slussen
Plan för nya Slussen klubbades
”Byggstart för nya Slussen tidigast 2014”
Kajsa Althén insinuerar att Nya Slussen är en konspiration
”Stans själ ska man inte ändra på”
Nya Slussen är ett mord på Stockholm
Nya Slussen klarar inte klimatförändringen

Läs även andra bloggares åsikter om Slussen, havet, hav, naturvetenskap, debatt, samhälle, Stockholm, Nya Slussen

Arkiverad under: Kulturpolitik Taggad som: debatt, hav, havet, naturvetenskap, Nya Slussen, samhälle, Slussen, Stockholm

Äldre män och havet – intryck från utställningen Turner, Monet och Twombly

10 oktober, 2011 by Rosemari Södergren

Claude Monet Nymphéas (Näckrosor) after 1916 © Musée Marmottan Monet, Paris / The Bridgeman Art Library

Tre konstnärer som inte verkade samtidigt. De levde i stort sett inte samtidigt heller. Moderna Museet presenterar nu i höst en mycket intressant utställning med de tre stora konstnärerna. J. M. W. Turner, Claude Monet och Cy Twombly. Dessa tre kan kallas ljusets konstnärer och är tre av de största målarna de senaste 150 åren.

Utställningen på Moderna tar fasta på och fokuserar på deras sena verk som undersöks inte enbart ur de konsthistoriska kopplingarna mellan dem utan utställningen tar fasta också på gemensamma drag och motiv i deras uttryck.

Verken visas under samlande rubriker som ”Atmosfär”, ”Skönhet, kraft och rymd”, ”Intet så ljuvt som melankolin”, ”Eld och vatten”, ”Livskraften” och ”En flytande värld”.

Det går knappt att skriva om alla intryck dessa verk gör. Jag gick en vandringstur mellan konstverken i helgen. Alla tre kosntnären jobbade mycket med ljuset och alla tre jobbade på ett sätt där många små delar bildar en helhet. Varje del, varje penseldrag, kan verka ofullständig, men tillsammans bildar de ett konstverk som säger mer och förmedlar mer än en ren avbildande skarp bild eftersom de talar till våra känslor. Många av verken har med hav och dimma att göra och de får mig att känna den kyliga fukten från dimman över havet.

Ja vad är det med havet som säger så mycket?

Moderna museet skriver om utställningen bland annat:

Alla tre konstnärerna ansågs radikala på sin tid och bemöttes med negativa kommentarer när de tänjde på måleriets gränser och konventioner. Deras sena verk har en avspändhet och intensitet som kommer ur den åldrade människans självförtroende, när man tänker annorlunda om avslut och fullbordan. En omvärdering av tidigare intressen och en stark känsla av förgänglighet är andra egenskaper som präglar denna period i livet. Med väl valda jämförelser belyser utställningen dels respektive konstnärs arbetssätt, dels skapandet i den senare delen av livet.

….

Moderniteten hos Turner och Monet understryks samtidigt som utställningen också ger prov på de starka klassicistiska influenserna i Twomblys måleri och skulptur. Ett sidotema i utställningen är det genomgående intresset för romantiken och det sublima, som absolut inte upphörde i mitten av 1800-talet utan lever kvar än idag.

Både Turner och Monet har länge varit två av mina favoritkonstnärer. Att jag nu fick chansen att se massor av deras verk var förstås rena högtidsstunden. Egentligen tillhör ingen av dem rätt grupp för att ställas ut på Moderna Museet. Därför är jag jätteglad för att Moderna satte samman dem med Twombly till en helhet som gjorde det möjligt. Mer sådant. Det är ett verkligt bra sätt att sätta in det moderna i ett sammanhang på det här sättet. Det som kallas modernt har inte fötts ur ett tomt intet. Allt är påverkat av sådant som fanns före deras tillkomst.

Att sätta ihop Twombly med Turner och Monet fördjupar förståelsen av alla tre.

Nå, åter till havet. Jag fastnade allra mest för alla de konstverk som utgått från havet. Vågor och havet i morgondimma och havet och hamnen på natten, hamn med skepp …
Det är något med havet som säger något till mig, som talar till något djupt inne i mig. Kanske är det för att jag är född och uppväxt nära havet och vill känna salta vindar mot min kind.
Kanske är det för att vi alla kommer ur en livmoder där vi existerat i vattenmiljö.

Jag vet inte. Men jag ska helt klart ta mig till Moderna minst en gång till i höst för att ännu en gång vila blicken på dessa konstverk med fokus på havet.

Dessa tre konstnärer var tre män, men känslan för vad havet säger oss tror jag inte har så mycket att göra med att de är män. Också vi kvinnor som inte är pur unga känner nog att havet har något att säga oss om livet och dess betingelser, något vi kanske ser mer när vi levt några år och som de tre konstnärerna upplevt både sorg och glädje.

Jo, där är en del annat också, bland annat rätt många tavlor som utgår från blommor. Men för mig är det havet som motiv som fångar mitt engagemang allra mest.

Här skrev och fotografera vår fotograf Anders Löwdin från pressvisningen.

Lite fakta om de tre konstnärerna från Modernas hemsida.

Claude Monet föddes i Paris 1840 och är en av de främsta representanterna för impressionismen. Monet visade tidigt konstnärliga anlag och fick lektioner både av lokala konstnärer i Le Havre vid kusten, dit familjen hade flyttat år 1845, och vid Académie Suisse i Paris. År 1862 sökte han sig till Charles Gleyres akademi i Paris, där han mötte bland andra målarna Renoir och Sisley. År 1871 reste Monet till London för att slippa delta i Fransk-tyska kriget. Där mötte han Turners målningar på National Gallery. I likhet med Turner reste också Monet till Venedig och tog intryck av stadens speciella ljus och atmosfär.

År 1874 visade Monet sin målning Impression: soleil levant på en utställning i Paris. Den gav upphov till att en skeptisk kritiker myntade begreppet impressionism. Impressionisterna målade gärna direkt inför motivet, och försökte gestalta ögonblicket som det tedde sig på näthinnan. De intresserade sig för olika optiska effekter av ljus, skugga och färg och målade ofta med snabba, lätta penseldrag.
Mer på Modernas hemsida.

J. M. W. Turner föddes i London 1775. Han är en av Storbritanniens mest älskade målare. Han utbildades vid Royal Academy of Art i London, där han särskilt inspirerades av målaren Sir Joshua Reynolds föreläsningar om måleri, poesi och den ideala skönheten. Turner kom att ställa ut på akademin nästan varje år under hela sin karriär.

Under hela 1790-talet reste Turner runt i Storbritannien för att studera det skiftande landskapet och göra skisser och färganteckningar. Själva måleriet utfördes huvudsakligen i ateljén, utifrån skisser och teckningar som han hade gjort på plats inför motiven. Han fascinerades av dramatiska scener som skeppsbrott, eldsvådor och olika väderfenomen. När parlamentsbyggnaden i London brann år 1834 fanns Turner på plats för att beskåda katastrofen. Han använde sig sedan av upplevelsen i ett par målningar och i en serie akvareller. Han reste även runt i Europa, till att börja med i Frankrike och Schweiz men även i Italien dit han kom för första gången år 1819. Turner återvände till Venedig vid flera tillfällen och därifrån hämtade han motiven till några av sina mest omtalade målningar.
Mer på Modernas hemsida.

Cy Twombly föddes 1928 i Lexington, Virginia i USA. Han studerade konst i Boston och fascinerades av expressionism, dadaism och surrealism. 1950 flyttade Twombly till New York för att fortsätta sina studier och där såg han utställningar med de abstrakta expressionisterna Jackson Pollock, Mark Rothko och Barnett Newman. Han träffade också Robert Rauschenberg, som föreslog att han skulle söka sig till Black Mountain College i North Carolina. Ett par år senare gav sig Twombly och Rauschenberg ut på en resa i Europa och Nordafrika, en resa som kom att bli avgörande för Twomblys konstnärliga utveckling.

För att undvika det skolade uttryck som han hade lärt sig genom sina studier började Twombly 1953 att teckna på natten, utan att tända några lampor. Ett par år senare introducerade han enstaka bokstäver, grafiska symboler och fragment av ord i sitt måleri, vilket kom att bli kännetecknade för hans konst.
Mer om Twombly på Moderna Museets hemsida.

Cy Twombly Untitled, 2007 © Cy Twombly. Courtesy Gagosian Gallery.

Läs även andra bloggares åsikter om Moderna museet, havet, Turner, Monet, Twombly, konst

Relaterat: Dagens Nyheter

Arkiverad under: Scen Taggad som: havet, Konst, Moderna museet, Monet, Turner, Twombly

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: One to One: John & Yoko – en underbar mosaik av musik, konst, politik, poesi och solidaritet

One to One: John & Yoko Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: One to One: John & Yoko – en underbar mosaik av musik, konst, politik, poesi och solidaritet

Filmrecension: Uppskjuten tid – en filosofisk betraktelse om tiden under pandemin

Uppskjuten tid Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Uppskjuten tid – en filosofisk betraktelse om tiden under pandemin

Filmrecension: The Legend of Ochi – ett monstruöst och pretentiöst skrotupplag

The Legend of Ochi Betyg 1 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Legend of Ochi – ett monstruöst och pretentiöst skrotupplag

Efter sju år – [ingenting] släpper nytt album och åker på turné

I höst, 2025, släpper[ingenting] ett … Läs mer om Efter sju år – [ingenting] släpper nytt album och åker på turné

Fulländning av skenbart enkel formel – Slottsskogen av Anders Boson Jazz Ensemble

Anders Boson Jazz … Läs mer om Fulländning av skenbart enkel formel – Slottsskogen av Anders Boson Jazz Ensemble

Tre äpplen föll från himlen av Narine Abgarjan – en stillsam hyllning till berättandets kraft.

Titel: Tre äpplen föll från … Läs mer om Tre äpplen föll från himlen av Narine Abgarjan – en stillsam hyllning till berättandets kraft.

Virtuos och vacker salsajazz attraherar med sina pendlingar – Roberto Fonseca Quartet på Kungsbacka Teater

8/5 2025 Kungsbacka Teater Hade … Läs mer om Virtuos och vacker salsajazz attraherar med sina pendlingar – Roberto Fonseca Quartet på Kungsbacka Teater

Stockholms Internationella Seriefestival är tillbaka i maj

Årets festivalbild, tecknad av Ditte … Läs mer om Stockholms Internationella Seriefestival är tillbaka i maj

I juni öppnar den första stora Bridgertonutställningen på Skoklosters slott

– Målet är att alla besökare, inte minst … Läs mer om I juni öppnar den första stora Bridgertonutställningen på Skoklosters slott

Kuvandet av hormoner skildras med enorm emfas i maxad musikalutlevelse – Spring Awakening på Göteborgs Stadsteater

Manus och sångtexter: Steven Sater … Läs mer om Kuvandet av hormoner skildras med enorm emfas i maxad musikalutlevelse – Spring Awakening på Göteborgs Stadsteater

Annika Norlin & Jonas Teglund kommer till Vintervikens Trädgård för att spela albumet En tid att riva sönder

Den 22 & 23 maj 2025 kommer Annika … Läs mer om Annika Norlin & Jonas Teglund kommer till Vintervikens Trädgård för att spela albumet En tid att riva sönder

Hjord av marionettdjur flyr 20.000 km till Sverige för att varna om klimatkrisen

THE HERDS i Lagos, Nigeria den 19 april … Läs mer om Hjord av marionettdjur flyr 20.000 km till Sverige för att varna om klimatkrisen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.
Engelska casinon
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in