Med sedvanlig kunglig glans delades Astrid Lindgrens-priset ut i det blå Kulturhuset i Stockholm.
Ett blått hus – tolkat på flera sätt.
Det är egentligen smått ironiskt att ett pris som delas ut till minnet av en författare som inte alls hyllade de fina folket med makt delas ut med en inramning av både kungahuset, borgerlig kulturminister och en hel del välbärgade invånare med fina titlar. Det är liksom långt från Astrid Lindgrens värld, så att säga.
Hallå: “Astrid Lindgren har blivit kidnappad” skulle jag vilja ropa, där jag satt, placerad på första balkong och på ett sådant avstånd att jag inte kunde ta någon bild att förmedla till er, kära besökare av Kulturbloggen. Jo jag tog en bild, men programledarna är bara två små prickar – så då lade jag av det där med att dokumentera i bilder.
Programledarna var Daniel Sjölin, känd från tv, och Johanna Koljoner, känd på många sätt, som DN-journalist, författare och pristagare av Stora Journalistpriset för #prataomdet-tweeten. Den som är modebloggare skulle säkert beskriva hennes rutiga klänningar femtiotalsstuk som bedårande. Daniel Sjölin var lika elegant i sammetskavaj och röd näsduk och fluga. Allt hölls på engelska och Johanna Koljonen har en mysig engelska med finsk brytning.
Kronprinsessan Victoria var den som delade ut priset. Jag undrar om det här uppdraget var hennes första officiella uppdrag sedan Estelle föddes? För dopet kan väl inte räknas som officiellt uppdrag även om det var en officiell tillställning.
Att den holländske författaren Guus Kuijer är en värdig pristagare kom fram tydligt på flera sätt. Bland annat spelades ett stycke ur hans bok “The Book of Everything” upp av skådespelare från Unga Klara.
Det var ett starkt stycke om en nioårig pojke som växer upp i ett strängt religiöst hem där fadern slår både mamman och pojken – men pojken verkar hitta en klok gammal tant, som alla barnen brukar trakassera för de har fått för sig att hon är en häxa.
Under kvällen presenterades flera av hans andra böcker – och det märks att han liksom Astrid Lindgren står på barnens sida.
Kvällens höjdpunkt för mig var dock systrarna i First Aid Kit som spelade. Och som de spelade. De spelade både i inledningen, en bit in i programmmet och två låtar till avslutningen, efter att kronprinsessan tågat ut ur salen. Vi alla i publik fick nämligen inte gå ut ur salongen då, av säkerhetsskäl.
Förresten så uppträdde också Georg och Sarah Riedel, bland annat passande nog med en annan holländares lyrik: Fredrik Åkare av Cornelis Vreeswijk.
Programmet innehöll dessutom en fascinerande dans av Virpi Pahkinen. Till musik av Jonas Sjöblom och en stor bakgrund med träd och en scenografi som föreställde en sjö framförde hon “Dance of the Black Bird” som gav känslan av att vi hade förflyttats till en läskig men spännande sagans värld.
Peter Högberg har skrivit från Astrid Lindgren konferensen i Vimmerby
Foto: Stefan Tell
Läs även andra bloggares åsikter om Alma-priset, Astrid Lindgren, Guus Kuijer, bok, litteratur, Kulturhuset
