• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Opera

Madame Butterfly på Göteborgsoperan: Det handlar ju inte om några j-a körsbärsträd

14 februari, 2016 by Redaktionen

madamebutterfly450

Madame Butterfly
Opera av Giacomo Puccini
Dirigent (13/2–6/4) Manlio Benzi
Dirigent (16/4–18/5) Ariane Matiakh
Regi Yoshi Oïda
Scenografi Tom Schenk
Kostymdesign Thibault Vancraenenbroeck
Ljusdesign Fabrice Kebour
Premiär Göteborgsoperan 12 feb 20116

Var är vi? Är vi i Japan? På en teater? (här finns de klassiska sminkborden, fast ingen använder dem) I en filmstudio? I en militärhangar, fylld av korrugerad plåt och byggnadsställningar? Scenografen Tom Schenk och regissören Yoshi Oïda kastar gåtor över oss. Första akten liknar mest en sorts julkrubba, mer Turandot än Butterfly. Spelet spretar åt olika håll, varje sångare i sin spelstil. Vad vill dirigenten?
Pinkerton dominerar akt 1, så är det skrivet, Marcelo Puente låter snyggt och ser ut som den korkade Barbie-Ken Pinkerton sorgligt nog är. Men fascinerar gör han inte, han verkar inte vilja spräcka nån schablon. Synd! Jung Nan Yoon som Cio-Cio San är under denna inledande akt mest del i det inledande spektaklet, där japansk rekvisita staplas tätt, lyktor, bonsaiträd, parasoller, solfjädrar och körsbärsträd- på huvudet. Jag försöker förstå vad all denna exotica ska säga mig –  men ger upp.

Andra akten – då börjar vi snacka. Den är skälet att spela operan, i min världsbild. Här väntar och väntar och väntar vår japanska ex-geisha på att hennes marinlöjtnant skall återvända, och den taffligt svettige amerikanske konsuln förmår inte säja henne att allt är slut. (Puccini sågar verkligen manssläktet med fotknölarna i denna sin sjätte opera).
Här växer Yoon/ Butterfly för varje minut, jag kommer innanför hennes pansar av stilisering och kontroll – det är bara att ge sig och låta tårkanalerna gå för fullt. Livet! Men- den som från första stund trollbinder oss är Katarina Giotas Suzuki. Hon orkar inga charader, hon ser avgrunden var minut, en desperat väninna mer än den amma Suzuki ofta blir En ung Susan Sarandon? Gå dit för henne, Giotas är allt opera kan och SKALL vara. Bättre kan det inte bli.

Så tredje akten (efter ett oändligt mellanspel som den här på GO använda Brescia-versionen ger oss) det oundvikliga, barnet lämnas, döden är oundviklig. Västerlänningarna får nu sällskap av Pinkertons amerikanska hustru Kate – varför ser hon ut som en akademiker på safari? Har Pinkerton växt upp? ännu en gåta, men tur att Brescia ger henne några fraser till att sjunga. Bakom den handskakande gruppen syns Butterfly som en stukad fjäril i rött och vitt, fången i sin japanska maskerad. Stark bild! Vi kan se hennes plågsamma insikt, hon är bortplockad, hon har gjort sitt i kolonisatörernas värld, och det för länge sen. Visst, vi har hört krämigare sopraner i detta part, men Yoon för sin rollfigur i mål. Endast ett stenhjärta kan låta bli att röras över BUTTERFLY och dess slut.

Har jag surat? Glöm det! De absolut flesta kommer att uppleva detta som en vacker och välgjord MADAME BUTTERFLY, och här visar Puccini, kanske mer än nånsin(om än stegrande) att han är kvinnornas tonsättare och försvarare. Och en opera som målar upp dem av oss män som är svin behövs i alla tider.
Dessa män som bara är ute efter en sak.

Dessa mödrar som ensamt, tåligt och med kärlek uppfostrar de barn som ingen pappa får. Det är trots allt det det handlar om. Inte några körsbärsträd.

Medverkande
Butterfly (13, 27/2, 17, 24, 28/3, 16, 26/4, 4, 13, 18/5) Jung Nan Yoon
Butterfly (17/2, 6, 13, 20, 26, 30/3, 1, 6, 19, 22/4) Karah Son
Suzuki Katarina Giotas
Kate Pinkerton Ann-Kristin Jones
Pinkerton Marcelo Puente
Sharpless (13/2–26/3) Mats Persson
Sharpless (28/3–18/5) Daniel Hällström
Goro Daniel Ralphsson

Foto: Mats Bäcker

madamebutterfly2

Arkiverad under: Recension Taggad som: GöteborgsOperan, Madame Butterfly, Opera, Recension

Kritikerhyllade Medea sänds live på bio från Kungliga Operan

4 februari, 2016 by Redaktionen

medealive

Daniel Börtz helt nyskrivna opera blir Euripides antika tragedi från 431 f. Kr. – moderniserat av Agneta Pleijel och Jan Stolpe har beskrivits en intensiv psykologisk upplevelse där Medeas rasande, blodiga hämnd står i centrum. Den visas på Kungliga Operan och kommer nu att sändas live på bio därifrån.

Ett pressmeddelande berättar:
Medea är en historia om kärlek, svek och hämnd. Medea, som är en av världslitteraturens mest omtalade gestalter, har övergett sin egen familj, offrat allt för sin make Jason och kommit som flykting till ett nytt land. Väl där lämnas hon av Jason som bittert får ångra sitt beslut.

Uppsättningen regisseras av Stefan Larsson, teaterchef på Betty Nansen Teatret i Köpenhamn. Medea är hans debut som operaregissör.

Den stora titelrollen kreeras av sopranen Emma Vetter, som fått idel lovord för sin tolkning. Som Jason hörs barytonen Karl-Magnus Fredriksson och rollen som Amman görs av Marianne Eklöf. Dessutom medverkar Operans solister, 27 damer ur Kungliga Operans kör samt Jonas Malmsjö som berättare.

På dirigentpulten står den i Tyskland verksamme Patrik Ringborg, som under 2015 uruppfört Hans Gefors Notorious på GöteborgsOperan. Ringborg blev SvD:s operapristagare 2014 och toppar tidskriften Opus färska lista för 2015.

Musik: Daniel Börtz
Text: Euripides
Svensk tolkning: Agneta Pleijel/Jan Stolpe
Dirigent: Patrik Ringborg
Regi: Stefan Larsson
Scenografi: Rufus Didwiszus
Kostym: Nina Sandström
Ljus: Torben Lendorph
Dramaturg: Katarina Aronsson

I rollerna:
Emma Vetter (Medea), Karl-Magnus Fredriksson (Jason), John Erik Eleby (Kreon), Niklas Björling Rygert (Aigeus), Johanna Rudström (Den okända unga kvinnan), Jonas Malmsjö (Budbäraren (talroll))
Damer ur Kungliga Operans kör
Kungliga Hovkapellet

Text: Framförs på svenska med svensk text
Beräknad längd: 2 tim 40 min inkl. 1 paus
Visas: 13 februari 19.00

Foto: Carl Thorborg

Arkiverad under: Scen Taggad som: bio, live, Opera

Tankar om Medea på Operan

24 januari, 2016 by Lotta Altner

Urpremiär av Daniel Börtz nyskrivna opera Medea 2016 Kungliga Operan. Medea/Emma Vetter och Jason/Karl-Magnus Fredriksson.
Urpremiär av Daniel Börtz nyskrivna opera Medea 2016 Kungliga Operan. Medea/Emma Vetter och Jason/Karl-Magnus Fredriksson.

Medea
Text Euripides
Musik Daniel Börtz
Svensk tolkning Agneta Pleijel/Jan Stolpe
Regi Stefan Larsson
Scenografi Rufus Didwiszus
Kostym Nina Sandström
Kungliga Operan, premiär den 23 januari 2016

Varje drama måste ha en drivkraft för att berättelsen ska kännas meningsfull. I Euripides Medea är det svartsjuka och hat som ska var de största krafterna. En kvinna blir lämnad av sin man för att han hellre vill gifta sig med någon annan och detta trots att hon har lämnat sitt land och sin familj bakom sig, för hans skull. Medea har dessutom givit Jason två söner, som det så fint hette på den tiden. Hon har således uppfyllt varje kvinnas skyldighet. Medea kan inte förstå hur han kan gifta om sig när han redan nu har två barn.

medea7Operans uppsättning befinner sig i en vit marmorlåda, någonstans i Korint. Det grekiska ursprunget gör sig gällande och gör oss redo för kvällens tragedi. Inledningsvis skulle nog den ovana åhöraren kunna blanda ihop Amman med Media, eftersom de påminner mycket om varandra. Men när Media väl gör sin entré bär hon tydligt upp sin starka rollkaraktär. Medea verkar vara en försmådd kvinna, men ändå sansad. Hon måste lämna landet och inser vad hon försakat i livet. ”Jag vill inte mera. Jag vill dö.”

När Jason och Medea möts för första gången på scen, känner jag en viss besvikelse. Jag upplever ingen passion eller före detta kärlek som gör det möjligt för mig att förstå att hon skulle ha kunnat offra hemland, släkt och vänner. Hur kan hon ens vara svartsjuk!? Om nu Medea aldrig riktigt älskat Jason, eller han aldrig henne, så blir ju inte heller hans svek så stort, eller hennes vansinne ens troligt. Genom båda akterna försöker jag känna med dem och förstå dem, men jag kommer aldrig fram till att det någonsin funnits kärlek mellan dem. Jag finner inte den där livsavgörande drivkraften. Musiken och scenografin, är pampig och dramatisk. Sångerna har vackra ord och fiffiga lösningar. Men kärlekens grund mellan Medea och Jason, övertygar aldrig någonsin. Hans nya äktenskap blir mer förståligt och hennes vrede mer obegripligt.

medea2Uppsättningen ger dock ett klart och viktigt politiskt budskap till publiken, när de första gången både talar och sjunger till oss. Kvinnorna i Korint stirrar rakt ut långt fram på scen och säger, ”Av alla bördor är nog ingen så stor som den att lämna sitt hemland”. De betonar också att var och en som vill stänga en gräns för en flykting inte är mycket värd och att de förtjänar att själva sättas på flykt.

När budbäraren kommer in i andra akten, lyfter han hela handlingen och passionen i dramat genom sin talmonolog. Det är först då jag på riktigt kan se Medeas vansinne i sina mord, eftersom hon hånler och sedan blir alldeles paralyserad. Vi får veta hur Jasons nya blivande hustru dör av den förgiftade kransen. Detaljerna är väldigt morbida och ger tydliga bilder om Medeas förmågor till hämnd, ” … ditt straff kommer att kännas in i märgen …”.

Mest fascinerad blev jag av de blodscener som trots sin fasansfullhet ändå förblev så konstnärligt strikta och vackra, trots dess vidrighet. Det är enbart vår opera som kan gör det så snyggt i all sin hemskhet.

Kvällens stora fråga är dock om det ligger mig i fatet att ha läst Euripides tragedi innan man ser Daniel Börtz tolkning? I det här fallet tror jag att det hade varit bättre att man hade varit oerhört förtjust och kunnig i avancerad operasång, snarare än att vara påläst och kunnig i tragedins fantastiska poesi.

 

Urpremiär av Daniel Börtz nyskrivna opera Medea 2016 Kungliga Operan. I rollerna; Medea/Emma Vetter, Kung Kreon/John Erik Eleby.
Urpremiär av Daniel Börtz nyskrivna opera Medea 2016 Kungliga Operan. I rollerna; Medea/Emma Vetter, Kung Kreon/John Erik Eleby.

Foto: Carl Thorborg

Arkiverad under: Scen Taggad som: drama, Medea, Opera, Scenkonst, Teaterkritik, tragedi

Carmen Moves på Folkoperan våren 2016

13 januari, 2016 by Redaktionen

carmenmoves

Den 10 februari, 2016, sätts Folkoperan i rörelse – då har Carmen Moves premiär – en sammansmältning av Bizets opera Carmen och Sjtjedrins dansverk Carmen Suite. Med komik och allvar står kärlek, passion och svartsjuka i centrum då Carmen intar Folkoperans scen.

Ett pressmeddelande berättar:
Carmen Moves har premiär på Folkoperan den 10 februari 2016 och är en sammansmältning av George Bizets storslagna verk Carmen och den ryske Rodion Sjtjedrins dansverk Carmen Suite. Operasångare, dansare och korister i alla åldrar möts på scenen i denna lekfulla uppsättning av koreografen Örjan Andersson.

Verket är arrangerat för stråkar och slagverk av tonsättaren och arrangören Olov Helge. För bearbetning står Magnus Lindman, Marit Strindlund och Örjan Andersson.
Folkoperans orkester spelar under ledning av Alice Farnham, en av Storbritanniens ledande dirigenter, känd från bland annat Covent Garden och Mariinskijteatern.

– Musikaliskt sammanför vi det bästa från två världar– den fysiska rörelsen och rösten. Sjtjedrins Carmens Suite är skriven för stråkar och slagverk. Även Bizets arior och körpartier arrangeras med den orkestersättningen. Det är en färgrik, svängig och dramatisk musik med en omedelbar och instinktiv kraft, säger Folkoperans musikaliska ledare, Marit Strindlund.

Medverkande:
Operasångare: Miriam Treichl (Carmen), Markus Pettersson (Don José) och Kosma Ranuer (Escamillo).
Dansare: Arina Trostyanetskaya, Björn Nilsson, Javier Perez, Katarina Eriksson och Ninos Josef.
Adolf Fredriks kammarkör under ledning av kormästare Pelle Olofsson, seniorkören Gåtrutarne.

– Vi ville bjuda in en konstnär från koreografins värld. Någon som har sin utgångspunkt i rörelsen och som kan ge operasångarna fysiska uttryck. Vi hittade koreografen och rörelsekonstnären Örjan Andersson. Med en musikalisk lyhördhet behärskar han både det finstilta och det dynamiska uttrycket i scenrummet, säger Folkoperans konstnärliga chef, Mellika Melouani Melani.

Örjan Andersson arbetar som koreograf både i Sverige och utomlands. 2011 tilldelades han Svenska Dagbladets operapris. Han är ett av de stora namnen inom den samtida dansen. I Sverige har han skapat verk för bland andra Cullbergbaletten, Kungliga Operan, Dramaten, Skånes Dansteater och Norrlandsoperan. Han har även jobbat som koreograf i bland annat Schweiz, Spanien, Italien, Tyskland och Nederländerna.

För scenografi och ljusdesign står Sutoda, Nina Sandström ansvarar för kostym och Therésia Frisk för mask och peruk.

Foto: Mathias Sterner

Arkiverad under: Scen Taggad som: Carmen Moves, Folkoperan, Opera

La Bohème i skandinavisk version är vacker, snygg, berörande och proffsig på alla plan

22 november, 2015 by Rosemari Södergren

Yana Kleyn i rollen som Mimì och Daniel Johansson i rollen som August Strindberg (Rodolfo) i den skandinaviska versionen av La Bohème regisserad av José Cura.
Yana Kleyn i rollen som Mimì och Daniel Johansson i rollen som August Strindberg (Rodolfo) i den skandinaviska versionen av La Bohème regisserad av José Cura.

La Bohème
Musik: Giacomo Puccini
Text: G. Giacosa/L. Illica
Dirigent: Daniele Callegari /Benjamin Shwartz/Tobias Ringborg
Regi, scenografi, kostym, mask och ljus: José Cura
Dramaturg: Katarina Aronsson
Premiär på Kungliga Operan i Stockholm 21 november 2015

 

Premiären av La Bohème i en skandinavisk version fick stående ovationer på Kungliga Operan i Stockholm. La Bohème, denna sorgliga, vemodiga berättelse om kärlekens omöjlighet är en av operavärldens vackraste operor och har i och med denna premiär hunnit sättas upp nästan 900 gånger enbart på Kungliga Operan i Stockholm, för att vara exakt: 894 gånger.

La Bohème är en opera i fyra akter med musik av Giacomo Puccini. Libretto av Giuseppe Giacosa och Luigi Illica efter en romanen Vagabondliv i Paris av den franske författaren Henry Murger. Operan uruppfördes 12 februari 1896 på Teatro Regio i Turin i Italien med Arturo Toscanini som dirigent. Den hade bara måttlig succé, men tillhör numera de mest spelade operorna.

bohemenHandlingen utspelar sig i konstnärskretsar i 1830-talets Paris. Tre fattiga bohemer delar en vindsvåning. Det är julafton och kallt och i brist på bränsle stoppar Rodolphe en manuskriptbunt i kaminen. Samtidigt visar det sig att Schaunard just fått ett oväntat honorar. Alla beger sig därför till Café Momus utom Rodolphe, som är kvar hemma och arbetar, då sömmerskan Mimi knackar på dörren. Hon kommer in och bryter genast samman i ett hostanfall och tappar då sin nyckel. När de letar efter den, så rör Rodolphe vid hennes kalla hand och sjunger sin berömda aria. Mimi och Rodolphe blir förälskade i varandra, de blir ett par, men fattigdom och sjukdom gör det svårt för dem att hålla ihop. Den sista akten är vacker och mycket sorglig: Mimi kommer tillsammans med en väninna till bohemernas fattiga vindsvåning för att hon vill träffa sin älskade en sista gång. Mimi är nu dödssjuk. En av bohemerna säljer sin gamla överrock för att få pengar till bränsle och mat.

Tenoren José Cura som regisserat den har valt att placera föreställningen i Gamla stan i Stockholm. Under 1800-talet producerade Skandinavien några av sina främsta konstnärer: Grieg, Sibelius, Stringberg, Ibsen, H C Andersen, Kierkegaard, Krogh, Munch med flera. José Cura låtit några av dessa skandinaver vara förebilder för bohemerna. Rodolfo har fått namnet August Strindberg, Marcello har blivit Edvard Munch, Schaunard har blivit Edvard Griet och Colline har blivit Sören Kierkegaard och Musetta har blivit Tulla Larsen. Det betyder dock inte att grundkaraktärerna suddats ut, det är fortfarande samma grundberättelse. Strindberg står ju för väldigt mycket annat än operans Rodolfo, men de strindbergska debattämnena har inte fått breda ut sig. Regissören har behållit operans grundberättelse och mer än det.

Foto: Emma Svensson/Studio Emma SvenssonFöreställningen är vacker, snygg, berörande och proffsig på alla plan. Den är värd att se redan för scenografin som är snygg och genomtänkt och fördjupad. I dagens scenkonst-Sverige där så många föreställningar ska vara så avskalade är det underbart att få uppleva en föreställning som inte snålar på scenografin. Vi är verkligen placerade i en vindsvåning befolkad av bohemer i Gamla stan under 1800-talet.

Scenografin förstärks av projiceringar av målningar av Munch på bakre väggen av scenen, olika målningar under akterna och scenerna. I föreställningen ingår också en del målningar utförda av Operans dekorateljé, bland annat en påbörjad målning av August Strindberg. Så snyggt utfört, jag är mäkta imponerad.

Sångarna är ytterligare ett stort skäl till att se föreställningen. Yana Kleyn som Mimì – jag säger bara WOW. För övrigt ger jag mycket högt betyg till samtliga av premiärens sångare.

bohemen3I ett pressmeddelande berättas att tenoren José Cura har haft August Strindberg i tankarna till Rodolfo i Bohème alltsedan han för 25 år sedan spelade Jean i Fröken Julie. En vandring i Gamla stan, ett besök på Strindbergsmuséet och närläsning av romanen Bohème Suèdois ledde honom så småningom vidare från idé till verklighet – en skandinavisk Bohème med premiär på Kungliga Operan den 21 november.

– Målet har inte varit att göra en biografisk produktion, en omöjlighet om man betänker att Puccinis mästerverk inte passar vare sig musikaliskt eller textmässigt med Munchs eller Strindbergs karaktärer. I stället lånade jag idén om en bohemisk rörelse i 1800-talets Skandinavien, som en inspiration till dramaturgin”, säger Cura.

Operans dramaturg Katarina Aronsson säger:
– Giacomo Puccinis La Bohème är en storartad opera om unga människor, deras utsatthet och bekymmerslösa tillvaro, deras värme och mod, deras sprudlande livskraft, deras naiva och rörande okunskap om livets grymheter.

Föreställningen är som jag redan skrivit mycket snygg och proffsig. Jag känner att den på ett starkt sätt både månar om grundberättelsen och ändå talar till människor idag. Jag hoppas att gymnasier och andra skolor med unga människor bokar biljetter. Föreställningen är precis rätt föreställning för att få unga människor att upptäcka operans stora värld.

MIMÌ: Yana Kleyn
MUSETTA (TULLA LARSEN): Sanna Gibbs
RODOLFO (AUGUST STRINDBERG): Daniel Johansson/Jonas Degerfeldt
MARCELLO (EDVARD MUNCH): Linus Börjesson
SCHAUNARD (EDVARD GRIEG): Jens Persson
COLLINE (SÖREN KIERKEGAARD): John Erik Eleby
BENOIT: Niklas Björling Rygert
ALCINDORO: Tomas Bergström/Anders Nyström
PARPIGNOL/JULBOCKEN: Jon Nilsson/Olof Lilja

Kungliga Operans kör
Barnkör från Adolf Fredriks Musikklasser
Kungliga Hovkapellet
Framförs på italienska med svensk text på textmaskin

FOTO: Emma Svensson

 

bohemen5

 

bohement4

Arkiverad under: Recension, Scen Taggad som: La Bohème, Opera

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 7
  • Sida 8
  • Sida 9
  • Sida 10
  • Sida 11
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 24
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in