Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Deckare

Ett förbud mot mord av Louise Penny – lite för välskriven kanske

by

ettforbudmotmord

Ett förbud mot mord
Författare: Louise Penny
Utg.datum: 2015-08-26
Förlag: Modernista
Översättare: Charlotte Hjukström
Originaltitel: The Murder Stone/A Rule Against Murder
ISBN: 9789176455647

Louise Penny är absolut en skicklig deckarförfattare. Genren för denna deckare är väl närmast pusseldeckaren. Den utspelar sig i ett värdshus, Manoir Bellechasse, i den kanadensiska vildmarken. Det är intressant att komma in i det kanadensiska livet med dess tvåspråkighet, franska och engelska. Armand Gamache, deckaren som har huvudrollen är en charmerande litterärt och kulturellt bevandrad klok man. Det är lite skönt som avbrott mot så många kriminalpoliser i dagens deckarlitteratur med svåra psykiska och sociala problem. Deckaren är den fjärde i serien om Kommissarie Gamache.

De tidigare har till stor del utspelat sig i den lilla byn Three Pines, på den kanadensiska sidan av gränsen mot USA. Nu flyttar handlingen lite mer ut i vildmarken, till en mer isolerat plats.För att fira sin bröllopsdag beger sig Armand Gamache och hans Reine-Marie till Manoir Bellechasse, ett isolerat och anrikt gammalt värdshus inte långt från byn Three Pines. Det är högsommar och Gamache ser fram emot en tids välförtjänt vila från arbetet som chef för mordroteln vid Sûreté du Quebec.

Men paret Gamache är inte ensamma på Manoir Bellechasse. Vid samma tid har den förmögna familjen Finney samlats här för sin årliga släktträff. Gamache känner att luften vibrerar av de många konflikter som döljer sig bakom familjemedlemmarnas artiga leenden, små vibrationer från ett förflutet som inte tycks vilja komma till ro.

I takt med att både värmen och spänningen stiger dyker en del oväntade gäster upp på släktträffen; och en morgon, efter en våldsam nattlig storm, hittas en död kropp i trädgården.

Första halvan av boken läste jag med stor läslust men sedan blev det trögare. Att placera handlingen i ett värdshus med en oerhört skicklig kock är en bra grund för att författaren ska kunna måla med mat och dryck, med alla dess dofter och färger och konsistens. Louise Penny är duktig med att använda alla sinnen för att få oss att känna smaker och dofter medan vi läser. Det är ett välkänt knep för författare sedan Enid Blytons femböcker. Det kan dock bli lite för mycket, lite för medvetet och inte helt intressant för handlingen. Varför måste exempelvis Gamache och hans två poliskollegor alltid äta och dricka var sin rätt, för att författaren ska kunna måla ut dessa rätter? Måltidsbeskrivandet är lite för medvetet använt.

Ett annat skäl till att jag nästan fick tvinga mig att läsa sista delenär att berättelsen blev något omständligt och deckargåtan inte riktigt övertygar mig. Upplösningen och den avgörande actionscenen känns inte riktigt trovärdig. Men visst, Louise Penny, kan sitt hantverk som deckarförfattare. Det är inte någon dålig bok och framför allt var det intressant att hamna i kanadensiska miljö.

LOUISE PENNY är en kanadensisk deckarförfattare som översatts till ett trettiotal språk och sålt över tre miljoner böcker bara i Nordamerika. Hennes deckarserie – som fått henne att kallas en modern Agatha Christie – utspelar sig i Québec i Kanada, med kriminalinspektör Armand Gamache som huvudperson. Louise Penny har vunnit The Barry Award, The Agatha Award för Bästa kriminalroman (fyra år i rad!) och Anthony-priset två gånger.
Louise Pennys sajt

Främlingar på ett tåg av Patricia Highsmith – mycket intressant att läsa den sextio år gamla deckaren idag

by

highsmith_framlingar_pa_ett_tag_omslag

Främlingar på ett tåg
Författare: Patricia Highsmith
Förlag: Modernista
ISBN: 978-91-86021-83-2 [inb]
978-91-7499-806-1 [e-bok]

Modernista ska ha en stor eloge för sitt idoga arbete med att regelbundet ge ut klassiker. Modernista är ett av de förlag som märks allra mest inom återutgivningens område, utan att för den delen tumma på utgivning av ny litteratur. Patricia Highsmiths ”Främlingar på ett tåg” var unik i sitt slag när den kom 1950 och snappades snabbt upp av Alfred Hitchcock och blev en film med som hade premiär 1951 och är producerad av Warner Bros. Filmen regisserades av Alfred Hitchcock. Skådespelare är bland andra Farley Granger, Ruth Roman, Robert Walker, Leo G. Carroll, Kasey Rogers och Patricia Hitchcock, dotter till filmens regissör.

”Främlingar på ett tåg” är en av den amerikanska litteraturens mest klassiska debutromaner. Guy Haines är på väg med tåg för att skilja sig från sin otrogna fru. Där möter han Bruno Anthony – som föreslår att de ”utbyter mord” med varandra. Bruno Anthony hatar sig far och Guy Haines fru är ständigt otrogen mot honom och väntar barn med en annan, men ändå skjuter hon upp deras skilsmässa hela tiden. Nu har Guy träffat en annan kvinna som är mycket snällare, älskvärdare och som han vill bygga ett nytt liv med. Om Bruno mördar hans fru och Guy i gengäld mördar Guys far är det ju perfekt, menar Bruno. Ingen kommer att upptäcka det, eftersom ingen vet att de två någonsin träffat varandra.

När den kom var den rätt unik i sitt slag. Den skiljde sig från många deckare genom att brottet inte görs i början och vi vet hela tiden vilka som är mördare. Spänningen ligger i det psykiska, hur de drivs till att begå morden och hur denna handling påverkar med själsligt, andligt, psykiskt och till och med fysiskt. Den har flera nivåer den kan läsas på. Det finns också homoerotiska inslag, under ytan. Författaren fick brottas med den tidens fördomar mot hennes homosexualitet.

Jag tycker det var spännande att läsa den utifrån hur samhället ser ut idag, mer än sextio år senare. Övervakningen över västvärldens medborgare är idag så mycket större att brotten inte alls hade kunnat utföra lika lätt. De pratar med varandra i telefon vid några tillfällen, det skulle ha synts direkt på telefonlistor idag. Att de varit på samma tåg och suttit i samma kupé hade också funnits registrerat, via deras betalkort. De flesta betalar ändå en tågbiljett med sitt kort, speciellt den första tågresan där de träffas, då morden inte var påtänkta ännu.

Det jag hade svårt med i boken var karaktärerna. Det var svårt att känna någon sympati med någon av de två huvudkaraktärerna, Bruno och Guy. De bryts båda sakta ned av sitt brott, också Bruno som låtsas inför allt och alla och sig själv att han är känslokall och utan samvete plågas ändå undermedvetet av vad han gjort. Han är ändå svår att känna sympati för, han är så alkoholiserad att det är äckligt att läsa om honom. Det är också svårt att se att han blivit så väldigt illa behandlad av sin far som han menar.

Inte heller Guy kan jag känna någon särskilt sympati för. Samhället idag är också väldigt annorlunda, en skilsmässa går så mycket smidigare att få igenom idag. Hans fru är väldigt barnslig och egoistisk. Det är lätt att förstå att han inte vill vara tillsammans med henne. Men att han inte kan stå emot Bruno är lite svårt att tro på.

Berättelser kan dock läsas på flera sätt, den har flera bottnar och det ska bli intressant att se hur den förvaltas när den förmodligen kommer upp på biografer i en ny version. Regissören David Fincher, skådespelaren Ben Affleck och författaren Gillian Flynn arbetar just nu på en ny storfilm baserad på boken, uppger Modernista..

Dagens bok har också recenserat ”Främlingar på ett tåg”.

De vackraste av Karin Slaughter – en thriller jag inte kunde slita mig ifrån och bara måste läsa, läsa, läsa

by

devackraste

De vackraste
Författare: Karin Slaughter
Utgiven: 2015-09
Översättare: Villemo Linngård Oksanen
ISBN: 9789164098863
Förlag: HarperCollins Nordic

Ibland händer det. Jag råkar få en bok i händerna, jag börjar läsa och läsa och läsa … Jag kan inte slita mig. Boken tar tag i mig. De vackraste av Karin Slaughter är en sådan bok. Böcker som griper tag i mig kan vara poetiska, de kan vara deckare, de kan vara science fiction, de kan vara romaner som tar upp de stora existentiella frågorna, de kan vara komiska romaner – de kan vara böcker av hög litterär kvalitet eller mer bra berättelser.

Karin Slaughter är en av de bästa amerikanska thrillerförfattarna, har amerikanska The Washington Post skrivit. Efter att ha läst ”De vackraste” kan jag hålla med. Jag tänker absolut läsa fler av hennes verk.

”De vackraste” är en thriller, en psykologisk thriller som skildrar en familj som drabbats av en tragedi. Handlingen kretsar framför allt kring de två systrarna Claire och Lydia. Deras äldsta syster Julia försvann när hon var nitton år och hittades aldrig. Familjen var en lycklig familj med föräldrar som fram till tragedin fortfarande var förälskade i varandra och visade det öppet. När den äldsta dottern försvann förstördes allt. Pappan försökte på egen hand hitta vad som hänt dottern som försvunnit när polisen misslyckades, han följer alla spår och glömmer sin kvarvarande familj, mellandottern Lydia söker glömska i droger och sex och yngsta dottern blir tyst och gömmer sig och mamman förtärs av sorg. Familjen splittras och de två kvarvarande systrarna säger upp bekantskapen med varandra.

Tiden går och Claire, den yngsta dottern, gifter sig med en man som har enorm framåtanda och blir omätligt rik. Handlingen i thrillern börjar där. Staden plågas ännu en gång av att en ung kvinna försvunnit spårlöst. Varje gång detta händer kommer alla minnen och känslor, sorg och ilska, Claire och Lydia och övriga i familjen, som blir påminda om den försvunna Julia.

Claire och hennes man Paul blir överfallna efter att ha varit på en restaurang och inför Claires ögon dör Paul. Därefter vänds det mesta i livet upp och ned för Claire. När hon kommer hem med alla gäster efter begravningen för att bjuda på förtäring möts hon av både den lokala polisen och FBI efter att några gjort inbrott i deras lyxvilla under begravningen. Sakta börjar sanningen nystas upp för Claire och hon inser att hennes man inte alls varit den beskedliga helyllemannen hon trott.

Karin Slaughter skriver på flera plan. Vi får följa dagboksanteckningar i form av brev som pappan skrivit till sin försvunna dotter några år tidigare samtidigt som vi får följa händelserna efter överfallet på Claire och Paul.

Thrillerna är spännande på flera sätt. Vi kommer väldigt nära Claire och Lydia och jag kan riktigt känna med dem och jag bara måste läsa vidare för att se hur det går – och jag får flera överraskningar. Romanen skildrar också på ett starkt och trovärdigt sätt hur en familj drabbas av tragedier när en ung människor försvinner eller dör. Under handlingens gång får vi också följa hur flera av huvudkaraktärerna utvecklas på ett sätt som jag upplever trovärdigt och engagerande.

”Kriminalromaner när de är som bäst!” har den berömda deckarförfattaren Michael Connelly sagt om Karin Slaughters böcker – och det stämmer i alla fall in på ”De vackraste”.

Jag som inte läst något av henne tidigare måste förstås ta reda på mer om henne och i Wikipedia berättas:
Karin Slaughter, född 6 januari 1971 i Georgia, är en bästsäljande amerikansk deckarförfattare. Hennes första roman, Blindbock (2001), blev en stor internationell framgång och översattes till nästan 30 olika språk, och nominerades till Crime Writer’s Association Dagger Award, för bästa thrillerdebut 2001. Fraktur, andra boken i serien om Will Trent, var en bästsäljare i bland annat Storbritannien, Holland och Australien. Totalt har Karin Slaughter sålt mer än 16 miljon böcker världen över.

Vinn deckaren ”Det slutna ögat” av Belinda Bauer

by

detslutnaogat

Belinda Bauer är en av de nya brittiska deckardrottningarna. Lotta Olsson i Dagens Nyheter hyller henne: ”Belinda Bauer har en alldeles egen ton, en obönhörligt tickande katastrofklocka.”

Den brittiska tidningen skriver: ”Bauer har en mästerlig förmåga att gestalta, något som får övriga författare i genren att framstå som torftiga (…) Vid bokens klimax kommer läsarna att formligen rusa fram över sidorna.”

BELINDA BAUER växte upp i England och Sydafrika och bor i dag i Wales. Hennes debutroman, Mörk jord, vann deckarvärldens mest prestigefyllda pris, The Gold Dagger, som delas ut av ­brittis­ka Crime Writers’ Association för årets bästa kriminalroman. Hon har även belönats med The Dagger in the Library för sitt samlade författarskap. I Sverige har Belinda Bauer nominerats fyra gånger till priset för Årets bästa över­satta kriminalroman av Svenska Deckaraka­demin. Hennes böcker har översatts till ett tjugotal språk.

I slutet av augusti släpptes en ny kriminalroman av henne på svenska, ”Det slutna ögat”:

Fem fotavtryck är det enda som bevisar att fyraårige Daniel någonsin varit där. Och nu är det allt hans mamma har kvar. Varje dag vaktar hon de små avtrycken i cementen. Polerar dem så att de glänser. Glider allt närmare vansinnets gräns. När ett medium så erbjuder sig att hjälpa henne, tar hon chansen. Vem skulle inte ha gjort det? Kanske kan han tala om för henne vad som hänt hennes son … Men är mannen verkligen den han utger sig för att vara.

Kulturbloggen har fått tag på tre exemplar av den nya kriminalromanen som våra besökare nu kan tävla om.
Tävlingen är avslutad. Vinnarna har fått besked via epost och fått boken hemskickad.

Så här gör du om du vill ha chansen att vinna deckaren:
Maila till
kulturbloggen snabel-a gmail punkt com
Skriv en motivering till varför just du ska vinna.
Tävlingen avslutas fredag den 25 september kl 12.00. Då måste du ha skickat ditt tävlingsbidrag.
Glöm inte att posta med din vanliga postadress, om du vinner måste vi kunna posta boken till dig.
Tävlande som inte skickar med sin postadress har ingen chans att vinna.
Det lönar sig att vara snabb med att tävla. En av böckerna kommer att gå till en vinnare som är snabb.

Bombmakaren och hans kvinna av Leif GW Persson – en lättläst, spännande deckare men rätt skum

by

bombmakaren-och-hans-kvinna

Bombmakaren och hans kvinna
Författare Leif GW Persson
Utgiven: 2015-07
ISBN: 9789100140458
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Leif GW Persson har släppt en ny deckare som verkligen får mig att fundera. Först och främst är den en spännande berättelse där jag vill veta hur handlingen ska fortlöpa, men den är samtidigt en skildring av, vad jag tror är, Leif GW Perssons bild av dagens Sverige. Jag undrar om han rent av kommer att få en massa kritik för att han beskriver somalier som terrorister.

Den korrumperade polismannen Evert Bäckström, antihjälten i flera av GW Perssons deckare, är nu utbytt mot Säpo-poliskvinnan Lisa Mattei som huvudperson hans nya deckare. Leif GW Persson har fått kritik på vissa håll att hans karaktärer och deckare är rätt gubbiga och mansdominerade. Nu svarar han genom att ha kvinnor i flera ledande positioner, både huvudpersonen, Lisa Mattei, som flera andra av de ledande polis- och åklagarkaraktärerna.

Mycket mindre gubbigt blir väl berättandet inte ändå. Lisa Mattei inte visserligen inte alls så korrumperade och mansgrisig som Evert Bäckström, hon har en liten familj med supersnälla maken Johan och femåriga snusförnuftiga dottern Ella. Lisa Mattei har ständigt dåligt samvete för att hon jobbar nästan jämnt och aldrig har tid att ta hand om dottern. Det är maken Johan som lämnade och hämtar på dagis och lagar middag och nattar den lilla flickan. Han gör det dessutom utan att gnälla eller ge Lisa dåligt samvete.

På något sätt tycker jag att alla karaktärer ändå pratar likadant som Leif GW Persson själv gör i tv. Det är inte mycket till trovärdiga människoskildringar. Men det är inte det som är denna deckares styrka. Jag kan irritera mig lite på att han så uppenbart avsiktligt använder det urgamla knepet att ofta, ofta beskriva vad människorna äter. Det vet vi alla att det är något som fångar in läsarna, matbeskrivningar. Jag tycker han är lite lustig när han dessutom är så fixerad vid kläder, som det här, från Lisa Matteis tankar om Helena Palmgren, kvinnan som sköter sambandet mellan Säpoutredningen och den militära underrättelsetjänsten och radioanstalten:
Osminkad, med det blonda håret samlat i en tjock fläta i nacken, blå ögon, byxdress, skjorta och svara pumps med halvhög klack.
Säkert H&M, propert, praktiskt och prismedvetet, men inget som jag skulle sätt på mig, tänkte Mattei.

Handlingen startar måndagen den elfte maj när Lisa Mattei, operativ chef på Säkerhetspolisen, får ett telefonsamtal från sin chef. Ett telefonsamtal som förändrar allt och sätter nationen i höjd beredskap. Hon får med omedelbar verkan flyga till London där hon träffar högt uppsatta brittiska terroristjägare och hon får reda på att en somalisk grupp i Sverige planerar ett förfärligt terrordåd i Sverige.

Det som är lite konstigt med gruppen som misstänks planera ett förfärligt terrordåd är att den består av väl anpassade, välbärgade somalier där alla har arbete och det går bra för dem. Somalier är en grupp som haft och har svårt att få jobb i dagens Sverige. Att då de som är värsta terroristerna är de mest lyckade somalierna, är lite skumt. Vi får aldrig någon bra förklaring till varför de vill utföra detta dåd. De är muslimer, det är allt vi får veta. Det är en väldigt ensidig bild av situationen, tycker jag. Jag undrar om det är så tankarna och funderingar går inom Säpo?