Filmrecension: Cow
Betyg 4
Svensk biopremiär 18 februari 2022
Regi Andrea Arnold
En lågmäld dokumentär om en ko och samtidigt en skriande skildring av människors brist på empati. Vi får följa kon Luma som lever på en mjölkgård i Storbritannien. Regissören har följt kons liv under fyra år. Vi får se hur hon föder kalvar för att kunna ge mjölk som säljs. Men Luma får inte leva med sina kalvar, de tas ifrån henne på en gång. Hon är bara en mjölkmaskin. Det är hemskt, jag blir så sorgsen och skäms över mänskligheten.
För regissören Andrea Arnold är det den första dokumentära långfilmen. Men temat för filmen, hur kvinnor, i det här fallet en ko, är fångad i ett system där hon inte kan ta sig ut återfinns i flera av hennes långfilmer, till exempel Wuthering Heights. Kon Luma är fångad i det vinstdrivande systemet där hennes liv och hennes värde helt och håller är sammanbundet med ekonomiska aspekter. Så länge hon ger vinst år ägare får hon leva. Men vad det är för liv, det kan vi verkligen ifrågasätta. Ändå finns det kor och också andra djur som grisar, som lever under ännu sämre omständigheter.
Det är modigt att göra en dokumentär långfilm med en kon i huvudrollen och där det inte är mycket tal med alls. Andrea Arnold är en skicklig regissör och låter fotot tala där en mu från Luma eller en närbild på hennes ögon berättar så mycket. Ibland känns det ända in i märgen på mig och jag blir så deprimerad över hur människor byggt upp ett samhälle där djuren inte räknas med som annat än maskiner.
Att Andrea Arnold är en engagerad regissör som kan berätta med flera nivåer och få oss att dra egna slutsatser har hon visat i flera av sina tidigare filmer, som Fish Tank och American Honey.
En stark film för alla som bryr sig om djur.