Nikki Lane på Pustervik, Göteborg, 10 maj 2016
Nikki Lane, reativt ny countrystjärna ute på sin första europaturné, spelade på Pustervik i går 10 maj 2016, spelar i Stockholm i kväll, 11 maj och i Hultsfred i morgon, 12 maj.
Foto: Peter Birgerstam
country
Kulturbloggen möter The Band Perry
Från vänster till höger på bilden ser vi Neil, Kimberly och Reid som tillsammans utgör The Band Perry.
Ett stenkast från centralstationens uppgång mot Klarabergsviadukten ligger Waterfront. Ett exklusivt kongresscenter som ibland förvandlas till konsertlokal. Just den här novemberkvällen hinner jag skymta en och annan cowboy-hatt på vägen dit för att intervjua syskontrion The Band Perry som för två år sedan gav ut sitt självbetitlade debutalbum. I början av 2013 kommer bandets ”svåra andra album” och senare på kvällen ska de agera förband åt Brad Paisley.
När jag kommer in i konferensrummet som ikväll blivit The Band Perrys loge hinner jag knappt sätta mig innan Kimberly, bandets sångerska, vidögt berättar att det är deras första Sverigebesök någonsin.
– Vi älskar historia och Stockholm är en stad som har mycket historia och djup att bjuda på. Idag besökte vi Vasaskeppet. Bara att strosa runt i staden är som en historielektion, att se alla historiska byggnader får en typ att vilja flytta hit.
Hur skulle ni beskriva er nya singel Better Dig Two?
Kimberly: Den är en hel vecka gammal och vi premiärspelade den på CMA som är världens största gala för country-musik. Det är liksom den ultimata kärlekssången, inte ens döden kan skilja er från varandra.
Neil: Vad jag gillar med den är det dramatiska beatet med plötsliga avbrott. Trots att folk inte känner till låten ännu kan de inte hålla sig ifrån att dansa. Den har blivit en viktig vändpunkt i våra konserter.
När ni spelade låten på CMA använde ni er av en imponerande lasershow. Kommer ni fortsätta med det på turnén?
Kimberly: Det kan ha varit första gången laser användes i en countryshow – så nu är vi bortskämda – men det behövdes för att göra låten rättvisa när vi spelade inför hela country-communityt.
Är Better Dig Two representativ för resten av kommande albumet?
Kimberly: Den representerar en del av den nya skivan. Varje låt bygger på en egen idé så den utgör en av elva element. Better Dig Two utgör definitivt en av albumets mörkare och vassare sidor.
Reid: Som Kimberly säger så lever varje låt ett eget liv. På första skivan handlade låtarna om kärlek och om att hitta sina egna fötter att stå på, men nu tar vi upp olika ämnen så du kan relatera till någon låt oavsett var du befinner dig i ditt liv.
Kimberly: Vi håller fortfarande på att välja ut vilka elva av de arton låtarna vi har spelat in som ska komma med på plattan. Överlag skulle jag säga att självständighet – i eller utan ett förhållande – är ett tema.
Reid: För mig är temat pionjäranda – att upptäcka vad som fortfarande finns att hitta.
Valet av producent föll på Rick Rubin. Varför valde ni just honom?
Kimberly: Han är en av våra hjältar. Oavsett om han producerar hiphop, metal eller americana så handlar det för honom helt och hållet om låten och i country är det ju låten som är hjärtat. Att arbeta med honom var en utmaning så vi var tvungna att växa upp lite.
Neil: Vilken producent du väljer bidrar till att forma albumet. Rick uppmuntrade oss till att få ut det bästa av oss själva och gav oss självförtroendet att handkas med den nervositet som ens ”svåra andra album” innebär.
Vad har ni influerats av på nya skivan?
Kimberly: Pappa var ett stort rock’n’roll-fan, så vi fick lyssna på en hel del Led Zeppelin under vår uppväxt. Det var vår mamma som gillade country.
Neil: Sedan växte vi ju upp i närheten av Smoky Mountains som är ett starkt fäste för bluegrass.
Kimberly: Vi har även lyssnat mycket på Michael Jacksom samt Jay-Z och Kanye Wests gemensamma projekt. På sistone har just rytmiskt driven musik varit en stor inspiration.
När jag kom hit såg ja folk med cowboy-hattar stå utanför. Hur stort är country egentligen i Europa?
Reid: Det känns som att det är högkonjunktur för tillfället. Det finns så många olika stilar, alltifrån det traditionella till country med påbrå av pop och rock.
Kimberly: I staterna spelas country på alla de populära radiokanalerna. If I Die Young blev en radiohit. Jag vet inte hur det är i Europa. Det här är en av våra första konserter utanför USA, men än så länge har vi fått ett varmt mottagande.
Foto: Emma Andersson
Lady Antebellum på Cirkus: bilder
Lady Antebellum, av världens stora amerikanska countrygrupper spelade på Cirkus i Stockholm den 27 juli.
Spelningen var den sista spelningen på deras Europaturné för albumet ”Own the Night” som släpptes 2011.
Lady Antebellum består av Charles Kelley (sång), Dave Haywood (gitarr) och Hillary Scott (sång). De har vunnit sju Grammy och varit nominerad för ytligare fyra.
Foto: Calle Andersson
Läs även andra bloggares åsikter om Lady Antebellum, Cirkus, Stockholm, musik, country
Willie Nelson släpper nytt album
Willie Nelson är verkligen ”still going strong”. Han har fyllt 78 men låter inte åldern hindra lusten att skapa musik. 15 maj släpper han ett nytt album som har titeln ”Heroes”.
Albumet innehåller nyskrivna sånger blandat med countryklassiker. Albumet innehåller också Willies tolkningar av Coldplays ” The Scientist” och Pearl Jams ”Just Breathe”.
På albumet som är producerat av Buddy Cannon gästas Willie av bland annat Merle Haggard, Kris Kristofferson, Snoop Dogg, Billy Joe Shaver, Sheryl Crow, Jamey Johnson och hans söner Lukas Nelson och Micah Nelson.
Läs även andra bloggares åsikter om Willie Nelson, musik, country,
Steve Earle kommer till Sverige med band och Kulturbloggen har pratat med honom inför besöket
Steve Earle är en av countrymusikens stora stjärnor. Intensiv och engagerad musiker, författare, skådespelare och konstnär på många områden.
Nu är Steve Sverigeaktuell med bandet Dukes and Duchesses. Han gör tre spelningar här under sin Europaturné. Länk till mer information
Göteborg: 15 oktober på Stora Teatern
Stockholm: 16 oktober i Filadelfiakyrkan
Malmö: 10 oktober på KB
Aktuellt album: I’ll Never Get Out Of This World Alive
Steve Earle besöker Sverige varje gång han släpper ett album. Senast var alltså 2009 i samband med albumet Townes. En hyllning till vännen och mentorn Townes van Zandt som nyligen gått bort. Hans aktuella album I’ll Never Get Out Of This World Alive har han själv beskrivit som ”11 sånger om dödlighet”.
Kulturbloggen fick en telefonintervju med Steve och det här är vad vi pratade om:
Steve är mångfasetterad artist, han spelar, sjunger, skriver böcker och pjäser och har också börjat måla. Han har haft en roll i TV-serien The Wire där han spelar en tillfrisknande missbrukare från södern, en roll som liknar hans eget liv. Steve bekräftar detta och berättar också att det var orsaken till att han tog rollen. Han säger sig också vara villig att ta fler roller om någon vill anställa honom.
När jag frågar om förändringar i hans musik efter fängelsevistelsen påpekar han att hang jort fyra skivor före fängelsevistelsen och nio efter. Han berättar att inspelningstekniken förändrats och att han bytt skivbolag, det är alltså inte bara en sak som förändrats. Steve berättar också att han blivit mer personligt invloverad i produktionen.
Milstolpar i karriären? ”Först och främst när jag fick ett skivkontrakt, att få ge ut Guitar Town var en stor grej.” Guitar Town kom ut 1986 och gick direkt till toppen av countrylistorna. Den nominerades också till två Grammy Awards.
Den andra milstolpen i karriären var turnén med Bob Dylan 1988 och den tredje var när han fick sin Grammy 2005 för The Revolution Starts Now, en politisk skiva där Steve Earle uttrycker sin ilska över Bushadministrationens politik.
Steves politiska engagemang har kretsat mycket kring motståndet mot dödsstraffet. Låtar som Billy Austin och Ellis Unit One berättar historierna om en dödsdömd fånge och en vakt i den senare. På scen har jag hört Steve prata om detta och han sa helt enkelt att han är motståndare mot dödsstraffet ”because it’s wrong”.
Förutom musik och skådespelari har Steve Earle skrivit böcker och pjäser. Novellsamlingen Doghouse Roses kom ut 2001 och har nu följts av boken med samma titel som den aktuella skivan I’ll Never Get Out Of This World Alive. Den handlar om en läkare som blivit av med sin legitimation och hemsöks av Hank Williams spöke.
Steve har skrivit två pjäser, den första som han regisserat själv och som spelats i New York handlar om mördaren Karla Faye Tucker, den första kvinnan som avrättats i Texas sedan inbördeskriget. Ännu inte uppsatta Dangerous Songs är berättelsen om Pete Seeger inför Utskottet för oamerikansk verksamhet. Han vägrade vittna eftersom han ansåg att utskottet inte hade med hans politiska åsikter att göra men erbjöd sig att spela sina sånger. Utskottet tackade nej. Pjäsen Dangerous Songs handlar om vad som hänt om han fått spela sin sånger.
När vi pratar om inspration berättar Steve om sin farbror. Han var bara fem år äldre och lyssnade på Bob Dylan, Rolling Stones och Beatles. Under en tid bodde han hos Steves familj och gjorde Steve uppmärksam på all den musik som fanns.
När vi avslutar samtalet frågar jag om det är något han vill tillägga? ”Kom i tid, det är inget förband så om någon vill vara cool och komma senare är det risk att dom missar halva föreställningen”.