Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Alma-priset

Grattis Jacqueline Woodson till Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne 2018

by

Jacqueline Woodson. Foto: Marty Umans.

Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne 2018 går till den amerikanska författaren Jacqueline Woodson.

Ett pressmeddelande berättar:
Jacqueline Woodson är en amerikansk författare, född 1963 och bosatt i Brooklyn. Hennes författarskap omfattar drygt trettio titlar; från romaner till lyrik och bilderböcker. Jacqueline Woodson skriver ofta om ungdomar i gränslandet mellan barndom och vuxenliv. En av hennes mest hyllade böcker är den flerfaldigt prisbelönade självbiografin Brown Girl Dreaming (2014).

Juryns motivering lyder:
”Jacqueline Woodson låter oss möta unga människor som kämpar för att hantera sin utsatthet och finna en plats där tillvaron kan få fäste. På ett närmast tyngdlöst språk skriver hon fram berättelser med en djup och sammansatt klang. Jacqueline Woodson fångar en unik poetisk ton i en vardag som delas mellan sorg och hopp.”

Mästerliga personbeskrivningar och djup förståelse för ungas tankar och känslor är hennes signum. Böckerna är skrivna i jagform och perspektivet är oftast kvinnligt. Rasism, segregation, ekonomiska orättvisor, social utsatthet, fördomar och sexuell identitet är återkommande teman. Hon skriver framförallt för ungdomar men även för vuxna och barn. Hennes böcker har översatts till ett tiotal språk och i januari i år utnämndes hon till nationell läsambassadör i USA (National Ambassador for Young People’s Literature), ett uppdrag på två år.

“It’s important to hold up mirrors for kids to see their experience is legitimate. Too often those mirrors aren’t there for them.” /Jacqueline Woodson

Jacqueline Woodson debuterade som författare 1990 med Last Summer with Maizon, första delen i en trilogi om vänskapen mellan två flickor. Samma år utkom The Dear One, en berättelse om tonårsgraviditet. After Tupac and D Foster (2008)är en berättelse om meningen med allt, frihet och insikter om att allt inte är som det ser ut på ytan. Kärlek i form av den drabbande passionen skildras i If you Come Softly (1998). I Beneath a Meth Moon (2012) måste den femtonåriga huvudpersonen konfronteras med sina mörka minnen för att gå vidare och bli fri från sitt drogmissbruk.

Självbiografin Brown Girl Dreaming (2014) har bland annat belönats med det prestigefyllda litteraturpriset National Book Award. I diktform skildrar hon sin egen uppväxt, i först South Carolina och sedan New York, men synliggör också den afroamerikanska historien. Hon växte upp under 1960- och 70-talen, en tid som i USA präglades av medborgarrättsmanifestationer, polisbrutalitet och våld. De detaljerade miljö- och karaktärsbeskrivningarna tydliggör klyftorna i samhället och visar skillnaden mellan olika grupper.

Hennes senaste roman Another Brooklyn utkom 2016 (nominerad till National Book Award) och skildrar både fascinationen och utmaningen i att som ung tjej växa upp i 1970-talets Brooklyn.

Mando Diao sjöng Fröding för Isol på ALMA-utdelningen

by

Isol

Även i år var det kronprinsessan Victoria som överräckte Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne under en ceremoni på Stockholms Konserthus. 2013 års pristagare var, som Kulturbloggen tidigare berättat, Marisol ”Isol” Misenta från Argentina. Med på scenen var också kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth och ordföranden av ALMA-juryn Karrry Lampert.

Isol, som själv såg ut som en liten flicka på den stora scenen, prisade i sin tur barnen som sin publik.

– Jag tycker faktiskt inte att min fantasi måste begränsas bara för att det är en bok för barn, tvärtom! Vilka läsare kan vara mer krävande än barn? De har en massa saker att upptäcka och jag är gärna på deras höga nivå för att tillfredsställa deras enorma nyfikenhet, sade Isol som också framhöll att konstnärer är barn som överlevt.

Hon avslutade sitt tal att med en överraskande kraftfull röst framföra med en sång av Kurt Weil a cappella, vilken drog ned en stor applåd från publiken.

Till mångas stora förtjusning framträdde även Mando Diao med tre sånger från sin senaste skiva med tonsatta dikter av Gustaf Fröding. Vi fick dessutom lyssna på ett fint sång- och musiknummer framfört av barn från El Sistema i Södertälje och Göteborg tillsammans med musiker från Kungliga Filharmoniska Orkestern.

Vinnare av 2013s Litteraturpris till Astrid Lindgrens minne är Isol

by

isol683

Många hade spekulerat vilt i vem årets vinnare av Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (ALMA) skulle bli och flera hade nog vågat sig på att hoppas att det skulle gå till ”Krakel spektakel”s pappa, den svenska författaren, Lennart Hellsing. Men när juryn avslöjade att priset istället skulle gå till den unga, argentinska, allkonstnären, Isol, kunde man inte känna något annat än glädje. Trots att Isols barnböcker, än så länge, inte finns översatta till svenska känns det otroligt kul att man väljer att uppmärksamma en så pass ung kvinna!

Isol (Marisol Misenta) föddes 1972 i Buenos Aires, hon beskriver sig själv som ”ett ständigt läsande och skrivande barn”. Hon utbildade sig sedan till bildlärare och gick därefter på Konsthögskolan i Buenos Aires. 1996 försökte hon få sitt första bilderboksmanus, Vida de perros, publicerat och fick ett löfte om utgivning om hon justerade sina bilder. ”Ögonen var visst för psykotiska och jag blev ombedd att minska leendena” förklarar hon. Isol å andra sidan stålsatte sig emot att förändra någonting och skrev istället en fem sidor lång teoretisk text där hon förklarade sitt uttryckssätt och boken publicerades.

Isols verk är humoristiska och överraskande, filosofiska och underfundiga. Isol står på barnens sida och hon säger själv att hon ”hatar när det heter att barnböcker bara är för barn”. Att lyfta vuxenvärldens absurditeter och att fundera över begreppet ”frigörelse” är något som hör såväl barn som vuxna till.

Juryns motivering löd:

Isol skapar bilderböcker i barnets ögonhöjd. Hennes bilder vibrerar av energi och explosiva känslor. Med en återhållen palett och ständigt nya bildlösningar tänjer hon på invanda perspektiv och flyttar bilderboksmediets gränser. Hon utgår från barns klara blick på världen och ger deras frågor drastiska uttryck och öppna svar. Med befriande humor och lätthet behandlar hon även tillvarons mörkare sidor.

Text: Anna Turell

Foto: Alma

First Aid Kit förgyllde utdelningen av Astrid Lindgren-priset

by

Med sedvanlig kunglig glans delades Astrid Lindgrens-priset ut i det blå Kulturhuset i Stockholm.

Ett blått hus – tolkat på flera sätt.
Det är egentligen smått ironiskt att ett pris som delas ut till minnet av en författare som inte alls hyllade de fina folket med makt delas ut med en inramning av både kungahuset, borgerlig kulturminister och en hel del välbärgade invånare med fina titlar. Det är liksom långt från Astrid Lindgrens värld, så att säga.

Hallå: “Astrid Lindgren har blivit kidnappad” skulle jag vilja ropa, där jag satt, placerad på första balkong och på ett sådant avstånd att jag inte kunde ta någon bild att förmedla till er, kära besökare av Kulturbloggen. Jo jag tog en bild, men programledarna är bara två små prickar – så då lade jag av det där med att dokumentera i bilder.

Programledarna var Daniel Sjölin, känd från tv, och Johanna Koljoner, känd på många sätt, som DN-journalist, författare och pristagare av Stora Journalistpriset för #prataomdet-tweeten. Den som är modebloggare skulle säkert beskriva hennes rutiga klänningar femtiotalsstuk som bedårande. Daniel Sjölin var lika elegant i sammetskavaj och röd näsduk och fluga. Allt hölls på engelska och Johanna Koljonen har en mysig engelska med finsk brytning.

Kronprinsessan Victoria var den som delade ut priset. Jag undrar om det här uppdraget var hennes första officiella uppdrag sedan Estelle föddes? För dopet kan väl inte räknas som officiellt uppdrag även om det var en officiell tillställning.

Att den holländske författaren Guus Kuijer är en värdig pristagare kom fram tydligt på flera sätt. Bland annat spelades ett stycke ur hans bok “The Book of Everything” upp av skådespelare från Unga Klara.
Det var ett starkt stycke om en nioårig pojke som växer upp i ett strängt religiöst hem där fadern slår både mamman och pojken – men pojken verkar hitta en klok gammal tant, som alla barnen brukar trakassera för de har fått för sig att hon är en häxa.

Under kvällen presenterades flera av hans andra böcker – och det märks att han liksom Astrid Lindgren står på barnens sida.

Kvällens höjdpunkt för mig var dock systrarna i First Aid Kit som spelade. Och som de spelade. De spelade både i inledningen, en bit in i programmmet och två låtar till avslutningen, efter att kronprinsessan tågat ut ur salen. Vi alla i publik fick nämligen inte gå ut ur salongen då, av säkerhetsskäl.

Förresten så uppträdde också Georg och Sarah Riedel, bland annat passande nog med en annan holländares lyrik: Fredrik Åkare av Cornelis Vreeswijk.

Programmet innehöll dessutom en fascinerande dans av Virpi Pahkinen. Till musik av Jonas Sjöblom och en stor bakgrund med träd och en scenografi som föreställde en sjö framförde hon “Dance of the Black Bird” som gav känslan av att vi hade förflyttats till en läskig men spännande sagans värld.

Peter Högberg har skrivit från Astrid Lindgren konferensen i Vimmerby

Foto: Stefan Tell

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Lustigaste vinnarsamtalet när Guus Kuijer vann årets Astrid Lindgren-pris

by

Vimmerby samlade press och tv-folk från hela världen kring lunch tisdag den 20 mars 2012. Då var det nämligen dags för juryn för Alma (Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne) att avslöja vem som får priset i år.

Priset 2012 går till Guus Kuijer, en författare från Nederländerna.

I bussen jag forslades dit med var det till och med ett tv-team från Kina. Tillkännagivandet direktsändes och visades på den stora barn- och ungdomsbokmässan i Bologna. Ibland misstänker jag att vi i Sverige inte riktigt förstår hur stort priset är utomlands. Prissumman på 5 miljoner svenska kronor gör priset till det i ekonomiska termer i särklass största priset för barn- och ungdomslitteratur. Motiveringen lyder bland annat:
I hans böcker är respekten för barnet lika självklar som avståndstagandet från intolerans och förtryck.

Guus Kuijer föddes 1942 i Nederländerna och växte upp i en strängt religiös familj. Han trivdes inte särskilt bra i skolan men trots det utbildade han sig till grundskolelärare. Så småningom blev han dock författare på heltid.

Hans böcker finns översatta till svenska. Jag minglade lite här i Vimmerby med en bibliotekarie som köpt in flera av hans böcker till sitt bibliotek i Stockholm. Speciellt hans senare böcker tycker hon om och hon berättar att de skildrar ungdomar som växer upp med föräldrar, släktingar och vänner som har sinsemellan väldigt olika kulturell bakgrund och olika syn på livet.
– Böckerna skildrar mångfalden och olikheterna utan några pekpinnar och utan att vara överslätande gullig, berättade hon.

Jag har själv tyvärr inte läst någon av hans böcker, men någon ska jag väl läsa nu. Fast jag hade ju Lennart Hellsing som favorit, han var ju också nominerad.

Jag misstänker att ganska många av oss som var med under tillkännagivandet inte kände till Guus Kuijer, för det var helt tyst när juryn ordförande gjorde tillkännagivandet, inga hurrarop, vilket nog berodde på att alla blev överraskade.

Juryn ordförande, Larry Lempert, hade ringt upp Guus Kuijer och berättat att han vunnit priset. Samtalet var inspelat och spelades upp för oss. Guus Kuijer svarade:
– Oj, tack så mycket, det var verkligen oväntat och hedrande. Men nu har jag inte tid, ni får ursäkta mig, men jag måste gå till tandläkaren.

Peter Högberg var också här och han var nog snabbast ut att blogga om årets pris.

Relaterat: Kulturnyheterna och Svenska Dagbladet och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,