• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Haim

Tobias Jesso Jr: “Jag tror inte att jag är typen som kommer att imponera på folk”

13 februari, 2015 by Jonatan Södergren

jessojr

2012 stod Jesso inför ett vägval. Som basist, bland annat åt popsångerskan Melissa Cavatti och som medlem i den The Killers-influerade gruppen The Sessions, hade han kämpat sig fram som musiker i Los Angeles med måttlig framgång. Hans visum var på väg att gå ut och han letade efter en anledning att stanna. Istället blev han påkörd av en bil när han var ute och cyklade. Dagen därpå fick han reda på att hans mamma diagnosticerats med cancer. Bruten, men inte slagen återvände han hem till Vancouver för att ta ett jobb på en flyttfirma, samtidigt som han på sin systers piano skrev de låtar som utgör hans debutalbum Goon som släpps senare i mars.

Hur kände du när du flyttade hem till Vancouver igen?

– Det kändes som att jag hade studsat runt en del, jag visste inte vad jag skulle göra, jag ville bara ha lite trygghet i mitt liv. Jag återvände till Vancouver och tänkte att jag behövde ett jobb jag skulle kunna ha en lång tid framöver. Så jag tog ett jobb på min kompis flyttfirma. Musik tänkte jag bara ha som en hobby, något jag skulle kunna lära mina framtida barn.

Varför flyttade du till Los Angeles från första början?

– Jag blev erbjuden att kompa en popartist, så jag tackade ja och de flyttade ner mig till Los Angeles, sedan blev det bara att jag stannade kvar när jobbet var klart.

Bor du fortfarande kvar i Vancouver?

– Jag flyttade precis till Los Angeles igen!

I Hollywood sjunger du om en person som först försöker lyckas, men i slutändan tror att han ska dö i Hollywood. Handlar den om dina egna erfarenheter av Los Angeles?

– Yeah, jag menar, det var delvis så jag kände. Hollywood är en konstig plats. Många hopp och drömmar kommer dit, många av dem klarar sig inte ut. Så jag var rädd att det kanske skulle vara jag.

Brukar dina låtar vara självbiografiska?

– Jag skriver om personliga saker. Vet inte om jag medvetet försöker skriva självbiografiskt, vissa låtar har jag ju bara hittat på. True Love handlar om en man och en kvinna. Vilka är de? Där berättar jag bara en historia. Men för det mesta när du skriver texter, så är det lättast att skriva om dig själv.

När började du skriva din egen musik?

– I high school. Jag köpte en gitarr från en av mina lärare. Och jag hade spelat saxofon när jag var yngre. Men jag köpte en gitarr och började skriva egna låtar när jag var tolv.

Kan du berätta om dina tidigare musikaliska projekt? Var det svårt att skriva så direkta låtar för det här albumet?

– Jag har bara spelat i band eftersom jag inte velat sjunga. Från folk-inspirerade till pop-inspirerade band. När jag sedan bestämde mig för att göra allt själv med ett piano var allt nytt. Det var nytt att sjunga, nytt att spela piano, och nytt att skriva alla texter. Allt som hände var nytt för mig, men det var riktigt uppfriskande. Jag kunde göra exakt vad jag ville!

Vad uppmuntrade dig till att bli sångare?

– Haha, jag är ingen sångare. Kanske är jag låtskrivare, sedan är jag miljoner andra saker innan jag är en sångare. Det var bara något jag gjorde. Jag trodde inte att så många skulle höra det. Kanske mina vänner, kanske skulle jag kunna visa min framtida familj att jag laddat upp en låt på YouTube. Något i den stilen. Det här var jag inte beredd på. Så jag störde mig inte på att det var min röst. När jag tänker på min röst i musikindustrin stör det mig, eftersom jag inte är en bra sångare, men när jag bara sjunger för min egen skull gör det ingen skillnad. Då är det bara min röst.

Just a Dream var den första låten du skrev när du kom tillbaka till Vancouver, eller hur? Hur kom den låten till? Försökte du medvetet skriva en låt eller kom den bara av sig själv?

– Det stämmer. Jag vaknade upp från en dröm där jag hade en fru och en 1 dag gammal bebis. Och apokalypsen var på väg. Jag åkte till jobbet den dagen och berättade för min kompis som ägde flyttfirman om drömmen. Hela idéen fascinerade mig. Var det min framtida fru jag hade sett? Jag kände inte igen henne. Jag försökte gå igenom drömmen i mitt huvud. Vad hette bebisen? Jag minns inte. Det kändes så levande, men vad hette bebisen? Och vad sade jag till den? När jag tänkte ”vad sade jag till bebisen i drömmen?”, började jag tänka ”vad skulle jag säga till min unge om jag faktiskt hade en?”. Hur säger du till en 1 dag gammal bebis att den ska dö? När jag skrev låten hade jag refrängen och melodin, och började bara sjunga ”yesterday I had a baby / now she’s one day old and she looks just like her old lady”.

Låten har en 70-tals-/singer-songwriterkänsla. Satte den tonen för de efterföljande låtarna?

– Jag lyssnade inte på 70-talsmusik, kanske gillade jag bara ackorden eftersom det var vad som kom naturligt när jag lärde mig spela piano. Jag kände till Randy Newman, men de andra jag jämförts med visste jag inte vilka de var. 70-talet var inget jag strävade efter. Jag ville bara skriva en låt och det var vad som kom ut. När jag väl började lyssna på 70-talsmusik så föll de andra låtarna in i det, men då hade jag redan skrivit en del. Mycket av albumet hade jag skrivit innan jag ens kom att tänka på att stilen var lite 70-tal.

Hade du några särskilda influenser i åtanke när du skrev albumet?

– Självklart visste jag att det skulle vara lite Randy Newman över det, eftersom det bara var jag och ett piano. Medan jag skrev demos skickade JR musik. Han skickade Todd Rundgren, Biff Rose, och massa sådant.

Hur kom du i kontakt med JR White? Var du själv ett fan av Girls?

– Jag skickade ett e-mail. Girls hade precis splittrats och jag skrev något i stil med ”det kommer att ordna sig, kompis”. Han svarade och bad mig ringa honom, vilket jag gjorde, och det var nog det bästa som någonsin hänt mig.

Utöver White har även Patrick Carney, från The Black Keys, och Ariel Rechtshaid, som är känd för sitt arbete med artister som Sky Ferreira och Blood Orange, varit med och producerat skivan. Hur var det att jobba med olika producenter?

– Det var otroligt! Jag älskar producenter eftersom de har ett så annorlunda synsätt på allt. Det var fantastiskt att hoppa runt, de var alla så olika. Var och en var bra på sitt eget sätt. Och det är skumt, producenter har någonting gemensamt. Jag kan inte sätta fingret på vad, det har jag inte lyckats klura ut än, men något är det. Jag har börjat tänka ”den där snubben är säkert producent”, så säger de ”hey, jag är producent”. Det är något med dem. De har en annorlunda personlighet än låtskrivare. Låtskrivare är ofta korta. Jag är två meter så jag kanske egentligen inte är en artist. Man ska inte hårdra, men det är roligt att så många stora låtskrivare är så små människor!

Kan du ge något exempel på vad de olika producenterna bidrog med?

– JR var mitt musikaliska uppvaknande. Jag har själv inga galna influenser, känner inte till massa band, och är ingen samlare som gräver efter sällsynta skivor. Jag har inte lyssnat på bra musik sedan jag var liten. Allt det är hans förtjänst. Jisses, vad han blev paff när jag inte kände till Biff Rose! Han lärde mig allt om vilken musik jag borde lyssna på. Pat Carney lärde mig det mesta om musikbranschen, han är otroligt smart och kan en massa, så han kunde jag alltid fråga om råd. Ariel visade hur professionell en kan vara. Det måste ha tagit två timmar att spela in Without You.

Albumet gästas även av Danielle Haim.

– Hon är min Honey Boo Boo. Jag älskar henne.

Hur fick du henne att vara med på albumet?

– Jag frågade inte ens, det bara blev så. Men jag är glad att hon är med. Hon är ihop med Ariel. Jag älskar alla Haim-tjejerna. De är som familj för mig nu!

Hur skulle du beskriva dina spelningar? Jag upplever många av dina låtar som intima, hur gör du för att det ska bli en mer kollektiv upplevelse live?

– Vet inte. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag ser inte mig själv som en performer. Men det är väl upp till folk om de vill komma på mina spelningar. Jag tror inte att jag är typen som kommer att imponera på folk med mina uppträdanden. Men gillar du mina demos är chansen stor att du också kommer gilla mina liveframträdanden, för jag kommer mer eller mindre återskapa mina demos.

True Love var med på vår lista över förra årets bästa låtar. Kan du berätta något kring hur den låten skrevs?

– Det är en av de enda låtarna jag försökt skriva om någon annan än mig själv. Jag ville skriva om ett förhållande. Vad finns det att säga mer… jag kan berätta en anekdot om hur jag skrev Hollywood istället.

Please do!

– Hollywood skrevs som ett soundtrack till en Scarlett Johansson-musikvideo. Jag spelade till den, så demon är exakt lika lång som Falling Down; Tom Waits-låten hon gör en cover på. Och hon har en musikvideo till den. Om du spelar demoversionen av Hollywood över den så märker du hur allt faller på plats.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Girls, Goon, Haim, Hollywood, JR White, Los Angeles, Tobias Jesso Jr., Vancouver

Roskilde: Haim utstrålar amerikanskt självförtroende

5 juli, 2014 by Linou Gertz

Haim

Haim, Arena Stage
Roskildefestivalen 4 juli 2014
Betyg: 4

Med enkom sitt debutalbum Days Are Gone och några få turnéer i bagaget äntrade Haim Arena-
tältet för att bjuda festivalbesökarna på en spelning de sent skall glömma. För om de på skiva kan framstå som något lågmälda och tillbakahållna av en speciell känsla av storslagen minimalism, är de raka motsatsen på scen: explosiva, rakryggade och stilsäkert fyllda med amerikanskt självförtroende.

Inte nog med att bandet drog tillräckligt med publik för att fylla hela tältet, det fullkomligt vällde in ytterligare publik i en ständig ström och det känns som bandet mycket väl hade fyllt ut en större scen. Nu stog det folk ändå ut på vägen, över grässlätten och handikappsramparna där folk stod för att kunna få en överblick över spelningen trots överskridd kapacitet. Det hade både bandet och dess publik förtjänat.

Genom snabbt tempo, visst gitarrmangel och varmt mellansnack etableras snabbt en speciell relation till publiken. Det blir samspelt och än mer engagerande så. Dock var de inte helt med när bandet ville göra ”ett experiment” genom att sjunga en slinga som sedan publiken skulle återupprepa. Det var som laddad för storslagen magi, men istället föll det platt då publiken snabbt glömde bort att fylla i sången. Det kan ju självklart inte bandet belastas för, även om en påminnelse hade varit på sin plats.

Text: Linou Gertz

Arkiverad under: Musik Taggad som: Arena Stage, Haim, Roskilde

Haim, Banks och M.I.A till Bråvalla

8 mars, 2014 by Jonatan Södergren

haim

Systertrion Haim återvänder till Sverige för en spelning på Bråvalla i sommar. Tidigare i år spelade de inför ett utsålt Berns och förra sommaren gjorde de i samband med Way Out West sin första spelning på svensk mark. Så här skriver festivalen på sin hemsida:

“Efter en singel och en EP under 2012 fullängdsdebuterade äntligen den Los Angeles-baserade syskontrion Haim förra året med ‘Days Are Gone’. På ‘Days Are Gone’ möttes vi av solkysst popperfektion, som osade av amerikansk västkust och som fick oss att önska att sommaren aldrig skulle ta slut. ‘Days Are Gone’ hyllades på bred front och då 2013 skulle sammanfattas av Pitchfork hamnade skivan Topp 20 på så väl redaktionens som läsarnas årsbästalista. Dessutom landade låten ‘The Wire’ på en fin sjätteplats på redaktionens lista över 2013-års 100 bästa låtar. Och då den brittiska musiktidningen NME i februari hyllade fjolåret på NME Awards plockade Haim hem två priser – bland annat vann Alana Haim (@babyhaim) för andra året på raken priset för bästa twittrare. Efter en succéartad spelning på ett slutsålt Berns i vintras återvänder nu Haim till Sverige för att på nytt sprida smeksam och kärleksfull sommarvibb. Och vem vet, med lite tur får vi kanske höra ett par smakprov från nästa skiva!”

Även M.I.A och den nya R&B-stjärnan BANKS — som bland annat har en prestigefylld BBC Sound of 2014-nominering i bagaget — är klara för festivalen som går av stapeln i Norrköping mellan den 26 och den 28 juni.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Banks, Haim, M.I.A.

Titta: Haim – If I Could Change Your Mind

25 februari, 2014 by Jonatan Södergren

haim6

Den kaliforniska systertrion, som nyligen intog Berns för sin första spelning i Stockholm, har delat med sig av en musikvideo till If I Could Change Your Mind. Låten kommer från deras debutalbum Days Are Gone, som släpptes förra året, och videon har regisserats av Warren Fu, som bland annat ligger bakom Daft Punks två senaste musikvideos. I videon ser vi systrarna dansa till Fatima Robinsons koreografi.

Du kan se musikvideon till If I Could Change Your Mind här nedan:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Haim, If I Could Change Your Mind

Haim på Berns

16 februari, 2014 by Jonatan Södergren

haim

Haim, Berns
15 februari 2014
Betyg: 4

Underhållande, spontana, talangfulla. Det har gått fort för Haim som efter att de signades till Polydor, som imponerades av deras spelning på showcase-festivalen South by Southwest 2012, även vann trendsättarpriset BBC Sound of 2013. Men i takt med att lokalerna Haim får uppträda i växer sig större, visar deras energi inga som helst tecken på att stagnera. Dagen efter alla hjärtans dag intog de hajpade systrarna från Los Angeles — Danielle, Este och Alana Haim, som live backas upp av en trummis och en extra keyboardist — scenen på ett utsålt Berns för sin första Stockholmsspelning.

I somras spelade de på Way Out West och sedan dess har albumdebuten Days Are Gone faktiskt lyckats med bedriften att leva upp till de högt ställda förväntningarna; enligt den amerikanska kritikersajten Metacrtic snittar betygen på imponerande sjuttionio av hundra. Deras material: en samling lika direkta som slicka R&B-via-indiefolk-produktioner som live får ett betydligt råare omhändertagande. I mina ögon är Haim ett definitivt liveband som på scen kombinerar musikalisk talang — i synnerhet Danielle, som står i centrum av scenen och ger intryck av att vara frontfigur, och gärna bjuder på 80-talsdoftande gitarrsolon — med en charm som ändå känns naturlig. Mest extrovert är basisten — tillika storasystern — Este som till exempel innan Go Slow ber om att de ska tända upp hela lokalen, plockar upp en pappersbit som hon först låtsas missta för en näsduk innan hon viker upp den och säger “oh it’s your number”. Dessutom är hennes minspel någonting utöver det vanliga.

Efter en öppning med publikfavoriten Falling, följt av den något lugnare låten If I Could Change Your Mind, släpper trion loss i vad som skulle kunna liknas vid ett grunge-jam som för tankarna till valfritt Nirvana-coverband. Under Honey & I gungar sedan till och med barpersonalen med i takten, och kanske är det en av bandets största styrkor: att de konsekvent kan skriva låtar som både känns universalt lättillgängliga och rakt igenom självklara. I sommar spelar Haim på festivaler som Coachella och Roskilde — festivaler som drar uppemot hundratusen besökare — och om systertrion fortsätter accelerera i den fart de gjort hittills kan de nog snart även växa in i rollen som headliners. Potentialen finns där. Ikväll framgår det, framför allt mot slutet. Låtar som Don’t Save Me, Forever och The Wire — den sistnämnda inleder de sina extranummer med — möts av en enorm respons. Största minuset är väl egentligen att de bara har ett album att plocka ifrån.

En positiv överraskning var även att få se Sumie som supportakt. I min recension av hennes självbetitlade debutalbum, som släpptes i vintras, skrev jag att styrkan ligger i det enkla och minimalistiska, och att det “krävs en hel del mod för att med en sådan konsekvens hålla fast vid ett uttryck”. Det krävs nog även en del mod att ensam med akustisk gitarr värma upp publiken inför Haim, men Sumie — som bland annat framförde låtar som Speed Into och Midnight Glories — lyckades göra sina låtar rättvisa, även om sammanhanget kanske inte var ultimat för hennes sparsmakade men poetiska musik.

Nedan är ytterligare några bilder från spelningen:

haim2

haim3

haim4

haim5

haim6

haim7

haim8

haim9

sumie1

sumie2

Foto: Jonatan Södergren

Arkiverad under: Musik Taggad som: Berns, Berns Salonger, Days Are Gone, Haim, Sumie

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Gå till sida 3
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Casinohex.se
Casino utan svensk licens

Nytt

Lyssna: Tribe Friday – get up!

P3 Guld-nominerade Tribe Friday släppte … Läs mer om Lyssna: Tribe Friday – get up!

Lyssna: Ida Segerborg – “Sånt är livet”

Ida Segerborg gör en personlig tolkning … Läs mer om Lyssna: Ida Segerborg – “Sånt är livet”

Lyssna: John Hiatt with The Jerry Douglas Band – All The Lilacs In Ohio

John Hiatt har släppt en ny singel, All … Läs mer om Lyssna: John Hiatt with The Jerry Douglas Band – All The Lilacs In Ohio

Expressen sviker journalistikens uppdrag

Journalistik har en viktig uppgift i ett … Läs mer om Expressen sviker journalistikens uppdrag

Sverige får en dagstidning med fokus på kultur

Kultursajten Opulens satsar och bli en … Läs mer om Sverige får en dagstidning med fokus på kultur

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Online casinon utan svensk licens
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar
Hitta rätt casino bonus i Norge.

En resurs med info om finska casinon.

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in