Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Djur

Filmrecension: Cow – en stark film för alla som bryr sig om djur

by

Filmrecension: Cow
Betyg 4
Svensk biopremiär 18 februari 2022
Regi Andrea Arnold

En lågmäld dokumentär om en ko och samtidigt en skriande skildring av människors brist på empati. Vi får följa kon Luma som lever på en mjölkgård i Storbritannien. Regissören har följt kons liv under fyra år. Vi får se hur hon föder kalvar för att kunna ge mjölk som säljs. Men Luma får inte leva med sina kalvar, de tas ifrån henne på en gång. Hon är bara en mjölkmaskin. Det är hemskt, jag blir så sorgsen och skäms över mänskligheten.

För regissören Andrea Arnold är det den första dokumentära långfilmen. Men temat för filmen, hur kvinnor, i det här fallet en ko, är fångad i ett system där hon inte kan ta sig ut återfinns i flera av hennes långfilmer, till exempel Wuthering Heights. Kon Luma är fångad i det vinstdrivande systemet där hennes liv och hennes värde helt och håller är sammanbundet med ekonomiska aspekter. Så länge hon ger vinst år ägare får hon leva. Men vad det är för liv, det kan vi verkligen ifrågasätta. Ändå finns det kor och också andra djur som grisar, som lever under ännu sämre omständigheter.

Det är modigt att göra en dokumentär långfilm med en kon i huvudrollen och där det inte är mycket tal med alls. Andrea Arnold är en skicklig regissör och låter fotot tala där en mu från Luma eller en närbild på hennes ögon berättar så mycket. Ibland känns det ända in i märgen på mig och jag blir så deprimerad över hur människor byggt upp ett samhälle där djuren inte räknas med som annat än maskiner.

Att Andrea Arnold är en engagerad regissör som kan berätta med flera nivåer och få oss att dra egna slutsatser har hon visat i flera av sina tidigare filmer, som Fish Tank och American Honey.

En stark film för alla som bryr sig om djur.

Filmrecension: From the Wild Sea – förmodligen en av decenniets viktigaste filmer

by

From the Wild Sea
Betyg 3
Svensk biopremiär 10 december 2021
Regi Robin Petré

From the Wild Sea är förmodligen en av decenniets viktigaste filmer. Det är en dokumentärfilm som både skrämmer och ger hopp – en film som visar hur havens djur är svårt drabbade av människans miljöförstörelse. Djur blir svårt sjuka och många dör på grund av människors nedskräpning av miljö och på grund av klimatförändringarna. Förändringarna av klimatet med hårdare stormar gör att sälar och valar kastas mot klippor och får svåra sår. Plastbitar i havet dödar djur, plasten gör att många djur svälter ihjäl. Det är oerhört skrämmande att se hur havsdjuren drabbas på grund av människornas agerande.

Dokumentären ger trots allt hopp, då den visar att det finns människor som bryr sig och som kämpar för djurens överlevnad. I dokumentären får vi följa människor som arbetar för att rädda skadade och sjuka djur. Jag är så fascinerad av att det finns människor som ägnar sitt liv åt detta och att det uppenbarligen mitt i vår enormt kapitalistiska värld finns någon som är redo att betala för att människor ska kunna rädda djur.

Vi får se oerhört starka bilder på djur och fåglar som vår sjukvård och hjälp att återvända till havet. Tänk vilka ögon och uttryck sälarna och svanarna har. Det syns och känns att de har ett gemensamt ursprung som människor, vi hör ihop, vi är vävda av samma grundelement och vi människor borde vårda oss om djuren.

Tyvärr är fotot och filmens klipp av sämre kvalitet. I inledningsscenen får vi se några sälar som släpps ut ur burar för att återvända till havet efter att de fått sjukvård. Trist nog hänger kameran fast på en tom bur rätt länge, istället för att låta oss se sälarna ta sig ut på stranden och ned till havet. Det är flera liknande ställen i filmen där bilden dröjer sig kvar på meningslösa bilder. Tyvärr saknas också en del fördjupning med förklaringar. Vi som inte vet hur allt hänger ihop skulle gärna få mer information. Jag förstår att det inte varit världens enklaste uppgift att filma och fotografera men redigerarna kunde ha klippt ihop bättre, tänker jag. Det skulle också vara möjligt att göra några fler fördjupande intervjuer. I vissa filmer är det en styrka att inte säga allt, att ge tittarna möjlighet att tänka själva, men i en sådan här film vill nog de flesta få mer information, mer fakta.

Filmens leverantör har en mycket väl formulerad beskrivning:
Till vindens vinande och sälkutarnas gnyende vaggas vi in i en fängslande berättelse där både människor och djur får oss att lyssna och känna. Aldrig har havet känts närmre och djuren mer besläktade. Men vad gör vi mot dem?
​
From The Wild Sea (Fra det Vilde Hav) hade världspremiär i tävlan på filmfestivalen i Berlin 2021 och har ett rikt festivalliv i och utanför Europa.

Grattis: Ni vann filmen Isle of Dogs

by

Filmen Isle of Dogs fick ett mycket positivt mottagande när den gick upp på biografer. Den 15 oktober släpps den på DVD och Blu-ray. Kulturbloggen har fått tag på tre exemplar av filmen som Blu-ray som våra besökare nu har chansen att tävla om.

Handlingen i korthet:
Tolvårige Atari Kobayashi arbetar för stadens korrupte borgmästare. När alla hundar i Megasaki City en dag skickas iväg till en stor soptipp, tar Atari saken i egna händer och beger sig i sitt miniatyrflygplan till Trash Islandi hopp om att hitta sin vakthund Spots. Med hjälp av sina nyvunna byrackor till vänner, påbörjas ett episkt äventyr som kommer att avgöra framtiden för hela prefekturen.
Röster: Bryan Cranston, Koyu Rankin, Edward Norton, Bob Balaban, Bill Murray, Jeff Goldblum, Kunichi Nomura, Greta Gerwig, Frances McDormand, Scarlett Johansson, Harvey Keitel, F. Murray Abraham, Yoko Ono, Tilda Swinton, Ken Watanabe, Mari Natsuki, Nijirô Murakami, Liev Schreiber, Courtney B. Vance, Anjelica Huston m fl.
Regi: Wes Anderson (Grand Budapest Hotel, The Royal Tenenbaums

Extramaterial Blu-ray: Animators • Isle of Dogs Cast Interviews • Puppets • An Ode to Dogs • Megasaki City and Trash Island • Weather and Elements • Gallery

Tävlingen är nu avgjord. Grattis tre vinnare som får filmen med posten:
Christian Sjöblom, Gränna
Rolf Nilsson, Lerberget
Britt-Marie Andersson, Ramlösa

Så här gör du om du vill vara med och tävla om filmen i Blu-ray-format:
Maila till
tavling snabel-a kulturbloggen punkt com
Skriv en motivering till varför just du ska vinna.
Tävlingen avslutas söndag den 14 oktober kl 10.00. Då måste du ha skickat ditt tävlingsbidrag.
Glöm inte att posta med din vanliga postadress, om du vinner måste vi kunna posta filmen till dig.
Tävlande som inte skickar med sin postadress har ingen chans att vinna.

Filmrecension: Dog Days – suck, Hollywoodfilm när den är som sämst

by


Dog Days
Betyg 1
Svensk biopremiär 12 oktober 2018
Regi Ken Marino

Jag skulle gärna vilja ge dem här filmen högre betyg på grund av de söta och duktiga hundarna som är med. Men tyvärr förstår regissör och manusförfattare denna filmen totalt.

Den skildrar några människor som av olika skäl får hand om en hund eller har hund redan. Några av människorna har en stor sorg efter att ha förlorat någon av deras viktigaste familjemedlemmarna, någon lider av en svår separation. Ett par vill så gärna ha barn och adopterar en flicka och har höga förväntningar men allt blir så fel. Hundarna räddar dem alla och binder samman dem alla.

Det kunde blivit en bra film, med tanke på de duktiga hundarna. Men skådespelarna är usla och har fått usel regi och handlingen är mer än förutsägbar, den är klyschig och fylld av Hollywoods värsta klichéer.

I pressmeddelandet står:
Dog Days är en rolig och hjärtlig komedi som följer livet hos flera hundägare och deras älskade fluffiga vänner runt om i soliga Los Angeles. När dessa människor och hundars vägar börjar sammansvärjas förändras deras liv på sätt som de aldrig kunnat förvänta sig.

Suck. Det där fluffiga med Hollywood. Suck. Varför måste denna film fuskas bort på detta sätt? Jag älskar fina hundar. En bra hund kan vara en viktig familjemedlem och kan tillföra människor mycket och hjälpa människor ut ur isolering. Hundpromenad öppnar många dörrar och många blir vänner på hundrastgårdar. Det skulle kunna göras en så bra film med detta tema. Fast kanske den då först och främst ska placeras på en annan plats än Los Angeles. Det verkar som att den platsen sätter igång det allra sämsta med Hollywood.

Medverkande: Vanessa Hudgens, Eva Longoria, Nina Dobrev, Finn Wolfhard, Ron Cephas Jones, Lauren Lapkus, Adam Pally, Rob Corddry m.fl.

Bokrecension: Pandornas dal

by

Pandornas dal
Författare: Eric Ericson och Susanna Wallstén
Utgiven: 2018-09
ISBN: 9789188629456
Förlag: Orosdi-Back

Vem älskar inte pandor? Pandor är väldigt söta djur och vi är nog många som upprörts över hur de är utrotningshotade när bambun försvinner. Jag minns den stora ledsna pandan jag sett i en bur i London Zoo.

Jag blev oerhört intresserad när jag hörde om en barnbok om pandor, Pandornas dal”. Boken är tänkt vända sig till nio- till tolvåringar och den är en slags spänningsroman.

I centrum för handlingen står pandan Albert som är en agent i organisationen Fraction de Panda som kämpar för att förbättra tillvaron för pandor. Nu är han ute på sitt livs viktigaste uppdrag att upprätta ett eget samhälle för pandor på en isolerad ö.

Boken har en del roliga fantasifulla inslag. Pandorna rör sig ute bland människor och eftersom människor inte vill glo på andra personer så upptäcker människorna inte att de är pandor.

Albert och hans panda.kollegor och de människor som också stöder deras kamp möter förstås på motgångar av olika slag: i form av dubbelspel och människornas försök att stoppa dem. Albert och hans kollegor jagas av nitiska poliser, österrikiska jägmästare, utsvultna hundar och blodtörstiga babenbergare.

Boken har sina intressanta delar, bäst är just de som lockar fantasin, som tanken på att pandor skulle kunna gå omkring bland oss människor.

Däremot tycker jag boken av och till är för mycket lärobok, den pekar finger lite för övertydligt ibland, ja det blir rätt trist emellanåt att läsa. Berättelsen har som syfta att belysa viktiga frågor som global uppvärmning, hållbarhet och etik. Det blir för övertydligt emellanåt, på bekostnad av utrymmet för fantasin. Det är som att författarna inte litar på att läsarna själva kan dra konsekvenser och tänka själva.